onsdag 22 februari 2012

Ovanor....




Yohanna i Las Palmas, denna påhittiga kvinna, vill att vi skall skriva om ovanor som vi har. Säga vad man vill, men man lär känna sig själv bättre när man deltar i olika teman
och utmaningar som förekommer i bloggosfären.

Personligen har jag tänkt "huvudet runt", betraktat mig ur alla vinklar och vrår
men fastän jag känner väl till mina ovanor bad jag Uffe om hjälp,
han ser mig hela dygnet runt, ser hur jag beter mig eller inte beter mig

Han var inte senkommen:), (o)vanorna rabblades upp
Skolaffisch som hänger i caféet just nu
som ett rinnande vatten :), till och med flere sådana än jag själv ville kännas vid:)...ack,ja.

" Du har en alldeles särskild "ovana", kom Uffe plötsligt på.  Glad vände jag mig emot honom för att få veta....
-Men, det är väl inte någon ovana, att alla vita chokladbitar försvinner ur chokladaskarna som han bär hem...
Alla vita försvinner, i alla lager, påstod Uffe med bestämd min.
Nu funderar han på att reklamera, för alla andra bitar ligger kvar, men de vita försvinner.....
Jag kan hålla med om att de försvinner,  alldeles för fort också... Bra att han tänker reklamera:)

"Ja, sedan har du annat för dig också", fortsatte den hulde maken. Jisses, nu kom han rent av igång..."När jag frågar en fråga så svarar du på en annan istället!"-Men, hmmm....ett exempel kom som med ilbud:). Härom dagen  hade han frågat om jag hade en låda kvar till de nya brödboxarna som vi har i caféet. Jag lär ha svarat att jag redan hade monterat dem, brödboxarna alltså, men inte svarat på hans fråga om lådan. -Nähä, men det förstår jag ju bra själv, varför fråga efter en låda när allting redan är klappat och klart, försökte jag , lådan var ju obehövlig.- "Men jag frågade efter lådan, inte om allting var klappat och klart", hävdade den äkta hälften. Han har en viss poäng i det hela...Medges. Jag svarar ofta på någonting annat än på frågan som har ställts. Bot och bättring utlovas!

Jag drar, ständigt och jämnt, med handen/händerna genom håret när jag behöver tänka
till litet extra. Det händer rätt ofta och det gör jag ju omedvetet, alltså tänker;)
och drar med händerna genom håret samtidigt. Är det en ovana?
Att jag stiger ur skor och långbyxor på kvällarna innan jag går till duschen och sedan  hoppar i säng, för att inte hitta dem följande morgon kan väl knappast räknas till en ovana? Jag kan ju inte hjälpa att det finns knytt som donar och fixar så fort jag har lagt fast de spräckliga och drar iväg till Fjäderholmarna? Det händer att jag hittar fyra par skor på samma ställe långtifrån där jag har lagt dem från början. Där ligger de huller om buller. De samlar ihop sig på ett märkunderligt sätt, precis som om någon har kastat dit dem. Byxorna ligger däremot aldrig där...de går säkert själva, vandrar av och an här på nätterna...ibland hänger de här, ibland där, men aldrig där jag har hängt dem från början.....
Dagens dörr.
Uffe började se smått klurig ut vid min frågestund om ovanor ...han hade kommit
på en stor ovana som gällde mig: " du jobbar hela tiden".....
En sanning med modifikation på min ära, jag bloggar ju också ibland:)

Det sista jag hörde var att jag brukar klamra mig fast vid bergväggarna när vi går branta levadavandringar.
Hmm...det har hänt men kan säkert räknas till en ren självbevarelse-ovana. Hellre krama berget än falla ner.
En bra ovana, banne mig

Tänk ändå när man sätter fart på minnet, hur många ovanor/vanor som bara dyker upp..
Inlägget kunde bli hur långt som helst...

Jag trivs ganska bra med mina ovanor för övrigt...

Dagens tips! Titta gärna in här och läs om försoning..


