söndag 26 augusti 2012

En stunds terapi i buskarna

Vår söndag har varit skön och avslappnad!

Vi har haft öppet som vanligt, men jag var inte uppe med tuppen  i morse, utan ganska sent.
Först halvåtta steg jag upp och tog ut svartbröden ur ugnen, där de har baddat hela natten
Det känns som om jag har haft en riktig sovmorgon...och det behövs, för jag känner mig en anings aning genomskinlig efter en flera månader lång period av tidigt upp och sent i säng alla dagar i veckan..
 

Först vid elvatiden kom de första kunderna och köpte bröd men sedan har det rullat på i lugn och skön takt. Jag har haft möjlighet att vara ute och har nu plockat de sista svarta vinbären medan Uffe har skött om gästerna. Bara någon gång har jag gått in och hjälpt honom med att göra dubbelmackor
 
Det är terapi att vara ensam med sig själv i buskarna. Tankarna går när man plockar bär och jag rensar alltid ut en del som finns obearbetat på insidan. Det går liksom av sig själv. Jag tänker inte att jag skall gå ut i buskarna och ha terapi, det kommer automatiskt. Allt ramlar ner på gräsbädden under vinbärsbuskarna...sedan trampar jag omkring i buskaget och snart så har allt som har behövt "ventilering" försvunnit ner till maskarna.

 
Om maskarna spottar ut mina bearbetade och bortkastade inre tankar vete gudarna.
Uppriktigt sagt så tror jag att de har en bättre förmåga att borsta bort "Luther" från sina axlar än vad människorna har.  Så de bryr sig nog inte utan luckrar upp och förbättrar världen på sitt sätt. Vinbärsbuskarna mår bra i alla fall.

Jag njuter av att befinna mig i vinbärsbuskarna, de doftar så gott
På undersidan av de svarta vinbärsbladen finns små gulbruna hartskörtlar som avsöndrar den karaktäristiska aromen, doften... I år har våra tre buskar givit oss ungefär 15 liter stora fina bär. Det tycker jag är riktigt bra och vi har mera än tillräckligt av c-vitaminer lagrade för vinterbehovet.
Jag fyllde direkt på rätt så rejält medan jag var därute. De är så goda!
Några liter hänger kvar därute ännu...få se om jag hinner före flyttfåglarna.
Men å andra sidan så behöver de också få sin beskärda del...

Medan jag stod där och filosoferade för mig själv hörde jag hur det föll äppel med dova dunsar från äppelträden. Sommarfrukten behöver ätas upp
 Jag steg nästan på den unga nya rabarbern som vill upp...vilken växtkraft vår rabarber har!
 Trots att jag skördar den så många gånger under sommaren så kommer den på nytt gång på gång
 Men nu får den vila och bygga upp sig själv med hjälp av de redan pålagda rabarberbladen
 Men tack bästa rabarber, du är guld värd!
 Min utsikt från buskaget. Vävarkardan gjorde mig sällskap.
 Den är så taggig och vass så det gäller att varva den utan att riva sig blodig...
 Snart ska jag ta bort den helt och hållet
Vallmoblomman är ungefär som Blomman för dagen, den blommar fort över.
Det ligger kronblad litet här och där på gräsmattan...
Nu blir det åter dags att bara vara. Men allra först, innan bara varandet...igelkottarna skall få sin nattamat.
Några bullar blev över idag....och förstås så lägger jag dit lite pannkaka också.

Ha en skön avslutning på söndagen!

26 kommentarer:

  1. Ja det är verkligen terapi, både i bärbuskarna och i skogen. Man har så kloka tankar då tycker jag:) Medan bären ploppar ner i hinken, ploppar den ena tanken upp efter den andra. Och i svampskogen blir jag alldeles salig:)
    Njut av sensommaren och allt den ger!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det och skogen är en underbar plats att tänka på, att ta emot sig själv på.
      Njut du också, nu börjar skördandet på allvar för min del.Djungeln väntar och jag måste söka fram machetesen (vet inte om det heter så men det betyder djungelkniven:))

      Radera
  2. Bra att du påminde mig om att jag har svarta vinbär att plocka av. Håller med dig om att trädgårdsarbete är ett utmärkt sätt att rensa tankarna på.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. :), man får rensa i trädgården, man rensar tankarna och så får man rensa grönsaker och bär. Ett evinnerligen rensande

      Kram!

