måndag 13 februari 2012

Paixão Africana


Vi, Uffe, Olgakatt och jag drog iväg till Jardim Tropical Palace där vi skulle träffa vår numera gemensamma  vän Mârio.Eftersom det var första gångens besök på Madeira för Olgakatt tyckte vi att det passade bra att börja just i den här parken av alla möjliga som finns.
Dels för att vi kände till att Olgakatt ville se blommor, konst och mycket som har med Madeira att göra. Vi har varit där tidigare men det är ett ställe som man kan komma till hur många gånger som helst bara för njutningens skull. Parken är stor och kräver minst en dags vandring och betraktelse om man vill uppleva allting som finns där. Fortfarande har vi inte sett allting:)

Det ösregnade! Vi stod i skydd under taket till biljettentrén och väntade på Mârio som inte var försenad i ordets rätta bemärkelse, utan bara en vanlig åländsk halvtimme:). Olgakatt och jag gick in i parken tidigare, Uffe väntade på Mârio. Regnet upphörde så småningom och drog iväg över Atlanten mot Afrika, där de säkert behövde det mycket bättre än vad vi gjorde. Afrika ligger bara ett stenkast ifrån Madeira (nåja, ett ganska långt men i alla fall)
De här krukorna och det här olivträdet har jag visat tidigare om åren, men man kan knappast göra det för ofta.Vi befann oss på taket till det hus som innehåller en utställning som på svenska heter Afrikas Passion.
Två stora våningar innehållande stenkonst, i huvudsak från Zimbabwe väntade oss medan vi väntade på de andra två i sällskapet.

Konstnärerna kunde man se på ett fotografi, med namn som Henry Munyaradzi, Bernard Matemera, Fanizani Akuda, Sylvester Mubayi, Anderson Mwale osv....
Det är Berardo som har köpt all konst och hämtat den till sin hemö Madeira
Olgakatt pratade om att hon hade utsett sina favoriter att ha till kylskåpsmagneter:). En som visade att hon hade vaknat på bra humör och en annan när hon inte vaknade lika glad. Bra idé tycker jag men jag undrar hur stort kylskåpet måste vara för att rymma dessa magneter? Nå skämt åsido, det finns många, många fina konstverk att gotta sig åt på de båda våningarna
Flygande stenar fanns det gott om i form av fåglar. Utanför kan man skymta hur djupt nedanför parken ligger. I många olika etapper, ungefär som när man vandrar längs levador i ziczac, ligger den nedanför utställningslokalen.
Så här ser det ut vid utgången i nedersta våningen. Uffe och Mârio anlände och vi gick ut i parken för fortsatt njutning av allt som man serverar på en väldigt mångfacetterad bricka åt alla besökare. Jag kan inte ge allt detta full rättvisa i bara ord och bild,  det måste beses på plats för att man skall förstå hur stort allting är. Stort på många sätt.
En del av den afrikanska konsten fanns också på utsidan av utställningslokalen.
José Berardos handtryck hittar man när man börjar vandra ner i parken. Jag tänker inte skriva desto mera om honom den här gången. Jag har gjort det under tidigare år. Han är i alla fall mannen som köpte Monte Palace år 1987 och har gjort den till vad den är idag. Klicka gärna på hans namn så hittar ni mycket att läsa om parkens historia, om honom och mycket annat som varmt rekommenderas. Så här långt den här gången om Monte Palace, jag återkommer förstås och visar blommor, konst och en del till:)
Måndagens dörr! Ha en bra dag!


12 kommentarer:

  1. Ang förra inläggskommentaren så var jag sen och tycker nu att jag är tidig, haha. Ska bege mig fastande till årets blodprovstagning.
    Bra att vi har olika bildurval från Monte hittills!
    F ö stavade jag fel till korren men det begrep du ju.
    Minus 1 grad och vi fick snöpåfyllning i går.

    SvaraRadera
  2. Olgakatt,

    Lycka till med blodprovstagningen, resultatet!
    Jag tog inte så många bilder när det kommer till kritan från Monte, fastän jag tyckte att jag knäppte hejvilt hela tiden, men jag har raderat många. Uffes bilder har jag inte ens vågat titta på ännu:).
    Nu har vi just sett två kändisar till i vår zoologiska park, Buffus med dam som jag inte minns namnet på. Fem finns från i fjol. Åtminstone.
    Märkte inte ens felstavningen:)
    Samma gradtal här men ingen påfyllning

    SvaraRadera
  3. dörren där... love it.
    tack för dina goa varma kommentarer inne hos mig.
    uppskatas :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jeanttish,

      Dörren är urtjusig även i mina ögon! Skulle gärna ha den någonstans som ett smycke i tillvaron.

      kram

      Radera
  4. ojojoj..vilka fina bilder från parken och slutklämmen med dörren är fullständigt underbar ! Ha en fin vecka, kram Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. eWa,

      tack! Det kommer många flere bilder från Parken ännu:)men jag måste nog varva litet med allt underbart som finns hemmavid också.
      Ha en fin vecka du också!
      kram
      Karin

      Radera
  5. Vad trevligt!
    Dörren är ju helt fantastisk! OCH det var gårdagens dörr också!
    Härlig plats Madeira är,
    Jag förstår om Olgakatt fick MERSMAK!!!
    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Annika,

    Madeira är härligt och inte härligt! Det beror precis på ens intressen. För oss handlar det mycket om levadavandringar och närheten till befolkningen i byarna. Det finns mycket som är alltför turistiskt i mitt tycke men allt annat gillas. Annars skulle vi knappast fara dit och vandra till oss vår nödvändiga kondition.:) Jag har lagt på mig extrakilon (huu) och det är alltid en bra början att bli av med dem där. Något av PW-levadavandring blir det varje dag i stort sett. Vi hoppas också att Olgakatt kommer dit igen, antingen med oss eller också annars.
    Kramar!

    SvaraRadera
  7. Härligt med frodig grönska mitt i bittra vintern! Jag ska nyfiket följa din fortsatta bildberättelse. Blir sugen på att utforska Madeira någon gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Karin på FOX,

      det gröna behövs för sinnet så här års!
      Välkommen med på levadavandringar och en hel del till!
      Bara roligt med sällskap!:)

      Radera
  8. Roligt när en miljardär avsätter pengar till en sådant museum och en sådan park! Även om det kanske är för att han vill att folk ska komma ihåg honom när han är död...
    Intressant artikel om honom, även om jag inte orkade läsa den ända till slutet.
    Kramar från Ingrid som vinkar tillbaka till Uffe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      jag tror inte att José Berardo är så fåfäng att han tänker i sådana banor. Han har jobbat upp sig från noll till det han är idag och har gjort detsamma på flere ställen i världen. Hur han än beter sig kommer folk att minnas honom för det han har gjort även när han är död. Det skulle vara märkligt annars.
      Hans pengar har räntat av sig på många olika sätt även för andra människor, så man kan kanske säga att han har förvaltat sitt pund på bästa sätt.
      Kramar
      Karin

      Radera