måndag 18 juni 2012

Får jag lämna några blommor....

ett par rosor i din vård.....
En blomkrabbspindel har just smort kråset med en fluga....
Det är livat utanför, både smått och stort är i rörelse...I skogen skäller Elin där hon befinner sig med sin lilla bambi, tranorna trumpetar, duvorna kuttrar, sommargrannbarnen ropar...Jag har planterat tagetes i korgar, en höstaster har bytt plats
Åter har jag tjyvat tomatplantorna..pst Karin Englund...den där kvisten tar man bort för att den inte skall dra onödig näring och kraft ur plantan....:)
Vi har haft tyskar, svenskar och ålänningar på fika idag i lugn och skön takt... Det har funnits tid till...
berikande samtal. Ändå upplever jag att jag har fått undan, fått mycket gjort...
På kvällskvisten satte jag mig en stund på trappan och doftade på kaprifolen, njöt av sommarkvällen, sög in den i ben och märg... Min äldsta bror F. lämnade den här världen igår kväll efter en lång tids svår sjukdom. Det känns skönt, det känns befriande....nu har han inte ont längre. Nu får han vila..
Kurt-Birger vilar inte precis. Han ägnar sin mesta tid till att stjäla bullarna i korv- och brödträdet...Jag har tagit många bilder av honom och hans kamp att få loss dem från trådarna de hängde i ..nu hänger ett par överloppsbullar från dagens café där igen...Snart är K-B här igen och forslar bort dem till någon gömma. Bull-Birger är hans nya namn:) Hoppas att han inte får ont i sin lilla mage
 *************
 ...och de rosorna är komna ur en konungahand och det skall svärd till att komma dem så nära
Den ena den är vit och den andra den är röd, men den tredje vill jag helst dig förära...

26 kommentarer:

  1. Beklagar Karin, hoppas du efter omständigheterna mår bra..
    Dina blommor tar jag med mig och lägger under kudden, då drömmer jag nog sött!

    Ta hand om dig, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      tack! Faktum är att man inte behöver beklaga mig...han var så sjuk så det känns bra, riktigt bra. Sorgen finns förstås alltid, men så är det bara.
      Livet är. Du vet det så väl:).
      Ta blommorna med dig under kudden och dröm vackert!
      Jag tänker göra likadant.

      Kram!

      Radera
  2. Ja tack..jag tar allihopa..och vårdar jag lovar..
    Beklagar sorgen den är alltid svår..Men du skrev den var befriande, döden. Kan vara skönt att lämna jordelivet om sjukdom tärt din bror. Kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      :D, de är förunderliga, de räcker åt alla fastän man tar dem alla. Kom ihåg att ge dem ordentligt med vatten.

      Det känns enbart skönt..Tack!
      KramkusinaKarina
      Karin

      Radera
  3. Beklagar din bror. Verkligen.
    Så tråkigt och tungt, men som du säger behöver han nu inte lida längre.

    DINA Bilder är verklgien fina, speciellt kaprifolen.
    TÄNK ändå vilken överraskning den gav er.

    Många varma kramar till dig i sorgen, och allt det vackra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      tack!
      Allt har sin tid.

      Kaprifoldoften i går kväll var bedövande...nästan för mycket:)
      Nu väntar vi på att den lilla "kolibrin" ligustersvärmaren skall göra oss sitt besök.
      Varma kramar!:)

      Radera
  4. Beklagar att läsa om din bror Karin! Det har säkert varit tufft och tungt. Inte minst för honom. Jag förstår din känsla, att nu får han vila. Mina varmaste kramar till dig och familjen.

    Denna ljuva, vackra sommartid blandat med en förlust...inte lätt, men förhoppningsvis en tröst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      Tack, i många år har kampen varit och under den tiden har det funnits många ljuspunkter. Som vanligt med svår sjukdom så går det upp och det går ner. Nu orkade han inte längre.

      Det är inte svårt och tungt, det är endast befriande...sorgligt ja, men ändå inte, trots allt.
      Tack för omtanken!

      Kramar

      Radera
  5. Hej! Varm kram på dig, Karin... döden kan vara befriande, men den är alltid så definitiv och lämnar ett tomrum efter sig.

    Men i din trädgård är det inte tomt, där vimlar det av underbara växter och djur... och förhoppningsvis vimlar det av ett lagom antal gäster på fiket idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aila,

      Tack för varma kramen!
      Så är det alltid, men för mig är döden inte definitiv, för mig är den en stunds vila. Och min bror behövde få vila nu

      Ja, du i trädgården är det mera än full rulle, här kommer det små hackspetteungar i långa rader.
      Det kommer gäster i lagom takt även idag fastän regnet strilar ner
      Varm kram!