30 kommentarer:

  1. Haha, kul inlägg! Speciellt med brallorna som lever sitt eget liv om nätterna...
    Vilen otroligt färgglad dörr! Var hittar du alla dessa fina dörrar egentligen?
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. eva i Aten,

      tack!:) Jag tror nog att det finns nattvandrande brallor litet här och där, när det kommer till kritan:)
      Dörrarna har jag fotograferat i Funchal, en hel gata i gamla stan där har fått sina ytterdörrar målade av konstnärer.
      Kram

      Radera
  2. Ha ha vad kul att läsa.
    Jag återkommer med sammanställningen ikväll.

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yohanna i Las Palmas,

      :), skall bli roligt att läsa om allas ovanor!

      Karin

      Radera
  3. Absolut, det tror jag också, Karin!(Gällande brallorna...)

    Då måste jag boka en resa till Portugal då!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. eva i Aten,

      då är vi två övertygade!:)
      Det skall du göra så snart du kan!

      Kram!

      Radera
  4. Är det inte det kärlek handlar om, att kunna se/stå ut med (o)vanorna. Fasligt så mycket jag skriver om kärlek hos dig..
    Måste smitta av dig!
    Eller så har det med åldern att göra, man glömmer lättare vad man gjort av brallorna. Och allt annat också för den delen...

    Kram min finfina vän!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tina,

      du är för härlig! Här sitter jag och skrattar åt allt man glömmer och står ut med. Huvudsaken är att kärleken finns.

      Kram finfina Tina!

      Radera
  5. Sån är du! Haha, nu vet vi detta; en ganska mänsklig kvinna som jobbar för mycket och sover tungt trots att skor och kläder hoppar från ställe till ställe om nätterna.

    Ett dito inlägg om mina ovanor kommer aldrig att publiceras på min blogg. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ailas,

      lika så bra att alla vet vem jag är och hurdan jag är.
      Jag är väldigt mänsklig, tror jag. Har du inte hoppande skor och kläder du också?

      Oj, skulle så gärna läsa ett dito inlägg om dig, men du kan väl göra någonting av dina vanor i rebusform eller bildlek eller så:).

      Kram

      Radera
  6. Ha ha ha....åh vad roligt det här var! VET du varför? Jo för jag känner igen mig i FLERA ovanor. Fniss... :-)

    Tack för att du delar med dig och vad skönt det är att vi båda har hittat dessa underbara män som står ut med oss. ;-)

    KRAAAAM!

    ....nu ska jag spana in romantiken här nedan....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankevågor,

      jag tror nog att de flesta känner igen sig på något sätt i varandra. Vi är ju alla bara människor.
      Och, visst får man vara glad över att det finns män som står ut med oss...och vice versa höll jag på att säga, men bara nästan:)

      KRAMAR!

      Radera
  7. Hihi..vilka ovanor du har kära kusin..de låter trevliga tycker jag..det var fint av Ulf att han ställde upp och hjälpte till att komma på några..Ovanor kan vara roliga att prata om, ibland kanske man inte ens vet om dem..lustigt ju med skor och byxor som lever sina egna små liv om nätterna och flyttar runt sig..vilken ovana doooom har...Vill inte tänka på mina..
    har förmodligen liknande dina...kram kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      :), de får duga, ovanorna!
      Det är alltid bra med någon annans ögon som ser mera än vad man ser själv.
      Jag skall lära mina brallor att de kan gå till tvätten och sköta den själva i fortsättningen...

      Det är riktigt bra att tänka till litet, att titta sig i spegeln. Antingen spricker den i rena förskräckelsen eller också så får man ett leende tillbaka.
      Kramkram

      Radera
  8. God Afton!
    Då var veckans sammanställning klar:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/february/sammanstallning-av-real-life-ovanor.html

    Jag tackar så mycket för deltagandet och hoppas på nästa.

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yohanna i Las Palmas,

      Goddag!:)
      Tack för sammanställningen,tittar in i kväll!

