lördag 18 augusti 2012

Intryck

Jag känner mig som ett nyfiket barn och vill helst vara på alla ställen samtidigt så jag inte missar
någonting. En ekvation som förstås inte går ihop
En guldbagge tycks ha bosatt sig på en av alla solrosor.
I flera dygn har den varit där, knappt att den rör sig alls
Det ser  ut som om den dammsuger blomman mycket noggrant millimeter för millimeter.
Ibland skulle det vara roligt att få vara en liten, liten, liten en som kunde studera vad som sker
på riktigt nära håll. Risken är förstås att man kanske hamnade i en skalbaggsmage
Genom köksfönstret såg jag en gammal och sliten pärlemorfjäril....och ett arbetsbi
Bolltistlarna är populära
Varje morgon när solen stiger upp så tar mitt hjärta ett extra skutt av glädje
bara av den lilla antydan om en ny dag, som syns på caféborden...jag känner mig nästan rusig
Varför vet jag inte, det bara är så
 I morse tror jag att det var trollen som dansade...markdiset böljade fram över åkern nedanför Pettas
Det gnistrar i alla buskar och träd när solen möter daggen...
man kunde nästan tro att frosten har dragit fram över gurkörten...men det är nattdaggen som
lyses upp av morgonsolen. Magiskt...
Jag har skördat dill, men...jag glömde bort den andra omgången så nu har all dill som finns i landet
gått i krona
Även den tas tillvara.
Vi fryser ner både stjälkar och blommor, tar upp när vi kokar buljong, såser, gravar fisk m.m.
Ett antal dillkronor får mogna så jag har frön till utsäde.
Nästa vår sår jag egna dillfrön. Igen
Och överallt har vi vallmo...
Den är som ett ogräs här. Ett väldigt vackert sådant. Jag låter den blomma ut, bilda sina vackra kapslar
och fastän jag varje år säger åt mig själv att nu får det vara nog människa, du kan inte ta vara på allting..så är jag ändå där och tar vara på, lägger på tork och låter vaserna fyllas. Där står de sedan hela vintern och påminner oss om sommaren
En fluga gör ingen sommar sägs det......men det finns flugor, många,  så det är med all säkerhet
sommar ännu, sensommar

Och jag babblar som vanligt på om allt och ingenting, summerar min dag på mitt sätt, kommer till ro
innan det är dags att knyta ihop dagens säck. Dagen har varit bra.

Och guldbaggen fick sällskap så småningom.

26 kommentarer:

  1. Kära nån, vilka bilder! Och en fin filosof är du, Karin! Njutbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det bor nog en liten filosof i oss alla tror jag och i trädgårdslandet:)

      Radera
  2. Alltså, Karin, vilka rent LJUVLIGT vackra bilder.
    Har du bytt kamera?? Jag tycker dessa är helt OUTSTANDING!!! Jag vet att det är personen BAKOM kameran och allt det där, men dessa är OTROLIGT skarpa och vackra!
    Hatten av till dig!!!
    Kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Annika, samma gamla lilla kamera, samma kvinna bakom den. Ingenting är förändrat annat än att jag kanske har lärt mig litet mera om fotograferandets ädla konst.
      Kramar!

      Radera
  3. Håller helt med Olgakatt! Vilken konstnär du är!
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, känner mig nästan förlägen över alla superlativ.
      Och förvånad.:) Tack!

      Kramar!

      Radera
  4. Magiska Karinbilder! Du kan som ingen annan fota och visa på det lilla djurlivet och hur vackert det är. Och aktivt! Ja, förutom baggen då som verkligen parkerat sig i solrosen och tog det lugnt, eller bara tar sig den tid den behöver ;) Bra med lite sällkskap tillslut!

    Markdis...längtar efter det nu.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar


    1. man borde göra som baggen, ta den tid som behövs för allting. Naturen visar oss.
      Det är speciellt med markdis när den lättar och svävar in och upp bland träden. Tack Lotta!

      Kram!

      Radera
  5. Underbara bilder, de skapar harmoni i min något snurriga skalle..

    kramen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Tina,

      för mig är det också harmoni att landa bland knott och knytt i trädgårdsland och natur. Jag stillar mig så

      Kramen från en ann´med snurr

      Radera
  6. Jag njuter också av dina otroligt vackra bilder och med din ödmjuka syn på livet och naturen.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maggan!

      kram till dig med!

      Radera
  7. Magiskt vackra bilder, jag bara njuter!

    SvaraRadera
  8. Dessa foton!

    Och jag önskar att guldbaggen skulle kunna läsa Aspenströms dikt Mätarlarven. De verkar ha en hel del gemensamt:

    Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
    och spanar mot evigheten:
    evigheten är alldeles för stor idag
    alldeles för blå och tusenmila
    Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
    och mäter upp mitt gröna körsbärsblad

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror minsann du har kommit på det!
      Antagligen är det precis så där som baggen tänker.
      Evigheten är alldeles för stor just nu, så därför stannar den kvar på sin solros. Idag regnar det, så jag ska tag mig ut och se vad den har för sig..kanske den mäter undersidan?

      Radera
  9. MEN så fina bilder du tar!!!

    KRAM!

    SvaraRadera
  10. Njuter av dina bilder och dina ord. Solrosen gör mig glad i hjärtat :).
    Tack för dina kloka och varma ord, du har så rätt...navelstränger klipps nog aldrig :)
    Kramar till er
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. aldrig, aldrig...de är det starkaste som finns.

      kramar till er också och kör försiktigt!
      Karin

      Radera
  11. Vilket rusigt inlägg! :) Både bilder och text!
    Ha en fin söndag du också!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), ibland är det mera rus än ibland.
      Tack!
      kram

      Radera
  12. Det är ju önskedrömmen att kunna vara på många ställen samtidigt, och se allt fint som finns i naturen. Dina fina foton blir härliga att titta på när det blir vinter och tänka tillbaka och minnas hur sommaren var. Ha en varm, skön söndag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland önskar man att man kunde klona sig:)
      Det är gott att ha fina bildminnen när snön yr runt knutarna igen.
      Tack detsamma!

      Radera
  13. Jag blir helt bergtagen.
    Så vackert!

    SvaraRadera