fredag 14 september 2012

Ur mina gömmor- Lördagstema


Musikanta vill att vi ska titta in i våra gömmor i Lördagstemat.
I mina gömmor finns massor av små och stora saker att plocka fram,
men det som allra först "ramlade" över mig var ett par minnesverser ur en
minnesbok från år 1926 som har tillhört en av mina vänner som inte finns längre.
Versen som Ellen skrev till Hilma, då 13 år, andas jämställdhetsiver och kvinnosak.
(Bliv en tänkande kvinna i livets brus! Sök att i striden vinna sanning, frihet och ljus.
Glädje, lycka, hjärtats rena frid, önskar vännen Ellen dig)
På stilen anar jag att det var Hilmas lärarinna som skrev versen.


Jag tänkte inte alls att versen skulle medföra någonting annat än en bild av den i inlägget,
men jag blev förstås nyfiken som vanligt och började googla.
Jag ville veta mera om hur kvinnorna före oss hade det när det gällde rösträtten.
Konstateras kan att vi har mycket att tacka kvinnorna för som levde redan under 1800-talet och i början av 1900-talet. Tack, tack, säger jag.


De var prydliga i hatt, handskar och lång kjol, men drog sig inte för att använda våld för att nå sitt mål. Idag skulle suffragetterna klassats som terrorister, och de hade bara en sak för ögonen, rösträtt åt kvinnorna.
Det verkar finnas en nästan obegränsad mängd historier om suffragetternas tilltag i kampen om den kvinnliga rösträtten. Allt från hur en kvinna slängde sig framför (Englands) kungens häst för att dö som martyr, till hur de brände ner politikers hem och skar sönder ovärderliga konstverk för att protestera mot hur kvinnor framställs som objekt.

Suffragetter kallades de kvinnor som kämpade för kvinnlig rösträtt med ganska våldsamma metoder samt som själva möttes av kraftigt polisvåld.
Dom som fängslades fortsatte sin strid i fängelset genom bl a hungerstrejker,
varvid dom tvångsmatades.

Jag tror att vi i dagens läge inte har den minsta lilla aning om vad de egentligen gick igenom i sin kamp
för vår rösträtt och jag förstår inte den som låter bli att använda sin rösträtt i dagens läge, som tillåter sig att vara soffliggare.
Fortfarande i dagens läge finns det mängder av människor som inte får rösta,
får göra sin röst hörd
Det är inte en självklarhet för alla.

Det är många som har fått kämpa för sin rösträtt.
Aboriginerna fick rösta först år 1962.
I USA fick de svarta kvinnorna rösträtt år 1965 och ...ja, man kan hålla på rätt länge och rada upp orättvisor

Finland/(storfurstendöme under ryska tsaren) införde kvinnlig rösträtt år 1906, Norge år 1913, Danmark och Island år 1915, Sverige år 1921.

Ja, så här kan det gå. En vers från år 1926 som har legat i mina gömmor drog iväg med mig
på oanade äventyr.
Någonstans måste jag sluta och vad är bättre än att visa en helt vanlig minnesvers, en sådan som många har läst i många minnesböcker
  Du  har vänner, du har många, du har korta, du har långa
  men ett jag säger dig, förglöm ej mig.
   Jag hittade förstås en del glansbilder från början av 1900-talet...
   Och..ja...nej, nu slutar jag innan jag åter har tagit tag i historien som var en gång för inte så länge sedan

   De andra som också deltar i lördagstemat är:
Jag tjuvstartar med temat redan idag. För en gångs skull så har jag mera tid en fredag än en lördag.
Imorgon väntar ett lite vågat äventyr:)...

18 kommentarer:

  1. 1965 var jag 8 år och först då fick svarta kvinnor rösta.
    Det är märkligt. Inte att jag var 8, utan hur man behandlade
    svarta i USA på 60-talet. Bra att du påminner om historien en
    dag som denna, då de fortfarande fängslar journalister.
    Rösta tänker jag fortsätta med. Alltid!

    Tack för lektionen och frid på jorden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är när man läser sådant som man också inser att vi har det jättebra här i Norden.
      Rösta ska man! Alltid!
      Ha en bra kväll utan kabeltv-n!:)

      Fridens Liljor!

      Radera
  2. Helt underbart att ämnet kan generera ett så intressant inlägg som ditt. Intressanta bilder till. Jag har för mig att det inte var så många år sen som kvinnorna i Schweiz fick rösträtt, eller?

    När jag skrev min C-uppsats om Uncle Tom's cabin läste jag mycket om de svartas situation under tiden från slaveriets uppkomst och till medborgarrättsrörelsen och upprördes. Ofattbart att ett upplyst land höll vissa människor som slavar så länge!

