tisdag 21 augusti 2012

Hoppa inte över lilla Trug!

Nästa år tror jag att jag lägger upp en liten skylt med den texten på
Vi har vår lilla Trug, äppelträdet som har bestämt sig för att inte bli större än en halv meter högt
trots att det snart är tjugo år gammalt. Varje år försöker lilla Trug att bli med äppel. Varje år
så ramlar ett par, tre till marken, så ock i år, men ett hänger där fortfarande.

Lilla Trugs problem är att det är så oerhört roligt att hoppa över det, vilket flere av gästande
barn och kanske också vuxna gör.
Där står det lilla trädet och liksom inbjuder till ett extra hopp.
Med lilla Trug behöver man inte vara en Bergqvist eller en Holm, man kommer galant över.
Och har man hopp i benen så vill man ju använda det

Men för varje hopp så ramlar små Trugäppel av och än i denna dag har vi inte ätit av Trugs frukt.
I år tror vi att det skall lyckas. Nu har i alla fall äpplet kommit så långt att även om det faller av i förtid,
så får vi möjlighet att smaka hur det smakar.

Idag glömde jag att lägga jäst i bullarna!
Så det blev inte några sådana utan andra bullar istället:)
Jag for till Lustans ekologiska och förlustade mig. Här är så lugnt så Uffe sköter "ruljangsen"på egen hand och med en bagare som inte kommer ihåg hur man bakar är det inte särskilt bevänt ändå.

På Lustans fick jag huvudmassage, ljuvlig sådan. Alexandra fick mig nästan att somna trots att
huvudet kändes väldigt löst mellan mina axlar.

Sedan klippte hon till mig!:) Det låter ju drastiskt, men jag kom i alla fall därifrån med litet kortare hår...pagefrisyren närmar sig alltmera

Guldbaggen kryper in på baksidan av sin solros med ett kronblad till tak när kvällen kommer

Jag hade tänkt mig en del andra ärenden också men hur det var, så kom jag ihåg dem när jag hade kört förbi ett par mil. Dags för längre nätter och mera sömn månne?

Hur som helst så tänkte jag på fördomar, myter och skrock.
Undrar varför man säger att man tar in döden i huset när man tar in ljung?
Det är rätt så vanligt att folk tänker så.
Fånigt och orättvist mot en vacker blomma.

Nu lyser Calluna vulgaris, ljungen längs vägkanterna på ön i havet.
Calluna anses komma av det grekiska ordet kallynein, som lär betyda göra skön, feja.
Ljungriset använde man till kvastar tidigare och jag tror att man kan köpa sådana på olika torg
på fastlandet än i denna dag.

Ljungen ger en god honung, man använder rötterna till korgarbeten och till mycket annat
I folkmedicinen använde man ljung för olika njuråkommor och under båda världskrigen använde man ljungen som tesurrogat och sömnmedel.

Kanske jag går ut och tar in litet sömnmedel så jag vaknar pigg imorgon och kommer ihåg att lägga jäst i degarna....

26 kommentarer:

  1. Vilken näpen historia om det lilla äppelträdet !
    Jag tror äpplet kommer att smaka himmelskt :) Detta för att trädet har varit med om så många glädjeskutt och då måste det bli rikligt belönat på något sätt ! Ha det fint, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. eWa,
      :), jag tror också att det kommer att smaka en bit av himlen. En fågel har hackat en bit åt sig redan, så nu gäller det att hålla ögonen på glädjeskuttäpplet.
      Detsamma!
      Kram!

      Radera
  2. Som den västgöte jag är älskar jag ljung.
    Döden. Bah! Tack för lektionen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), Bah, säger jag också! Då är vi åtminstone två som tycker lika.