      Radera
  6. Åh, sorgligt. Hoppas det finns tröst och glädje ändå omkring dig!
    Och hjärtligt tack för tjuvinformationen, inte bara vad och hur utan också varför!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      jag har mitt sätt att se på döden,vardagen vandrar på som vanligt, vi är som vanligt fastän det givetvis känns i hjärtetrakten. Sorgen måste man alltid möta på något sätt.

      Tomatplantorna kan får hur många tjuvar som helst, som i sin tur får blommor och utarmar resten. Vill man ha stora fina tomater så är det tjyvning som gäller. Sedan finns det sorter som man aldrig behöver tjuva. Undrar hur många sorters tomater det finns i denna värld?:)

      Radera
  7. Beklagar sorgen Karin!Den är alltid tung att bära. Men som du säger ,nu får han vila i ro!
    Vilka underbara bilder på underbara blommor du bjuder på Karin!!
    Vad har du för kamera du fångar bilderna med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. anneli,

      tack! Man möter sorgen ibland, kanske för att känna igen lyckan bättre? Allt har sin tid.
      Tack igen!:)
      En automatkamera Panasonic, inte något märkvärdigt alls, billigt och bra inköpt i andra hand, men objektivet är ett Leica som förstorar 12 ggr. Det är nog där kruxet sitter, tror jag. Jag bara knäpper och är glad:)

      Radera
  8. Kaprifol! Nästan vackrast av allt! För en stund sedan höll jag en varm göktyteunge i min hand och kände de sista hjärtslagen. Han hade flugit rakt in i en fönsterruta. Döden är en del av livet, det blir så tydligt ibland. Några minuter senare hjälpte jag en talgoxunge att komma ut från växthuset. Nästan som att han förstod att jag skulle hjälpa honom.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ölandsvindar,

      doften inte att förglömma!:)
      Döden är, livet är och allt hör ihop, så sant.

      Här tar vi också hand om småttingar som flyger in i fönsterrutorna. För det mesta får de en lätt hjärnskakning och hämtar sig efter en stunds vila, men ibland blir det en liten begravning vid Tivolirosen. Där vilar en hackspett, en rödhake och ett par trastar....
      De förstår absolut...fastän det lilla hjärtat säkert pickar alldeles förfärligt mycket av rädsla
      Kram
      Karin

      Radera
  9. Varmaste kramar till dig Karin. Den sista vilan kan vara en befrielse, precis som du säger. Sedan är det lättare att minnas ljusa saker om din bror och inte den svåra sjukdomstiden.
    Vackert inlägg med dikterna, blommorna, djuren och sluttexten...
    kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
  10. Ann-Mari,

    Tack för kramarna!
    Det är de ljusa minnen som återstår:)
    Tack!

    kram
    Karin

    SvaraRadera
  11. Tack för besöket.
    Erkännas ska att jag varit rätt slö med att skriva i mina bloggar+kommentera andra.

    Jag tar gärna emot lite färgade blommor. Just nu har jag bara gröna växter hemma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zoega59,

      inte är det ju tvunget att skriva och kommentera. Det skall man göra om man känner för det, annars blir det bara krystat:)

      Njut av blommorna!

      Radera
  12. Klart att du får lämna lite blommor....kommer du själv eller skickar du Bull-Birger? han behöver röra sig lite tror jag...*fniss*...
    Från mitt hjärta hoppas jag att din dag varit bra!
    Var rädd om dig!
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monica,

      :D, så bra! Själv har jag inte tid men kanske att Bull-Birger kommer farandes. Tror inte att han äter bullarna utan han lagrar för sämre tider...;)
      Dagen har varit hur bra som helst. Var rädd om dig du också!
      Kram och vink!

      Radera
  13. Tänker på dig. Kram!!! Ewa

    SvaraRadera
  14. Förstår att det var skönt för din bror att få ro - och för dig också som bekymrat dig så länge för honom.Inget ville ju bli bättre trots alla behandlingar som säkert också var jobbiga för honom.

    Ferlin är också en av mina stora favoriter ända sen gymnasietiden. Han hade bl a en ganska befriande attityd till döden i vissa dikter.

    SvaraRadera
  15. Olgakatt,

    givetvis. Nu tror jag att du tänker på min äldre bror som du har träffat. Han är fortfarande still going strong, trots svår sjukdom.
    Det är min äldsta bror Fred som har lämnat världen och som var mycket, mycket sjuk.Det känns bara bra nu när han är befriad från alla plågor.

    Ferlin är en av mina favoriter också. Borde läsa honom litet oftare än vad jag gör. Uffe har en fin tjock härlig diktbok av honom. Han har en sund befriande attityd.

    SvaraRadera