torsdag 23 augusti 2012

Så var det det där med humöret...




Det är sällan jag känner mig seg och svårflirtad av livet men idag har jag varit som en riktigt svårtuggad kola. En sådan som sätter sig som hälleberget och drar ut plomber...
 Då måste man ju hjälpa sig själv på något sätt för att få litet mera glad fart på humöret, för vem har nu bett om att få mig som ett surmulet sällskap? Nej, just det! Man måste ta sitt  ansvar och få solen att skina inom sig själv igen. Jag har för tusingen ingenting att hänga läpp för, inte ett jota...

I trädgården hittade jag första hjälpen! När man har mängder av små och stora solar i sin närhet
så får det surmulna gå och gräva ner sig på momangen...
För min del hjälper det bra. Gul färg är ett säkert kort. Fungerar som ljusterapi på mig.
Fördelen med mig är att jag sällan är surmulen någon längre tid,
det sura trivs inte helt enkelt utan hoppar av rätt som det är och glöms bort...
Det kan till och med vara ett litet dilemma. Ibland har jag uppbådat alla mina krafter för att vara långarg
Pyts! Efter några minuter har adrenalinet runnit ner i sina gropar eller vart det nu tar vägen efter att ha åkt hiss och så är jag glad och förnöjd med livet igen. Ser till och med fördelarna med avigheterna i livet, man lär sig ju alltid någonting om sig själv..
Vilken förarglig känsla det är när man vill visa sig ouppnåelig på sin surmulna ilskna piedestal
och så ramlar allting omkull med en skräll när man känner hur smilbanden börjar hoppa runt munnen
fastän man gör allt i världen för att få dem att se arga ut fastän de är glada. Känner någon igen det i sig själv?
Efter en stund så skrattar man. Mest åt sig själv och alla fånigheter man håller på med ibland.
Ibland är det riktigt uppfriskande att vara arg...ungefär som när åskan har dundrat och luften blir
lätt och skön att andas igen. Befriande..
Nu när jag nästan har nått slutet på det här inlägget så funderar jag på varför jag har skrivit detta...
varför var jag surmulen och seg som en kola tidigare?
Inte en aning...och vem kan nu vara mulen när solen skiner i alla buskage runtomkring en...

Det småduggade just, vi har haft ett tjugotal personer här på kaffe och dagen är inte slut än
Ha en god fortsättning på dagen gott folk!:)

32 kommentarer:

  1. Tuggummi under fötterna, brukar jag säga om sådana dagar..att pysa ut lite ånga gör gott!
    Vi har en liten ny fia i släkten som ska döpas, ska bli så kul!

    kramen på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Också ett bra uttryck!:)
      Så roligt med nya fior och dop! Sådant behövs nu och då!

      kramkram

      Radera
  2. Hi hi Ja det är det fina med att skriva/blogga. Innan man nått ner till slutet har det som runnit iväg på något vis. Det har jag varit med om många gånger. Tur är att det inte blir tvärt om, att om man börjar med något bra blir det dåligt på slutet. Kan väl hända säkert men jag har inte varit med om det. Vad jag minns nu.

    Åh dina vackra gula blommor Karin. Vad jag skulle trivas bland dem!

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), har man inte så lång stubintråd så brinner den fort bort!
      Skulle nog vara rätt härligt att ha dig bland solrosorna, en glad och god fjällros mitt i allt det gula!

      kram
      Karin

      Radera
  3. Ibland är det bara som det är...med humöret ;) Gillar din första hjälpen. Dessa vackra raringar som man bara inte kan låta bli att bli glad av!

    Vackert fångat av dig Karin!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Naturen är en god hjälp om man är på misshumör. Ut och gå är också bra, när man kommer hem så är allt som bortfluget:)
      Tack Lotta!

      Kram

      Radera
  4. Jag känner igen mig! Ibland blir man som ett åskmoln och sen klarnar det, precis som du sa, det är väl urladdningar som behövs och skratt är alltid förlösande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Urladdningar är nödvändiga. Man spricker ju annars:)
      om inte annat så i ett förlösande skratt.

      Radera
  5. Hahaha...vad glad jag blev.
    Och så fina bilder.
    Att kunna skratta åt sig själv är en gåva.
    Lev väl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt!:)
      Tack!
      En sak är säker; när man kan skratta åt sig själv så får man ha roligt nästan jämnt!
      Detsamma!

      Radera
  6. Du med! Ha en bra resten-av-dagen alltså. Jamen visst är det så och vilken tur att ens bättre jag lägger krokben för det där sura, martyriga jaget som försöker sticka upp ibland. Som går omkring och suckar och säger: "jahaja och så det så och minsann och vadvardetjagsa och tänk att det alltid..." Och sånt. Bort med det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är man bara för besvärlig....lilla martyren sticker upp, men jag sticker ner den så fort jag bara kan. Bort, bort!
      livet är för kort.

      Radera
    2. ...det där blev för kort. Livet är för kort att tycka synd om sig själv alltför långa stunder:)

      Radera
  7. Her var det noe kjent ja he he.
    Super fine blomster bilder som man blir veldig glad av å se på.

    Maritklem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), vi känner nog till det litet var till kvinns och mans.
      Tack Marit!