      Radera
  3. Så söt lilla Trug är! Det är ju inte ofta man har chansen att hoppa över ett äppelträd... Konstigt ändå att det inte växer mer.
    Fantastiskt fina bilder, Karin, och ljung är verkligen vackert. Finns så många konstiga fördomar. Jag hade tagit in en växt, minns inte ens vilken(!), och det blev kalabalik av de grekiska släktingarna! Ha en fin kväll!♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva in Athens,

      Ja, så tycker jag också, brukar hålla en hel del samtal med Trug, som har fått dödsdomen några gånger för att det inte blir större, men nu får det stanna, det vill ju så gärna fastän det är litet. Man brukar säga, i fruktodlarsammanhang, att träd går i trug när de inte växer. Lär vara ett genetiskt fel. Fördomar är till för att krossa!
      Ha en fin kväll!
      Kram

      Radera
  4. jaha, lilla Trug. Verkar vara ett litet envist äppleträd..tur ni få en liten smakbit ju...jah.a...Ljung...för sömnen...det ska jag komma ihåg--.vad var det sa du LJUNG?? Vi är lika kusifin..sist jag bakade bullar glömde jag socker och kanel i dem...men det gick ju att pensla oppanpå som tur va..
    Har ett foto på oss ikväll på min blogg..kramnatti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      ja, lilla Trug tittade säkert på dig och dina söner när ni var här. Vi satt bara en liten bit ifrån. Tur att ni inte såg det för då skulle säkert ni ha hoppat över det också:).
      Bättre är att glömma socker och kanel än jäst, haha..svårare att klämma in jästen efteråt, men goda blev de tunna bullarna. åtminstone tycker våra igelkottar det. Vi har småttingar också nu...ganska trinda om magen.
      Tittar in. Kramkram

      Radera
  5. Ja, det lär inte hjälpa att kasta jästen efter degen in i ugnen, det lär många ha upptäckt, inte bara glömska bagare!Men man kan glömma farligare saker...
    Det är nog hög tid för litet lugnare dagar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kopplar det inte alls. Jag bara gnällde högt över de förbaskade bullarna som låg där inne och inte jäste alls..skulle jag ha haft tankarna på rätt plats i planeten så hade jag ryckt ut allting och knådat om med jäst i. Men inte något galet som inte blir bra i slutändan. Kotte, Kottan och alla småkottar mår som prinsar och prinsessor istället. De bryr sig inte ett skvatt om bullarna är jästa eller inte:)
      Lite lugnare dagar är det redan och jag sover längre vilket behövs. Fem timmar per dygn i dryga två månader är för lite

      Radera
  6. Min mamma förväxlade vaniljsocker med bakpulver när hon bakade småkakor en gång. Hon vidhöll envist att de gick att äta...

    Det där med ljung har jag också hört. Jag har alltid odlad ljung i mina blomlådor på hösten - den håller sig fin långt fram till vintern. Samtidigt sätter vi ju alltid ljung på gravarna, det är väl därifrån talesättet har kommit.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får ju inte ge sig:)! Och säkert gick de att äta, fastän kanske tänderna kunde ha tagit skada. Men det är ju en annan femma det;)

      Det kan vara som du tror, att talesättet om döden i kombination med ljungen har med gravprydandet att göra, men någonstans i mitt bakhuvud har jag läst någonting om hur folk trodde ännu längre tid tillbaka, innan vi började pryda gravar på samma sätt som vi gör nu...ungefär som man trodde att korpar,spillkråkor och skalbaggar också varslade om död.
      Kramar
      Karin

      Radera
  7. Lille Trug...
    Hoppas att ni ska få smaka av frukten iår. Trägen vinner.
    Det där med ljung har man alltid hört. OCH vet du, jag tar INTE in den.
    KALLA mig gärna MISS SKROCKFULL!!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. I år får vi möjlighet, det hänger ett nästan moget äppel kvar. Om inte en fågel tar det innan. Spännande det här;)

      Jag hade också den känslan starkt förankrad i mig, man har ju fått den med modersmjölken gissar jag, men har faktiskt inte någon skillnad längre, inser ju att det är skrock och fördomar och ingenting annat, så här har nog ljungen stått på köksbordet och prytt vår vardag utan att vi har ramlat döda ner och skulle vi ha gjort det så tror jag ändå inte att det hade varit ljungens fel.
      Kram!

