torsdag 16 februari 2012

Caldeirão Verde

Man kan ju undra vad Uffe och Mârio har för sig ?


Spanskrör är perfekta gångstavar när man skall ut på levadavandring. De växer som ogräs litet varstans över hela Madeira, så varför inte nyttja tillgången? Så resonerade vi den dagen vi hade tänkt oss en vandring till Caldeirão Verde (betyder ungefär den gröna soppan/soppskålen)
Olgakatt testar käppen, som hon senare tog med sig hem i två delar till Sverige, när det var dags för avresa mot den kalla nord.
Vi drog vidare längs serpentinvägarna mot höjderna i Mârios bil.
.


På många miradouror (utsiktsplatser) på ön finns små altare ägnade till bön och eftertanke, kanske för att det sker en del olyckor längs vägarna, men också för att traditionen är sådan i det katolska samhället. Nu kunde man se att det hade varit jul, den högtid som är väldigt stor på Madeira då alla samlas och inte bara är tillsammans utan också minns dem som en gång var
Vädret var inte det allra soligaste, utan smått regnsjukt, men det hindrar inte alls 
att man vandrar längs levadorna. 
Regnet är så lätt, fastän tätt, försvinner lika fort som 
det kommer när man befinner sig på högre höjd
I år blommade tagg-aloen som aldrig förr om åren då vi har varit där.
Molnen skingrades
En buss hade fått något fel i nedförsbacken som blev vår uppförsbacke. Hjälp var i antågande
Efter en stund kom vi fram till Queimadas, en skogspark,  där vår vandring började
Den här vägen gott folk! Välkommen med!
Att luften är ren visade all skägglav på träden vi gick förbi
Sträckan till målet är ca 6,5 km från Queimadas, men man upplever den minst hälften längre på grund av allt man upplever på vägen dit. Allt som allt blev det ca 13 km att vandra. Skylten som syns mitt på bilden visar var levadan går och där ursprungsbefolkningen har vandrat fram....hur de nu betedde sig för att hållas där är förstås en annan femma. Man kan skönja konturerna av vägavsnittet...Det är omöjligt och väldigt farligt att gå där nu så vägen går nedanför.
Jag kan givetvis inte visa alla avsnitt av den gröna slingrande höga levadavandringen, utan tar några sekvenser här och där ifrån, för att på något sätt kunna ge en bild av vår vandringsväg. Där vattnet faller ner går den stig som man använde sig av förr...inte allt för längesedan.
Olgakatt tittar upp på den gamla stigen när vi går över bron som har ersatt den. Tack och lov, säger jag
Inte att hon tittar upp utan att jag slipper gå på den gamla stigen, förstås ;)
Upphängd eller nersläppt, det var frågan det...
Regnet skapade glitter i trädljungen ovanför våra huvuden där vi vandrade fram
Vi kom till ett vägskäl, som jag blev smått retad för. -Karin vill du gå till Ilha? Allt har sin historia och den historien får jag ta en annan gång:).....Kontentan av allting är i alla fall att jag lovade dyrt och heligt att aldrig gå den vägen igen för några år sedan, men tiden har gått och jag börjar åter känna mig hågad för att gå neråt och neråt och neråt och neråt i många kilometer.... Men nu fortsätter vi mot den här dagens mål:)
Man måste gå genom fyra olika långa och rätt låga tunnlar för att nå C.Verde. Man får huka sig rejält ibland och Mârio som var kortast av oss alla gick först och ropade när vi skulle akta oss. "Head"! Ibland blev det många head, head,head. En pannlampa är av nöden.....Till höger i bild kan man se levadan/vattenvägen
Vyerna är sagolikt vackra, fastän stundtals rätt våta. Här väller molnen in med regn
I den tredje tunneln finns ett naturligt hål i berget, ett fönster rakt ut
Några steg närmare "rutan" så har man en oerhört fin utsikt, hisnande....minst sagt
För att göra en lång vacker intressant vandring kort, så kom vi fram till målet så småningom

Caldeirão Verde, den gröna soppan/soppskålen. Förra gången vi var där såg vi regnbågslax som simmade i det gröna. I år strilade regnet ner som om det hade betalt....det syns inte på bilden, men det var vått, vått, vått...regnmolnen väntade på oss framme vid målet. Vi sökte oss i skydd av en stor fläder på vägen som leder till Inferno och åt vår medhavda matsäck innan vi åter vände tillbaka
En liten gulärla( endemisk) visade sig. I helt andra färger än dem vi är vana med...bilden är inte särskilt bra. Ärlan var nästan inte alls stilla och ljuset är svårt att fotografera i...allt tenderar att bli överexponerat på de här höjderna
En sista blick upp mot ursprunget högt ovanför den gröna sjön och vi vände våra steg i den riktning som vi hade kommit i
Efter ett tag så sken solen på oss igen och även om den inte hade gjort det så var minerna bara glada, fastän något överexponerade. Ett extra sken som dagen bjöd på:)




