onsdag 1 augusti 2012

Sensommar

 Det är fullmåne och igår kväll vid elvatiden tog jag bild av den.

 Ibland får jag lust att klippa trådar...

I och för sig så blir det ett intressant mönster...

Kan någon förstå att vi redan skriver augusti?
Kvällarna är åter mörkare, plötsligt har det bara blivit så...
Det känns nästan som om det inte har varit högsommar ännu, rent vädermässigt.

Fastän vi nog har känt att det har varit högsäsong...
idag hade vi åter bra med folk, men tempot är lugnare, alla är lugnare...
Kanske augusti kommer med sensommarvärme
Nu är jag uppe tidigare än solen om morgnarna....den smög sig upp i morse, trängde sig igenom
lövverket, några fåglar vaknade och började kvittra
och plötsligt såg det ut som om någon höll i ett stort brännglas, marken blev lysande
    solstrålarna banade sig väg genom havtornssnåret
och på något sätt såg det ut som om Tivolirosen fick agera lampskärm en liten, liten stund
Jag hörde en liten dunk från fönstret ....Uffe var vaken och hade ordnat morgonkaffe
åt oss, så jag gick in till honom, till kaffet och till degarna som väntade
Och sedan rullade dagen på.

Jag har kanske inte berättat för er om Dykis. I vår vattentunna bor den sedan en tid
tillbaka...ikväll såg Dykis inte pigg ut, så jag funderade ett tag på om jag måste hjälpa den
på något sätt...den såg aningen handikappad ut
 Någonting var fel på ett av benen...den simmade inte normalt, rörde sig litet märkligt
 så jag lade ett stort funkiablad i tunnan så den kunde ta sig upp
 Någonting klibbigt och geleartat hade fastnat på vänstra bakbenet....undra på
 att Dykis bara simmade runt, runt...det måste ju vara som när man tappar en åra i
 i en roddbåt...
    Nej då, det är inte solbadning på gång, utan en lätt undersökning....
    Vipp ner med Dykis i tunnan igen...
   Nu är allt som det skall vara igen, björkfröna som hade klibbat fast är borta och
   Dykis är åter en glad liten gynnare som dyker och simmar i sin tunna, ofta på rygg
   Dykis är ganska stor, drygt tre centimeter lång. Bara så ni vet

 Och vi har frossat igen. Det är hallontider och på Snäckö finns det många goda röda bär...

24 kommentarer:

  1. Vilken måne! Det är något jag vill kunna, fota månen så där fint. Ska testa!

    Dykis...vilken tur att det finns en Karin som hjälper till. Hallon är bland det bästa som finns. Frossa lite åt mig ;)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      ja, nu är månen fin. Bäst är om man använder stativ, jag är för lat av mig, orkar inte gå efter det...måste bara ta bild och så får det bli som det blir

      Frossar åt dig. Givetvis. Igår åt vi, idag åt vi och säkert flere dagar ännu.Jisses,säger Uffe och himlar med ögonen när jag lägger fram ett halvt kilo hallon var åt oss. "Och du tror att vi skall orka med det där"?! fortsätter han...
      Och skålarna blir tomma... Hallon är så himlagott och i år finns det mängder.

      Kram

      Radera
  2. Karin hjälper dykbaggar och maken har en hemgjord getinghjälp för att lyfta ut getingar eller andra flygfän som irrat sig in. Ja, inte flugor, dom slår t o m han ihjäl. Men här kläms inga getingar ihjäl, i alla fall, vi hjälper dem ut. En gäst som slog ihjäl en geting hos oss blev tillrättavisad och ganska snopen.
    Men varför ta dem av daga som man kan leva med i peaceful coexistance och ha nytta av?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      :). Här lyfter vi också ut inirrande flygfän, men flugorna slås obönhörligen ihjäl om vi slipper till. De är sluga eller vad man nu kan kalla en liten insekt, men de vet precis hur de skall ta sig in dit de absolut inte får gå in. Våra kakboxar som vi trodde var totalt ointagliga, visade sig ha en liten liten liten springa, pytteliten. Jo, vem tror du hittar in där? Flugan...Men nu har vi upptäckt hur det kan gå till så nu är de ytterligare jagade, flugorna. Men guldbaggar, humlor, trollsländor, bin och dylikt bärs ut med största försiktighet. Guldbaggarna har "hemsökt" oss i år, när man tar i dem kastar de sig på rygg i handen och låtsas vara döda. Ser komiskt ut.

