söndag 11 mars 2012

En gång till mamma!



Minnet av dotterns enträgna ”kvällsböner” då hon som liten skulle sova, dök oväntat upp när Evert Taubes visor ljöd genom Pettas domäner idag när Visans Vänner höll matiné i Gula salen.  Till saken hör att jag sjöng min lilla dotter till sömns varje kväll (för många år sedan) och det enda som dög att somna till var just Evert Taubes visor och i all synnerhet  Fritiof Anderssons paradmarsch. Fråga mig inte om hur hon kunde somna till just den ”marschen”, men ofta fick jag höra "En gång till mamma!" innan John Blund slutligen fångade den lilla tösen.
Visans Vänner höll vismatiné här med anledning av Evert Taubes födelsedag som infaller i morgon den 12 mars. Alla känner så väl till denne man så jag hänvisar till Wikipedia utifall att någon skulle ha missat den svenska nationalskalden, vilket jag närmast tror att är en omöjlighet.
Kim och Marianne är ett begrepp; alla vet vilka de är och vad de står för när det gäller visor. De är världsberömda på Åland och med all säkerhet också i periferin utanför "navet":)

Jag vill ju inte skylla på att det är kameran som fick en tillfällig nyck och gjorde Kim smått disig när han plötsligt blev kvinna i Havsörnsvalsen
utan det är tyvärr fotografen som kom åt en inställning som hon inte borde ha gjort när hon försökte föreviga artisterna....men man ser ju att Eivor är en temperamentsfull och livlig dam eller hur? Full av liv , värme och sköna toner

Tom Fagerholm överraskade positivt. En kille med helt egen stil och också med egen musik till egna ord tillägnade Taube och alla närvarande

Helena Flöjt-Josefsson spelade utan att sjunga idag. Vårflunsan har även drabbat henne...vi var alla väldigt tysta då vi njöt av alla fina toner som hon lyckades trolla fram ur sin gitarr

Jag tror att alla som kom, både gäster och musikanter var nöjda med stunden i Gula salen. Förplägnaden bestod av vegetarisk soppa + bröd, kaffe, te med dopp. Vi är det ! Nöjda!! Tack Visans Vänner för besöket här! Vi kan fortfarande höra Havshörnsvalsen, Nocturne, Så skimrande var aldrig havet, Mötet i monsunen och alla de andra härliga låtarna.....det surrar av sånger i väggarna här ännu....
Ute i trädgården tycktes även snödropparna höja sig ett snäpp för att lyssna på sköna toner
Jag kunde nästan höra hur det krasade i snön när de ville upp, upp, upp....
Vitlöken! Undrar hur det går med den i vår?

I morse fick jag plötsligt en tanke. Tänk om jag skulle sluta blogga! Det föresvävar mig ibland att jag skall lägga ner....följande sekund frågade Uffe " Har du lagt ner bloggen?". Jag måste ha sett ut som ett levande frågetecken, för på min bloggsida kunde man läsa att Pettasblogg inte fanns längre! Tänk, ibland behöver man bara tänka någonting så sker det! Pettasblogg fanns inte! Puts väck! Utan min medverkan...nåja, tankekraften då men annars rent handgripligt. Kontakt med Google togs och en hel del kodnumror sändes till min gsm-telefon...plötsligt fanns bloggen där den skulle igen, men kodnumror fortsatte komma en lång stund efteråt...


Ha det gott alla! :D

19 kommentarer:

  1. Trevligt med visor!
    Konstigt med bloggen att den försvann sådär.
    Du får ju absolut inte sluta med din blogg, du som skriver så bra och sätter in så mycket fina bilder!
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. eva i Aten,

      visor är alltid visor och Taube är alltid Taube!
      Hur som helst så var jag utan blogg i femton minuter si så där...vad som hände vete gudarna, men jag fanns inte. Så jag har därmed både slutat och börjat på nytt:).
      Kram och jag har glömt igen hur man gör hjärtat, men det finns där fastän det inte syns.

      Radera
  2. Jag sjöng också för mina när de var små, de gillade "Vals i Valparaiso" och andra Taubevisor. Han har skrivit många fina.
    Nej Karin, du får inte sluta blogga hoppas jag. Även om jag förstår dina tankar för jag tänker så ibland också. Särskilt när tiden inte riktigt är på min sida.
    Men jag tycker om din blogg, jättemycket!
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. HeLena,

      Tack! Jag hänger säkert med ett tag ännu, men längtar kanske efter förändring på något sätt...vill någonting som jag inte riktigt vet ännu. Känner mig för
      Barn älskar musiken som Taube skapade, orden och allt. Tänk vad spännande handlingar för en liten jöns i världen...
      Kramar!

      Radera
  3. Jag bara älskar just visor! Jag brukar åka ner till en restaurang i Varberg om somrarna där de har trubadurafton och vad jag myser!!

