söndag 25 mars 2012

Jag gjorde våfflor!

Fastän jag inte är våffelfantast på något sätt alls så blev jag ändå väldigt nyfiken på hur olika recept smakar i och med fredagens tema om Våffeldagen.
Våffeldagen lär ha kommit till på grund av ett hörfel och har ingenting att göra med Marie Bebådelse/Vårfrudagen när det kommer till kritan. Man tror att ett slarvigt uttal av vårfrudagen blev våffeldagen och så började denne någon som hörde dåligt att grädda våfflor på Vårfrudagen och "farsoten" var ett faktum...i all synnerhet i Sverige...

Receptet som jag testade allra först hittade jag i Vår kokbok. Jag blandade 3 dl mjölk, 2,5 dl vetemjöl, 50 gram smält smör, 1 tsk bakpulver och lät det stå och svälla 30 minuter....jaha, och nu tittar någon i boken och konstaterar att det där stämmer inte alls. Helt rätt. Jag ändrade en hel del på direkten...Jag minskade på allting utom på bakpulvret..smörmängden drog jag ner till hälften

Nästa steg var att söka fram våffeljärnet och det var kanske det allra mest utmanande. "Var sjuttsingen har vi våffeljärnet?"
Uffe kom bäst ihåg...det låg ouppackat i förrådet under röda trappan sedan minst två år tillbaka
Efter nödvändig rengöring av det aldrig använda järnet och noggrann läsning av instruktionsboken så satte jag igång "våffleriet" under köksfläkten och det gick väldigt bra.... Järnet är perfekt! Och det har alltså bara legat där det har legat...mon dieu!
Hallonsylt stod på Uffes önskelista, men sådan fanns inte i det här hushållet, så med snabba ryck tinade jag blåbär tillsammans med en matsked rårörsocker, allt lades upp på tallrik med en stor klick grädde
Ja, så här gick det....allt försvann och jag blev mätt som en plätt, alltför mätt...
snödroppar i kvällssol vid husväggen
Så nödvändig utevistelse med rörelse behövdes för att smälta de två våfflorna. Några varv runt huset  med kameran i högsta hugg blev följden. Jag tycker att våfflorna  blev goda...men nästa gång testar jag ett annat recept...
Vår möter höst
 Nu kommer det faktiskt inte att bli en vana eller ovana för vår del när det gäller våfflor...
men någon gång nu och då skall våffeljärnet tas fram för att testa olika recept. Dagens test gjorde mig rätt däst, våfflan satte sig som en mindre tegelsten i min mage. När jag frågade Uffe hur våfflan kändes i hans mage så kändes det bara bra. Inte ens som en njursten fick jag veta..(karlar!)
Dagens andra dörr. Det finns några kvar ännu.....Ha det gott!

20 kommentarer:

  1. Då har vi ätit våfflor båda två ;)

    Det var en perfekt våffeldag om du frågar mig. Jag gräddade utomhus och till en (stor) klick grädde blev det hallon.

    Visst är det inte så dumt ändå med våffor? Blåbärssylt är en av mina favoriter.

    Dina dörrar är verkligen så kreativa och välkomnande!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      det är inte alls dumt med våfflor, rent smakmässigt, fastän jag inte är en våffelmänniska:), Låter väl märkligt, men magen är inte så förtjust. Nu ville jag testa, för en gångs skull och skall fortsätta någon gång nu och då. Skall testa ett jästrecept nästa gång.
      Uffe är jätteförtjust:). Jag tror att jag skulle tycka om våffla i mera fullkornssmak med en salt bit till.

      Dörrarna är otroliga, jag är förundrad att jag fotograferade så många som jag gjorde. De är inte alls slut ännu:)

      Kram

      Radera
  2. Inte en våffla här inte...
    Men jag är inte sååå förtjust heller.
    Såg du Desirees våffelrecept? DET tyckte jag verkade supersmarrigt. Lite annorlunda.
    Om jag ska grädda våfflor vid tillfälle får det bli hennes recept.
    Njut av våren.
    Lika fin dörr som alltid.
    kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      jag drog mig i det längsta:), men hade ändå föresatt mig att göra våfflor så...
      Jag har sett Desirees recept och HeLenas är också suveränt. Båda blir säkert testade längre fram. Det blir inte våfflor varje dag utan kanske en gång i månaden....

