måndag 19 mars 2012

Tiggeri / fredagstema en måndag i mars

 
Redan när hon steg in genom dörren förstod jag att hennes ärende var att få pengar. I handen höll hon en färdigt skriven lapp på svenska med prydliga bokstäver som berättade att hon studerade konst i en stad i ett annat land. I den andra handen hade hon några grafiktryck som hon ville sälja…..
Medan jag tittade igenom grafiktrycken plockade hon fram ett fotografi på sitt barn tillika som hon på knagglig engelska sade att hon var ensamförsörjande och behövde mat till dottern. Att ett tandläkarbesök var av nöden kunde jag också se ….det fanns bara bruna taggar i hennes mun. I övrigt så var hon helt vanligt klädd i jeans och en mjuk tröja.
Att grafiktrycken inte var gjorda av henne såg jag genast. Jag kan göra likadana med datorns hjälp men likväl tog jag ett beslut om att jag skulle låta mig luras att köpa ett….det med hästar på, för att min lilla vän O envisades med att hästar säger  bäääää. Nu skulle vi, lilla O och jag öva på gnägget med hjälp av hästbilden.

Hon fick sin sedel, den begärda tian, tackade glatt men med en aning förvånad min och så backade hon ut genom dörren och  försvann... så där bara…..jag såg henne inte gå på vägen i endera riktningen, bara några steg och så var hon försvunnen….?
Det gick ett år, då lilla O lärde sig att hästar inte säger bääää och så var hon här igen….något frejdigare i sin uppsyn än året innan när hon steg in över tröskeln. Hon kanske var säker på att få sälja igen? Hon lade fram sin lapp, där det stod att hon studerade konst men hon hade glömt bort att dottern var en dotter…nu var fotografiet ett annat. En söt liten pojke hade ersatt den lilla flickan från året innan ….

Jag märkte att hon mycket noga lät blickarna vandra på datorerna i vårt kansli , när hon trodde att jag inte såg. Jag  fick för mig att det inte bara handlade om att sälja ”grafik”,  så jag föregick  henne med att lugnt men bestämt säga att jag kände igen henne från året innan och att jag inte tänkte köpa någonting i år och inte senare heller. Jag såg rädslan i hennes ögon.

Vad hon egentligen var rädd för vet jag inte men troligen förstod hon att jag inte lät mig luras så enkelt, kanske förstod hon att jag hade förstått redan året innan att grafiken inte var gjord av henne, men där fanns också någonting annat i bakgrunden….hon gick hastigt ut genom dörren, försvann lika obegripligt som förra gången.
Hon kom aldrig tillbaka igen men…..
....någon vecka senare dök en ung man upp, sliten, mager, eländig. Han hade också sin lapp, detta barfotabarn i livet…..han hade sin historia, nästan likadan som kvinnans men i hans ställe var hans hustru sjuk och alla deras barn var hungriga.
 Jag var inte ensam hemma utan hade besök av en väninna som blev mycket rädd för att han bara dök upp till synes ur intet . Det gjorde verkligen ont att se honom, men trots det, så sade jag artigt men bestämt nej och skyllde på att jag inte hade pengar hemma. Han bad några gånger till om hjälp men jag var hård, fastän skitmjuk under ytan. Jag ville verkligen hjälpa….men något fick mig att avstå
Han gick ut och försvann lika plötsligt….vi stod länge och tittade i fönstret om vi skulle se honom gå på vägen, men nej…puts väck, lika plötsligt som kvinnan som var här tidigare...
Samma år när novemberstormarna tjöt i knutarna stod han åter utanför vår dörr ….den här gången var Uffe hemma. Mannen fick åter nej, trots att han såg väldigt desperat  men också märkligt resignerad ut. Jag fick en känsla av att den här mannen inte höll på med tiggeriet av egen vilja. När han gick ut mot infarten, hängig, ledsen och apatisk, kom vi underfund med hur både kvinnan och mannen hade ”försvunnit” tidigare. En glänsande Mercedes körde långsamt upp mot infarten från stället där den hade stått gömd bakom syrenhäcken som nu var avlövad. Mannen visade en resignerad gest med axlarna mot chauffören, hoppade in och gjorde sällskap med några tiggare till som redan satt i bilen….
Sedan dess har vi inte sett dem , jag förstod nästan genast att deras tiggeri var slut hos oss, annars skulle knappast mannen med Mercan ha visat sig….Tankarna har många gånger gått till både kvinnan och mannen som bad om hjälp
Jag är övertygad om att de borde ha fått hjälp, men att de fungerade som verktyg för någon kallhamrad samvetslös varelse. Jag är också säker på att om de fick pengar av någon någonstans så såg de knappast mera än någon enstaka procent av vad de tog in. Om ens det. Hur de hade hamnat i den situation de var i vet de bara själva.
Det kallas visst trafficking…
Jag tänker på den historia ur verkliga livet som en sjöman har berättat. Inte för mig men för någon jag känner. I en hamnstad i Afrika såg han en pojke i rullstol med amputerade ben be om pengar. Mannen gav honom en stor sedel, gick vidare och några steg efteråt small ett skott.  Pojken i rullstolen var död. Någon annan tyckte att pengarna var hans….Efter det ger mannen som blev svårt chockad inte någon tiggare pengar längre.

