torsdag 29 mars 2012

En "hemlig" last. Dags att dra fram den i ljuset?


Jag har mera eller mindre pinat Uffe i en veckas tid när det gäller fredagstemat för den här veckan, för att höra med honom vilka hemliga laster jag besitter....Jag kan nämligen inte komma på någon hemlig last själv ;)
Olgakatt håller i dirigentpinnen för sista gången den här månaden och vill att vi skall dra fram någon hemlig last i ljuset innan hon lämnar över dirigentpinnen ....
Först borde man kanske definiera vad som är en last och vad som är en dygd samt vad eller vem som har bestämt att det är si eller så. Jag avstår, för jag gissar att jag målar in mig en knut hur jag än försöker få ordning på den biten. Vi brukar skylla på Luther!  Stackars karl, han fick mycket på sina axlar, han....Men det är ju väldigt behändigt och finns vissa fördelar med att ha någon att skylla på, då slipper man  ta eget ansvar och framför allt att tänka själv.
Vem sätter ribban? Det gör man själv för det mesta, påverkad av andra tyckare om vad som anses att är fel och vad som är rätt....trender osv.

Men en last är väl ändå någonting man är besatt av, någonting som man inte tror sig kunna leva förutan, helt enkelt är beroende av så det lätt blir ett missbruk?
Jag vet inte om jag har berättat den här "hemligheten" tidigare men jag älskar pepparrots-Cantadou! Eller rättare sagt så avgudar jag den....Ett tag bojkottade jag allting som hade med Frankrike att göra för att de testade kärnvapen vid någon atoll som jag inte ens minns namnet på längre....I smyg köpte jag Cantadou. Det gick inte att gå förbi osthyllan, hur mycket jag än skulle avstå allting som hade med hemska  Frankrike att göra. Osten sööööög och droooog i mig, nästan kastade sig över mig.  Fastän jag ståndaktigt gick förbi så hamnade jag vid den hyllan i alla fall, (ni vet, likförbannat så hamnar man ändå  i Hudiksvall)..Allt annat franskt fick vara ifred men pepparrots-Cantadoun, vips ner med den i korgen..Jag lade fort någonting över så att ingen (och jag själv) skulle se, bara kassörskan....
Jag fick veta att även en annan av våra miljökämpar på Åland hade samma begär, (nej det var inte tant Grön) utan någon helt annan. Hon, någon helt annan, gjorde sammaledes, smög ner en Cantadou, men av annan sort, i korgen nu och då, medan allt annat franskt bojkottades. Tala om begär, last, drog!:)
Den hemligheten avslöjade vi för varandra ett par år senare efter bojkotten....och skrattade som galningar när vi träffades vid ett middagsbord då vi åt franska ostar så de stod ut genom öronen på oss. Det måste ju vara en last av stor dignitet, när två vuxna människor försöker hemlighålla en ostsort av fel nationalitet? Och nu är den ju  inte ens hemlig längre....så nu kan jag säga Vive la France!
Nu för tiden så är den osten ingen akut last längre. Jag kan gå förbi  osten utan att runda hyllorna ett varv till för att gå förbi den igen och igen....Nu  kan jag peka finger och säga:"Tji, pepparrotscantadoun, ligg där du ligger....Men om jag ändå låter mig överfallas; jag är säker på att den hoppar på mig ibland, så äter jag upp den på en gång när jag har kommit hem, bara för att få slut på frestelsen och för att få en burk att frysa in klippt dill i. Jag tar livet av den  som om jag vore det värsta rovdjur:). Och  mår smådåligt efter en stund. Den klistrar sig fast där inne i maskineriet...men det är det värt bara för den goda smakens skull
"Jaha, vad har jag för andra hemliga laster som jag skall erkänna", frågade jag Uffe....

-"Hemliga? Du har väl inte några hemliga laster. Du äter godis  om du slipper till...men det vet ju alla, så det är inte hemligt. Och osten skall vi väl inte alls tala om. Inte biter du på tånaglarna heller, vad jag vet. Attityder...hmm, det är ju inte några laster i egentlig mening och de är ju inte hemliga, utan ytterst synliga..neeej, jag vet inte....men.."

