fredag 7 september 2012

Min barndoms somrar- Lördagstema


Minns ni också att solen alltid sken när man var barn och hade sommarlov?
Alltid! Den gjorde ju det!
Förr, då allting var mycket bättre ...

Så har jag sagt många gånger, helt övertygad om det,  åt mina barndomsvänner när vi har träffats någon gång, spontant på stan eller i någon affär och vi har stannat upp för att prata en stund.
 ” Har ni tänkt på att det alltid var vackert väder när vi var barn”? ”Ja, men så var det ju!”
Vi har alla varit lika övertygade om att somrarna var soliga förr. Regnade det så gjorde det i såfall på nätterna

Ingrid/Musikanta vill att vi som deltar i Lördagstemat skall skriva om våra barndomssomrar.
Senaste vecka har jag lite nu och då tänkt på temat, funderat på vad jag skall skriva..…jag har skrivit så mycket i bloggen under de år jag har bloggat, så jag upplevde att jag nog har berättat allting redan.

Men så plötsligt började det hända saker...
Det allra första, helt osminkade, ostörda minnet som dök upp bara någon bråkdelssekund innan min hjärna hade tillrättalagt "sanningen" och börjat styra och ställa i minnets arkiv, var att det regnade
Både en och två gånger, ja ännu flera
Mina barndomssomrar var inte alls så soliga som vi vänner har föreställt oss dem
Men somrarna var ju alltid genomgående soliga…?...?

Hjärnan spelar en spratt

Jag mindes plötsligt regnpussar, stilla sommarregn..

regnsmatter mot plåttak, simtag vid Lilla Holmen i regnväder med åska, 
vattenkärrslekar, åsknedslag i flaggstången,  grannens Karl-Johan som alltid lade sig ner på magen och blåste bubblor i vattenpussarna i betongen på gården, blubblubblubb....
..att jag stod i regnet och kände hur skönt det var med varmt sommarregn som rann ner  i halslinningen på regnjackan och vidare ner på ryggen.

Jag minns en sommarvecka i Färjsundet hos mormor och morfar tillsammans med en av mina kusiner. Också där är det starkaste minnet regnigt och vått. Vi stod på en sten vid vattenbrynet och tvättade våra hår med en sopborste med halvlångt skaft, som vi doppade i sjön. 
 
Vi hade blivit utkommenderade till stranden av mormor att tvätta oss. Vi hade målat oss som indianer innan och hon ville ha blekansikten vid sitt matbord. Sá hon..Inte indianer
Hur sopborsten kom in i sammanhanget minns jag inte men vi tyckte kanske 
att den var bra att tvätta bort krigsmålningar med och så passade vi på att riktigt borsta upp oss över hela kroppen när vi nu en gång var på farten...

Vi såg säkert ut som dränkta kattor, genomblöta som vi var, dessutom regnade det.
Varför jag minns det är antagligen för att när vi lyfte på en stor flat sten vid vattenbrynet så hittade vi ett kattskelett, skinande vitt och rent, fullständigt komplett. 
En dränkt katt rent bokstavligt. Vi var bara våta...
Jag kopplade aldrig ihop mormors och morfars katt som var spårlöst försvunnen med
den dränkta ....inte förrän långt senare, när mormor och morfar inte fanns längre
De slapp frågorna

Och desto mera jag försöker minnas av mina barndomssomrar så handlar det mesta om vatten.

Även när solen sken och vi barn på Köpmansgatan fick våra väskor fyllda av sockerdricka, smörgås och Mariekex. Jag fick ta på mig min varmgula solklänning av tunn frottée och med ryggen bar,  innan vi sprang till Gröna Udden genom Tullarns äng och kastade oss i vattnet. Vi bodde i vattnet varje sommar. Vi bodde på sandstranden och det var alltid solsken och vackert väder, även fast det regnade…

Det var alltid solsken…också när vi gick bakom kärran med nytvättade lakan och annan vittvätt till Österhamn tillsammans med våra mammor  för att skölja tvätten i Slemmern 
Vi fick vara med på en kant..vi fick lära oss att skölja handdukar och dynvar liggandes på magen

Senare också i en modernare tappning, när man hade inrättat ett sköljhus i Svibyviken, vid Pommern. 
Då fick vi stå i en tunna som var nedsänkt i tvättbryggan
och se till att allt tvättmedel i linnet sköljdes bort i sjön. 
Då tänkte ingen på miljön som vi gör idag