Det finns många sätt att be om hjälp/att tigga på. Jag vill inte kalla Unicefs, Röda Korsets, Rädda Barnens, Frälsningsarmens och andra hjälporganisationers böner om bidrag till tiggeri i den mening , som man tänker när man ser människor sitta på trottoarer och tigga pengar. En annan sak är att det alltid finns rötägg i många sammanhang, även inom hjälporganisationerna. Gång efter annan får man läsa om förskingrade medel som aldrig har nått fram. Man blir misstänksam, naturligtvis. Jag ger gärna kläder och annat som bevisligen når fram till den som behöver hjälp men är mera restriktiv än någonsin tidigare att ge pengar.. Pengar har en sällsynt makt över människan och når inte den som behöver dem alla gånger. Jag har aldrig haft svårt att dela med mig, det gör jag gärna men för den skull är det skillnad på vem som får någonting av det jag kan undvara. Jag tycker det är väldigt svårt att se vad som är äkta eller oäkta när det gäller tiggeri.  Vi tror alltför ofta att människokärlek är detsamma som att vara behaglig, tillmötesgående, givmild och snäll. Med den känslan blir vi lätt offer för samvetslösa människor som vet på vilka "knappar" de skall trycka för att vi skall öppna våra börsar... Det är viktigt att den snällheten inte blir hjälp till stjälp för någon annan. Då är det mycket bättre att bidra till hjälp som kan bli självhjälp för den som har det svårt på något sätt.
Dagens dörr
Olgakatt står för rubriken till  fredagens tema. Mitt bidrag till temat är försenat några dagar. Det finns mycket att skriva om tiggeri, men det får räcka så här för den här gången
Alla övriga som deltar i temat finns i min högra kolumn i bloggen så klicka er gärna fram till vad andra skriver om temat tiggeri.
ps. de bilder som inte är signerade med Pettaskarin har jag lånat från Internet.

24 kommentarer:

  1. Hu så spännande att läsa om tiggeriet.(du skriver så bra)
    Skönt att du stod emot och att du inte blev bestulen. Hemskt med lögnerna tycker jag.
    Mycket mycket obehagligt på alla sätt.
    Kram från eva i Tyresö som minsann vet att du är mycket generös!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva i Tyresö!

      Tack! Egentligen tänker jag inte så mycket på mig själv och den eventuella situation som kanske kunde ha uppstått utan mera på de två människorna som hade hamnat i den situation de var i. Rena slaveriet....Det är lätt för folk att ta sig hit med bil över dagen, göra sina tiggarraider, ofta i landsbygdens utkanter, för att ta sig över havet med sista färjan över kvällen...
      Kram till dig med Eva!
      Karin

      Radera
  2. Det är verkligen skrämmande med denna trafficking när det gäller tiggeri. Man vet ju att det ofta är någon annan som ligger bakom, men att få se Mercedesen vänta förstår jag gav en tankeställare! Tiggeriet har ökat drastiskt här i Grekland och jag känner mej SÅ kluven inför problemet, eftersom jag vet att det även här finns ligor som skickar ut tiggare. Det blev inget tema i fredags heller för min del, men jag tänker varje månad att jag ska ordna mej "i ledet" igen...Tack för ett intressant inlägg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grekland nu,

      jag tycker så förfärligt synd om dem som är så utsatta att de hamnar i en så svår sits att de blir utnyttjade på ett så skamligt sätt. Det är ruggigt hemskt och det gör ju också att man blir alltmera försiktig med att dela med sig. Helst skulle man vilja att de bara lade undan åt sig själva och kunde säga att de inte fick någonting, men troligen så är det inte så enkelt. Man blir kluven, absolut.
      Ha det bra!:)

      Radera
  3. Vilken historia du berättar, verkligen intresant och vad mycket tok det finnes i världen, och det är verkligen inte lätt att veta var man ska hjälpa och var man inte ska.
    Men dom som ringer på hos mig får alltid nobben, jag är alldeles för misstänksam, och som du säger människor blir ofta utnyttjade i sin fattigdom och pengarna hamnar inte där dom borde.
    Jag är medlem i röda korset, och sen har vi två lotter i postdodlotteriet och där går det ju mycket pengar till olika organisationer...och jag vill tro att det funkar.