Mârio ville visa Olgakatt hur ett typiskt Santanahus ser ut innan vi for tillbaka till Funchal, så hit for vi en liten stund och tittade in, log och vände om med några inköpta vykort i handen
En modern grind till ett gammalmodigt hus, med den typiska raden av alla blomkrukor radade runt infarten
I den lilla angränsande parken var ett träd helt övervuxet av murgröna. Undrar om trädet kunde andas ordentligt?
En titt på klockstapeln vid turistinfon i Santana och  så for vi tillbaka till hotellet
med egenhändigt plockade hortensiablommor från levadavandringen och några vykort att skriva. En fin dag var till ända
Dagens dörr


26 kommentarer:

  1. Regnskogsvandringen var en verklig höjdpunkt på min vecka!
    Jag har visat mina bilder för en god vän som var på Madeira i höstas och hon hade inte sett en bråkdel av jag såg. Ändå hade dom hyrbil och for runt!
    MEN dom hade inte erfarna guider!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,

      Caldeirão Verde är speciellt grön och mossig, precis som en regnskog, som du själv säger. Den kan man vandra många gånger och alltid hitta någonting nytt att njuta av. Fin början för din del!:)
      Vi har också hyrt bil ett antal gånger och farit runt på ön, men stannat och gått levador och stigar. Det beror mycket på hur man utnyttjar tiden till olika upplevelser som gör vistelsen till en höjdpunkt eller inte. Fastän, Madeira är en höjdpunkt i vilket fall som, men man kan förhöja punkten på olika sätt:)

      Radera
  2. Förstår att det var en upplevelse att vandra i regnskogen!
    SÅ mkt vackert blomstrande där.
    Dagens dörr är rolig. VILKA dörrar det finns på ÖN!!!!
    Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      Allt är en upplevelse om man vandrar levada eller stigar på bergstopparna. Ingen den andra lik. Och överallt finns denna växtlighet, också på olika sätt, beroende på. Dörridén borde många ta till sig....jätteroligt att titta på konst på det sättet.
      Kram!

      Radera
  3. Vilken natur Karin!! Oj! Trollsk, spännande, exotisk...och ni var smarta som tog Spanskrör!

    Vilken annorlunda dörr, rolig tycker jag med ;)

    Bra att ni kan så mycket om ön, ni hittar "all the gems".

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      Det är inte för inte som man kallar Madeira paradisön, den gröna ön osv...Ungefär som att vandra i en blomsteraffär som har misskötts och vuxit sig vild:)
      Den här levadan som vi vandrade är verkligen djungellik. Apor fick vi vara själva förstås;). Det finns inte ens en orm i paradiset.
      Vi har massor att upptäcka ännu och med vår goda vän Mârios hjälp så får vi uppleva mycket som inte turister får se annars. Caldeirâo Verde är en offentlig, allmän och godkänd levada som valdes för Olgakatts skull som var första gången på ön. Lättvandrad och mycket spektakulär och vacker.

      Kramar!

      Radera
  4. Wow, vilken dörr! Så fantastiskt vackert det är på Madeira. Förstår verkligen att ni åker tillbaka dit. Just den där lummiga grönskan och överflödet av växter och blommor är så fantastisk. Alltid bra att ha vandringsstavar. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      ja, säg inte annat! Vilken dörr! Madeira är vacker, hur många gånger har man inte sagt det och kommer att fortsätta säga?!:)
      Vi vill vandra och den ön är perfekt för rörelse och konditionshöjande, tillika som det estetiska får sin del. Men så småningom, när vi får mera tid och råd skall vi också resa till andra ställen i världen för att vandra. Till Madeira återkommer vi i vilket fall som helst ändå.Märkligt nog så har man lämnat bort vandringsstavarna allt mera för de grupper som är ute och vandrar med legitimerade guider. Någonting nytt för oss. Vi har alltid stavar med oss även fast vi följer med en vanlig turistgrupp någon gång också. Ett gott stöd i livet.
      Kramar!