Mammorna stod i tunnorna i mitten och vi ungar på var sin sida om dem.
Vi ungar sportade med att försöka fånga så många maneter/sjökalvar i dynvaren som möjligt. 
Vi tävlade sinsemellan och försökte att inte  bli upptäckta

Risken var minimal, för mammorna pratade och pratade och medan de sköljde lakan och dukar 
så fångade vi maneter med dynvaren. Ibland tappade vi greppet, dynvaret sjönk mot botten men snabbt som ögat tog någon av mammorna i en hake och fångade upp det, tömde dynvaret på innehållet (avslöjade) och så fortsatte vi igen...
Jag hade fördelen att få vara på Tersö i Slemmern tillsammans med min vän Karl-Johan och hans familj i deras sommarstuga. 
De somrarna glömmer jag aldrig. 

Vi paddlade kanot, vi simmade, vi plockade smultron och blåbär, lekte vattenlekar dagarna i ände, åt filbunke på verandan i kvällssolen och hade det bara bäst…Jag minns kvällarna när hela familjen satt samlad på berget med västersol, hur min solbrända hy kändes len och att vi hade Tella med oss, schäferhunden. Hon låg alltid vid mina fötter och viftade på svansen nu och då, så myggorna flög all världens kos. Goda kvällar, goda dagar, goda minnen, härliga Tella



Men allt handlade inte om vatten…mycket handlade om att klättra i träd, att sitta i träd, att bo i träd.
I all synnerhet när kvällarna blev mörkare.
Ghita och jag älskade att sitta i astrakanäppelträdet, vi hade vårt flickrevir där, 
pojkarna på gården såg oss inte
Vi hade också en stor svarta vinbärsbuske som vi använde till koja. Hur två flickor kunde försvinna så gott som spårlöst i en sådan förstår jag knappast, men där hittade ingen oss.
Vi hade till och med saker med oss där, läste och höll picknick

Vi satt ofta på "brunnstimran" eller på vedtraven och höll långa diskussioner om livet. 
Sånt gör man fastän  man bara är sex-åtta år och sedan bara fortsätter det uppåt i åren

På sensommaren innan skolan började lekte vi käppen är stulen, kurragömma och pallade grannarnas äppel. Jag minns dofterna av våta löv mot marken, mogna äppel samt plommon och hundskall när grannen släppte ut sin beagel för att jaga bort oss ungar, som fick rivsår på ben och armar men ändå skrattande flög över och igenom lönnhäcken mot gatan. Det var så himla spännande





Jag som trodde att jag inte hade någonting att berätta kommer på alltflera minnen från barndomen,
men det var ju knappast menat att det skulle bli en följetong av det här eller hur Musikanta?:)
Men underbara härliga stunder består mina barndomssomrar av

De andra som deltar i Lördagstemat är följande:
En skön helg önskas!
pst. ingen bild är min egen. Jag har lånat alla från Internet

24 kommentarer:

  1. Underbara, innehållsrika sommarminnen! Och visst regnade det, det var ju en av poängerna med somrarna, att man kunde sitta inne och läsa bok efter bok och ingen vuxen sade åt en att gå ut för att solen sken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mera jag tänkte på min barndomssomrar, flere minnen poppade upp. Det var just så det var, man kunde vara inne och läsa, pussla, teckna...man fick vara den man var rakt upp och ned

      Radera
  2. Svar
    1. Skulle jag ha varit min far nu så hade jag svarat,
      himlen vare lovad. Varför han alltid sade så när någon sade amen, har jag aldrig kommit underfund med, men du tangerade ett barndomsuttryck som jag fick höra litet nu och då.

      Det var säkert bara ett uttryck, ungefär som Fridens liljor.

      Tack säger jag själv!:)

      Radera
  3. Oj vilka underbara, sköna, starka minnen. Solen var soligare då, när vi var mindre...eller hur?

    Njutning att läsa Karin och finfina bilder till. Det är härligt att tänka och dela med sig av sina sommarminnen som barn.

    Stor varm kram!