      Radera
  8. Du är bäst! Du kan så mycket Karin...honung från ljung. Bara en sådan sak!

    Lilla Trug är min favorit!

    Lottakram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ljunghonung är suveränt god, litet klibbigare än annan honung men omtyckt. Vi har sålt sådan i vår affär tidigare och folk köpte gärna.

      Lilla Trug är genomgullig. Du förstår säkert varför jag pratar med trädet varje gång jag går förbi. Nu säger jag att det skall hålla hårt i sitt äpple:)

      Karinkram

      Radera
  9. Det var det minsta och gulligaste äppelträd jag har sett! Jag har också hört det där om ljungen, men vet inte förklaringen till det. Precis som min mor aldrig ville ha Den vandrande juden inomhus. Hon var väldigt skrockfull, men det har inte smittat av sig på mig. Hoppas lilla Trugs äpple smakar bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel,

      från att ha levt med en dödsdom över sig en längre tid, så har lilla Trug blivit en liten skyddsling. Den kämpar så villigt och glatt, pryder sig med blommor varje vår och nu också några äppel, fastän de ramlar av när folk får glädjeskutt i benen.
      Det där med vandrande ljuden kommer jag ihåg att min mor hade åsikter om. Hon hade den nog men det fanns skrock med i sammanhanget...vad minns jag inte längre. Jag är inte heller skrockfull

      Radera
    2. Jag har för mig min mor sa att där den Vandrande juden trivdes där trivdes inte människorna.

      Radera
    3. Så var det ju! Tack för ditt goda minne. Tur att man inte tror på sådant. Livet skulle bli mycket krångligt då

      Radera
  10. Svar
    1. Men naggande gott i alla fall. Äpplet med hoppas vi:)

      Radera
  11. Stackars lilla Trug! Men de där små som har mycket hopp i benen är oftast inte läskunniga, så kanske några pinnar som en indiantältsstomme skulle vara bättre som skydd?

    Jag har ofta undrat varför man säger så om ljung. Det är nästan lite läskigt. Måste nog undersöka det vid tillfälle.

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där har du en viktig poäng! Alla kan ju inte läsa, en skylt skulle kanske uppmana till ett hopp i tron om att det är just det som står på skylten. Hoppa här!
      Måste nog tänka till litet runt lilla Trug som säkert skulle tycka att det var roligt att leka indian...kanske med luktärter klättrande på tältpinnarna. Det här blir nog riktigt fint det med tiden. Tack för idén!
      Jag har för mig att skrocket för ljungen är gammalt som gatan, har läst någonting någonstans för länge sedan, men kommer inte ihåg. Mitt i allt kommer du på den gordiska knuten i just den här lilla undringen

      Ha det lika fint du med!

      Radera
  12. "Att gå i trug" – vilket spännande uttryck! Kanske det behöver trugas lite extra för att växa vidare, kanske glömde man att lägga en död katt inunder vid planterandet (som engelska trädgårdsböcker rekommenderar), kanske den helt enkelt anpassat sig till omgivningen med de där konstiga hoppande människorna. Bra att Trug får vara kvar i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det lär faktiskt heta så, gå i trug, vilket träd gör när arvmassan har genetiska fel. En trädgårdsmästare berättade så för oss för några år sedan. Han tyckte vi skulle klippa ner den ytterligare, vilket vi gjorde just ovanför ympen. Då kan det hända att de får fart igen, men inte vår lilla Trug. Den var bara fem centimeter hög och syntes knappt i gräset men sedan växte den till sin halvmetershöjd igen. Den vill vara lilla Trug och får så vara...
      Det där med döda katten kände jag inte till. Vi har våra katter begravda på tomten men på ett helt annat ställe..
      Däremot har Trug fått död strömming...undrar om inte det är lika bra?;)

      Radera