      Njut du med!
      Kramar!

      Radera
  3. Hur många våfflor blev det av smeten?
    Bara två?
    Våfflor är mastigt. Men vilken fin sylt du gjorde....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva i Tyresö,

      det blev sex våfflor, varav två rätt små, de sista.
      Jag åt två! Uffe resten.

      Det är mastigt med våfflor fastän gott.
      Blåbär är alltid gott.:)

      Radera
  4. Ser smarrigt ut =)
    Jag vill även önska dig en kanon trevlig måndag!!
    KRAM i stora lass

    SvaraRadera
    Svar
    1. vardaxlyx,

      tack för det!:)
      Önskar dig det samma!

      Radera
  5. Det var länge sedan jag åt våfflor. Men det beror inte på att jag inte tycker om dem utan beroende på att jag inte har något våffeljärn. Minns att min mormor gjorde mycket goda våfflor när jag var liten.
    Tallriken ser renskrapad ut. ;) Förstår att allt gick ner - låter gott med blåbärssylt som man gör så där i all hast.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      Blåbärssylt, nykokt och varm är absolut en höjdare:).
      Hemma hos mig i min barndom minns jag inte att vi gjorde våfflor överhuvudtaget. Kanske det är därför som jag inte själv har gjort så många sådana själv. Man ärver ju traditioner, för det mesta...men mina barn fick äta våfflor nu och då däremot.
      Kramar!

      Radera
  6. Det skulle inte ha varit så dumt att hitta ett helt nytt våffeljärn sådär under trappan...då skulle även jag gräddat våfflor igår (även om det hör till sånt som jag undviker nuförtiden)! Lät gott med blåbär till...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grekland,

      när vårt gamla järn skrotades köpte vi genast ett nytt och glömde bort det mera eller mindre:). Så ofta gräddar vi inte våfflor här men kanske det blir litet oftare nu i fortsättningen. Även vi undviker sådant som våffelätande och annat sött och gott

      Radera
  7. Ja, så det kan gå! :-)

    SvaraRadera
  8. Våfflor är helt suveränt att ta till om man inte har något kaffebröd när det kommer oväntade gäster. Vispad grädde till är jag inte uppvuxen med, det går bra med bara socker eller sylt. Snabbt att laga och uppskattat! Dina våfflor ser väldigt goda ut i alla fall. Det blev inga våfflor till kyrkkaffet som jag trodde, lika bra det. Våfflor har en tendens, som du skriver, att läggga sig som en sten i magen.

    Roligt med alla fantasifulla dörrar. Har aldrig sett sådana någonstans under mina resor utomlands. Kanske finns de bara på Madeira?
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      Jag satt precis och tänkte detsamma för en stund sedan i bilen när jag kom hemåt, att det är suveränt att ha våfflor till hands om man plötsligt får gäster. Alltid har man någonting att lägga på dem och oftast har man alla ingredienser hemma.

      Jag har faktiskt inte någon aning om det finns så konstnärligt fantasifulla dörrar någon annanstans i världen. Jag har inte varit på så många ställen...men kul är det!
      Kramar!

      Radera
  9. Här blir det nog att steka våfflor denna veckan istället - inspirerad av fredagstemat. Igår var det alldeles för fint trädgårdsarbetarväder här för att jag kunde med att stå inne och steka våfflor. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gnuttan,

      det var så det gick för mig också. Jag blev inspirerad!
      Nu börjar det vårliga härliga trädgårdsarbetet. Jag skall gå ut och gräva litet om en stund.

      Radera
  10. Så många fina bilder, som vanligt!

    Här blev det också våfflor, men fuskisar... jag hade pulver i skåpet och blandade bara ihop till 4 våfflor, det stämde ovanligt nog exakt. Gick himla fort och smidigt och blev minst lika goda som de jag baltade ihop och geggade med förr...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,

      Tack!:)

      Fuskisar kan vara väldigt goda. Och spröda, frasiga.
      Onödigt att göra flere än vad man orkar äta.
      Baltade ihop:), härligt uttryck!

      Radera