torsdag 22 mars 2012

Våffeldagen. Firar du den?







Olgakatt önskar sig goda våffelrecept i veckans fredagstema, men jag kommer skam till sägandes inte att dela med mig ett enda.....tillsvidare...

Vi firar helt enkelt inte våffeldagen och har aldrig gjort det fastän jag vet att dagen finns.
Jag undrar om det inte är ett rätt så svenskt fenomen? Jag har förstått att Våffeldagen är detsamma som Vårfrudagen/ Marie Bebådelsedag som firas den 25 mars, vilket i och för sig säger att det är nio månader kvar till jul. Men det har inte satt sina spår i form av någon tradition varken i min barndomsfamilj eller här hos oss på Pettas 

Ändå finns förstås våffeljärn i huset, ett sprillans nytt dubbeljärn som aldrig har använts..Det gamla har lagt av men det nya kommer med all säkerhet i användning...
Däremot har jag firat en aning annorlunda under just de här dagarna i mars...
"Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!"

Så har jag sagt många gånger när jag har hoppat över en levande eld tillsammans med vänner från Iran. Ofta hand i hand med Zohreh.....

"Min gula färg (blekhet) ger jag till dig!
Din/a röda kinder/rodnad (din glöd och värme) får jag tillbaka av dig!"
Jag har alltså firat Chaharshanbe suri (röd onsdag), en  persisk eldfest som infaller  antingen den 21, 22 eller 23 mars, men istället för våfflor har jag ätit nötter, bär och mycket god mat tillsammans med många iranier på Åland. En fin inledning på deras nyårsfirande, Nouruz ,som infaller under Våffeldagen i år...
Jag firar inte persiskt nyår längre . Zohreh finns inte här med oss mera... Efter en lång tid i sjukhussängen lämnade hon världen senaste jul och innan dess fanns ingen som helst möjlighet för henne att vara med om eldfesten....och som så mycket annat så försvinner traditioner, även sådana som ursprungligen inte har varit mina, men som har lämnat fina minnen kvar
Kanske att jag ändå tar fram våffeljärnet den här helgen, när kursen i svartbrödsbakning är över....Kanske att Uffe och jag helt enkelt börjar fira våffeldagen, kanske vi sätter oss därute och tänker på Zohreh, på våren, på allt fint som finns omkring oss.....kanske vi rabblar .....
"Zardi-ye man az to
Sorkhi-ye to az man!".................
Vi har inte mycket fjolårsgräs att bränna mera. Uffe har redan "totat" eld på det mesta och världen är rätt så svart utanför våra fönster...Men vi kan ju alltid göra en liten staketbrasa att hoppa över fastän det inte är onsdag....vi kan ju skapa en egen tradition på just Våffeldagen:)

Mitt i allt så delar jag med mig av ett  våffelrecept också...man kan ju aldrig veta så noga.....människan är ju föränderlig:). Tack och lov!  Ja, det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig det här, men så blir det ibland...Alla de andra som deltar i fredagstemat skall jag uppdatera....konstaterade att min lista inte stämmer längre och att den har direkta länkfel...
Dagens dörr.....ja, brist på fantasi saknar konstnären i alla fall inte. Jag tror att det är en kvinnlig sådan ...Tur att smaken är delad som baken..
Jag passar samtidigt på att önska alla persiska vänner ett gott nytt år:  Nouruz-etân piruz'! Och alla andra också, förstås:). Man kan ju alltid önska gott nytt år när som helst...
Jag är ute i god tid den här gången...imorgon blir det ont om tid

12 kommentarer:

  1. Så härligt att fira som man vill, när man vill och gärna med vänner ;)

    Fint att få ta del av andra traditioner. Lite våfflor klämmer jag gärna in. Bäst smaker de utomhus tycker jag. Tog ut våffeljärnet när vårsolen värmde gott och jag gräddade till alla barnen på gatan ;)

    Skön dörr. Skulle vara roligt att se hur det ser ut på insidan.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      så skall det ju vara:).
      Man känner sig mycket berikad av att få ta del av andras traditioner. Om inte förr så börjar man fundera på sina egna, hur man gör själv osv..
      Våfflor är fest, helt klart! Synd nog så tar vi fram våffeljärnet väldigt sällan...måste försöka ändra på det.

      Javisst är det så, man blir nyfiken på vad som finns på insidan. Kanske de håller öppna hus något år, konstnärerna. Man får hoppas på någonting liknande

      Kram

      Radera
  2. Jag äter mina våfflor året om, firar inga kanelbullar eller semlor heller..
    Men traditioner är viktiga, kul att även lära sig andras seder och bruk. Den där sista dörren var lustig, tänkte som ovan här. Undrar just hur det ser ut därinne?!

    KRAM o trevlig helg till dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      så gör vi också, bara vi tar oss tid:)
      Fastlagsbullar, semlor äter vi bara på fastlagstisdagen...och för det mesta glömmer vi bort den:) så det blir inte ens alla år.
      Traditioner är viktigare än man tror, skulle jag tro
      Dörren var/är väldigt låg så man måste huka sig för att gå in där, men spännande skulle det vara att få titta in bakom den också.

      KRAM och fin helg önskar jag dig med!

      Radera
  3. Tack för att du delar med dig av de fina bilderna.

    Redan våffeldagen, undrar var detta år har tagit vägen. Nej jag firar inte denna dag

    mvh

    SvaraRadera
    Svar
    1. zoega 59

      Roligt att du tittar in igen!:) Du gör mig glad!
      Samma fråga frågar jag mig också...så fort det går

      Karin

      Radera
  4. Ingen våffeldag för mig heller.
    Sällan våfflor övh. Fast gott det är det.

    Spännande med din lite annorlunda marsupplevelse! Hoppa över eldar och annat.
    KUL att ha varit med om det.

    Nej du, Karin...en fin omelett hade suttit fint, eller hur? :-)
    STORA kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      så är det. Hellre en omelett!:) Men ibland så....

      Det är fint att vara med om andras traditioner. Man får en helt annan förståelse

      STORA kramar!!

      Radera
  5. Spännande med ett nyår som infaller då alla egentligen borde fira nyår, när vintern är över och livet börjar om. Fast då skulle det ju bli tvärtom på södra halvklotet och det skulle kanske bli krångligt. Och att bränna fjolårsgräs... vilken fröjd! Brukade göra det med min pappa som var noga med att ruta upp "kvarter" med blöta brandgator mellan och så utslitna trasmattor till hands om elden ändå skulle sprida sig. Härligt vårlikt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      på sätt och vis så är det ju så, som du säger. När vintern är över börjar livet på nytt.
      Men balansen lär vi aldrig få så kanske det bara är bra att alla firar när de firar respektive. Har man tur kan man fira många gånger per år
      Det är mycket med att bränna gräs, man skall vara ute precis i rättan tid innan allt vaknar därunder. Fiffigt med slitna trasmattor...de måste ha varit ypperliga Nu är det så enkelt att dra vattenslangen med sig överallt utifall att..

      Radera
  6. Fina bilder och fint inlägg.
    Våfflor är smaskens och ett dubbeljärn är ju praktiskt!
    Gardiner för dörren... hmmmm... jag vet inte? Inte särskilt snyggt tycker jag;).
    Trevlig bak och grädd-helg!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. HeLena,

      Tack!:)
      Det var just det jag menade när jag skrev att smaken är delad som baken. Inte i min smak heller men kul att se

      Kram!

      Radera