måndag 27 augusti 2012

Plöjardag

Medan regnet har smattrat mot fönsterblecken,
har jag stått vid strykbrädan och äntligen fått bort högarna som alltid uppstår när man inte hinner med.
Jag har formligen plöjt mig igenom blusar, skjortor, lakan, dynvar och underkläder denna dag.
Det är en skön känsla att ha det undan och att ha fått klädvårdsutrymmet storstädat samtidigt som en ny tvätt har snurrat  i maskinen.
En evighetssyssla med andra ord
Kom på att det också är en terapisyssla:).
Jag tycker inte om att stryka...njetnjet, men ibland måste man...

Kom också på att jag inte har plockat undan alla vinterkläder ännu. Det var en så kall vår, så länge att vi gick med våra varma underställ på oss långt ända in i maj.
Det är kallt vid Norrhavets strand.
Sedan satte cafésäsongen igång och det rentvättade men vintriga hamnade längst ner i högarna...som sagt man hinner inte med allt.
Nu får jag lägga allting nära till hands, vi går mot kallare tider igen.

Det blåser rätt hårt på vår ö idag så det är skönt att vara på insidan och reda upp sådant som ligger efter....Bilderna är tagna genom dubbelt fönster så därför är hackspettarna smådiffusa.
Det är litet höst på gång, känns det som. Skylten vid infarten lägger sig omkull med jämna mellanrum, så vi (läs Uffe) får motion med att ställa den på rätt:). Jag plöjer ju....
Uffe tog närbild på vår vackra Berta, rosenpelargonen med den speciella historien..
Berta hittades i en säck på en soptipp för många år sedan i tron om att det var utväxt
gammal potatis. Turligt nog så tittade Uffe litet djupare in i säcken och fick se att det var en
gammal nästan död pelargon som någon hade kastat bort. Han tog resolut hand om pelargonen
som visade sig vara väldigt stor, så när hon började växa och blomma efter omvårdnad så
fick hon namnet Tjocka Berta. En stor femtio liters så räckte knappt till för rötterna

Så levde hon plötsligt farligt en vinter då vi renoverade och halva Berta frös ihjäl.
Naturligtvis fick jag en tankeställare och delade henne i många småBertor istället och delade
också ut henne kors och tvärs till pelargonvänner, så att hon inte skall ha ens tillstymmelse
till chans att dö bort helt och hållet....

Vad Berta egentligen heter på riktigt har ingen lyckats klura ut. Hon har sänts som skott till olika pelargonexperter och sällskap och alla har skakat på huvudet och inte kunnat säga vem hon är.
Men att hon är en gammal dam, det vet man, säkerligen från 1800-talet
och att hon är en rosenpelargon är också helt säkert.

Ja, det var det och nu återgår jag till den sista högen som väntar...



30 kommentarer:

  1. Alla mina Bertor hälsar till sin mamma, de är nog sex stycken här och ett antal hos andra goda vänner. Såg några rikgigt biffiga exemplar i Blekinge för en tid sedan och en har flyttat till Älmhult.
    Oj, jag har ju också tvätt på gång, nog dags att ta ur maskinen. Men solen skiner och det är 24 grader så ute eller uterummet gäller annars.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hops, det var litet temperaturskillnad på oss idag. 13 grader varmt och nordlig vind som bara blir hårdare och regn har vi.

      Skönt att Bertas vänner sköter om att världen Berteras, så skall det vara...

      Radera
    2. Javisst ja, Modern hälsar till alla sina telningar:)

      Radera
  2. Vet du vad, jag gillar att stryka!
    Viken super Berta, det var ingen dålig resa!

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska vi byta tjänster med varann? Vad tycker du inte om som jag tycker om, det var frågan?

      Berta är speciell och nu Berteras världen med goda vänners hjälp

      kram

      Radera
  3. Och här sitter jag och låtsas att jag inte ens har en hel massa tvätt i bobilen...
    förträngt och glömt...sittter fastfrysen vid datorn och tänker inte göra ett skit idag...
    jo måste baka pizza ikväll för värmen från ugnen kommer att välkomnas...
    nu slog Rantafar på kaffehurran, tänk om jag kunnat komma till dig och beställt nå gott till kaffet...här finns inte ett "jota" att fika till, men kanske bra det...
    men det skulle ju ha varit gott juh.
    Ojdå så många hackspettar du har i din trädgård...