      Hälsar Karin

      Radera
  9. Ytterligare en fantastisk dörr. Jag gick en promenad i Weed häromdagen och tänkte att man kanske kunde ha ett tema med trista och oinspirerande dörrar. ;) Men var det verkligen ovanor du beskrev? Hmmm. Och knyttet måste väl svara för vad de hittar på. Du är för rolig Karin. :) Underhållande läsning. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      det finns ett antal fina dörrar i "lagret" ännu, som jag skall visa världen.
      Tycker absolut att vi kan dra ett sådant tema, för nog finns det hur många som helst dörrar som är oinspirerande:)
      Får nog tänka till vad gäller ovanorna, nog var det sådana, men det finns många fler.
      Knyttet har glimten i ögat och undanber sig allt ansvar. Knyttet vill bara knytta:)
      Kramar!

      Radera
  10. Underbart inlägg! Tack för att du delade med dej!
    Må så jättegott!
    Kram Miriam

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bamsebus,

      Tack!:) Det är nog bara rätt upp och ner, precis som det är.
      Må så jättebra du också!
      Kram
      Karin

      Radera
  11. HIMLA KUL!! Får jaga haka på?
    I nästa vecka.
    Gillar det.
    OCH visst är det så att man lär känna sig själv då man bloggar på tema och listor.
    Romantiken var ju ett sådant tema också.
    Ovanor.
    Jo, sådana har man ju. Ska fråga Peter om mina också :-)
    Chokladen?
    JAG är precis likadan ;-)
    Stora kramar!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      absolut så får du haka på och göra ett inlägg om ovanor. I och för sig så har Yohanna i Las Palmas avslutat det hela för den här delen, men det är ingenting som hindrar att du tar upp det som ett tema på ett annat sätt eller bara skriver ett inlägg om dina egna ovanor. Kanske det finns flere som vill göra det mitt upp i allt, på samma sätt som En romantisk plats blev till:)
      Haha, kunde just förstå att du också äter de vita chokladbitarna framom de andra. :)
      Stora kramar!

      Radera
  12. Rolig läsning! Just det där med att svara på nåt annat känner jag igen. Fast jag tolkar det som att det är en begåvning att ta frågan ett steg längre...

    Jag är helt säker på att min man som nr1 skulle ta upp att jag ofta börjar mitt i när jag ska berätta om nåt, jag vet ju att jag strax kommer till en förklaring och ser det mer som en berättarteknisk finess, men han hinner alltid avbryta och fråga vad jag pratar om...

    Sen har jag en himla massa ovanor som jag nog tiger still om.

    Hälsar
    www.bloggblad.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bloggblad,

      så uppfriskande att veta att man inte är ensam om tolkningen att man ligger steget före, för så upplever jag att jag gör också. Märkligt nog så upplever Uffe det exakt likadant som din man, han undrar alltid vad jag pratar om:)...

      Vissa ovanor kan man ju bara inte berätta för världen!
      Håller med dig fullständigt!
      Något skall man ju ha för sig själv också:)

      Hälsar Karin

      Radera
  13. Rolig läsning! Han som jag delar hus med har också den (jobbiga) ovanan att inte svara på min fråga utan något annat. Som en politiker. Och när han frågar själv, så svarar han också. Envägskommunikation. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krönikören,

      tack!:) ojoj, jag har varit politiker en gång för länge sedan. Visste inte att det var ett syndrom:). Nu vet jag varför...jag svarar också på egna frågor, så det är riktigt illa det här....
      Skönt att veta vad det beror på i alla fall. Och man kan ju alltid skylla på politiken, haha

      Radera
  14. Oj, här är en med lite ovanor!! Jag likaså!
    Kul läsning och finfina bilder som vanligt! Jag fastnar alltid väääldigt länge här inne :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Coolaannna,

      :), ja absolut, jag har många sådana i lager:)!
      Tack! Du får så väääääldigt gärna stanna länge här hos mig!

      Radera
    2. Tack Pettas för att du bara skrev om ovanor och inte om tics! Vi som har tics blir jämt uttittade och får frågor om varför vi bär oss så konstigt åt. Det räcker utan att klumpiga människor ska göra sig lustiga över det.
      Annika

      Radera
  15. Annika,

    jag förstår dig! Jag tror inte att någon medvetet vill såra någon med att lustiggöra sig över tics utan att det istället i grunden handlar om okunskap om vad tics egentligen är. Som med mycket annat blir det lätt så fel.
    Var rädd om dig och ha det bra!:)

    Karin

    SvaraRadera