tisdag 12 juni 2012

Mammor får infall...

    ibland. Det är nog någonting som de flesta känner till, gissar jag.
    Så ock jag som plötsligt kom på att jag inte hinner fara utanför Ålands gränser
    på hela långa sommaren. Att just idag var dagen som det skulle faras på måste tas vara på...
    Sonen har köpt hus och bor ett stenkast härifrån. Vi måste bara ta färjan över havet först
    Vete gudarna när jag får träffa honom, tänkte modern. Dottern med familj ser jag
    mycket oftare
    Sagt och gjort så for vi till Mariehamn för att köra ombord på Rosella. Dimman låg tät
    och visst funderade jag om det ändå inte hade varit skönare att dra täcket över öronen
    en av de allra sista sovmorgnarna på länge, men så såg jag ju solen mitt i dimman:)
    Man kan ju inte annat än bli glad:)
   Vid frukostbord nummer 39 hade vi sällskap av fyra andra personer.
   "Tur att vi inte är Titanic", tyckte en av damerna när vi såg att det var gråvitt som i en mjölsäck
   på utsidan. Fånigt nog så replikerade jag "att det finns inte isberg här"....ack ja...
   jag måste ha varit ordentligt sömnig. Vi lever på 2000-talet och inte år 1912...
   och det var Ålandshav vi var på...
    Marhällan syntes knappt alls....
    Rosella stävade på i sin mjölsäck ända tills vi kom över på svenska sidan....
   Då lättade dimman.
   Vi drog iväg mot sonen med gps-ns hjälp. Gps-damen lät riktigt uppbragt ett par gånger när hon
   påpekade för Uffe som var chaufför att han inte höll tillåten hastighet.....;)

   Vi kom fram och mera än så berättar jag inte om själva huset, platsen och om sonen. Det är privat!:)
   Men det roliga i sammanhanget är att det egentligen inte är sonen som äger stället, han har bara
   köpt det. För de rätta ägarna heter Bill och Bull, två kattbröder som är födda där...

   Och vilken tur de båda bröderna har haft, som fick sonen till husköpare. För han älskar katter...
   De kan stanna kvar där och sköta stället som de är vana med sedan kattungetider.
   Så det som kunde ha blivit rena kattastrofen för de båda bröderna blev precis så bra det bara kunde bli.
   Tänk om någon som inte tycker om katter skulle ha köpt stället istället
    Och att Uffe är kattvän går inte att ta miste på. Hans famn var upptagen för jämnan...
    Det finns också en kattdam där. Hon heter inte Maja Gräddnos men har många
    andra namn...Kärt barn...
Vi hann förutom att gå husesyn, gå ner till viken en bit ifrån huset, innan vi, Uffe och jag, lagade lunch åt oss alla...
   Syrenerna blommar också på andra sidan havet....
    Det fanns inte bara tre katter där utan mängder av vinbärssnäckor....Sedan blev det kram
    och hej, vi ses igen. Lunchen var slut och vi vände näsan mot Åland igen...
    På vägen hem hade dimmat försvunnit helt och hållet....här mötte vi Amorella...
   och ett par timmar senare såg vi vårt eget örike ligga där det brukar ligga.
   En härlig lunch och dag var till ända!

32 kommentarer:

  1. Så fint att bo en båttur från varandra! Och en mycket vacker sådan.

    Mammor får infall och det är väl tur ;)


    Härlig dag Karin, med spännande fotografi och text!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      ja, det är härligt! Han har bott så långt borta tidigare så det har varit mycket svårare att bara fara över på lunch:)
      Ja, jisses, vilken tur det är att vi får infall

      Kramar!

      Radera
  2. Ålands hav, så vackert!
    Hörde av kusinen att man kan sälja sin biljett för snus. Det är tydligen en het marknad..
    Hon hade med sig dagisgruppen en dag på båten och fick komma upp till kaptenen och sitta i stolen. Inte bara barnen passade på, ett kort har hon på det också!

