tisdag 17 april 2012

Skoj med Koi

Av en händelse hittade jag några bilder från vår första dag i Funchal i år, då vi tillsammans
med Olgakatt "gjorde" Monte Palace-parken.
Uffe visar "framfötterna" (nej, han har inte några bakfötter) på en liten bro över en stor "damm" för Koi-fiskar
Mârio gjorde sig bekant med några av de mycket sociala fiskarna...

Koifiskar är mycket individualistiska.
De vill bli behandlade som enskilda individer och inte alls som kollektiv.

Nyfiken på livet-Karin har googlat igen:) 

För att noga känna och älska en Koi-fisk måste man fokusera på individen och
bo tillsammans med den.

Med tanke på det påståendet så borde kanske de Koi-fiskar som finns i
Monte Palace-parkens damm få välbehövlig terapi
Där har de nämligen väldigt trångt om saligheten, fastän vi tyckte att fiskarna tycktes stortrivas
Prydnadskarpen Koi ("Cyprinus carpio carpio") en levande juvel, har sedan 1820-talet odlats 
i Japan och blev efter andra världskriget mycket populär i många länder och som sagt, den finns i riklig mängd i Monte


Kent Andersson berättar på Internet (jodå,han ger lov åt alla som vill att använda hans material, bara det inte är i kommersiellt syfte)

Gin Rin Showa är namnet på världens dyraste akvariefisk som blev 76 centimeter lång och 15 år gammal 1986. Den vann överlägset japanska koi-utställningar 1976, 1977, 1979 och 1980. Två år senare såldes den för 17 miljoner yen vilket då motsvarade cirka 550 000 svenska kronor eller mer än dubbelt mer i dag.
 I mars 1986 köpte Derry Evans, ägare till Kent Koi Centre i England, denna berömda prydnadsfisk för en hemlig summa. Fem månader senare dog fisken som därefter stoppades upp. 

Finns mera intresse så titta gärna in på Kents artikel om en spännande fisk!

Jag har fått litet oordning i dörrledet och är inte riktigt säker på om jag har visat den här tidigare
Nå, ingen större skada skedd. De dörrliga konstverken kan man visa många gånger...

Jag har inte lagt ut några plantor i växthuset ännu utan tagit beslut om att vänta en vecka till om jag inte får klaustrofobi bland alla plantor som växer så det knakar.
Man har nämligen lovat kallt till inkommande helg...igen!
Bara att ta det som det kommer...

18 kommentarer:

  1. Jag minns min resa i Japan, att man kunde klappa i händerna så kom alla koi-fiskar simmande och ville ha mat.
    De är så vackra, önskar att jag hade en damm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina,

      de är väldigt vackra! Tror inte att de skulle klara vår vinter här...

      Radera
    2. En gång var jag på besök i en trädgård här i Nora där det fanns en damm med koi. Om jag inte minns fel så sa ägarna att fisken övervintrade i dammen som var rätt stor och säkert rätt djup.

      Radera
    3. Christina,

      där ser man! Antagligen klarar de sig på djupa vatten i dammar. Många dammar brukar ju annars bli bottenfrusna under vintertid.
      I Getabergen finns en damm där det finns rudor året runt. De lär gräva ner sig i dyn för att klara vintern trots frusen botten. Otroligt så starkt livet kan vara ibland...jag är glad att jag bara kan hoppa i säng och dra täcket över huvudet. Dy...:(. huj..

      Radera
  2. Spännande att läsa om fiskarna..de är så vackra ! Dagens dörr är också ögonfröjd :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. eWa,

      det finns mycket att lära i denna värld. De är mycket vackra Koifiskarna.

      Ha en fin dag!
      Karin

      Radera
  3. Nu vet jag garanterat mer om Koifiskar än tidigare :-)
    De simmar ihop men är utpräglade individualister - bra kombo!

    Gillar dörren, tror inte du visat den men det gör ju inget så fina som de är! Visa om tycker jag ;)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      Bra och enkelt uttryckt av dig! Simmar ihop men är utpräglade individualister! Så borde vi människor vara också i större utsträckning, simma mera ihop. Individuella är vi redan i stor grad.

      Jag har fortfarande en del dörrar som jag inte har visat, men såg att jag hade glömt att "avföra" några som jag vet att jag har visat. När det är gjort får jag börja om på nytt någon eller göra något annat roligt av dem:)

      Kram!

      Radera
  4. Ja, jag med---säger som Lotta, nu vet jag mer än jag ngnsin vetat om dem :-)
    Man lär sig alltid ngt här!
    Dörrarna på Madeira ÄR ju otroliga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      kul att du känner det så! Jag lär mig också av din blogg.
      Vi blir väldigt allmänbildade vi bloggvänner.
      Dörrarna är otroligt fina. Jag håller med!

      Kram

      Radera
  5. Undra hur många yen mina sjutton guldfiskar skulle vara värda? De är väldigt lika koi och är sociala. De är med hela tiden när jag rensar ogräs runt dammen och skramlar man med matburken kommer de som ett skott.De kan också skrämma slag på badande fåglar, men har inte lyckats skrämma iväg grodan som sjunger nätterna igenom.
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ölandsvindar,

      antagligen kan man inte värdesätta dem tillräckligt mycket i yen. Oberoende så blir man ju vän med dem och det är mera värt än alla pengar i världen, men jag förstår vad du menar.

      Det måste vara väldigt roligt att följa med deras liv varje dag, de hör ju till. Grodan är ju också ett trevligt inslag i det hela. Här har vi inte sett en groda på år och dag...synd nog.

      Vaknade till ett vitt landskap utanför fönstret idag, nu snart ett minne blott. Solen strålar bort det vita...
      kramkram
      Karin

      Radera
  6. Jag var inne och läste artikeln om fiskarna. Verkligen intressant. Så mycket nya saker man blir intresserad av att veta mer om bara genom att läsa andras bloggar. Fullärd blir man ju aldrig. Hur många dörrbilder har du egentligen? Ha det bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel,

      så är det ju, mera man lär sig mera vill man lära sig:)

      Uppriktigt sagt så har jag nog mera bilder än jag har vetat om själv. De är inte slut ännu. Måste nog ta mig tid och räkna dem alla...
      Ha det bra du med!

      Radera
  7. Artig og lære noe nytt , en vet ikke kanskje jeg får brukt for det en vakker dag.
    Fiskene er flotte med alle sin farger ,men de lever litt for tett etter min smak he he.

    Ha en fin dag , maritklem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marit´s

      så är det!:) Jag tycker också att de har det tätt, men inte hela tiden, de hopade sig när det kom folk
      Men du är ju van vid det stora vattnet som heter Atlanten och alla dess fiskar. En litet större damm;)

      Detsamma!
      Karinkram

      Radera
  8. Hei! Flott blogg med mange artige bilder. Jeg slenger meg på som fast følger videre :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnar H.

      Hej, varmt välkommen och tack för dina ord!
      Nu kommer jag över till dig på besök:)

      Karin

      Radera