    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Coolaannna,

      man blir smått bevingad när trubadurerna sätter fart. Förstår dig så bra.

      Kram
      Karin

      Radera
    2. Förresten....sluta aaaaldrig blogga!!! Jag är så glad över att jag hittade din blogg hos Lotta :))))

      Radera
    3. Coolaannna,

      :), inte nu i alla fall..håller nog på så länge det känns bra.
      Tack Anna! Nu ser jag den allra första citronfjärilen för i år! Wow!

      Radera
  4. USCH vilken mardröm om ens blogg skulle försvinna....
    HUA!!
    Jag ryser. Hur hände det?
    OCH var det svårt att få kontakt med Google/Blogger?

    Evert Taube är verkligen underbar!
    SOM jag har sjungit honom, och som jag fortf sjunger honom. Havsörnsvalsen en STOR, STOR favorit!! Liksom "I sommarnatt", "Calle Schewwns vals", "Briggen Blue Bird" mfl mfl...
    Härliga, härliga!!

    Vilken mysig dag på Pettas!

    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      vet inte hur det hände, bara att det var en verklighet helt plötsligt! Det var inte svårt att få kontakt, jag blev faktiskt förvånad över den snabba respons jag fick, men varför det hände det fick jag inget svar på, bara kodnumror i en lång räcka......
      Evert är sommar, sol och vind, långt bortifrån och nära, allting.

      Det har varit en mycket fin dag. Skulle gärna få vara mera visor här....

      Kramar!

      Radera
  5. Skuller Pettasbloggen försvinna blir det ramaskri - skriv opp det!
    Älskar att lyssna på visor; bara så trist att att inte kunna sjunga rent själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      tanken om att sluta blogga har poppat upp en längre tid redan, men inte slutar jag ännu. Jag vill någonslags förändring, vet inte vilken ännu. "Travar" nog på som vanligt:).

      Här sjunger jag med i visorna fastän jag låter som en kråka stundvis, kråkor är också sångfåglar:).

      Radera
  6. Tankens kraft är stor. Där ser man. Bäst att inte ha sådana tankar. :) Bra att det var såpass enkelt i alla fall att få tillbaka bloggen. Det vore trist om Pettas skulle försvinna men man skall givetvis bara ha sin blogg så länge som den känns inspirerande och rolig. Hoppas att du känner så länge till. :) Snödropparna ser ut att vilja komma upp ur den kalla snön. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      Tänk om man kunde styra de spontana tankarna! Men man kan ju åtminstone försöka låta bli att ha sådana tankar:). Uppriktigt sagt så tog jag det inte särskilt dramatiskt, utan tänkte bara att om jag vill blogga igen så är det bara att börja med en ny om jag inte får min Pettasblogg tillbaka. Mera spännande är vad det var som hände....det skulle jag gärna vilja veta.
      Plötsligt så fanns inte bloggen längre, vips så där bara....
      Här är fyra grader varmt för tillfället och tulpanblad börjar synas på södra sidan av huset...men först vintergäck och snödroppar. Ljuvliga tider väntar
      Kramar!

      Radera
  7. Den 12 mars...då fyller en kär vän och bloggerska vi tycker mycket om år också ;)

    Vilken härlig dag ni hade. Vad fint att du sjöng för din dotter. Det måste ha varit så skönt för henne!

    Karin, please. Inte sluta blogga. Jag blev rastlös och väntade på dina inlägg bara du var på Madeira ;)

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,


      Annika? Får väl veta så småningom:).
      Dottern ville höra sånger, sonen fick dem på köpet men ville också höra sagor...så nattande fick ta sin tid.

      Jag slutar inte nu, helt säkert men vill ha förändring på något sätt. Känner efter bara....

      Kram!

      Radera
  8. Bloggar man för att på sin ålders höst kunna läsa vad man gjort under livet, ska man nog tänka om och börja skriva en vanlig dagbok. En bok med pappersblad, och en riktig penna. Så får man hålla skönskriften vid liv också.
    Eller möjligtvis föra dagbok i den egna datorn med ett antal kopior på diverse externa hårddiskar.
    Klart du ska sluta blogga - om det är vad som känns bäst för dig. Eller kanske ta' en paus och känna hur det känns - befriande eller tomt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  9. Margeretha,

    visst är det så som du beskriver det om man tycker om att föra dagbok för att senare sitta ner och minnas. Bloggen för min del är inte en dagbok i den meningen utan någonting helt annat.
    Tanken har föresvävat mig nu och då, men jag slutar inte blogga ännu och så länge det känns bra. Däremot vill jag förändring men vet inte riktigt hur just nu. Trevar och känner mig för, vill att det skall kännas rätt och meningsfullt.

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. du fick visst en ny variant på ditt namn

      Radera