tisdag 10 april 2012

Man tager det man haver

    Det snart hundraåriga lidret fick nytt plåttak för något år sedan, men brädfordringen,
    på i all synnerhet södra sidan, börjar säga upp kontraktet.

    Plånboken skakar nekande på huvudet, "nej, nej....inte en nickel över min dragked..
    försök inte, ni har annat som skall prioriteras först!"

    Almanackan är lika ovillig att ge extra tid för att spika upp nya bräder...

    Så det var bara att kavla upp ärmarna. Vi tog bort allt som fanns framför, grävde och hackade....

    Helt ärligt så var det Uffe som gjorde grovjobbet på en halvtimme sisådär...
    Jag skulle ha fått hålla på i timmar för att få bort de stora stenarna, tjocka trädrötterna
    och allt vad vi hittade i marken....
Den gamla vedlåren har stått i lidret sedan skolan upphörde under mitten av 60-talet. Den sågades i två halvor, så nu har vi två fina stadiga odlingsbänkar som står på en grusbädd lagd på markduk så att ogräset inte skall slippa igenom
    De gamla grindarna får stå bakom och lätta upp det hela en aning. Så snart det blir varmare ute
    skall vi fylla lådorna med kompostjord. Vad det skall odlas är jag inte riktigt säker på ännu.
    Jag planerar för fullt. Troligen lägger jag gamla fönster på som lock till att börja med...
    Lådor, grindar och fönster får förlängd livstid, kommer till nytta en tid framöver ända tills
    både plånbok och almanacka är på vår sida igen. Alla förnöjda:)
   
    Det här är väldigt roligt...kostar inte en cent, bara kroppskraft och fantasi.
    Så småningom skyms förfallet av gröna goda grönsaker.
    Säkert också någon blomma som klättrar
    Givetvis berättar jag...
   
I nätgården...
Vi fick en stor abborre...alltid något.
Det blåste rejält på fjärden, det var strömt i vattnet och näten var fulla av vass.
Vi testade och fick veta.
Abborren frös vi ner och äter den tillsammans med andra abborrar längre fram.
Vi ville så gärna ut på sjön, men kallt var det så det hette duga

28 kommentarer:

  1. Tänk så fint det kan bli av något som inte kostade en cent. Och jag är helt säker på att det snart kommer att växa för fullt där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grekland nu,

      javisst!:)
      Tänkte mig just squash, pumpa, krasse och blomman för dagen i lådorna. Det blir nog bra med tiden det här:)

      Radera
  2. Hej Karin!

    Äntligen är jag tillbaka med lite mer tid att förfoga över och givetvis så kommer jag då hit till dig! ;) Jag verkligen gillar ditt inlägg för det visar att man kan göra mycket med små medel. Jag ser framför hur grönskande vackert det kommer att bli :) En mycket bra idé som blir både snyggt och användbart! Så gör jag med - jag tar vad jag har och försöker göra något av det för även här är kassan ofta skral. Man tager vad man haver och i ditt fall blev det mycket lyckat!

    Kramar Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. LyckligaPraliner,

      välkommen, alltid lika roligt när du tittar in!:)
      Man kan göra massor av det lilla.
      Det är det jag också ser, allt det vackra som väller över kanterna och uppåt väggen. Det blir säkert fint vad tiden lider.
      Tack Ann-Louise!

      Kramar
      Karin

      Radera
  3. De där gillar jag skarpt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eivor,

      man känner sig så tillfreds också, när man har fixat någonting som får ny nytta:)!

      Radera
  4. Arkitektens tröst, haha! Fast jag tycker det vittrande faluröda virket är vackert....
    Det blir jättefint med rabatten full av godsaker och skönhet!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      precis så är det!:)
      98 år fyller virket i år!
      För att vara så gammalt så är det fortfarande ungdomligt
      vackert. Jag längtar efter den prunkande tiden
      Kram!

      Radera
  5. Oj vilken förvandling, från halveländigt till riktigt riktigt snyggt! Jag kan bara tänka mig hur fint det kommer att se ut när lådorna prunkar av grönsaker och blommor, men även nu är det som sagt väldigt snyggt.
    Att det dessutom inte kostade en krona gör det ju inte sämre precis ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina,

      ibland får man till det utan större ansträngning (nååja, Uffe ansträngde sig nog en del;))
      Tror också att det blir riktigt bra i slutändan
      Tur att man har en envis och hård plånbok som står på sig;).

