På fredagen, den dagen i veckan då vi har väldigt mycket att stå i med,
gick jag till postlådan vid 22-tiden och fick se då solen gick ner bland molnen
En stund senare gick jag ut för att titta efter våra igelkottar som rumsterar om i det
höga gräset som är fullt av gångar och tunnlar efter deras framfart...jag hörde dem,
såg också hur gräset vajade här och där men mera än så lyckades jag inte få se...
För övrigt så märker vi att högsäsongen är förbi. De senaste två dagarna har varit mycket
lugnare än tidigare, bara ett femtiotal personer har kommit på fika eller köpt bröd.
Det här vet vi att händer varje år, varje sommar, men ändå känns det litet märkligt. Från ena
dagen då man har fullt upp och adrenalinet är på topp, så förändras världen väldigt mycket
Flera av våra stammisar har varit här och sagt adjö för den här sommaren, det kniper till
litet extra i vemodsådran...det är ungefär som när flyttfåglarna börjar samlas för att dra vidare
Sedan skakar man av sig den där känslan, för man inser att det bara är den vanliga förändringen.
Nu börjar istället en annan tid, då folk från kontinenten har semester, då skördetiden börjar i
trädgården, då förberedelserna kommer igång inför Öppna gårdar-helgen i slutet av september.
Hon fyllde alltid sina vaser med torkad harklöver till vintern.
Jag kan fortfarande se dem på skänken i hennes kök i de handmålade glasvaserna och
känna doften av veden som sprakade i köksspisen.
Märkligt nog drar ett doftstråk av småkakor förbi min näsa när jag ser harklövern,
småkakor som var aningen mjuka och smakade småunket av den där ständiga fukten som
uppstod på grund av den mycket nära närheten till vattnet i Färjsundet...
Harklöver brukar jag med torka och sätta i vas. Det har mina flickor också tagit efter. Det finns egentligen otroligt mycket ute i naturen som är som eterneller. Vilka magiska mörkerbilder du tagit. Kram
SvaraRaderaGunnel,
Raderaden är väldigt rar och söt harklövern. Jag har för mig att man också kallar den hartassar i folkmun.
Tror nog att jag också skall plocka mig några buketter, blanda med andra eterneller som ett minne av sommaren
Tack!
Kram
Vackert...harklöver..väcker minnen här med..mamma hade alltid sådana i små vaser lite här och där---själv har jag en bukett på köksbordet..hartassar kallar vi dem i Närke..
SvaraRaderaI solljuset på dina foton är de allra vackraste...
Trött nu och du sover väl redan gott..kram Karina
Oljekritan,
Raderaharklöver är barndom på något sätt, antagligen för att mormors backe var full av dem:)
Hartassar säger många här också
Nu är jag vaken och du sover kanske.
Ha en fin dag!
kram
Karin
Mmmm...så fint. Såg månen på FB, helt ljuvligt. Magiska som Gunnel skriver. Harklöver är sommarminne för mig!
SvaraRaderaLottakram!
Lotta,
Radera:), det var en magisk kväll. Molnighet fördjupar känslan ibland.
Gissar att harklöver inte växer over there...
Karinkram!
Flotte bilder alle sammen, men bilde nr. 2 og nr. 5 var ekstra flotte!
SvaraRaderaGunnar H.
RaderaTack! Jag själv förtjust i bild nummer 2.
Ha det!:)
Otroligt fina bilder med solen och månen. Magiskt är ordet! Den här fullmånetiden så sov jag som en stock, men ibland så vrider jag och vänder mig i sängen vid fullmåne. Men kommer jag ihåg att lägga mig som Pippi, med huvudet i fotänden av sängen, då somnar jag som en stock. ;) Konstigt, men bra!
SvaraRaderaKram!
Ewa,
Raderadu har kommit på det!:) Varför Pippi sov med huvudet i fotändan, alltså.
Jag sov också som en stock den här fullmånetiden, men får försöka med Pippimetoden om det behövs nästa gång.
Kram!
:0)
RaderaFina bilder både på sol och "höstmånens röda kastrull", som Karlfeldt skrev. Augustimånens röda kastrull, säger jag, för inte är det höst ännu inte.
SvaraRaderaOch ungdomarna som inte använt kopparkastruller undrar "Vaddå, röd kastrull?"
Karin,
Raderaaugustimånadens röda kastrull, så säger jag också:)
Det är fortfarande sommar, den mogna delen då allt är prunkande vackert på många sätt.
Å andra sidan så finns det ju röda emaljkastruller också
Vi har en del gemensamt. Min mormor bodde också nära Färjsundet:) Harklövern brukar få komma in till mej också, fast jag inte vetat namnet på den. Nu vet jag. Man lär sej nytt alla dagar:)
SvaraRaderaGunilla,
Raderadär ser man, min hette Frida och bodde precis vid vattnet vid gamla färjfästet.
Man lär sej någonting hela tiden och det är toppen. Skönt att man aldrig blir fullärd