torsdag 14 juni 2012

Kratta

är temat för fredagen och det är Byfånen som har bestämt det!

Jag beslöt mig för att spinna vidare på den spontantråd som bara fanns där plötsligt när jag såg ordet kratta...
Nämligen fästmögåvan som unga blivande fruar på den åländska landsbygden fick av sina fästmän innan de gifte sig
Bilden är från Ålands Museum och jag har fått den via Conny Andersson.
När det var slåtter förr...och när förr var är jag inte hundra procent säker på, men under 1800-talet skulle jag tro, kanske in på tidigt 1900-tal, så gick männen först och slog gräs med liar och bakom dem kom kvinnorna och räfsade upp det slagna gräset som sedan samlades ihop till tork på hö-störar. Slog man säd så samlades den genast ihop och fördes till tröskning
Bilden är lånad från Internet
Det var brukligt att man själv slöjdade och dekorerade sin gåva åt sin blivande fru och jag har sett oerhört vackra sådana och själv ägt en. (dock inte fått den som gåva:))
Så mycket mera än så här blir det inte i dagens minifredagstema för min del.
Plikten kallar, degarna jäser och pyser i bageriet, svartbrödet skall bli klart till imorgon..

Men titta gärna in på följande bloggar som är med i temat Kratta

De följande fredagarna i juni är temat:
  • 21/6 Sill med tillbehör
  • 28/6 Bakom knuten
Annika i Reston, har tillfälligt dragit igång det ursprungliga fredagstemat
Halvårskoll var bara ett måste:)

Så det blir två fredagstema för mig den här veckan.
Därför publicerar jag det ena idag under torsdag och det andra imorgon :)

28 kommentarer:

  1. Ja, det där känner jag igen!
    Men jag tror att det var ännu vanligare att snida till spinnrockar i Österbotten. Vi har såå fina sniden som gamla släktingar har snidat till sina fästmöer.
    Vilket hantverk det är alltså!
    Måste fråga min mamma och mormor om det var vanligt med snidade och utsirade räfsor hos dem också.
    Vi har kvar sådana där räfsor också på gården.

    KUL att du hänger med på halvårskollen. DET var det gottaste i hela fredagstemekakan! KLART vi plockar fram DET!!

    KRAMAR!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      man gjorde förstås annat än krattor som fästmögåvor, rockblad till spinnrockar var nog vanligt, någonting praktiskt helt enkelt, men ofta vackert utfört.
      Gissar nog att vi har rätt så likadana anor i de flesta fall i hela Norden.

      Javisst hänger jag med!:)
      Klart som korvspad!

      Kramar!

      Radera
  2. De där gamla bruksföremålen är verkligen vackra, de bär en historia som ofta är långt mer spännande än någon gammal kungs manschettknappar.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marianne,

      de har ju själ de gamla bruksföremålen. Håller fullständigt med om detta med manschettknapparna:)

      kram!

      Radera
  3. Tack snälla för dina fina goa kommentarer hos mig *glad*.

    Det är nostalgi att se fotot från gamla tiders slåtter. Jag kan riktigt känna lukten av det nyslagna och fint var det med alla hässjor som stod på ägorna. Det är annat med dom inplastade rundbalarna som är nuförtiden.
    Kul med den fästmögåvan av krattor.

    Jag har läst lite ikapp hos dig och ser att ni gjorde en spontantur till din son. Det spontanta är nästan bäst *ler*. Han verkar bo fint till med havet nära.

    Nu ska jag läsa ikapp mer hos dig.

    kram fina du

    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,

      det är ju inte så himla länge sedan som man kunde se riktiga hö-störar ståta på ängarna. Nu är det UFO-äggen som står på rad litet varstans istället. Gissar att höet var godare när det hade torkat i det fria...
      Sonen har det urbra på alla sätt och vis. Nära till vatten och nära till storstan men ändå på landet. Bättre kan det ju inte bli.

      Kram till dig också Ingrid!

