söndag 2 september 2012

Tårtbakardag

Ömsom sol, ömsom regn..
Så har dagen varit ungefär. När det gäller väderleken
Köträdets topp är död, men än så länge håller det för fåglarna som väntar där för  att få plats vid fågelbordet. Rangordningen är skarp i djurvärlden

Månen uppe i väster och solglittrigt i öster vid sju tiden imorse. Jojo, när jag får sova så vaknar jag;)
Solen speglar sig i gårdagens regn på caféborden
Jag förstår inte vad det är som gör mig så nipprigt glad och lycklig över att se morgonljuset i björkstammar...
 
Å andra sidan så  behöver man inte förstå, det räcker med att ha känslan
Finns det någon annan som får liknande känslor över sådant? 
 
Idag har jag bakat chokladtårtor och tranbärstoscakakor till Helsingfors
och fastän det är roligt att baka så får jag nästan kväljningar av sött kaffebröd
bara av att baka det.(vilket dilemma för en bagare;))
 
Det är ju inte bara ett stycke det handlar om utan om många
Tur att Uffe känner sina löss på gången...han vet att jag måste få motgift mot allt det söta som
virvlar runt mig i bageriet...
 
Motgiftet idag bestod av höstprimörer från trädgårdslandet...al dente-kokta morötter, bönor och kålrabbi i lite persiljesmör...Gudagott och sedan kunde jag baka söta bakverk ett par timmar till
Det är vanligt, så vanligt att man blir mätt av bara ångorna, när man bakar och lagar mat. 

Fyra gäster sökte sig hit idag till vårt stängda café...naturligtvis fick de komma in, titta på utställningen i Gula salen och köpa de sista bitarna av ålandspannkakan
Lockespindeln betyder nog höst eller hur?

Klockan fem anlände 12 glada KökarsMarthor för att de ville höra varför vi är ekologiska, för att dricka kaffe och äta Emmy, för att bekanta sig ännu mera med Geta än vad de redan hade gjort under dagen
Soltuna fick besök, Enebo café och vi. Kanske någon till..

Härligt att Ragnvi E. och Ann.G från det åländska "huvudkontoret" kom och mötte de glada kökarskvinnorna så de fick känna sig lite extra välkomnade när bygden fick långväga främmande från skärgården
Här rungade skratten och glädjen stod högt i tak
Jag känner mig fortfarande upplivad


Under tiden for Uffe till havet och tog upp en gädda åt oss till middag.
Vilket lyxliv man lever när man kan ta potatis och morötter ur eget land,
tomater från växthuset och fisk ur sjön...

Och kottarna har tilldelats bull-"moddo"...
De kommer fortfarande varje kväll när mörkret har sänkt sig och trotsar min önskan
om att få ta en bra bild på dem...men de kommer och det är huvudsaken

20 kommentarer:

  1. Så härligt det är med höstprimörer. Lyxigt på något vis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lyx, när den är som bäst,smakar en bit av himlen:)
      och vi har mycket himmel kvar därute i landet

      Radera
  2. Lyxliv - javisst men det ligger ju väldigt mycket jobb bakom. Lyxliv är när det flyger stekta sparvar i munnen på en utan att man behöver göra någonting själv.

    Tur att jag inte är hos dig - dina kakor ser makalöst goda ut. Jag har precis börjat räkna points igen eftersom jag inte fick igen mina kantorsbyxor som jag fick i våras...
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nu håller jag inte med dig Ingrid. Visst kan man känna att det är lyxliv när man har gjort någonting för resultatet själv. Det känns oerhört lyxigt:). Stekta sparvar är i såfall havet som finns om knuten, det finns där utan att vi anstränger oss, nåja...Uffe då

      Du skulle antagligen, precis som jag, inte orka se åt kakorna ens. Roligt att baka men äta nej...mätt långa tider bara av dofterna
      Kramar!

      Radera
  3. Jag hade nog velat mumsat på både det gröna och det söta.
    Men om jag vore tvungen att välja skulle jag tagit höstprimörerna.
    Att ta sin föda direkt ur jorden och havet är så vackert.

    Fridens!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Höstprimörerna var jättegoda!:)
      Jag tycker om gott kaffebröd ,men att baka mängder av sådant gör mig helt enkelt sockerdoftförgiftad eller någonting ditåt:)
      Det är en rikedom att kunna leva så här. Vi är mycket medvetna om det och är ödmjukt tacksamma för det. Ingen självklarhet

      Frid!

      Radera
  4. Jag har undrat hur det är att baka och om det går att stå emot ;)

    Delikatessliv tycker jag nog det är, med egna primörer, potatis och nyfångat från havet!

    Och ja, jag blir lycklig o pirrig av soljus mot en stam

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går hur bra som helst att stå emot, man kan inte ta emot så mycket..flera kilo choklad, smör, socker, nötter, ägg...:)

      Rätt ord! Delikatessliv! Tack för det
      Du förstår! Härligt!

