måndag 2 april 2012

Strövtåg


På väg in i Câmara de Lobos
Dagen, för två månader sedan, då vi gick längs strandpromenaden från Funchal till Câmara de Lobos var mera gassande varm och solig än vad som syns på bilderna. Det var skönt sommarväder enligt våra normer, trots att det var vinter enligt madeirianernas

Här är vi på väg in i byn/staden som kanske är mest känd för att vara ett av Winston Churchills favoritställen på ön. Han bodde på anrika hotell Reids´s i Funchal, men åkte Rolls-Royce till Câmara de Lobos, med utsökt madeiravin i bagaget som en känd vinhandlare ställt till den förre premiärministerns förfogande (källa Mats O Janson)

Câmara de Lobos är en av Madeiras största fiskehamnar....kanske den största
Vi blev noggrant studerade ovanifrån, men godkändes tydligen, för vakthunden lade sig tillrätta efter en stund. Vi kunde passera:)....
Câmara de Lobos var en av de första platser som de portugisiska kolonisterna tog i besittning på 1400-talet, dels för dess naturliga skyddade hamns skull, dels för att omgivningen erbjöd goda förutsättningar för att odla säd och sockerrör. Jag har ingen som helst aning om det märkliga "tornhuset" har någonting med den tiden att göra, men det skulle inte förvåna mig.....När man vänder höger vid det rosa huset kommer man till restaurangen där Winston Ch. höll till och som jag har beskrivit tidigare....

Vi sökte oss upp i gränderna på andra sidan hamnen...

stannade upp och tittade på vardagligt hantverk. Gatorna måste alltid repareras, nya stenar läggas på plats

Gatan som förde oss upp till kyrkan och närmare centrum var prydlig och folktom. Det var siestatid....

Någon lockade med dagens lunch.... vi var inte hungriga och "drev" vidare

En ensam man.
Tillhåll för sjölejon, så ungefär betyder Câmara de Lobos....ett naturligt ställe för sjölejonen  att vistas på tidigare och orten fick sitt namn. Ändå betyder lobos varg....? Jag tänker inte bry mitt huvud...allt har säkert sin förklaring
Vad i herrans namn gör Simon Bolivar här?......
... utbrast Uffe, men ingen av oss är så väl bevandrad i det portugisiska språket att vi kunde ta reda på varför karln stod där han stod. Antagligen kunde den frågan ha blivit besvarad om vi hade kunnat läsa vad som stod på plaketten. Vi strövade vidare med ett frågetecken till skrivet i skyn ovanför våra huvuden...Lobos? Simon Bolivar?..(inte ens Google kan hjälpa)...
En av många bananplantager mitt i stan är ingen ovanlig syn på Madeira där man tar vara på varje liten odlingsbar jordplätt. Nu var vi egentligen ute efter att hitta en busshållplats, vi hade ont om tid och behövde komma tillbaka till hotellet i Funchal. Vi var bortbjudna på kvällen... Vi hade varit ute hela dagen och strövat. Så jag gör inte Câmara de Lobos den rättvisa som orten förtjänar men hoppas få göra om besöket på ett helt annat sätt ett annat år. Vi  upplevde en viss fattigdom och fick senare också veta att många är arbetslösa som bor i C de Lobos. (I dag fick vi veta att man har höjt matmomsen från 7% till 23%, bensinen till ca 2 €/liter och i samma veva sänks lönerna....på Madeira)

Jag fascineras alltid av det "levande" vardagslivet, av människors olika levnadsförhållanden och intressen. Balkongutsmyckningarna i det här huset var av varierande art. Någon älskade verkligen växter och blommor och jag tänkte spontant "att på den sidan gatan går jag inte när det blåser hårt"....Risken att få en blomkruka i huvudet är stor....
Sedan blev det bråttom, vi hade fått veta var vi kunde hitta busshållplatsen. Ungdomarna i trakten pratar utmärkt engelska, man kan göra sig förstådd....Fastän vi hade full fart uppför en av stadens gator mot stadens "riktiga" centrum så tog jag mig ändå tid att föreviga denna skönhet...
Tänk ändå om man hade färsk papaya i hemknutarna.....-"Skynda dig!", hörde jag Uffe ropa
En bild till! Och så svängde bussen in till hållplatsen bredvid oss, innan den plats, där vi  egentligen skulle stiga på!Vilken tur man har ibland eller kanske det är så att chaufförn har lärt sig hur turister fungerar?:) Dessutom fick vi de allra sista sittplatserna...de som hoppade på senare fick stå...
Dagens dörr. Utanför mitt kanslifönster ligger marken vit, det snöar och termometern visar att det är minus två grader kallt. Det är blåmåndag i påskveckan.

6 kommentarer:

  1. Du borde jobba med marknadsföra resor vännen! Så inhemska kort på något vis. Gillar dem starkt :)

    Vilka papayor. Hade ingen aning om hur de träden såg ut. Nu vet jag!! De dörrarna är så coola.

    Ha en fin måndag!

    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Coolaannna,

      på sätt och vis så gör jag det redan;). Utan lön, förstås

      Ha det bra du med!

      Kram
      Karin

      Radera
  2. Underbar frukost tur till Madeira :-) Hade svårt att hitta den ensamma mannen först ,-)
    Så dom har kommit i kapp oss i bensinpriset..2€ litern!!
    Här ute skiner solen och det ser ut att bli en varm försommardag.
    Och dörrarna är bara så underbara!! Hur många såna finns det egentligen?
    Ha en bra måndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. anneli,

      han var litet närmare himlen än vad vi var:).
      Ja, nu börjar de få känna av svångremmen som dras åt. Det får vi här också alltmera, man märker att den finansiella världen är mera ansträngd än tidigare på många sätt.
      Här snöar det fortfarande, var riktig snöyra när jag var till kvarnen och hämtade mjöl.
      Har inte någon aning om antalet dörrar, men tror att jag har för en månad kvar ännu. Måste räkna någon gång...
      Ha det bra du med!

      Radera
  3. Ser skönt ut i vardagen där..ett enkelt liv, ett rikt liv..säkert glada och nöjda människor..häftigt med de stora balkongodlingarna..åh vad skönt med värme och sol, som ni hade där...Kommer väl till oss också så småningom såklart..Många dörrar har du fotat..roliga är de...Papaya så gott det är, när den är mogen och fin..köper ibland fryst och gör smoothie på, rätt gott men färsk är ju godast..
    Kalla med soliga vindar från Örebrokusinenskram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      Vi får säkert sol och värme så vi hinner klaga på det också:). Tror du inte?
      Det blir nog några dörrar till ännu. Jisses, så många jag har fotograferat...skall räkna någon gång.

      Varma kramar...tänk ändå att det inte är fullständigt mörkt och klockan är halvtio...vi går mot sommaren:)

      Kramar

      Radera