Risken med att fråga Uffe är att jag får höra sanningar som jag egentligen inte alls vill höra, så vid det här laget hade jag redan lämnat rummet....
De människor som "känner" mig väl, vet att jag egentligen inte har hemliga laster....jag är mycket nogsamt medveten om mina brister och fel, fast jag kanske inte benämner dem laster. Jag jobbar på dem, jag berättar om dem och försöker bli en bättre människa...  Och mina närmaste brukar inte vara buskablyga precis utan säger till så det hörs. Här är vi alla rakt på rödbetan, men ser också mellan fingrarna, blundar,  låter varandra vara som vi är...helt enkelt står ut:). Vi är ju likadana "kålsupare" på ett eller annat sätt
Om någonting skulle vara en riktig last som kanske borde lyftas upp på bordet så är det kanske just det att jag inte anser att s.k. laster är laster...Just det kanske är en last?
Jag tror mera på orsak och verkan, men det får jag ta en annan gång....
Ibland blir jag som strutsen (fast det inte lär stämma  att den stoppar huvudet i sanden, det bara ser så ut) och kör huvudet i sanden. I all synnerhet när det handlar om goda ostar...Jag bara undrar jag, varför man gör ostar om de inte skall ätas...Kvinnofälla, har jag hört att de kallas. Hmmm ...de är beroendeframkallande, fälla eller inte (och äts av män också:))
Hur som helst så föredrar jag att ha en behaglig last framför en tråkig dygd...om jag nu säger som Moliére gjorde



Tack Olgakatt för alla intressanta teman du har grillat oss med under marsmånad! Alla övriga som har hemliga laster (inte nu längre, förstås) hittar ni på Olgakatts blogg. Jag har inte fått till en ny sådan lista på min egen blogg ännu ... Bot och bättring utlovas.
Den uppmärksamme läsaren har säkert märkt att det finns en pepparrotscantadou bland de andra ostarna, på nästan alla bilder. Burken är tom...självklart tog jag livet av innehållet så snart burken kom hem till oss. De andra ostarna är också mycket goda...men jag har min lastbara begärliga favorit bland favoriterna.
Ost av alla de slag är alltså min "last". Ibland funderar jag på om jag har varit en mus i ett tidigare liv eller om jag håller på att träna upp mig som mus till nästa...en som specialiserar sig på att bli avsmakare i ett ostmejeri kanske?
I det här livet så tänker jag njuta fullt ut av den "last" som jag trivs så ypperligt med, vilket inte betyder att jag frossar på något sätt. Nej, ostarna avnjuts som de allra bästa årgångsviner, i små bitar i sakta mak någon gång när jag är fullständigt med, med alla mina sinnen.
Undantaget är Pepparrots-Cantadoun...den bara försvinner....(pst....så mycket reklam som jag har gjort nu för den franska Cantadoun, borde allra minst belönas av osttillverkaren på något sätt....kanske en årsförbrukning....? )

Ha en fin fredag alla!

26 kommentarer:

  1. Så händer det igen,..jag sitter och skriver ett långt kommentarande i ditt förra inlägg..paff så smyger det sig iväg..bara bort..ut i etern..och ett nytt maffigt OST-inlägg dyker upp..ja fatt int nå...Men ostar ÄLSKAR även jag..alla de underbara sorter du beskriver..och man vill ha mkt´´´´jag brukar ha ost med kex, eller bara ost..gott gott...
    NU måste jag, vi, lägga oss..kram och godnatt min söta kusin..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      oj, då far en klackmattskommentar av och an i rymden då...shit happens. Vi får nog osta till det ordentligt när vi träffas, söta kusin!
      Du har så rätt, vi måste lägga oss.
      Imorgon är det brödbeställningsdag. Ha en fin fredag Karina
      Kram
      Karin

      Radera
  2. Jag hade en "ostlast" som ung..kunde inte läsa läxan utan att käka Herrgårdsost. Jag hyvlade upp ostskivor i mängder, la de i en servett, rullade ihop en skiva för varje sida som jag läste och så gick läxläsningen som en dans :) Mamma var jättearg !

    SvaraRadera
    Svar
    1. eWa,

      du hade säkert behov av kalk och protein, som man ofta har när man växer upp. Jag tror att kroppen berättar mera för oss än vad vi själva egentligen fattar...därav dessa "laster":). Det var ju ändå en hälsosammare "last" än att sitta och äta Amerikanska pastiller, som jag känner en som gjorde;)

      Radera
  3. Jag har också ett särkilt slags förhållande till pepparrots-Cantadou. Just för att den slinker ner så njutningsfullt och alltför snabbt. När jag jobbar sent på ateljén och går till Konsum för att bunkra arbetsföda slinker gärna en sån ned i korgen. Då får jag frossa i min ensamhet:) Annars är får- eller getost ofta mitt proteininslag när jag lagar lunch till mig själv.
    När pappa tårta levde och mot slutet var kinkig med maten. Då gick pepparrotsosten på knäckebröd njutningsfullt ner ackompanjerad med en nubbe Beska droppar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin på Fox,
      njutningsfullt och alltför snabbt, exakt så är det!
      Får-och getost är favoriter här också.

