lördag 29 september 2012

Efternamn- lördagens tema

Musikanta har givit septembermånads sista lördagstema namnet Efternamn.
Jag medger att jag har känt mig rätt tom på idéer vad gäller dagens tema...
Jag har funderat på temat,
men inget "matnyttigt" har dykt upp i hjärnkontoret så jag låter väl "pennan" gå
liksom av sig själv...

När jag var yngre betydde mitt efternamn väldigt mycket,
men med årens gång så spelar varken namn och ålder någon nämnvärd betydelse alls.
Därmed inte sagt att jag inte tycker om det efternamn jag har.
Jag bara konstaterar att min egen persons kännetecken inte är av så stort intresse längre för egen del.
Det är ju inte namnet som betyder någonting utan hur man är som människa gentemot omvärlden och inför sig själv...En insikt som har kommit med åren

Jag föddes till namnet Sommarström, ett vackert släktnamn som är taget en gång i tiden.
Mina förfäder på fars sida bodde i Sommaröby  i Föglö.
Någon gång under århundrandena som har gått så blev det aktuellt
att byta ut son-namnen mot ett "eget" släktnamn.

Min släkt tittade förmodligen sig omkring, såg kanske en strömfåra i någon liten bäck,
tänkte på att de bodde i Sommaröby och så blev det Sommarström.
Ungefär så har jag fått historien berättad för mig.
Praktiska har vi alltid varit. Varför krångla till livet när det egentligen är så enkelt.
Kanske det rentav var sommar när namnet blev till...troligtvis, med tanke på strömmen.
Kanske namnet kom till medan husbonden/bondan stod och vilade sig,
hängandes över en spade eller så.
Vid sådana tillfällen brukar jag själv vara som mest kreativ så varför inte...

Det härliga i sammanhanget är att alla som heter Sommarström har en gemensam anknytning.
Släkten är bamsestor och har många grenar, men vi härstammar alla från samma lilla by i Föglö.
Det kända ursprunget till släkten lär komma från Värmland och på den tiden (1500-tal)
hette vi Eriksson.Någon av Erikssönerna flyttade till Stockholm och hittade till Åland litet senare.
Med tiden blev vi så småningom en massa Mattssöner innan vi blev Sommarströmmingar.

Namnet är praktiskt, vill man bosätta sig i engelskspråkiga områden är det lätt att översätta till Summerstream, på finska blir det Kesävirta...
Kaija Kesävirta, Caren Summerstream...så satt jag och skrev mitt namn under tråkiga lektioner.
Alla gamla skolböcker som har överlevt har mitt namn inskrivet på olika språk

Farfar som var segelmakare fick heta Sömmarström, praktiskt och bra

När jag gifte mig första gången så behöll jag mitt efternamn, lade bara till Andersson,
men jag ställde till problem för myndigheterna med alla mina namn.
En A 4-a räckte inte till på bredden....Andersson ramlade av eller också Margareta,
beroende på från vilken ände man skrev mitt namn.
Ja, då tog jag bara bort mitt Sommarström och hette Andersson, liksom övriga familjen hette.
I många år hette jag så ända tills jag skilde mig och tog mitt flicknamn tillbaka igen.
Jag var ju inte längre en Andersson, jag var en Sommarström.
Den känslan var väldigt stark just då.


Jag måste ansöka om att få använda mitt gamla namn igen, vilket jag då tyckte kändes märkligt..
När jag gick ut från myndigheten så beslöt jag mig för att ALDRIG byta namn igen.
Hahaha...det tog inte lång tid , ca halvåret,  innan jag gifte mig med Uffe med buller och bång och samtidigt så tog jag namnet Eklund utan minsta betänklighet.
Man skall aldrig säga aldrig.

Min kära släkting Leif i Ronneby, i salig åminnelse nu, påstod, med glimten i ögat,
att han  tappade håret på grund av mig
Först hette jag Sommarström, sedan Sommarström-Andersson, sedan Andersson,
så Sommarström igen och nu slutligen Eklund.
Inte lätt att hålla reda på alla gånger:)

Ja, så var det med mitt efternamn.
Övriga som deltar i temat är:
Tack Musikanta för septembermånads teman, som vanligt har det varit intressant att skriva dina temaförslag.

Oktober står på min agenda och mina teman är

6 oktober    Ordstäv/ordspråk
13 oktober  Tid
20 oktober  Dialekt/folkmål
27 oktober  Färg

Alla önskas en skön lördag!

16 kommentarer:

  1. Åh, vilken spännande efternamnshistoria! Och fantastiska bilder. Sniglarna på frökapseln – vilken skulptur.

    På min efternamnsgenomgång hittar du en bild på ditt nuvarande efternamn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Karin!
      Sniglarna på frökapslarna i vår trädgård har varit flere än någonsin detta år:), så vi har en del skulpturer litet varstans för tillfället.

