onsdag 22 augusti 2012

Småprat

    Vi har misstänkt det ett tag och nu vet vi.
    I trädgården finns inte bara Kotte och Kottan, nu har vi sett små kottiljonger också men
    de kommer fram när skymningen faller och det är svårt att fånga dem på bild i mörkret
    De tycker om att smaska i sig ojästa bullar och annat godis som bageriet bjuder på
    Pannkaka hör till favoriterna. De har ju fått sådan med modersmjölken...
När jag gick ut i trädgården för att se vad dagen hade haft med sig, så lämnade jag dörren öppen...
Efter en stund när jag återkom så mötte jag en svart katt på väg ut! Helsvart så när på en liten, liten vit fläck på bröstet. Den jamade en lång stund när den kände sig på tryggt avstånd. Ville nog komma nära men vågade inte, var skygg, fastän den var tam, eller hade varit tam. Hoppas att det inte var en sommarkatt som någon har dumpat....en lång stund satt den på dikeskanten och jamade, pratade med mig...och jag svarade förstås innan den försvann in i skogen på andra sidan vägen...
Hoppas, hoppas att den inte är övergiven...
Den såg rätt mager ut. Tröstar mig med att det finns tillräckligt mycket mat åt kottarna, kanske att katten får slicka i sig litet av godbitarna den med...
Känner oro, jag tycker inte om lösa katter, vet att de kanske blir helt förvildade om ingen
tar hand om dem. Få se vad morgondagen har med sig...kanske den är här igen då

Någon tänker på fåglarna konstaterades när vi  under kvällen var till bryggan vid havet...

 Idag blev vi inspekterade! Maija kom hit och granskade ekologin i bageri, café och trädgård...en hel massa papper fylldes med anteckningar innan underskriften gjordes att vi var godkända...en skön känsla
uppstår alltid efter dylika spontanbesök..

Idag har vi bara haft besök av sex gäster, finländare och norrmän...det här börjar bli som skräddarens väst som bidde en tumme.
Men man vet aldrig. I måndags ett sjuttiotal, igår femton, idag sex, imorgon?...Det får vi se..
Nu har vi inte öppet längre för att vi förtjänar på det, nu handlar det om service för dem som
fortfarande rör sig på vårt fagra Åland.
Ändå funderar vi mycket på hur vi gör nästa sensommar. Stänger vi i mitten av augusti, har vi öppet enbart i helgerna...Vi vet inte ännu, men vi funderar....

26 kommentarer:

  1. Åh små kottebarn. De är ju så söta :) Nej jag hoppas verkligen inte att det är en övergiven katt ni har där. Jag förstår mig verkligen inte på folk som gör så. Skaffar en sommarkatt till sig själv eller barnen för det är ju så myyyysigt tycker dom. men sen då?! Helt idiotiskt att göra på det viset! Jag blir arg minst sagt.

    Men än fast jag blev arg njuter jag av dina fina bilder :)

    Kram från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kottebarnen är i förskoleåldern just nu, kanske nästan i småskolan rent av. Har nog funnits här en längre tid men antagligen inte synts till p.g.a. långt gräs. Och det är bra. Nu får de äta sig tjocka och feta så de klarar vintern i sin rishög, sina rishögar. Vi lägger på mera ris varje år, täcker runt så de skall ha det bra

      Nu vet jag inte om den svarta katten är övergiven ännu, men det såg nästan så ut...och jag blir också urförbannad, ledsen och jag vet inte allt..

      Kram till dig från mig!

      Radera
  2. Äsch, jag skrev en lång kommentar och sedan ... Men kontentan var nog att den lille kissen nog kommer tillbaka om den är övergiven. Då vet den var den kan få mat. Så blev det för oss, vi fick en hel familj på det sättet.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är egentligen en del av min oro, för vi har egentligen inte tid för att bli kattföräldrar igen. Vi älskar katter både Uffe och jag och har haft sådana hela livet, men just nu...neeej. Vi får väl se hur det hela avlöper. Om den kommer tillbaka så får vi göra efterforskningar allra först. Kanske någon saknar den

      Kram!:)

      Radera
  3. Härliga bilder! Vi har just skördat vår första paprika :) liten men god!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!:) Vi har inte skördat ännu, men snart blir det av. Det känns som rena lyxlivet att ha egna grönsaker, bara att gå ut och plocka in vad man önskar sig.