    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      Ålands hav är vackert, vackert:) För dig särskilt vackert kan jag tänka mig
      Snus är hett! Absolut
      Barnen brukar få göra besök nu och då hos kaptenen, en stor upplevelse för dem som de knappast glömmer bort

      Kram!

      Radera
  3. Men o så vackert de verkar bo och ännu bättre att ni har lite nära till varandra och att du fick ett infall!. Ja, de katterna har mer tur än de vet om som kan bo kvar. Och den på bilden har minsann ett jack i örat ser det ut som.

    Haha men vilken gps-dam! Det visste jag inte att de håller reda på hastigheten också :)) Vad mer håller de reda på?

    Ikväll ska jag försöka krypa till sängs någorlunda i tid. Har haft det fullt upp från morgon till kväll och ska upp tidigt imorgon.

    Kram, sov gott!

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. LyckligaPraliner,

      :D, mycket likt Åland. Roslagen är nästan som att vara hemma
      Lyckliga katter, absolut.

      Jag visste inte heller att gps-damerna håller ordning på hastigheten, men i Sverige fick vår gps-dam idéer:)
      Däremot visade hon oss fel till att börja med, vi måste ringa och få hjälp för att hitta fram

      Hoppar också i säng nu, sov gott-kram
      Karin

      Radera
  4. Så härligt att kunna åka och luncha hos sonen. Sådana infall ska man alltid följa. Vilket lyckligt slut för kattbröderna. Man blir så glad när man läser det. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel,

      javisst, det är en lycka att ha nära till ibland.
      Kattbröderna fattar nog inte vilken tur de har haft.
      Kram

      Radera
  5. Nog är det så---mammor kan infall få...
    bra var ditt infall tycker jag..ja di barna vi har,fina..
    Nu hade en fin dag..trots dimma..skönt att få se och träffa sonen såklart..
    kram och godnatt..snygg bild på katt..vi hörs..nu blev det kväller..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      visst är det så! Det vet du så väl du också!:)
      Dimman låg till all lycka bara på havet. På landbacken sken solen som bara den.
      Nu har vi nära till sonen och dottern när det kniper i modershjärtat när sommaren är över. Men de kommer ju hitåt de med.
      Bill heter den snygga katten.
      kram och godmorgon!

      Radera
  6. Det var ett fint infall! Vad idylliskt sonen bor, och vilken lyx att få ett hus på köpet när man skaffar katt :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann-Mari,

      :D. Han har det bra och det var förstås det som moderskapet behövde få se med egna ögon;). Sådana är vi ju...
      Ja, han hade tur att han fick extra bonus när han skaffade katter (3 st)...så tycker han själv också.
      Kram

      Radera
  7. Kan bara instämma med Ann-Mari ovan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      jag håller med er!:)

      Radera
  8. Vackra bilder som vanligt, dimmma är vackert om än ruggigt. Härligt att ni hann med ett besök hos sonen med katter. :) Vår son har också katt, ett fint sällskap och en massa kul händer med en leksugen och klok katt.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ewa,

      Tack! Dimma är vackert, trolskt och spännande. Märklig känsla att veta att man far över ett stort hav fastän man tycker att man är inne i en mjölsäck;)
      Det kom tre katter med på köpet. Tur för katterna att de kunde stanna kvar på landet i sitt hem

      Kram!

      Radera
  9. Dimma är speciellt. Trolskt men också litet farligt ibland. Körde vid ett tillfälle i mycket tät dimma och enda möjligheten att veta att jag var på vägen var att följa vägrenen. Helt plötsligt skingrades dimman och jag upptäckte att jag kört för långt.
    Så trevligt att sonen bor på båtavstånd. Vilken tur att katterna fick nya "föräldrar" och att en kattastrof ;) avvärjdes.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      Att vara på sjön i dimma är förstås riskfyllt, även på land, men fartygen är så välutrustade nu för tiden så risken är liten att det händer någonting trots allt. Att köra bil i dimma är nog betydligt farligare.
      Det är fint att ha dem alla på båtavstånd nu. Både dottern med familj och sonen.
      Kramar!