      Radera
  3. Oj vilken fin månkula...som en jättenot på ett notblad..undrar hur den melodin går...Ja tjohoo...dagarna går mot höst...men inte än ..ju. Känns lite vemodigt att sommaren redan är på slutversen. Den som vi längtade så efter..Nu längtar man inte efter vinter. Inte jag i allafall...Hallon, så gott. Och nyttigt..förstår mkt väl att ni tömde skålarna.
    Den där simmande, odjuret ni har i tunnan..rätt äcklig va? Men du är en fin mänska' Karin som hjälpte den..Kanhända den hjälper dig nån gång..Kan bli en bra saga av detta..
    Nåt att skriva till hösten, och illustrera.
    Sitter här och småfunderar lite, på vad morgondagen ske ge..Ska ta en tur till Ikea med Östergöte, han ska visst köpa gardiner..det kan bli svårt..
    Önskar dig en bra bra dag i morron..Kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      där satt den! Det är ju ett notblad som vi har på vår himmel.
      Augusti är sensommar, mognad, värme och skönhet...först i september börjar det nypa till litet. Vi har mycket kvar av sommaren ännu, men visst går det undan...känns det som. Gissar att det är en känsla. Det finns säkert många som tycker att allting går väl långsamt också.
      Vintern har sin tid, nu är det sommarens tid
      Vi tömde skålarna och njööööt. Synd att vi inte hade hallon när ni var här
      Jag tycker faktiskt att Dykis är gullig. Tittade just till honom nu på morgonen och han är hur pigg som helst.
      En saga kan det säkert bli:)
      Lycka till med gardinköpet åt Östergöte. Det blir säkert bra när du är med som smakråd
      Önskar dig en finfin dag
      Kram
      Karin

      Radera
  4. Min kamera verkar inte kunna ta så fina bilder av månen som din kamera kan. Jag ser månen här just nu - stor och gul. Litet extra gul troligen pga brandrök som nog börjar leta sig hit från en brand söder om oss. Här kan man tala om högsommar med sol varenda dag, temperaturer mellan +30-35 och inget regn. Litet tjatigt börjar det bli. Skulle gärna se moln och få regn. Hallon är så goda och jag kan tänka mig att Pettas hallon kanske är litet extra goda. ;) Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      det kan bero på objektivet. Samma måne ser vi båda två:)
      Huj, ni har varmt så det förslår. Är nöjd med vår temperatur på ca 20 grader varmt varje dag, ibland litet mera ibland litet mindre.
      Det är ju så att man längtar efter alla slags väderlekar, blir det långt emellan längtar man efter omslag. Så är det bara.
      Hallonen är inte från vår egen trädgård utan från grannbyn Snäckö. Alla byar heter någonting på ö eller holm här, det är inte så länge sedan som det fanns vatten emellan. Vi bor i Finnö.Hällö, Snäckö och Lökholmen är landfasta liksom vi men alla har fortfarande sina ö-namn. Till Isaksö och Andersö måste man åka över broar.
      Kramar!

      Radera
  5. Grattis på Karindagen!

    Men hur många timmar sover du egentligen? Sen fullmåne och morgonbilder från före soluppgången. Kan inte bli många timmar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      Tack! Grattis själv! Jag har förmånen att kunna fira Karin både idag och den 25 november.
      Det blir inte så många timmar den här årstiden, jag tar igen det senare, fastän det påstås att det inte går. Men jag gör det, sover fast mig;). Nu sover jag som en sten de få timmarna jag sover. Men det börjar kännas i kropp och i själ att jag har hållit igång så här i två månader nu...allt möjligt konstigt händer, jag glömmer både det ena och det andra, går omkring litet i min egen värld stundtals, men snart ändrar det...om två veckor kan jag sova litet längre redan.