      Radera
  4. Jätteskoj med igelkottsungar! Hoppas du kan få dem på bild...
    Vi har själva haft 2 eller fler kottar i vår trädgård i år och de har varit synliga som aldrig förr, här är en bild på en av dem:
    http://www.flickr.com/photos/nikkorglass/7691581804/
    En udda ;-)
    http://www.flickr.com/photos/nikkorglass/7352598480/
    Mvh,

    Mats

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hoppas så vi också, men de kommer när det nästan är helmörkt...med blixt kan vi kanske få en bild av dem.
      De äldre kottarna såg vi varje dag när det var ljust också tidigare, men de mindre nej...
      Dina bilder är jättefina på härliga kottar. Den med skatan är extra, verkligen:)

      mvh Karin

      Radera
    2. Tack....Här är ett galleri på 'Flickr' du säkert gillar... :~)
      http://www.flickr.com/photos/graehbl2009/galleries/72157628450635977/

      Radera
    3. Tack Mats,
      fantastiska ljuvliga kottebilder. Tacktack!

      Radera
  5. Hoppas verkligen katten har ett hem! Och är älskad och saknad.
    Tänk att kottiljongerna äntligen dykt upp in persona!
    Fint med service åt senkomna sommargäster men klart jobbigt att stå till pass utan förtjänst. Nog är det både för- och nackdelar med att bo "på jobbet".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas verkligen så, jag mår alltid dåligt när någon verkar husvill och övergiven.

      Ja, äntligen har vi fått se dem. Vi såg en mindre i fjol också i dagsljus, den sprang över foten på Uffe helt plötsligt men ingen kamera var med, men nu är de flera. Nu ger vi mat så de skall bli runda nog att klara en vinter.

      Fördelarna är stora med att bo på jobbet, men när vi står här från tidig morgon till kl. 18 och det enbart kommer en handfull gäster så börjar tankarna gå. Får se hur vi gör..det är svårt att ta beslut. Mitt i allt så kommer det riktigt många. Kanske förkorta öppethållningstiden under dagtid? Vi funderar

      Radera
  6. Tror aldrig jag sett kottungar. KAN tro att de är SÖÖÖTA!!
    Hoppas verkligen du kan plåta dem, förstår att det är svårt, men...
    Ni har fin service för sensemestrande turister.. Förstår så väl att ni måste stöta och blöta om hur ni ska göra nästa sommar.
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt smått är rart, så även små taggiga varelser:)
      Få se hur det går, mörkret faller tidigare för varje kväll och de kommer igång rätt så sent, verkar det som. De har ett stort revir de rör sig på och sniglar ser vi knappt alls. Nyttodjur som kottarna är så håller de verkligen efter. Vår sallat är nertrampad i trädgårdslandet för där finns levande föda för kottar:)
      Ja, vi får se hur vi gör nästa sensommar..
      Kram!

      Radera
  7. Kottungar!! SÅ fint. Vackra sköna Pettas.

    Som har dörren öppen...ja, jag får känslan att man kan knacka på hos er och det finns alltid någon som öppnar.

    En dag vill jag knacka på Karin!