      Radera
  10. Åh vad det är fint på sjön. Också! Kanske skulle ta en tur österut någon gång. Men först ett mammainfall att inspektera hur dottern har det på Gotland.

    Vad är det för flygande tefat som man ser på fjärde bilden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      visst är det så.
      Absolut skall du resa i österled någon gång:)
      Mammainfall skall alltid prioriteras. Viktigt det där.

      Tänk ändå! Jag har väntat på frågan...Ufo har invaderat den svenska skärgården! :)
      Det är lamporna som speglar sig i de tjocka panoramafönstrena på färjan. Ser spännande ut!

      Radera
  11. Å så fint! Å först fattade jag inte att det var maskinen GPS som gnydde över hastigheten och tänkte - SICKEN KÄRING!:-)

    HIHIHIHI!!! Bill och Bull hjärta!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karlavagnen,

      :D, Uffe sade åt Gps-en att den skulle vara om den inte ville bli förpassad till baksätet. Kan du tänka dig att "kärringen" blev tyst och snäll:)! Men kanske han anpassade framfarten till hastigheten. det kan ju vara så ocskå;)
      <3

      Radera
    2. tyst skulle den förstås vara för att få vara med i framsätet...

      Radera
    3. Brorsans GPS ligger någonstans efter tyska Autobahn, eftersom den inte förstod att han menade allvar med att den skulle sluta tjata. Ut genom fönstret med den bara! Det kan ni ju berätta för er GPS så den uppför sig ordentligt.

      Radera
    4. Karin,

      Tack! Det är alltid bra att ha ett prejudikat...Jag skall printa ut din kommentar och låta den läsa hur det kan gå om den inte uppför sig:)Basta!

      Radera
  12. SÅ mysigt inlägg!
    SÅ mysigt!
    OCH vad fint att sonen inte bor längre bort, trots allt.
    Rosella minns jag då hon gick mellan Sto och Åbo och vi brukade åka med henne.
    Ni har verkligen nära till Kapellskär.
    Mysiga dimbilder också.
    SÅ glad att ni kom iväg!
    Dimma på havet skrämmer mig inte på det stora fartygen, däremot skrämmer mig den i mindre båtar. GULP!!
    Så fint din son bor också!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      det är skönt att ha sina barn inom ett långt stenkast. Tänker på din mamma som har mycket längre väg när hon får ett mamma-infall:)
      Man är mera utsatt i mindre båtar. De stora är så välförsedda med all möjlig och bra teknik.
      Han är rospigg nu, sonen
      Kramar!

      Radera
  13. Ha ha ha vilken fin historia.
    Inga isberg här :D
    Sicken tur att du gjorde som du fick infall om, för det blev ju så bra.

    Hälsningar
    Yohanna
    som skickar med en länk om du skulle bli sugen på att hänga på:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/june/real-life-x-alders-kris.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yohanna,

      :D, tack!
      Vi gör ju sådant vi morsor...får infall nu och då.

      Tack, skall försöka men lovar inte någonting. Vi kommer in i vår sommarsäsong om en vecka och då brukar det börja rulla ordentligt, men mitt i allt så

      Karin

      Radera
  14. Härlig berättelse. Dimman låg över Ålands Hav och lite i Mariehamn. I Vårdö var strålande sol hela dagen! Mysig med din son:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Eivor,

      Vi hade solsken i Geta också när vi for mot Mariehamn och havet söderom.
      Det var fint att träffas en stund, så där bara...:)

      Radera
  15. Åh, så fint med kattbröderna och sonen din! GILLAR!

    Kram!

    SvaraRadera