      Karinkram

      Radera
  8. Du skriver så roligt. Hade jag varit sur idag hade jag blivit glad av att läsa detta :-D. Borde kanske lägg det på minne för framtiden ifall jag känner ig seg någon dag...
    Gult är definitivt inte fult ;-)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gult är inte fult! En av mina favoritfärger, fastän jag nog har nästan alla färger till favoritfärger när det kommer till kritan. Färger påverkar mera än man kanske tror. Ett mycket intressant område som jag gärna vill fördjupa mig i.
      Man borde kanske göra en gemensam liten bok, med knep på hur man blir glad igen när man håller på att surna till. Det kunde ju bli en riktig bestseller mitt i allt!;)
      Kram

      Radera
  9. Så bra att du hade dina gula vackra vänner när humöret dippar lite...
    vi tog helikoptern å försvann till fjälls...
    å jädrans va vi njöt...

    Kram vännen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får vara glad att man hittar tillbaka till sig själv rätt snabbt med hjälp av gula vänner.
      Nu ska jag titta in och se hur ni har haft det. Helikopter till fjälls. Så skönt det låter

      kram till dig Rantamor!

      Radera
  10. Vilket soligt inlägg och vilken bra beskrivning på hur du inte kan vara långarg (ett jättebra ord). Att göra en bok med gladtips tycker jag var en bra idé. Det tar alldeles för mycket energi att vara på dåligt humör. Ett leende eller ett skratt är rena piggelinmedicinen. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), det måste vara en stor konst att kunna vara långarg. Jag klarar inte av någonting sådant. Det arga går om så fort
      Bloggvännernas gladbok! Kanske?
      Det är inte hälsosamt att gå omkring och vara på dåligt humör, håller med.
      Kram

      Radera
  11. Lite deprimerad känner man sig väl ibland trots att det inte är något större fel på en. Jag kände mig sådan häromdagen, men då tog jag fram min akrylfärglåda och nu har jag målat en Mårra till det äldsta av mina yngsta barnbarn. Så nu känns det bättre.

    I morgon ska jag ta mig an Molly Mus till lillebror. Tur att det räckte för dig att bara titta på dina solrosor. Jag har också några stycken utanför huset, ska titta på dem i morgon så kanske jag får lite extra inspiration.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givetvis så dalar humöret ibland utan att man har någon direkt orsak. Det kan ju vara de där horrormonerna som spelar en spratt också..
      Kan du inte visa bilder på vad du målar åt dina barnbarn. Det låter så härligt detta med Mårran och Molly Mus.

      Kramar

      Radera
    2. Jag ska lägga ut "tavlorna" på min blogg när de är färdiga. Jag har fått lov av Mirren som har lovat att inte visa dem för barnen.
      Kram!

      Radera
  12. Annika vill göra en nystart med fredagstemat med nästan bara egna fotografier, vilket jag inte är intresserad av. Det har varit mycket intressant och omväxlande inlägg i vårt sommartema och jag vill gärna vara med i den gruppen även i fortsättningen. Så jag erbjuder mig att hitta på ämnen i september om vi fortsätter. Jag kommer att skicka den här kommentaren även till Karin E.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du gör mig glad Ingrid!

      Jag vill också väldigt gärna vara med i den variant av fredagstema som vi hade tidigare och som vi har fortsatt med i sommar.
      Så bra att du har teman på gång för september. Jag kan ta oktober om ingen annan har någonting på gång.
      Skickar också min kommentar till Karin E
      Kramar
      från en annan Karin E.

      Radera
    2. Så bra att du är med i gänget. Jag tror också att övriga är positiva - det verkar som samtliga som är med tycker det är roligt att skriva och att läsa vad andra skriver. Om det sen illustreras med egna foton eller från webben så är det ju bara trevligt. Men det är texten och kommentarerna till den som är huvudsaken för mig.
      Kram från Ingrid

      Radera
  13. Jag tror det är helt naturligt att humöret går upp och ner och det gäller bara att inte fastna i det surmulna för länge. Kan tänka mig att dina gula, härliga blommor piggar upp. Det är något visst med solrosor - de är så vackra och har någon energi som gör att man blir piggare. Har alltid tyckt om solrosor. Härligt med "terapi" i trädgården. :) Ha det gott! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det, vi går upp och vi går ner och vi är med all säkerhet också påverkade av väderleken. Det beror på planeterna, brukar vi säga:). Precis som det är ebb och flod så är det säkert så i oss också.
      Gul blomterapi är toppen. Annan färgterapi också för den delen
      Ha det gott du med!
      Kramar!

      Radera
  14. Lite temperament måste man ha, inte som en väninna till mig sa: "Jag har ett jämnt humör, arg hela tiden." Men glädje sprider sig som frön i vinden så det är bara att skratta på! Jag vet inte vad min vindruva är för sort, fanns redan där när vi flyttade in, men bra är den. Kärnfri och söt och ganska självgående.
    Kram/Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), ja, man får ju inte vara mesig, huvudsaken är att man inte är arg för jämnan. Det blir för mycket av det "goda".
      Är intresserad av vindruvor och tänkte att du kände till sorten som klarar våra vintrar.
      Njut av allt det goda!
      Tack i alla fall!
      Kram
      Karin

      Radera
  15. Fantastiskt läckra bilder - och vem blir inte glad av dom!?

    SvaraRadera