    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog var det ju så, solen var soligare:) absolut. Gissar att man med alla sinnen upplevde allting mera intensivt än vad man gör nu som vuxen, man hade sina sinnen fullt öppna och på vid gavel.
      Tack Lotta!
      Ger kramar tillbaka

      Karin

      Radera
  4. Vad mycket härligt du delar med dig!
    I somras fjällvandrade jag, min far och en av mina söner. Första kvällen i tältet bad jag pappa berätta om när han var liten. Det gick lite trögt men ju mer han berättade desto fler minnen dök upp. Vi hade Fantastisk kvällsunderhållning resterande aftnar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint att du tycker så Hanna!

      Egentligen borde vi som är lite äldre berätta mera om hur det var när vi var barn. Det glöms så fort bort. Allt har ändrat enormt mycket i rasande fart.
      Det är precis så det är, man måste få fart på minnet...sedan är det ungefär som att öppna en burk:)
      Förstår att kvällsunderhållningen blev något alldeles extra

      Radera
  5. Regniga sommardagar kan ju vara nog så fantastiska. Det glömmer många av oss vuxna tyvärr. Sommarregn kan ju vara rent ut sagt ljuvligt, om bara det är lite varmt också.
    Just detta med tvättande och hur tur vi har som numera har tvättmaskin, pratade vi faktiskt om igår. Som du beskriver det, med barnens lek och kvinnornas sladdrande, låter det ju dock ganska trevligt. Fast det var kanske inte alltid lika trevligt, när vädret var sämre och tiden knapp, att behöva skrubba och ha sig. Då är det trots allt lättare att bara fylla maskinen och trycka på ett par knappar.
    Tack för du delade med dig av dina minnen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så Gnuttan, Det kan vara riktigt skönt att bara vara inne eller att gå ut på regnväderspromenad.

      Det var härligt att gå och skölja byket i havet/sjön..man gjorde det på vintern också, minns fortfarande isbitarna, småflaken som sögs ut ur sköljhuset mellan pålarna. När det blev riktigt kallt och allt frös till så sparade man antagligen smutstvätten lite längre..minns inte riktigt
      Man tvättade hemma i bykstugan men sköljde den i sjön
      Vi har det så bra som man bara kan ha det nu, det har blivit en självklarhet. De enda gånger man blir påmind om att det inte är så är när strömmen bryts
      Tack för att du tittade in!:)

      Radera
  6. Visst var det så att solen sken, när man var liten. Den där känslan minns jag också..
    Du har varit så härligt aktiv som barn, fast det är du nog fortfarande, när jag tänker efter!

    kraam o trevlig helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, du minns det du också!:)
      Solen sken
      Jag var kanske företagsam av mig;)
      Det fanns ju så mycket att upptäcka

      Jag har på känn att du inte har varit särskilt mycket annorlunda.

      Kramkram
      Ha en fin helg!

      Radera
  7. Hej! Jag får läsa vad du skrivit här, senare i dag. Fullt sjå att bli klar här. Härliga bilder!
    Ha så bra i dag!
    Vi hörs! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stressa lugnt!:)
      Vi hörs givetvis!
      Kram

      Radera
  8. Härligt, du väcker flera minnen, som när det kom åskregn och man kunde duscha i vattnet som rann från taket, det var varmt i början.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åskregnen var speciella. Vattnet var varmt och skönt, till en början som du också skriver
      Vi ungar skyndade oss till badstranden för att simma i regnet när åskan gick. Tur att man inte förstod bättre och att inte föräldrarna visste, för då skulle man ju inte ha fått hoppa i med tanke på blixtnedslag. Vattnet var varmare och mjukare då och det visste vi
      Fina minnen:)
      Som vuxen gjorde jag om det när det var åskväder i Toscana Jag bara måste få känna samma känsla som man hade som barn så jag hoppade i en naturbassäng med lava flytande på ytan. Blixt och dunder dundrade från en man som stod på stranden och rabblade en massa italienska i ilfart och viftade med händerna och pekade på himlen..antagligen trodde han att jag var på väg åt det hållet. Jag tog risken

      Radera
  9. Visst var det alltid solsken! ALLTID! Härliga sommarminnen du har! Och fina underbara somrar!
    Visst var det enkelt att "leka bort" det tråkiga som liten, fast jag var med mamma i tvättstugan och medan hon "pratade och pratade" gjorde jag bus med vatten... en gång fick jag bada i tvätthon, den i rostfritt med "knölig framsida" för att skrubba rent hahahaha.. vilka minnen som dyker upp. Visst det kan nog lätt bli följetång:D.
    Ha en skön helg!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man lekte mitt i mammornas arbete, fanns med på ett hörn, fick göra saker, lära sig saker. Tänk ändå att man har varit så liten att man har haft plats i en tvättho...roliga minnen har du också:)

      Ha en skön helg du med Helena!
      Kramar!