      Jag tycker att pappa Tårta verkligen hade det bra. Toppenbra!

      Radera
  4. Oj så många ostar. Disken i affären ser imponerande ut. Här i Weed kan vi inte skryta med många spännande ostar alls. De typiska amerikanska, litet trista ostarna är förhärskande.
    Har faktiskt aldrig smakat på din "last". ;) Men fransmännen kan det där med ostar. Den saken är säker. Du är för rolig du som köpte Catandou i smyg. :)
    Vet man vilka "laster" man har, är de nog inte så farliga som de man inte alls är medveten om.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      ostdiskarna finns inte på Åland, fastän vi har bra sådana på några ställen. Bilderna är från när vi var till Tyskland och handlade på Metro(grossist) tillsammans med våra vänner som är företagare.
      :), har man dåligt samvete så börjar man smyga....
      Jag har inte "farliga" laster..vad jag vet.
      Kramar!

      Radera
  5. Vilken sympatisk "last"' Karin! Nog är jag också ostälskare fast inte Cantadou ligger överst på listan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      jag njuter storligen av getostar och andra goda ostar också:)

      Radera
  6. Vilken intressant ny bekantskap. Jag har ALDRIG ätit pepparrots-Catandou(vad jag vet) och nu måste jag ju testa, med risk att bli missbrukare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin,

      akta dig!:)
      Det finns vissa risker med en ost som är lättäten och njutbar.
      Gillar man pepparrot så är man fast!

      Radera
  7. Ost är ju verkligen gott! Det var faktiskt en av de stora plussen med att flytta hit till Danmark; ostdiskarna är otroligt mycket större här än i Arktis. :-) Just pepparrotscantadou har jag dock inte testat - här har ju nästan alla familjer en burk färsk pepparrot i kylen istället, som kommer fram till smörebröden varje lunch. Själv hoppar jag som vanligast över, eftersom jag tycker den rena pepparroten lätt blir för dominerande. Men ost, ja mums! (Faktiskt många gånger mer njutning än den last jag skriver om idag.)
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gnuttan,

      Svarta Sara, Gammel Ole, Gammel Oles farfar....mmummmmms
      och underbara. Mycket smak som jag vill ha i ostarna finns i Danmark. Jag har själv försökt mig på att göra färskost med pepparrot i men det blir inte samma sak som Cantadoun..
      Pröva Cantadoun någon gång om du kommer över den...Skall titta in till dig!
      Trevlig helg!

      Radera
  8. Jag har aldrig smakat den sorten, få nog göra det..
    Är lite känslig för vissa ostar, läppar o tungan kliar o svullnar. Men Tryffel Brie går bra, den är supergod!

    Ha en skön helg, Karin! KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      jag skall testa TryffelBrie någon gång i min tur. Den har jag inte smakat. Undrar vad du reagerar på i osten?...Hoppas att du kan testa Cantadoun utan besvär!

      Ha en fin helg du med!
      Kram!

      Radera
  9. Haha, väldigt roligt och underhållande ost-inlägg, Karin!
    Kram, kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. eva i Aten,

      tack !;)
      Du ser väl att det finns grekisk ost med bland favoriterna?

      Kram,kram!

      Radera
  10. Vilket bra inlägg!
    Ha en fin helg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nilla,

      Tack! Och tack detsamma!:)

      Radera
  11. Mina laster är ganska anspråkslösa.
    Jag klarar mig absolut inte utan; kaffe, snus, korsord och böcker.

    Men eftersom ditt ämne är ostar, kan jag inflika att en vällagrad ost, te.x. grevé eller västerbotten, inte är helt fel.

    SvaraRadera
    Svar
    1. zoega59,

      vi har alla någonting som vi tycker mera om än annat. Jag skulle inte ens kalla det laster...utan mera dagens behov utifrån sina egna önskemål.Kaffe, korsord och böcker kunde också vara mina...:) Nu var temat för dagen en hemlig last och det enda jag kunde komma på var Cantadoun, inte alls dyr.

      Radera
  12. Bra att du har klurat ut några nya teman att ta tag i till nästa månad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nilla,

      Tack för det! Nu har vi någonting smått att bita i igen:)

      Radera
  13. Ha ha, vilken tur att jag inte är med i eran grupp med fredagsteman, jag som har så många hemliga laster ;-)
    Tack för verkligt underhållande läsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christina,

      du kan väl vara tillfällig gäst?:)och skriva om dina hemliga laster.
      Tack för att du kom på besök!

      Radera