      Kram!

      Radera
  5. För att ha stängt verkar det som om ni har väldigt öppet hus! Trevligt, verkar det också. Och solglitter på björkstammar är nog något som tagit sig in i oss nordbor som en glädjemarkör, nåt man helt enkelt blir glad av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är som vanligt!:)
      Vi har öppet fastän vi har stängt. Ett ganska avslappnat sätt egentligen, för folk tar det som det är och är glada över att få komma
      Det är säkert så att sol på björkstammar tilltalar våra gener sedan hedenhös, när man sökte kraft i saven. Glädjemarkör är ordet.

      Radera
  6. Nu har vi inga potatis kvar i landet utan är hänvisade till att köpa igen, suck. Fast det är inte utan att man börjar längta efter vinterpotatis som går att göra mos av.... Visst är man konstig. Alla rotsaker som finns nu är en njutning, har fått en god middag hos vänner med stort fat rostade rotsaker av alla slag. En hel del skördat på kolonnilotten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har inte många potatisstånd kvar i landet vi heller, men ännu finns till ett par kok.
      Vi pratade just om det idag, att vi ska äta rotsakerna nu när de är som allra bäst, inte spara för att ha senare. Det finns ju i affärerna när vår egna tar slut. Mjälla rödbetor, morötter, kålrabbi, bönor...de är ju godast nu
      Gissar nog att det kan bli en del sådant när du och M. kommer hit om ett par veckor.

      Radera
  7. Jag får nog göra en omgång Ålandspannkaka snart, snällt att de besökande ändå fick komma in..
    Hade detta varit i min stad hade man snällt fått komma tillbaka eller inte!

    kraam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror helt säkert på att det fungerar så i alla större städer och samhällen, men när man finns ute i bushen och folk söker upp en,trots nedtagna skyltar och stängt på luckan, så gör man sitt bästa för att de inte har farit hit i onödan. Pratade med en caféinnehavare på Kökar igår kväll och hon berättade att de fungerar lika. De stängde den sista augusti, egentligen, men först mot första advent stänger man helt säkert. Då avslutar man med glögg och pepparkaka, lite feststämning. Här brukar vi avsluta "ordentligt" i och med Öppnagårdarhelgen i slutet av september. Sedan bokar folk in sig förstås men det är en annan femma.

      kramkram

      Radera
  8. Hade gärna tagit litet av din omväxlande väderlek. Regn friskar upp och när solen kommer fram blir det väldigt vackert med det våta. Björkar är vackra. Ett av mina favoritträd som jag inte ser direkt här i norra Kalifornien.
    Vilken middag med egenplockat direkt från landet. Och så nyttigt. Kan tänka mig att det ibland blir litet övermäktigt ibland med allt sött.
    Att äta färsk fisk är något jag inte gjort på mycket, mycket länge. Låter fantastiskt gott. :)
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förstår dig fullständigt Anne-Marie. Ni har haft hettan länge,länge nu och alla dessa skogsbränder gör ju inte luften bättre precis.
      För min del blir det övermäktigt med bara dofterna. Det är som att befinna sig i en godissäck av något slag:). Då behövs "motgift", paus och frisk luft emellanåt. Så fungerar jag, men säkert finns det människor som inte alls har dessa "problem".
      När du kommer hit någon gång så ska vi äta fisk, färsk fisk tillsammans:)
      Kramar!

      Radera
  9. Det låter så härligt med ett köträd till fåglarna. Djuren runt ikring dig måste tycka att de bor i Paradiset, med den menyn du har till dem. Tänk vilken gästfrihet att öppna upp för gäster fastän ni egentligen har stängt! Vad jag saknar sånt här i närheten. Ha en bra måndag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Våra" fåglar är rätt bortskämda skulle jag tro:). Vi tycker mycket om att titta på dem och ser hur olika de också är liksom vi människor. Individer
      De är många så köträdet behövs och den gamla grindstolpen som vi borde ha tagit bort för länge sedan är också ett slags köträd och landningsbana..tar vi bort den måste vi genast lägga dit en ny, annars blir vi nog utnäbbade eller vad man kallar det när fåglarna är irriterade
      Ha en fin måndag du med Gunnel!

      Radera
  10. Jag blir också nipprigt glad då jag ser morgonsol på björkar.
    Björken, det vackraste trädet i världen!!
    SÅ jättekul med marthorna som kom!! Förstår att det var högst lyckat.
    Min mormor var ordförande i martha-föreningen i tio år.
    Älskar dina bilder som verkligen för med sig löften om höst.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så roligt att jag inte är helt ensam om att bli nipprig av solstänkt björknäver. Vi är några nippertippor(fast det är förstås någonting helt annat:)
      Marthorna gör bra saker i fostrande syfte. Dessutom har de urkul under tiden
      Tack Annika!
      kramar!

      Radera