    Kvinnornas situation kunde ju på många sätt jämföras med slavarnas, det var ju t.ex. tillåtet att aga sin hustru. Vi kan vara tacksamma för dessa suffragetter som t.o.m. offrade sitt liv för att få rösträtt och samma privilegier som männen när det gällde arv etc. Kvinnorörelsen uppstod ju i USA ungefär samtidigt med slavarnas frigörelserörelse...
    Varm kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. I Schweiz fick kvinnorna rösträtt från 1959 i en rad kantoner och infördes på federal nivå genom en folkomröstning 1971..men det fanns en kanton som inte gav rösträtt åt kvinnorna förrän 1990. Ett speciellt land där jag tror att kantonerna fungerar självstyrt med egna lagar. Alptopparna kanske är orsaken;)...jag kan tänka mig att en viss isolering har varit orsaken till en viss del. Nu är jag ute och svamlar och spekulerar..fick åter anledning att googla:)
      Det är mycket vi har att tacka de kvinnor som stod på barrikaderna för att vi skulle få rösträtt och lika berättigande
      Varm kram
      Karin

      Radera
  3. Vad du skapar intressanta och lärorika inlägg!
    Och rösta bör man, så fort man får en chans, och vara tacksam för att man har möjligheten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!
      Att rösta är en skyldighet, inte bara en rättighet. Tycker jag:)

      Radera
  4. Spännande inlägg. Ack dessa modiga kvinnor som kämpade och motarbetades och hånades, men kämpade ändå. Det hölls ett berömt möte om kvinnors rättigheter i Seneca Falls 1848 och genast kunde man läsa i tidningarna: "Det här tilltaget är den mest chockerande och onaturliga tilldragelse som någonsin noterats i kvinnlighetens historia.” Eller: ”En kvinna är ingenting. En hustru är allt.” Lika rättigheter för kvinnor skulle vara ”en monstruös orätt mot mänskligheten.” Men dom gav sig inte...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får verkligen vara glada över att de inte gav sig, dessa kvinnor! Mycket.
      Vilken inställning man hade...monstruös orätt...

      Radera
  5. Bra inlägg, Karin. Det är nästan ofattbart nu att tänka sig detta som skedde då! Otroligt att kvinnor inte hade rösträtt och ofattbart att de fick slåss för det och t.o.m sätta livet till. Verkliga hjältar!
    Ha en fin helg!
    Kram♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eva,

      det är ofattbart! Och betänk att det inte är särskilt länge sedan och att det fortfarande finns platser på vårt jordklot som fortfarande inte ger kvinnor rösträtt
      Ha en fin helg även du!
      Kram<3

      Radera
  6. Du kan skriva Karin! Vilka fina inlägg du gör.

    Rösträtten - så viktig den är och så mycket det känns när det inte är möjligt. Som nu, i mitt nya hemland. Nästa gång hoppas jag ha en röst!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta!:)

      Det måste vara jobbigt att inte kunna rösta när man är van att få göra det. Håller tummarna att du kan göra det nästa gång!

      Kramar!

      Radera
  7. Poesi hette våra böcker. små söta som gick runt i skolklassen.
    Vi letade verser i andra böcker och vi hittade på.
    Och era glansbilder heter bokmärken hos oss.
    Vi hade sällan djuplodande verser men det fanns en och annan riktig dikt också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att ni kallar glansbilderna bokmärken:)
      Minnesbok kallades den bok där klasskamrater och vänner skrev minnesverser. Inte var de särskilt djuplodande när jag var barn heller och de andra i Hilmas minnesbok från 1926 var ungefär i samma klass. Men i Ellens vers så tycker jag att man kan märka ett annat allvar bakom orden

      Radera
  8. Mycket har hänt på hundra år. Man kan inte ens ana sig till hur det var för kvinnan förr i världen.

    Minnesverser och glansbilder håller jag på med ännu. Med mina elever, som alltid har ett eget häfte. Tycker att det är något så fint...

    Ha en bra dag! Vad det nu är för spännande som är på gång, det kan jag inte ens gissa vad det är fråga om :)
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Massor har hänt och vi vet antagligen bara en bråkdel vad våra föregångare har varit med om.

      Kul att du håller minnesverserna kvar. Det är roligt att som vuxen titta på dem igen, minnas och fundera hur det har gått för de andra

      Detsamma önskar jag dig Lisbet.
      Det blir nog ett inlägg så småningom som berättar vad dagen har haft med sig:)
      kram

      Radera
  9. Vilket intressant inlägg och fina gamla bilder. Så bra att det ändrats på mycket mot hur det var förr för kvinnorna. Det finns trots det en hel del kvar att göra och särskilt i vissa andra länder. Vi får vara glada att det fins starka kvinnor som vågar säga ifrån och inte ge sig förrän det blir en ändring. Gamla bokmärken och poesiböcker är mysigt att plocka fram ur gömmorna. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel!

      Det finns fortfarande mycket att göra. Vi är ändå väldigt lyckligt lottade, mycket tack vare dem som stod på barrikaderna förr.

      Kram!

      Radera