    Tjingelingen ta en paus i allt jobb nu så du inte STRYKER med...*ler*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer en i möte, det förträngda, förr eller senare. Nu står jag är senare och stryker allt förträngt:)
      Oj, nu fick jag lust att göra pizza...fast det handlar mera om att förtränga det som ligger på strykbrädan, en flykt, ett halmstrå
      Helikopter?:) Kaffestund tillsammans skulle vara kul
      Vi har massor av hackspettar, vet inte hur många längre. Här får vi huka oss ibland när de kommer flygande som JAS-plan..
      Tar paus så här, för att inte stryka med;)

      Radera
  4. Förretsten tycker verkligen att pelargonen kan heta Berta...men det var väl inte på 1800-talet din man Uffe fann den väl..??? =/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berta är inte Tjocka Berta längre utan bara Berta...nej det var liiiite senare, men Berta har funnits längre än vi har. Lite så.

      Kram

      Radera
  5. Att stryka gillar jag.
    Omedelbart resultat, liksom :-)
    Men det är inget kul då det blir berg att stryka.
    Vilken historia med Berta! Tänk att hon överlevde och att hon är så vacker än idag och att hon så många "barn" utspridda!
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Jag stryker för att jag måste:).
    Roligare finns att göra.
    Berta är världsberömd vid det här laget och alla hennes barn är ute på turné och lämnar en lill-Berta här och där efter sig:)
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Romantiskt fin bild av kaffeservicedelarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eivor,
      jag fick kannan och gräddsnipan av ett gammalt tyskt par i somras. Det är ingenting som jag vill använda på annat sätt, men tycker att det är så rart, så jag lade det på fönsterblecket på utsidan. :)

      Radera
  8. Du stryker väl inte lakan när det finns mangel? Eller underkläder! Skulle aldrig falla mig in. Stryka går lätt när man väl kommer sig för - jag brukar lyssna på gamla jazzskivor medan jag gör det för att få inspiration. Lyssnar mycket sällan på musik annars. Stryker hellre (och städar) än jag lagar mat. Där är vi definitivt olika :-)!

    Fick två squash av en granne idag. Vad gör man av dem? går de att frysa?
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har hänt. Tidigare men inte längre. Jag manglar lakan ibland, men bara ibland.
      Att stryka stora högar som har legat och väntat på att bli strukna efter sex veckors tid då tiden inte har funnits, är inte särskilt roligt. Knappast ens för dig. Du brukar fråga hur jag hinner med allt:). Det gör jag inte fastän mina dagar börjar kl. fem och slutar kl. 24 under högsäsong. Högarna blir till då. Tur att man har mycket kläder. Tvättar gör jag däremot varje dag och vi har mycket kläder som inte alls behöver strykas. Att stryka en omgång tvätt är ingen sak alls för mig heller.
      Men trots det så prioriterar jag nog hellre att laga mat.
      Vi borde bo nära varandra så kunde vi hjälpa varandra med sådant som vi inte tycker om. Tur att vi har våra män!

      Squash går att använda till allting, soppor, pajer, ratatouille, sallader, kakor, steka, fyllda, tsatsiki, som gurka på bröd...
      De går hur bra som helst att frysa. Jag fryser en stor del av dem för att använda till soppa i vinter. Jag tärnar dem och fryser in i lämpliga delar.
      Måste nog dela med mig av mina recept någon gång och inte bara prata om det;)
      Kramar!

      Radera
    2. Tack för tipset!
      Kram från Ingrid

      Radera
    3. Hoppas att du får nytta av dina squashar.

      Kramar

      Radera
  9. Alltså, stryka det är ju ett syndastraff om något! Diskar hellre efter massor av människor. Tur att min hustru tycker tvärs om... För övrigt diskar jag också hellre efter kalaset eller kyntiset än jag äter på papptallrik med plastbestick.
    Den där första bilden den gillar jag verkligen! Är kannan och gräddsnipan gjorda i tenn?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är också mera lagd åt diskbänkshållet:). Trivs med att ha händerna i blöt, fastän det måste tillstås att vi har en restaurangdiskmaskin nu för tiden som diskar rent på två minuter. Men i bageriet diskar jag för hand och trivs som fisken i vattnet;)
      Jag tror att det är tenn, men är inte hundra procent säker. Ska titta efter imorgon. Nu är det så himmelens mörkt därute så jag irrar kanske bort mig