      Radera
  3. Jag har inte några bärbuskar så jag får gå ut i skogen när jag behöver rensa huvudet från skräp och fylla på glada tankar. Tänk så vackert ett vallmoblad kan vara och den sista bilden med fröställningarna liknar nästan ett smycke. Tänk så bra man mår när man får vistas i naturen. Ha en fin vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skogen, havet, bara vara ute är tillräckligt.
      Att få vara nära sig själv i naturen. Hjärnan syrefylls
      Vallmobladen är så vackra, jag önskar att man kunde spara dem, men de bleknar rätt fort. Har försökt
      Ha en fin vecka du med Gunnel!

      Radera
  4. Vilket vackert bröd!
    Jag vill rama in det. :-)
    Smakar gott kan jag tänka.
    Fridens liljor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eive!

      Printa ut och rama in du bara:)
      Svartbröd är ett traditionellt söttsurt rågbröd på Åland, tar tre dagar att baka men så håller det länge. Ja, om man inte äter upp det i ett nafs förstås. Mycket smör på...du vet, ingen sak alls om man är på det humöret, ungefär som att äta en chokladkaka;)

      Fridens liljor!

      Radera
  5. Kan känna den underbara doften av svarta vinbären när jag läser! Du skriver så fint,visst är det rena rama själavården att plocka och skörda.Själv plockade jag idag ca 5kg fikon.
    Go natt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, söta nån, skulle gärna vara där och hjälpa dig plocka fikon. Hör till favoriterna att äta..
      Det är själavård, billigt och bra

      Godnatt och dröm vackert!

      Radera
  6. Åh men kära hjärtanes hur ska jag kunna skriva allt jag vill. Du har ju skrivit för mycket tänkvärt. Så mycket bra har du skrivit. Men ja...

    Att vara en smula genomskinlig är inte så värst bra. Det behövs verkligen sömn och återhämtning då. Jag känner mig genomskinlig ibland jag också. Är ledig på tisdag. Då kanske jag syns fullt ut igen. Eller jag vet inte.

    Det är nästan som terapi, vare sig man behöver det eller ej, att vara ute i det gröna levande. Man plockar, kikar, och känner. "Lägger näsan i blöt" i alla dofter. Ja det rinner ner i marken och slukas det där som inte var så jättebra just då. En stund för sig själv och tankarna. Härligt.

    Jag har aldrig hört äpplen som faller. Tror jag skulle kunna få massor av inspiration att skriva om jag gjorde det. Det är både lite vackert och sorgesamt på något vis med äpplen som faller. Värst är det om de bara ligger där till ingen nytta och ruttnar.

    Vallmo...Jag skulle vilja ha massor av stora vallmo som vajar i vinden. Många tycker tydligen inte om dem. Hört en del säga att de är som ogräs. Ja ja men vackert säger jag :)

    Imorgon är det första skoldagen för barnen här. De måste på morgonfritids först. Upp kl 05:45 ist för vid ca 9. Chockartat för oss alla :))

    Godnatt och tack för dina fina kommentarer hos mig. Jag blir alltid glad när jag ser att du har kommenterat. Tack för att du vill och tar dig tid! :)

    kramar från mig!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Chock! Absolut att stiga upp så tidigt när man är van att stiga upp senare. Men för en gång går det säkert bra.

      Nu blev det vinbärsplockningsterapi, det kan lika väl vara skogspromenader, gräva i trädgårdslandet, skörda bönor eller vad som helst. En tur ut på havet. Naturen är viktig för själen, för tankarna som behöver komma nära en, bearbetas och försvinna om de behöver försvinna:)
      Att plocka bär är rätt monotont, litet som att jobba vid ett löpande band. Tankarna far hit och dit

      Äpplena blir alltid till nytta, även om inte tvåbenta och fyrbenta tar hand om dem. Du kan inte ana så mycket insekter det finns som genast börjar gotta sig och hjälpa till med nedbrytningen. På ett huj, så är de nästan borta. Vi är många om konkurrensen.

      Tittar in och hälsar på igen, nu och då.

      Kramar
      Karin

      Radera
  7. Jag är ingen bärplockare så jag måste finna mina tankerensare annan stans :) men visst finns det mycket terapi i naturen och även i att göra trots att det nyss verkade som om man hade för mycket att göra...
    God början på veckan!
    Kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så! Huvudsaken är naturen och utelivet. En långpromenad har samma effekt, man frigör endorfiner gissar jag och kan tänka logiskt på ett annat sätt, samtala med sig själv.
      Jag önskar dig detsamma!