    Lottakram, en står sådan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar att jag får bild på dem så ni andra också får se taggiga raringar. De är inte de allra minsta längre, de äter som bara den och är runda om magarna, en vinter väntar som de skall klara.
      Kotte såg ut som en påse när han kom fram i våras...magskinnet var mycket löst innan han åt upp sig igen. Bra med reserver under den sovande perioden:)

      Jag väntar på knacket! Mitt i allt så står du där en dag.
      En stående storkram!;)
      Karin

      Radera
  8. ...stor ska det ju vara ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En står kram är också bra!:)

      Radera
  9. Småtaggiga är det sötaste som finns!!

    kraam

    SvaraRadera
    Svar
    1. De ÄR! Man bli helpjollig och jag kan inte prata ordentligt när jag ser dem...helpjollig!:)

      Kramkram

      Radera
  10. Hoppas att vi får se de små kottiljongerna. :) Vad roligt att ni blev godkända! Vill också knacka på en dag och få uppleva Pettas "live." Vore verkligen roligt! Att vara egenföretagare måste vara både härligt och utmanande. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här satt jag just och kommenterade inne hos dig:).
      Jag är egentligen inte alls orolig över ett godkännande, för det finns bara en möjlighet eftersom vi sköter vår ekologi på bästa sätt, men ändå är det en befriande känsla att få godkännandet på papper. Alltid.
      Du är alltid välkommen!
      Att vara egen småföretagare är en utmaning. Du är din egen lyckas smed. Vi får ju inte någon fast lön alls utan det är bara vi själva som kan se till att vi klarar biffen. Fasta kostnader finns det alltid som måste betalas även om jobben inte är lika många vissa lågsäsongtider under året. Det är en livstil på sätt och vis
      Kramar!

      Radera
  11. Håller tummarna för att småkottarna ska våga posera för din kamera. Åh att få ha igelkottar i trädgården och få höra det där "pffsst" ibland, när de bökar omkring. Det var länge sedan nu.

    Och finfina bilder som vanligt! Majskolv? tänkte jag om den första, men så såg jag vad det var.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! De vågar nog men de syns ju inte i skumrasket, blir bara dimmiga och gränslösa
      Kotte är expert på att låta mycket. På långt håll hörs han när han kommer plöjande i gräset. Ibland varnar han också...tuff typ.

      Jag har majskolvar också, men de är så pyttesmå ännu. Undrar om de hinner bli ätbara i sommar

      Radera
  12. Har aldrig sett en igelkottsunge - måste vara en upplevelse. Men de kanske blir rädda om du fotar med blixt!

    Skönt att ni blev godkända vid inspektionen. Man vet ju aldrig vad de kan hitta på som gör sådana. Det är kanske bra om ni har "öppet" åtminstone under augusti månad när de flesta på kontinenten har semester.

    På Öland där jag var nyss, var det ju nästan bara tyskar som turistade. Men det måste vara svårt att beräkna hur mycket bröd etc. man ska baka när man inte vet hur många eller hur få som kommer.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar

    1. De ser väldigt dåligt, så jag tror inte att en blixt skulle störa för mycket. Däremot hör de väldigt bra

      Nja, inte hittar inspektörerna på särskilt mycket. De har sina regler att följa, de som vi också skall följa. Får man en plump i protokollet är den nog befogad. Då får man bara se till att förbättra det som har felat, om det blir så någon gång.

      Kontinentfolket har inte kommit till Åland i år, men lär finnas i Stockholmsområdet, har vi fått höra. Att ha öppet för ca sex personer per dag känns inte helt berättigat, hur många timmar ska man jobba för trehundra kronor, när man kan göra någonting annat som inbringar mera slantar.
      Kruxet är att man inte vet från år till år. Någon lösning på "problemet" hittar vi nog på och vi funderar vidare tills ett beslut sitter bra. Det här är någonting som alla småföretag brottas med. Man vill så gärna finnas till, men till vilket pris? Man kan ju inte finnas till för andra bara för att själv gå i förlust..då är man ute på hal is som egen företagare. En ständig balansgång.

      Man lär sig detta med bakandet och vilka mängder man skall baka upp, vilka sorter osv., så det är inget stort problem och de gäster som kommer inser nog att man inte kan hålla hur många sorter som helst när kundunderlaget är minimalt. Tre-fyra sorter olika kaffebröd, två-tre sorters matbröd räcker väl till under den här årstiden.

      Kramar

      Radera