söndag 26 februari 2012

Brödföda...

Från köksfönstret såg jag att "Birger" satt med svansen rakt upp..
Han var fullt sysselsatt med någonting...fixade och donade......
När vi reste bort i januari hängde jag ut ett halvt surbröd....
Kul! Birger tycker om surbröd! Ingen annan i skogen tycks göra det
                          
Att det var ett kneg att ta brödet med sig var en annan femma
Inte ens armarna tycktes räcka till.  Birger försökte och försökte
                          
Bäst att göra ett ryck! Tjohej vad det går... Skam den som ger sig!
                             
Så här långt gick det.... Det är ett knegande, har jag sagt det förut?
Ett riktigt slit med andra ord
Han försökte lyfta biten från alla håll och kanter, rumsterade om i snön
Äsch, det går ju inte!
Lika bra att äta upp den på plats...jag får den ändå inte med mig
Men va ***? (jag tyckte absolut att jag hörde Kurt Birger svära)
Är det för det här det kommer folk hit på kurs?
Åh, jag har tagit mig bröd över huvudet! Mon dieu! Birger kan  franska
Hellre fly än illa fäkta....brödet får vara
Det finns ju, tack och lov, solrosfrön.....

Ibland är livet som en saga. Kurt Birger och hans Kurran förgyller våra dagar från morgon till kväll...

22 kommentarer:

  1. Haha, vilken trevlig bekantskap! En svärande och fransktalande ekorre... Men oj, vad han slet, tycker riktigt synd om honom att han inte lyckades få med sej brödet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grekland nu,

      gissar nog att Birger inte är ledsen för det. Han gillade inte surbröd när det kom till kritan. Det skall säkert vara croissanter för att det skall falla honom på läppen:)
      Trevlig är han onekligen...hans Kurra också:)

      Radera
  2. Birger <3

    Vilken charmig bekantskap! De har de så bra hos er. Underbart att du har kameran och kan visa oss.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,

      de har snart tagit över stället:)! Är överallt nästan samtidigt.

      Kramar!

      Radera
  3. Kurt Biger...
    Bara namnet är ju så GULLIGT!!
    Ja, djuren har det fint på Pettas.
    DET är då säkert.

    Kra!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annika,

      plötsligt så visste vi att Kurre heter Kurt Birger Kottelin. Det stod så gott som skrivet i pannan på honom.

      Kram!

      Radera
  4. Kära nån, vilken aptit :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ninja,

      ja! Ögat ville ha mera än han förmådde ta hand om. Den som gapar över mycket....;)

      Radera
  5. Helt underbar bildserie!
    Duktiga Kurt Birger. Vilket byte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mian,

      tack!
      Kurt Birger är en tuffing...söt sådan. En halv limpa är tung att ta med sig i djupsnö.

      Radera
  6. Hiihi denna yviga borste, var en ofönad ekorrsvans...vad den är söt..kämpar för brödfödan..härligt skådespel, skådebröd kanske,hihi..du är pappapapapparazzia du lilla kusen...Ekorrar som är så skygga och snabba..Ha en bra kväll kram Karina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oljekritan,

      Kurt Birger är Kurt Birger, tror att han äger det här stället. Jag måste smyga mig in på flickdasset med kameran och visa bilder,så förstår du vad jag menar...han har övertaget där, men till våren är det han som får städa.
      Ha en bra kväll du med Karina!

      Radera
  7. Vau! Vilken berättelse! Nästan som en saga... Kunde ha visat bilderna åt min klass, vi läste just om ekorren. Kanske efter lediga veckan!
    Även jag tycker om surbröd, riktigt äkta finsk!
    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lisbet,

      en sannsaga är vad det är! Kommer nog flere bilder innan du åter är på jobb, spår och sådant. Här finns autostrador, kan du tänka dig!:)
      Kurt Birger var kräsmagad, gillade inte surbrödet fastän det är finskt och riktigt surt. Roten kommer från Karelen, men hur skulle en fransman förstå sig på sådant.
      Kram

      Radera
  8. Djur är verkligen fantastiska som inte ger upp. Nästa gång får du väl dela brödet i mindre bitar så att Birger kan ta dem med sig lättare. Säkert var det goda frön att snaska på för honom.
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Musikanta,

      jag brukar träda brödet på en gren och där brukar fåglar och ekorrar påta i sig lagom stora stycken.Kruxet är att inget djur har tyckt om surbrödet jag hängde ut, det har bara fått vara. Jag trodde att Birger gillade det men när han tog en bit så märkte vi att det inte alls föll herrn på läppen. Det handlade inte om hur stort brödet var, det var helt enkelt smaken som inte passade. Finskt surbröd är rätt surt i jämförelse med det svenska.)
      För övrigt tycker han mycket bättre om solrosfrön än om jag lägger ut nötter åt honom. Men fru Ekorre äter gärna nötter. De vet vad de tycker om.
      Kram!

      Radera
  9. Åh så söt! Jag vill oxå ha en Birger på gården!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. eva i Aten,

      Du får locka med nötter så kanske en liten grekisk Birger gör besök?;)
      Kram!

      Radera
  10. Ha ha ha han är väl för söt den där ekorren.

    Hälsningar
    Yohanna som skickar med en länk om du skulle bli sugen att hoppa med denna veckan:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/february/real-life-love.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yohanna i Las Palmas,

      han är det, och rolig!

      Måste nog hoppa real-life den här veckan, tror jag. Men hör av mig om det blir någonting i alla fall.

      Hälsar Karin

      Radera
  11. Kurt Birger verkar vara en mycket charmig liten "krabat" hos Pettas. :) Och självklart kan han franska. ;) Vilken ekorre kan inte det. Kurt Birger - troligen den enda ekorren i världen med det namnet. Har du funderat på att illustrera och skriva böcker med djur som huvud"personer"? Tror att de skulle sälja. Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anne-Marie,

      han är en väldigt charmig krabat, och hans Kurran är det också men har litet andra vanor än honom. Ekorrar är också individer.
      Har inte tänkt i de banorna och egentligen, så skall man inte förmänskliga de små raringarna fastän det är så lättgjort...men man vet aldrig vad jag hittar på:)
      Kramar!

      Radera