söndag 8 juli 2012

I sparrisen

Vi sov litet längre idag...en timme. Kände att det var nödvändigt. Söndagarna brukar för det mesta vara de dagar då folk kommer senare än vanligt till caféet, så vi donade på här i lagom lugn takt utan att känna stress. Jag bakade, Uffe förberedde apparater och tvättade golv. Det var dags för att föra returmaterial till återvinningsdepån. Det tar inte lång stund, ca femton minuter och så är man hemma igen. Och det var då för väl, för när jag körde in till oss så var flera bilar redan på plats med folk som ville ha morgonkaffe....Uffe behövde assistans:)
Den lugna söndagsmorgonen började mera eller mindre med en rivstart och så höll det på ända till fyratiden. De två sista timmarna innan stängningsdags kom några strögäster. Folk har suttit ute trots regnvädret. Under parasollen är det riktigt  trevligt att fika. Men givetvis så har Gula salen varit välbesökt
Det bor en vallmo i vår sparris...stor och kraftig

Den hade besök häromdagen...
Idag höll den söndagsstängt.
Just nu har vi disigt, vått och grått. Uffe och jag har "gjort" trädgården, tittat på allt som växer, på igelkottarna som smaskar blåbärsEmmy så det hörs långa vägar, bundit upp doftpionerna som hade tyngts ner av regnandet, plockat jordgubbar...
förberett morgondagen till en viss del...vi har våra goda vanor, rutiner. Det måste löpa. Inkommande vecka är en utmaning i sig själv med en catering som grädde på moset..

Opiumvallmon hos oss har fått det trångt i år. Prästkragar, myntor, havtornsbuskar och en del till har tagit över
Myntorna skall bli te, gelé och pesto. Jag tänker vara mullvad så det står härliga till. Litet i taget, för det skall bli bra gjort...nästa sommar hoppas vi på vallmoinvasion igen:) 
Den för oss tillfälligt till Provence, vi börjar prata franska och bete oss på franskt manér..omgivningen påverkar en mera än man tror ;)

"Då Ceres sörjde förlusten af sin dotter Prosperina, som blifvit henne frånröfvad af Pluto, skapade hon vallmoblomman, i hvars sömngifvande förmåga hon sökte lindring och glömska för sin sorg. Morpheus (Somnus), sömnens gud, framställdes också alltid omgifven af vallmo och detta är mer än en legend, då just ur vallmoblommans fröhus, förträdesvis den hvita vallmon, man får opium. Fröna själfva äro emellertid oskadliga, till och med ätbara och användes redan på romarnas tid."
Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager (1910)

Antagligen har jag påverkats av vallmoblomman, för jag är så sömnig...zzzzzz



10 kommentarer:

  1. Lite sovmorgon, så skönt!

    Och en vallmo bland sparrisen - trevligt ;)

    Det låter fint att göra trädgården. Njuta av det som finns och gror, fixa. Planera för gott som ska tillredas.

    Nu väntar ännu en intensiv vecka för er! Varm kram och glöm inte att koppla av lite mellan varven.

    Lottakram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      tänk ändå vad en timme kan betyda ibland. Man blir som en ny människa:)
      Vallmoblommorna tittar upp litet här och där, blir färgklickar där man minst anar.

      Kramar
      En avkopplad fastän påkopplad Karin

      Radera
  2. Jag har den här helgen fått en glimt av hur ni har det, då jag har volontärjobbat på vår granne museijärnvägens café. Igår var det fint väder och många gäster, idag regn och lugnt.

    Så fint att ogräsvallmon är älskad. Den är så vacker. Här i Östergötland är blåklinten landskapsblomma och tränger sig in bland sädesfälten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin på Fox

      :), vi har haft mycket folk fastän det har regnat och cet har det sannerligen gjort den här sommaren. Eftersom vårt café är ett Internetcafé så passar folk på att göra sina affärer där de kan sitta under tak och fika, koppla av tillika. De riktigt soliga heta dagarna har vi lugnare däremot, då ligger folk på stränderna och steker sig, för att komma förbi på vägen till och från
      All typ av vallmo är älskad här av både oss, bin och humlor
      Blåklint är välkommen hit den med om den så vill. Bergklint har vi men dess tid är förbi snart

      Radera
  3. Flotte bilder, og det siste bildet var ekstra flott! :)

    SvaraRadera
  4. Vallmon är så sensuellt vacker. Vi har äntligen fått den att trivas här. Intressant med de gamla myterna och legenderna, jag älskar sånt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Queen of Kammebornia,

      vallmo av alla de slag är vacker, ser litet ut som silke
      Vallmon vill helst inte ha gräs runt fötterna, men om den får stå i svartjord så trivs den förträffligt
      Jag är likadan, tycker om myter i samband med växter

      Radera
  5. Du, det gjorde jag också igår men inte i morse..
    Vallmon är så vacker, känns så spröd och lite papperslik men ändå är den så tålig. Växer ju i varenda dike..
    Va bra att du fick en idé, alltid kul att hjälpa till!
    Du vet säkert hur man gör, googla annars på gräskrona. Ernst har en bra infosnutt på webben!

    kraam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      :). Opiumvallmon är småkinkig och vill ha jord utan gräs i, men de andra sorterna växer nog litet varstans. De är vackra, hör till en av mina favoriter
      Jag skall googla, man lär sig alltid någonting.
      tack för Ernsttipset!

      Kramen

      Radera