    Tjingelingen och ha en finfin vecka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rantamor,

      Det är nog bäst att vara medlem i någon seriös organisation och lita på att det fungerar den vägen. Jag tror att man skall vara på sin vakt och inte vara alltför godtrogen.

      Tjingelingen på dig med och ha det gott med alla trerätters:)
      Karin

      Radera
  4. Fint berättat, och jag förstår dina kluvna känslor så väl. Det är så tragiskt att människor blir utnyttjade på det här sättet, som de två du berättade om. Jag önskar att man bara kunde knäppa med fingrarna så skulle de cyniska människor som utnyttjar andras nöd bara gå upp i rök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina,
      tack!
      ja, tänk om man bara kunde få dem att spricka som trollen gör i solsken. Vips bort med skitstövlarna!

      Radera
  5. Det är verkligen synd om dessa tiggare, som inte får något av det de tigger ihop och som dessutom är i klorna på något rikt äckel. Åtminstone tillräckligt välbeställd för att köra en Merca. Här i Stockholm möter vi dem ofta på gatan eller i tunnelbanan med sina lappar. Jag ger dem aldrig. Däremot brukar jag ge till de gäng som spelar i tunnelbanan.

    Svar: DBR står för De Blindas Riksförbund. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krönikören,

      det är mycket synd om dem, men så länge det finns en rik knös som utnyttjar det hela så kan man inte ge någonting annat. Kanske en smörgås och en kopp kaffe som skulle få ta låååååång tid så killen ute i Mercan fick vänta
      Aha, då förstår jag fullständigt det där med ena armen fram och den andra bak:)

      Radera
  6. Ja, det verkar så oerhört utbrett det där med trafficking och tiggarligor. Det verkar som om de dyker upp ngn ggn om året hos er.
    Otäckt.
    Via denna veckas tema har jag verkligen kunnat läsa om just trafficking.
    Jag läste din historia med spänning!
    Visst är det sorgligt, så ofantligt sorgligt.
    I Sthlm har jag sett dem på t-banan otaliga ggr.
    Vi ger till många olika fonder under året tex UNICEF, cancerfonden, Reston Interfaith etc...Jag hoppas att det mesta av stålarna hamnar där de ska hamna.
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      det tycks bli allt vanligare också, tyvärr. Senaste sommar kom en man och försökte sälja leksaker som hans barn hade tillverkat...deras mor var förstås sjuk...
      Jag ger nobben..sedan vandrar de iväg och man vet att någon väntar på dem med bil någonstans i närheten.

      Jag har förstått att det är rätt vanligt i USA att den som kan bidrar på olika sätt till den sociala biten på just det sätt som du beskriver; ni har ju inte samma skattesystem och sociala system som vi har. Det är väl därför ni får dra av sponsorerandet på skatten eller kanske jag är fel underrättad? Obama har försökt ändra på det hela till samma skattesystem som vi har, ungefär. Tror jag. Jag tycker det är mycket intressant på hur många olika sätt länder försöker få den sociala biten att fungera.
      Jag tror nog att man skall lita på de seriösa organisationerna, oärliga människor finns men de flesta är ändå ärliga:)
      Kramar!

      Radera
  7. Om någon kommer och tigger eller säljer något vid dörren kan man aldrig komma ifrån att de är ute för att rekognocera. Som väl är bor vi så pass avskilt här på landet att det inte är många som hittar hit.

    Jag tycker att det är värst när man använder sig av barn för att tigga. Vilken miljö att växa upp i! Intressant historia du berättar, men jag hade inte velat vara ensam när det hände.
    Kram från Ingrid som ofta är sen med fredagstemat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      så kan det vara tyvärr.

      Att utnyttja barn är det värsta, jag håller med dig om det.
      Det var inte särskilt dramatiskt. Det kan vara lika skrämmande i stan mitt bland andra människor.