      Ska genast titta in!

      Radera
  2. Vilken fin berättelse om dina namnbyten!
    Synd att vi 'flickor' alltid måste byta våra efternamn.
    Snygga höstbilder!
    Ha det bra!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anneli, tusen tack för trevlig paket som anlände under eftermiddagen igår. Innehållet kommer att bli väl använt. Mycket glad blev jag.
      Vi flickor behöver inte byta efternamn längre, vi kan heta vad vi heter och männen har börjat ta sina fruars efternamn. Något förvillande nu till att börja med, men det händer litet nu och då att man läser om att mannen tar sin kvinnas namn. Sedan finns det de som tar ett helt eget nytt namn när de gifter sig, byter ut båda namnen mot ett gemensamt nytt.
      Ha det bra du med!
      Varm tacksam kram!

      Radera
    2. När jag och hustrun slutligen kom oss för att gifta oss hade vi varit sambos i tretton år, hade två barn, hus, hund och firma tillsammans. Vi insåg raskt att det bara skulle bli krångligt med namnbyten så det fick vara... Det har fungerat bra i snart tjugotre år till

      Radera
    3. Just det!:) Man behöver ju inte krångla till livet mera än nödvändigt! Jag försökte så gott jag kunde till absolut ingen nytta alls;)

      Radera
  3. Vilken fin berättelse om dina namnbyten. Den kärleken, den kärleken vad den kan ändra sakers prioritet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hanna!
      Allt som man kallar sunt förnuft spelar ingen som helst roll ibland och tur är väl det. Jag har inte ångrat en sekund :)

      Radera
  4. Jag sitter här och njuter av de vackra
    bilderna medan regnet piskar mot rutorna.
    För övrigt tycker jag att Karin är ett av
    de vackraste namnen som finns.

    Må gott önskar Onestream!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!
      här har regnet just börjat efter en mulen, men skön dag.
      Som barn tyckte jag att Karin var förfärligt tråkigt, men nu har jag anpassat mig och tycker att det duger bra:)
      Jag har vant mig med andra ord.

      Må gott du med Onestream!:)

      Radera
  5. Roligt att läsa om ditt efternamn :) Mitt är också påhittat, av min svärmor ! Än så länge är namnet så pass nytt att alla som bär det vet vilka de andra är. Släkten växer så det knakar så snart så är det väl omöjligt att hålla rätt på alla.
    Härliga höstbilder...jag gillar igentligen hösten ganska mycket har jag kommit underfund med :)
    Kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var precis inne för att titta på ditt senaste smycke, men så låste sig allt, så där som det gör ibland. Kommer just över igen:)
      Jag har ingenting emot hösten jag heller..
      Kram
      Karin

      Radera
  6. Har undrat över en av Sveriges Radios korrespondenter som heter Sommarström - då är han släkt med dig?
    Såklart är människan viktigare än namnet men jag är förtjust i vackra och intressant tillkomna namn, t ex Sommarström! Satt och såg ett TV-program på SVTPlay nyss där frågan ställdes om vad Picasso egentligen hette. Ruiz, sa jag kaxigt till maken. Det rätta svaret var en oändlig rad släkt- och helgonnamn avslutat med, just det, Ruiz, och sist Picasso. Det visar sig att spanjorer måste ha TVÅ efternamn, både fars och mors, nämligen. Så Ruiz var fars och Picasso mors, eller möjligen tvärtom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är faktiskt inte släkt med mig. Han är gift med ett av mina kusinbarn och har tagit sin hustrus namn. Klok kille!:)

      Jo, jag känner också till det att Picasso hade både fars och mors namn och en oherrans massa förnamn.

      Skönt att man har sluppit det i alla fall:)

      Radera
  7. Verkligen kul att läsa om dina teorier omkring hur ni fick ert familjenamn. Liknande teorier kan jag omöjligen komma fram till vad angår familjenamnet på min mammas sida, trots att det skapades så sent som i mitten av 1900-talet. Själva namnet ger nämligen bara inte någon mening och trots att många undrat, har jag aldrig hört något om vad skepparfruarna egentligen tänkte då de, under männens tillika brödernas frånvaro, helt sonika beslutade att ändra namnet från det helt vanliga son-namnet till just detta familjenamn. Och nu är de alla tyvärr döda, så något svar får vi visst aldrig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är mina teorier som jag baserar på vad man har berättat för mig....det kanske är så skrönor uppstår genom århundrandena?;)
      Inte vet någon hur det egentligen blev som det blev med namnet, men logiskt sett kunde det vara precis så..
      Skall titta in till dig och läsa ditt inlägg om efternamn.

      Radera