      Radera
  4. Hm det var en underlig gåva...en kratta...jaha kanske bra att hålla igång gäddhänget med..Ja det var nog slitigt på den tiden, men ack jag tror att de var lyckliga ändå..i sin fattigdom..bara de hade mat på bordet, de var nog nöjdare än vad vi är idag..fint foto..
    Kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      egentligen inte alls. Ofta jobbade man ju sida vid sida på slåtterängen. Kanske det rent av var där som kärlek uppstod mellan t.ex. dräng och piga...och vad var naturligare än att ge sin käresta en fint dekorerad kratta som hon hade nytta av.
      Undrar om de hade någonting som kallades gäddhäng på den tiden:)?
      Jag är inte säker på att det var bättre förr, jag tror vi är experter på att romantisera den tiden. De slet många gånger väldigt hårt. De kanske var nöjdare för de visste inte om så mycket annat än vad de hade men inte skulle jag vilja byta. Tänk dig att bo hela året runt i ett omodernt torp..utan el, bekvämligheter..isch...
      Fotot är svenskt
      Kram
      Karin

      Radera
  5. Roligt att veta att man fick en kratta förr i tiden! Då var man lite mera praktiskt lagd ... Nu ska det vara blingbling och upplevelser. Fast jag har faktiskt fått en skruvmejsel på internationella kvinnodagen av sambom en gång. Eller rättare sagt enda gången jag fått något just den dagen, hehe.

    Vilken smaskig vegobuffé ni ordnat! Skulle passa mig som vegetarian sedan länge.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krönikören,

      man fick säkert annat också, beroende på vad som behövdes, i vilken ställning man var osv. Men det var rätt vanligt här att man gav en vacker kratta åt sin käresta.
      Fyndigt av din sambo. En skruvmejsel är ju väldigt praktisk. Funderar vad jag har fått av Uffe. Fiskedon förstås, han vill ju ha sällskap på havet:)

      Idag igen, blev det vegetarisk mat för lunchgäster som bara dök upp ur intet fastän vi fortfarande har stängt. men som vanligt har vi öppet om vi är hemma. det blev en vegetarisk Domoda (afrikansk gryta) Mycket populär och god. Jag tycker mycket om vegetarisk mat jag också så det blir ofta någonting sådant på vårt middagsbord.

      Kram

      Radera
  6. Vad fint! En kratta av sin blivande make, det tycker jag om!

    Kram och tack för att jag fick lära mig något nytt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      omtänksamt och kärleksfullt. När man använder en vacker kratta som man har fått av sin käresta så går det säkert mycket lättare att kratta också

      kramar!:)

      Radera
  7. En sån kratta finns i garaget här hos oss. Omålad och gammal och vet inte vad jag ska göra av den...

    Ha en fin fredag!
    Hör ända hit hur degarna jäser och puttrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisbet,

      nu har de blivit gräddade och väntar på att bli uppätna:)

      Jag vet vad du skall göra med krattan!!:) Skrapa den, måla den, dekorera den och häng den någonstans där den pryder sin plats. Du är ju så skicklig, konstnärlig och händig. Lätt som en plätt för dig! Ta lillsessan med dig! Ni brukar ju fixa det mesta tillsammans

      Ha en fin fredag du med!:)

      Radera
  8. En kratta! haha, ja det var verkligen praktiskt och något som fästmön säker blev riktigt glad för kan jag tro. Här hemma hos oss har jag sagt nej till hushållsprylar i present, tycker att de kan jag köpa själv när jag vill. Men en kratta....ja det lär nog behövas här strax eftersom gräset har vuxit sig högt och ska klippas på momangen.

    Ha en finfin dag! Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ewa,

      det var inte bara det att det var en praktiskt detalj på den tiden. Det var också ett bevis på att fästmannen, den blivande mannen var duglig vad gäller hantverkandet. Det var ju oerhört viktigt att kunna göra både det ena och det andra själv på den tiden. Han visade samtidigt sin blivande fru att han kunde sitt hantverk tillika som hon säkerligen blev glad över den praktiska vackra gåvan som gjorts av kärlek till henne. (får man hoppas:))
      Nu går vi till trädgårdsaffärerna och köper oss vad vi vill ha.