      Radera
  5. Vilka vackra bilder du har tagit, Karin! Nu längtar jag verkligen dit fast jag avstår nog från de mest hisnande levadavandringarna. Jag tror att det är en forsärla du har fångat på bild.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  6. Ölandsvindar,

    Tack! Det finns ju så mycket annat som man kan göra på ön än att gå de mest hisnande levadorna:).
    Tack för påpekandet om fågeln. Fick just veta av min egen ornitolog Uffe att det är en endemisk gulärla, så jag har helt fel....skall ändra i inlägget. Jag var ute och cyklade:)
    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  7. Så roligt och spännande att höra om resan och Olgakatt var med. Så roligt.
    Förra året var det svårare att gå där för ovädrens skull eller hur?
    Vackert och annorlunda och inget brödbak och inga beställningar!!!!!
    Stor kram från Eva i Tyresö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva i Tyresö,

      Olgakatt var med oss de fem första dagarna innan hon reste tillbaka. Vi hann göra en del roligt tillsammans under den tiden:).
      Allt har förändrats till det bättre igen, sakta mak bygger madeiraborna upp sin tillvaro efter det kaos som ras och översvämningar ställde till med år 2010, helt rätt.
      Ett nödvändigt avbrott för oss som nu kör på igen ett år framöver. Nästa år landar vi på Madeira den 28 januari om livet vill.
      Stor kram till dig också Eva!

      Radera
  8. Tack för dagen "tur"...Men du, så VACKRA bilder! Oj, vad du är duktig på att fotografera!
    Önskar dig en fortsatt bra vecka!
    Kram och vink från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Monica,

      Så roligt att du är med och vandrar!:)
      Tack!
      Önskar dig detsamma!
      Kramar, vinkar tillbaka!

      Radera
  9. Madeira står på önskelistan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ninja,

      jättebra val!:)
      Så fina reseskildringar du har på din blogg. Jag har börjat läsa på litet nu och då:)

      Radera
  10. Men jösses människa va mycket vackert ni upplevde på er vandring...otroligt.
    Förstår av din text att ni varit där förut...
    ett favoritresemål kanske ???
    Bara så underbart vackert.

    Tjingelingen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rantamor,

      Madeira är mycket vackert! Vi har varit där flere gånger redan och fortsätter fara dit. Finns så mycket att upptäcka ännu:)
      Ni skulle trivas, synd att det är så svårt och dyrt att ta bobilen dit.
      Det kommer mera, det här var bara början.

      Tjingelingen på dig också!

      Radera
  11. Tack för den vandringen! Så fint att du delar med dig. Vilka höjder och vilka utsikter, hisnande.

    Här är jag i det innersta av vårt land... Hemåt igen i morgon, med tuff tuff tåget...

    Skönt med lite vidgade vyer emellanåt. Inte så vyiga som dina, men lite grann i alla fall :)

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisbet,

      Roligt att du hänger med på höjderna!
      Det är fint att tufftufftuffa också. Allt har sin tjusning, vi har pratat om att när vi blir rika så skall vi åka runt i Finland och bara upptäcka allt fint som vi vet att finns.

      Alla mina vyer är inte så yviga, bara ibland:)
      kram

      Radera
  12. Så vackert grönskande och frodigt..ser helt underbart ut...Fina bilder..Vad mkt ni fått se och UPPleva..verkar vara spännande stigar och grottor..Inga läskiga småkryp väl?? Lite Indiana Jones-stuk emellanåt..Kul att få resa med dig...kram kram och god fredag på dig/ 8888888898888888..hihi den är lite seg med den funkar..Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      just Caldeirão Verde är mossig och djungellik. Det är stor skillnad på levadorna, men de flesta är rätt frodiga och gröna.
      Tack!
      Det finns inte särskilt mycket småkryp längs levadorna, någon råtta ibland, någon spindel med sitt nät, men ingenting som hoppar på en. Åtminstone har jag klarat mig. Det händer att någon ko, tjur, get eller anka brukar stå där och blänga på en:). Ormar finns inte på hela ön. Det är paradiset....
      Inte krokodiler heller.
      Ha en fin fredag du också och jag börjar bli smått åtta-beroende, bara så du vet!:)
      Go´natt på dig!

      Radera
  13. Vilken underbar bildkavalkad! Bara njuter... förstår att ni återvänder dit! Det gör också min son och sonhustru i år, de ska bo där i tre veckor. På samma hotell som senast, dessutom. De tycker inte att man ska överge ett vinnande koncept.
    Kram och Södra Vätterbygden!

    SvaraRadera
  14. Ailas,

    tack!:)
    Det finns så många levador och stigar att vandra där ännu. Dessutom har vi goda vänner på ön som vi gärna träffar. Vi bor också på samma hotell från år till år. Trivs bra och precis som du skriver, varför överge ett vinnande koncept.
    Kram!

    SvaraRadera
  15. Underbara bilder! Och vilka dörrar, så fint målade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eva i Aten,

      tack!
      dörrarna är toppenfina!

      Radera