      Radera
    2. Nu har jag varit ute i solskenet och titta under kannan och gräddsnipan. Vi tror att det är tenn, det finns stämplar som tyder på det. Nu är ingen av oss expert på tennstämplar men jag lägger in bild i nästa inlägg så kanske det kan konstateras med säkerhet:)

      Radera
  10. Jag har den stora lyckan att ha fått en liten Berta via Olgakatt! Den är så FIN och tät så det är något alldeles makalös. Men den är lite snål med blomningen än, den första blomman är först nu på väg att slå ut. Och den tar tid på sig. Bild kommer när den har slagit ut. Den har tre knoppar, så det blir mycket att glädja sig åt så småningom. Hon står på förstukvisten tillsammans med alla andra pelargoner. Nästa år hoppas jag att balkongen är färdig, då har jag tänkt att det ska bli sommarviste för alla pelargoner. Sol och vind men ordentligt tak som skyddar.

    Just nu har jag helt strykfritt. Med tennisarmbåge kan man inte stryka, så Klas stryker sina skjortor så snällt och själv har jag inte behov av struket just nu. Fast kökshanddukar och kuddvar ligger i en stor hög och väntar. Högen den växer och växer ...

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt skvallrade redan. Jätteroligt att det finns en Älmhults-Berta också. Hon är senare än andra pelargoner med blomningen, ändå tidigare i Skåne än här, det har Olgakatt visat oss.

      Kökshanddukar och dynvar, var det ja:)...nu har högen försvunnit, tack och lov, men tennisarmbågar skall man vara extra försiktig med. Ta väl hand om armbågen!

      kram!

      Radera
  11. Jag tycker i princip inte om att stryka, men ändå är det så skönt när det händer. Jag tänker så bra då ;) Kommer på saker!

    Och vad underbart att läsa om Berta. Det bevisar bara, att man ska titta en gång extra! Man vet aldrig vad som finns under, lite längre ner, där bakom. Vilken skönhet också!

    Tack raraste Karin, dina ord gick rakt in i hjärtat på mig idag.

    Varm kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt Lotta, det är skönt när det väl händer:)
      Då låter man tankarna fara som de själva vill medan kläderna blir släta och fina. Att lyssna på musik samtidigt är till och med rofyllt. Att få undan vanliga högar är inget problem men när högarna har blivit till berg smakar det aningen trä;)

      Bertas saga är som en saga.

      Varm kram!

      Radera
  12. Jag tycker det är ganska avstressande att stryka,men jag vill gärna kunna spela musik.....högt. Min man brukar ha mycket utomhusjobb de dagarna. Vilken härlig historia om din Berta. Hoppas hon ska må bra i många år till. Ha en fin vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller nog med om att det är avstressande när man har normala tvätthögar:), som jag också har under andra säsonger än under sommaren, då tvätthögen är i storlek av ett berg. Då hinner jag inte med, hur jag än önskar att jag skulle göra det. Nu är berget borta och det känns skönt som bara den att få ta hand om normala tvätthögar igen

      Berta överlever, helt säkert! Nu är hon säkrad genom spridning på många ställen.
      Ha en fin vecka du med Gunnel!

      Radera
  13. Stryker du både lakan och underkläder? Då förstår jag att strykhögen blir gigantisk!

    Jag gör hellre annat men vi är ju olika. Bra det! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste ha varit otydlig:). Du är den andra som tror att jag stryker lakan och underkläder. Det gör jag inte..men i högen fanns även sådana och de skall tas vara på. De också.

      Jag har inte tid till någonting sådant, knappt att jag manglar fastän jag har mangel.

      Men visst är det bra att vi är olika, håller med, så trist det annars skulle bli

      Radera
  14. En liten Berta-avdelning i butiken, kanske? Det blir ju gott om sticklingar på pelargoner och vem skulle inte vilja ha en äkta Berta från Pettas?

    Strykning, ja. Jag har lyckats göra det till en sådan sällansyssla att det känns riktigt högtidligt. Fina broderade dukar, som ska strykas på avigsidan så att broderiernas relief framträder. Gamla gardiner som måste tvättas för hand och strykas mycket varsamt. Och, ja... det är väl allt, tror jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sannerligen en bra idé! Tänk att jag inte har tänkt på det själv. Bra med bloggvärlden som tänker. Tack!

      Måste lära mig att inte ha högar jag också...jag fajtas likadant varje sensommar..i år var dock högen/berget mindre än ifjol, så kanske jag är på rättan väg. Sju veckor är en lång tid för ett berg att växa på

      Radera