      Radera
  6. Måste börja med att säga: du är allt en "hejare" på att fotografera! Så vackra bilder! Ren njutning att sitta och titta på! Men kära Karin...när SOVER du???
    Vilken lycka att Dykis har dig! Var det du som plockade bort de där slemmiga...?
    Önskar dig nu en riktigt bra dag! Var rädd om dig!
    Kram & vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monica,

      tack!:)
      Jag sover när det är mörkt! I november vaknar jag nästan inte alls;)
      Nej, jag plockade inte bort det, skulle ha gjort det om Dykis inte hade klarat det själv. Med en pincett och lirkat mycket försiktigt. Vi har lite olika förutsättningar när det gäller styrka och så vidare. Dykis ben är av annan kaliber än mina.
      Var rädd om dig du med!
      Kram och vink

      Radera
  7. Bara du inte sätter saxen i en elledning, så är jag glad..
    Vilken lurig bagge, han såg nästan lite berusad ut!
    Av lycka, kanske!

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      låter nog bli! Det uppstår så mycket sprakande och arga elgubbar..
      Vattenbaggarna är festliga, nästan personliga
      Han var säkert mest orolig, försökte se död ut men tittade på mig hela tiden:)

      kram

      Radera
  8. Ja men visst är det konstigt att det redan är augusti! Förstår knappt vart den så efterlängtade sommaren tog vägen?

    Åh så gott med hallon mmm!

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ewa,

      Sommaren som aldrig kom och när de kom så försvann den snabbt. Så har det varit här.
      Men hallon är sommar i alla fall

      Kramar

      Radera
  9. Tänkte både på dig och Karin E. igår, men det blev inget grattis. Jag hade en andakt och en begravning som gjorde att tanken försvann.

    Fantastiska bilder som vanligt. Vad har du för objektiv som kan ta sådana närbilder? Så lycklig han måste vara, Dykis, när han blev av med bihanget.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      tar grattiset nu istället;). Tack!

      Tack, ett Leicaobjektiv som förstorar 12 ggr.
      Dykis är nöjd, simmar lugnt och dyker djupt

      kramar

      Radera
    2. Jag har tagit fel på dag, så det är kanske därför mitt inlägg inte kommer förrän i morgon. Jag är nästan säker på att jag schemalade det till den 4:e i stället. Det VAR ju din namnsdag i går den 2:e ju när jag skrev min kommentar och inteden 3:e som jag fick för mig. Jag börjar bli lite virrig, märker jag, får väl skylla på åldern!
      Kram från Ingrid

      Radera
    3. Musikanta,

      jag har aldrig lyckats med schemaläggningen, när jag har försökt. Vet inte vad jag gör för fel...kanske det också har med åldern att göra;). Tror inte det, tror att jag inte har lärt mig ännu
      Kram
      Karin

      Radera
  10. Vilka underliga djur du har hos dig. Jag gillar sensommaren, både för att det i regel är en sån behaglig värme då och för att jag fyller år. Jag ÄLSKAR kalas och att få presenter. Tror aldrig jag blir för gammal för det. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel,

      skulle förvåna mig om inte du också har någon vattenbagge någonstans i vattenansamlingarna i din närhet. Den här som vi har är stor, för det mesta brukar de vara mindre.
      Sensommaren är fin, jag tycker också om den.
      Så då har du någonting fint att se framemot..du berättar säkert om när du fyller år?:)

      kram

      Radera
  11. Vilken måne! Vilken ros!
    Dykis ;-) Du är fantastisk Karin, som hinner hjälpa alla,stora som små!
    Du frågade mig om timjanhonung....det har vi här och det är jättegott till nästan allt,yoghurten,grillningen osv...
    Ha det god helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. anneli,

      naturen är underbar för det mesta och mycket vacker.

      Hör av mig angående timjanhonungen litet senare...
      Ha en god helg du med!

      Radera