      Ha det precis lika finfint du också!
      Kramar!

      Radera
  9. En kratta skulle jag med glädje ha tagit emot som friargåva, är ju numera gift med en åländskfödd man. Synd att många gamla seder faller i glömska, så lätt att gå till affären och köpa något färdigt nuförtiden. Skulle vara kul att få dimpa ner i "förr" en liten stund, bara se på hur människorna hade det då.
    Nästa vecka kommer vi till åland, skall bli spännande att få fira midsommar där, se hur alla de vackra midsommarstängerna reses. Kanske ses vi i vimlet, vem vet.
    Ha en skön sommar.
    Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marianne, Creative Momone,

      du kan väl lirka litet med din ålänning och säga att han glömde bort den traditionella krattan...bättre sent än aldrig:).
      Det skulle vara intressant att dimpa ner i förr, håller med dig!
      Hoppas att midsommaren blir fin på Åland. I vimlet ser du mig knappast, vi finns här hemma på Pettas, har öppet alla dagar.
      Ha en skön sommar du också!
      Karin

      Radera
  10. Jag ÄLSKAR gamla saker. Så kul att läsa om fästmögåvan. Jag har sett foton av min farmor när hon var med på slåtter, men tyvärr äger jag ingen gammal kratta. Ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel,

      jag tror att man älskar gamla saker för att de har så mycket själ i sig. Minnen,märken m.m...
      Jag är också fundersam på var min kratta tog vägen på min väg i livet? Jag hade en blå vacker träkratta en gång...säkert gav jag den åt någon som så gärna ville ha den.:)
      Ha en fin helg du med!

      Radera
  11. Praktiskta gåvor, men så härliga när de är gjorda för egen hand och med omtanke! Som flagabrädena jag såg på hembygdsmuseet här. Alla unika och kärt använda och sparade.
    Ha en skön fredag i brådskan :)
    kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ann-Mari,

      Det är härligt och vackert hantverk. Många timmar ligger säkert bakom varje liten pinne
      Ha det skönt du också!
      kram

      Karin

      Radera
  12. Fästmansgåvorna brukade visst samtidigt vara en liten vink om att det förväntades arbetsinsatser framöver. Fast det var väl så självklart att ingen reflekterade över det.

    En fint snidad mangelbräda var en vanlig gåva här i Sverige. Så vanlig att man på Nordiska museet museet suckar och säger: "Nej tack, inte en mangelbräda till!" De fina snidade föremålen sparas och finns i mängder. När jag frågade vad de var intresserade av i stället sade de att lappade och lagade underkläder från 1800-talet var en raritet. Det skulle de gärna se mer av!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      jag antar att det var självklart att det fanns förväntningar inbakade i allt det vackra.

      Det går säkert inflation i mycket av det sparade gamla. För ett antal år sedan kostade en spinnrock rätt så mycket på marknaden. Nu vet man inte hur man skall bli av med dem. Likadant med vävstolar...det är upp och det är ner
      Jag gissar att gamla kläder är en raritet, de användes till sista tråden så det finns säkert inte mycket kvar.

      Radera
  13. Sådana vackra träredskap som du visar kallar jag räfsor, krattor är att kratta gångar och löv med i min vokabulär och ser annorlunda ut. De är av järn, ståltråd, bambu eller plast.

    Särskilt de välanvända och handgjorda räfsorna - som då alla är litet olika - är ju rena konstverk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      vi är precis tvärtom vad gäller krattor och räfsor.
      Krattor ser ut som på bilden, räfsorna ser ut som de du beskriver. Vi krattar gångar med krattorna som vi tycker är krattor;), löv krattar vi med räfsorna som du kallar krattor.
      Åland mot Skåne nu, :D

      Radera
  14. Jag får hellre sätta pojkvännen - som kanske inte är fullt så händig - igång med knåpandet snarast, annars blir vi nog inte gifta på denna sidan 2030-talet om jag först ska kunna få något sådant... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gnuttan,

      det gäller att ha framförhållning. Men å andra sidan så har jag gift mig två gånger utan hjälp av någon kratta så det går säkert vägen ändå.

      Radera