      Radera
  10. Visst katten regnade det, då satt vi uppe på vinden och läste gamla veckotidningar. Ljudet av regnet mot taket sitter kvar i minnet, det var ganska mysigt.

    SvaraRadera
  11. Ah, ni också!:)
    Jag låg i en gammal nedlegad Hetekasäng och läste tidningar i min tur. Det var mysigt att höra regnet smattra mot plåttaket.Jag minns att det doftade sågspån där uppe, man hade använt sådant till isoleringsmaterial mellan golvbjälkarna

    SvaraRadera
  12. Roligt att få ett så fantastiskt och omväxlande gensvar på mitt första lördagstema. Jag läser ditt inlägg med stort nöje och lite förvåning. Att man sköljde tvätt i sjön så sent - du är ju ändå mycket yngre än jag. Måste ha varit jobbigt för din mamma på vintern när det var så kallt!

    På somrarna hade vi utanför huset en jättestor gryta med vatten i som vi eldade under och kokade vittvätten i. Hur de klarade att skölja stora lakan har jag ingen aning om eftersom vi inte hade någon sjö i närheten. Förmodligen tappade man väl ur vattnet och sköljde tvätten i samma gryta. Synd att man inte frågade ut mamma lite mer medan hon levde om hur livet var när jag var liten.

    Jag tycker du ska skriva en liten berättelse om dina sommarupplevelser med egna illustrationer - du har väl ritat och målat den med pojken i kanoten själv, antar jag. För dina barnbarns skull. Du kan ju passa på nu när ni har stängt och inte har så mycket att göra.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du fick verkligen ett rejält gensvar. Alla minns sina barndomssomrar tycks det som.
      Minns Ingrid, att du bor i Sverige och jag på Åland. Vi ligger alltid lite efter i utvecklingen. Ni hade säkert mycket mera modernt när vi fortfarande var i tvättgrytetiden.
      Dessutom kändes efterkrigstiden ännu när jag var barn och ändå kom jag på sista släpet.
      Men det tog inte så länge innan vi fick en gemensam pulsatortvättmaskin som vi delade med sju andra familjer. Sedan slutade vi skölja tvätten i sjön, allt blev så oerhört moderniserat;). Vi ungar fick veva så det stod härliga till.
      Tack för att du har sådan tilltro till min förmåga att teckna. Bilden är lånad från Internet, men jag tror att jag kunde åstadkomma någonting i den vägen
      Det finns tyvärr inte tid till sådant ännu, vi har bara ändrat inriktning på företagsamheten och dygnen vill inte räcka till ännu.I februari blir det lugnt. Men när jag pensionerar mig någon gång längre fram, kanske

      Kramar
      Karin

      Radera
  13. Ja men så var det..det var bara soligt på barndomens sommar..inte minns man regnet...Tänk vad fint du skriver och, det verkar varit en fin barndomssommar på Åland..Tänk om inte min mamma, hade rest till Sverige...då hade jag förmodligen haft en annan far, och jag inte varit jag..eller gömde mor sig i vattentunnan för alla friare, så hade förmodligen inte vi funnits till vi barn av Anita...Men så annorlunda sommar där..kvinnor som sköljde tvätten i sjön sådär, tungt, men kan tro man hjälptes åt..kul att läsa om din barndoms sommar..Kram Karina...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du minns det så du också!? Tack Karina, rara ord!
      Ja, tänk om...men då skulle du inte vara den du är..jag tror att det var bara en friare som fick henne in i vattentunnan;)
      Jag upplevde det inte att man tyckte det var tungt att skölja tvätten i sjön, men gjorde det tillsammans. Mammorna var hemma på den tiden och skötte familjen. Och att dra ett dynvar fram och åter var ju ingen som helst konst, haha...
      Kramar
      Karin

      Radera