      Radera
  6. Ojoj! Där kommer det att växa fint. Du undrade över bubbelplasten på mina bilder. Jag bäddade runt lite med den mot ytterväggarna eftersom jag visste att det skulle bli några kalla nätter (och det gick bra). I värsta reserv har jag också en del frigolitskivor som jag kan ställa runt väggarna för att underlätta för frostvakten.
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ölandsvindar,

      så tror jag också att det kommer att göra:).
      Tack! Jag skall börja inreda i växthuset jag också nu, håller på att drunkna i alla plantor på insidan. Får ta till alla knep och finter som jag lär mig. Fram med bubbelplasten!:)

      kramkram
      Karin

      Radera
  7. Smart jobbat! Ofta kan faktiskt kreativiteten vara överlägsen de där kostsamma lösningarna och så fick maken dessutom lite gratis motion. :)
    Ser med spänning fram emot väggens vidare förvandling.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ailas,

      Tack!:)
      Precis så är det, bara fördelar egentligen.
      Så gör jag också...

      Radera
  8. Det där blir nog jättefint! OCH så bra att ni kunde använda medel ni redan hade i förråden. Perfekt!
    Snyggt är det redan, förresten.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      ibland blir det riktigt bra utgående ifrån det man har!
      Snyggare blir det nog när allt det gröna skall välla ut ur lådorna:)
      Kram!

      Radera
  9. Nämen - hur får man till det här nya, att man kan svara alla individuellt?
    Det har jag verkligen saknat förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina,

      om jag bara kunde förklara det själv så skulle jag. Jag bara hade det så här en morgon. Självklart har jag förändrat det hela själv men jag vet inte hur...kanske någon annan kan förklara? Någonting med det nya bloggersnittet har det att göra. Jag är hopplös, bara accepterar utan att ta reda på varför saker och ting sker
      Kommer jag på det så hör jag av mig:)

      Radera
  10. Det blir snart en bok om "Tips att förnya gamla byggnader och saker utan att det kostar något". Din fantasti är väl i det närmaste outtömlig. Och din snälla man ställer upp på allt tokigt som du hittar på :-)!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      måste nog skriva en bok med det namnet;). Blir säkert rik på kuppen.
      Får blanda sagor, matrecept, reseskildringar och tips som inte kostar ett jota i samma bok.

      Kram
      Karin

      Radera
  11. helt otroligt fint juh...
    så påhittigt och underbart :)
    jag saknar mitt boende på landet inemellan :(
    men nu är det så här och vi trivs fint i lyan.
    men hönor önskar jag mig igen om jag ska bo på landet nån mer gång i livet.
    kram och tack för att du så oförtrutet tittar in till mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jeanettish,

      Tack för det!:)
      Man får ta livet som det är, rakt av, för det mesta. Göra det bästa av det.
      Skulle gärna ha hönor jag också. De kunde ju värpa i lådorna åt mig;).
      Givetvis så tittar jag in. Kommenterar inte alltid förstås...men hälsar på gör jag.

      Radera
  12. De där grindarna vill jag ha!!
    Så fint du har gjort, ser kanon ut!

    Kraam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      grindarna är mycket fina. Det fanns minst tre par grindar här när skolan fanns. De här två var de enda som stod upp när jag kom hit, men något år senare så hade staketet givit upp och de bara låg där...nu har jag släpat dem av och an till olika ställen i trädgården. Nu får de stå på grusbädd mot lidersvägg. De är fortfarande i bra skick så jag tror jag får dras med dem ett bra tag ännu...vilket jag gärna gör. Ledsnar jag så kommer de till Göteborg på något sätt:)

      Kramkram

      Radera
  13. Lycka är några meter tomma hyllor (jo, jag har jobbar i arkiv- och bibliotekssvängen, bland annat...) – eller ett par tomma planteringslådor, vill jag gärna lägga till. Alla möjligheter finns där, inget är bestämt.

    Och vad min pappa skulle ha gillat ert återbruk, han var världsmästare på att hitta nya användningar för precis allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      så härligt du säger det.
      Tänk ändå, att vi har två tomma lådor fyllda av möjligheter.
      Vi är rika, verkligen!

      Radera
  14. Nöden är uppfinningarnas bästa vän..eller hur nu ordspråket lyder? Jättekreativ lösning och fint blev det också.

    Nu har jag inte varit in till dig på ett tag och läst ikapp lite. Ser att ni lagt ut båten och det är nog vårtecken som heter duga :-).

    Kram
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,

      det blir så fint det KAN bli!:)

      Sände just e:post till dig!

      Kram
      Karin

      Radera