      Kram!
      Karin som skriver när hon hinner, oberoende av dag:)

      Radera
  8. Det är hemskt när uslingar profiterar på andras svaghet och utsatthet. Man läser ju en del om dessa ligor som härjar runt och tydligen har dom framgång också om dom kan köra stora fina bilar bla.
    Ungdomarna och jag pratade just om det igår vid middagsbordet. Här brukar polacker gå runt på somrarna med just såna teckningar som du beskriver och med lappar med svensk text.

    Härligt med allt bakande i helgen och lyckliga dom som bor nära dig och kan delta :-).

    Kram fina du
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingrid,

      det är grymmare än grymt. Tydligen så har de någon hållhake på de stackars människorna eller också så lurar de in dem i eländet med fagra löften om trygghet och god ekonomi. Det värsta är att de ofta är helt skrupelfria och svåra att komma åt
      Det är väldigt ledsamt.
      Det blir mera baka av till inkommande helg, Då skall det bakas svartbröd!

      Kram Ingrid!
      Karin

      Radera
  9. Jo det är beklämmande..de som tiggar..man vill inte se, inte ge och inte tro, att de är så fattiga..Det sitter mkt tiggare vid gathörnen i Örebro..också. Inte kul, men jag korsar över till andra sidan gatan. Ibland ger man en slant, många bäckar små...sen känner jag en polis..som berättar för mig om dessa ligor.som kommer hit och tjuvar och tigger..som plundrar äldre människor och beter sig väldigt illa..Bättre är att hjälpa dem, i de land de bor...Man viftar bort, och vill inte tro, blir skeptiskt mot deras tiggeri...Klart de är fattiga, men jag tror det finns hjälp för alla...
    Kram till dig min kusin så fin och go tisdag till dig//Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      det är just där skon klämmer! Det finns så mycken fulhet i tiggandet, så mycket oärlighet och det tycks bli bara mera av det hela tiden. Tror som du gör, jag också!
      Kram Karina!
      Ha en fin dag imorgon!
      Karin

      Radera
  10. Temat har verkligen satt igång både berättelser och tankeverksamheten! Det gläder mig!
    De där som ringer på dörren och vill sälja konst har vi också träffat på fast det är många år sedan sist nu. Alltid nobben. Senaste skojaren ville asfaltera vår uppfart. Som vi för död och pina inte vill ha asfalt på....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      tiggeri är verkligen någonting som engagerar i kulisserna. Vi är ju alla berörda av det på något sätt. Jag har förstått att det finns många personer som kommer till Sverige för att jobba svart och tigger jobb till sig...Asfaltera er uppfart!! Allt försöker de med också...
      I fjol hade vi endast en person hit som försökte sälja leksaker. Jag är fortfarande inte säker på om han hade någon boss i buskarna men det blir nobben på direkten..de har inte ens näringstillstånd för att få sälja på det sättet
      Tack för intressant ämne!

      Radera
  11. Jag hade besök av liknande profiler hemma i Sverige. Det är hemskt att det finns sådan här ligor, trafficking.

    Å vad spännade det var ändå att läsa Karin.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      det mest skrämmande är att det tycks bli alltmera av dem. Tror också att det är svårt för polisen att kunna stävja sådana rörelser, de är så förslagna.
      Det är spännande att leva:).Tack Lotta!

      Kram!

      Radera
  12. Visst är detta med tiggeri svårt. Man vet aldrig om de pengar man ger, eller för den delen de saker man ger, verkligen hjälper den man försöker hjälpa. Där jag tidigare bodde, var det ju lätt att ge saker - vilket jag gjorde i ganska stor skala - eftersom mottagaren alltid var så nära. Det var inte så många mellanhänder helt enkelt, men när man lever i skandinaviska länder som vi gör nu, så är det desto svårare. Och det är ju verkligen så synd; att några lurendrejare ska förstöra så mycket, för ja har man bränt fingrarna en gång så är det ju svårt att bygga upp förtroendet för andra hjälpsökande-/organisationer igen, tyvär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gnuttan,
      det ligger så mycket sanning i det du skriver. Läste häromdagen i en fastländsk tidning om att det finns ca 400 tiggare i Helsingfors som helt enkelt är sprungna ur en tiggarliga. De räknar med att de kommer att bli flere till sommaren. Vi såg två av dem när vi var dit i mitten på mars...
      Man får noga tänka till vart man ger det man kan undvara.

      Radera