      Kram
      Karin

      Radera
  8. Vad härliga bilder! Och visst är det rogivande att arbeta i trädgården!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du vet om någon hur rogivande trädgårdsarbete och varande är! Du kan konsten!:)

      Radera
  9. Härligt Karin. Och jag håller helt med dig. Så rogivande att vara ute, gärna och plocka bär.


    Man tänker så bra då ;)

    Sköt om dig

    Lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och helt gratis dessutom!:)

      Ofta kommer sådant upp inom mig som jag inte är "färdig" med. Att stå och "mangla byket" färdigt och låta det rinna av, förlåta sig själv för saker som man önskar att man hade gjort annorlunda. Det finns inte många sådana saker inom mig, men naturligtvis så finns det alltid någonting. Det är skönt att bli kvitt det, trampa ner det och låta det försvinna.
      Sedan är tanken frigjord och glad igen, jag lättare till sinnet
      Man tänker så bra då.
      Önskar dig detsamma Lotta!

      Karinkram!

      Radera
  10. Ja nu börjar allt hamstrandets tid...bär och svamp och sikrom ska tryckas in i frysen...

    skrattade gott åt din kommentar när din man hade tyckt att han minsann skulle vandra upp på fjället men att du minsann skulle börja spara pengar...håller en tumme för dig.
    Vi hade så underbart att ni måste bara pröva på en fjälltur upp på kalfjället och sova i tält och bara vistas i tystnaden och naturen,
    av dina vackra ord i dina inlägg så tror jag att det skulle passa dig perfekt...och du kan ju sitta där och vänta när mannen kommer uppkonkande...hahahahaha

    Tjingelingen och ha det bara bäst vännen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En härlig tid! Jag tycker om hamstrandet, tycker om att veta att frysarna är fyllda med godsaker att plocka fram när snön yr runt knutarna. En stor tillfredsställelse för en ekorre:)

      Det är absolut det jag vill ha, men också Uffe, så jag får nog smygspara för hans del också;)..vill ju inte ha en slutkonkad make med mig uppe på kalfjället.

      Ha det bara bäst du också Rantamorvännen!:)

      Radera
  11. Ja, det är nog ingen slump att man börjat anlägga terapiträdgårdar, både för kropp och själ. Själv är jag särskilt förtjust i att gräva, vad nu det kan innebära. En halv dags grävande (mer orkar jag inte), en simtur i sjön och sedan är jag på strålande humör! Och långpromenader funkar ju också fint.

    Härliga bröd!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att gräva är ett absolut måste för mig. Vi har haft möjlighet att få en jordfräs men tackat nej ett antal gånger för att jag vill ha mitt jordande säkrat. Mår så innerligen bra av att böka omkring, mullvada.
      Dessutom trivs maskarna bättre också. De slår knut på sig de stackrarna om de blir stressade. Trodde inte mina ögon när en av våra cafégäster frågade om han kunde få några metmaskar till sin son och fick se maskar med knut på.
      Så lär de göra när fåglar drar upp dem. De proppar hålet med sig själva och sin knut. Alltid lär man sig någonting...Inte lätt att vara en mask alla gånger. Detta blev förstås en lång parentes

      Radera
  12. Bärplockning har jag aldrig tyckt om. Vi fick hjälpa mormor att plocka vinbär förr, och vi tyckte det var så trist.
    Lingon, hallon etc var det SÅÅÅ länge sen jag plockade också. Det är min mamma som gör det.
    Vi kan skylla på att det aldrig rikigt hunnit bli säsong då jag är kvar i Närpes.
    Men, jag TROR dig så då du säger att bärplockning är terapi.
    OCH just doften av svarta vinbär är alldeles underbar.
    Mmmm...
    Annars gillar jag trädgårdsarbete, som du vet. Gillar att vara i kontakt med naturen, känna dofter, gräva i jord.
    Så visst, jag borde nog ge mig på lite bärplockning på gamla dagar...
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För min del måste det inte vara just bärplockningen som ger terapikänslan, nu råkade det bara bli svarta vinbärens tur igår:). Naturen i vilken form som helst är bra att tänka i.
      Att plocka bär är en tålamodsprövande syssla, kanske därför tankarna vandrar olika vägar, långt bort...
      Gamla dagar, haha...du är rolig du!:)

      Kramar!

      Radera
  13. Vilka underbara bilder och så fint skrivet. Jag njuter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. tack! Det gör mig glad om min njutarterapi når ända till Rom!

      Radera