onsdag 11 januari 2012

Tankar hit och dit.....

Jag har åter påbörjat mitt stuv(eri)arbete i ateljén, det som jag avslutade "tillfälligt" för ett år sedan. Många lådor av kläder och tyger stuvades då in i bilen och fördes till Emmaus och livet kändes mycket lättare...luftigare....
Alla har säkert varit med om att man tänker så bra när man är borta och långt hemifrån. I all synnerhet om vad man skall göra bara man kommer hem.
På något sätt så gör avståndet det lättare att ta beslut om vad som skall göras.
Senare.

Redan första morgonen i Dirmstein var Uffe och jag inne på helt samma plan, att när vi skulle komma hem så var det dags att kavla upp ärmarna och städa undan sådant som har funnits här i många år redan och inte har behövts och som antagligen inte behövs heller.......någonsin. Av oss.

Idag kom jag igång. Två stora lådor, nu fullpackade och sprickfärdiga väntar på att lämna hemmet. Bäst att få bort dem innan jag ångrar mig:)
Men det känns! För tygbitarna, stuvarna är av bra kvalitet, vackra och ..och ...och...men om jag så blir trehundra år hinner jag inte sy och skapa som min tanke har varit från början
Nu får någon annan chansen istället...
Tre dagar innan så sade den upp sig själv! Adventsstjärnan i köksfönstret blinkade till några gånger igår kväll och så drogs den sista glödlampesucken. Pust. Så mörkt det blev! Nej, vi lägger inte dit en ny....på fredag är det tjugondagknut och då skall julen ut
Det är mörkt ute, vått och grått...men så skall det ju också vara någon gång ibland...
Solen har tittat fram en liten stund på eftermiddagen så en ska väl inte klaga:)...
...ändå känns det märkligt att ljusen skall tas bort....
Jag tror nog att de får hänga med en vecka till och lysa upp i mörkret...tills det känns riktigt dammigt
När man tittar ut ser det ut som i slutet av mars. Snön smälter och det är halt som bara den. När jag var till postlådan idag så fanns det ingen som helst chans att ta sig fram utan att stå på huvudet...jag bara gleeeeed iväg mot diket där jag slutligen hamnade. Måste ha varit en syn för gudarna med en halkande tant a´la Bambi på hal is
Blått lär vara vårens färg på blommor....men julen är nog litet blå den också. Hos oss, i alla fall. Ett tag till...

24 kommentarer:

  1. Det är lite synd bara, att det inte är lika enkelt att vara lika effektiv i levande livet, väl hemma - som man är mentalt långt hemifrån. Inte för mig i alla fall.
    Förresten är det ungefär samma sak som att jag varje kväll, strax innan jag somnar, har så storstilade planer för morgondagen - av någon underlig anledning så blir det aldrig så...
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Margaretha,

    det är just det som är det tråkiga i sammanhanget. I tankarna är man ju nästan färdig med projektet och allt känns bra, klappat och klart och så ligger allt där när man väl kommer hem och då tappar man liksom sugen...
    Säkert finns det någon klok vetenskaplig förklaring på fenomenet

    Karin

    SvaraRadera
  3. Den vetenskapliga förklaringen, heter nog den mänskliga naturen.
    M

    SvaraRadera
  4. Det kan vara så svårt att slita sig ifrån något man sparat och sedan inte använder. Men rätt som det är så går det, bra jobbat!
    Nu förstår jag din vinter känsla, i denna delen av Sverige har det varit vårlikt. Annars är mars en härlig månad, så håll kvar den tanken!

    kramen

    SvaraRadera
  5. Tina,

    ja, i all synnerhet när man har haft vissa planer för att använda detta något till något speciellt. Ibland är det bara bra att se sanningen i vitögat och skrida till verket. Gäller bara att ta sig över tröskeln..

    Jag gillar mars, men också alla de andra elva:)

    kramkram!

    SvaraRadera
  6. Jadu det där med stuvar känner jag igen.
    Ett tag sydde jag dock och barbiekläder och sålde på marknader...
    men sen lade ryggen av helt och efter ett par operationer förstod jag att just att sitta vid symaskinen sitta vid vävstolen var finito...
    men tror du jag kastade eller hade icäg allt ändå...
    näe...
    och vävstolen är kvar och tar bara plats i garaget....
    tänk om...
    men så kommer det aldrig att bli...
    närmare rullstol än vävstol just nu...
    suck...

    Tjingelingen.

    SvaraRadera
  7. Så fina bilder. Å visst är det härligt att röja? Jag älskar att dra iväg till återvinningsstationen eller ge bort till vänner eller hjälporganisationer saker som jag inte behöver mer. Böcker kan jag inte slänga så de blir kvar om de inte finner nytt hem. På bilden med stegen eller hyllor så kan jag lätt föreställa mig Primulor och snödroppar,inte nödvändigtvis i den kombinationen dock. :-)

    SvaraRadera
  8. Å vad duktiga ni är. Mina barn påstår att jag är samlare. Jag har ganska mycke tyg som kan vara bra och ha. Garner likaså.

    SvaraRadera
  9. Jag ger bort så mycket jag kan. Väldigt mkt till välgörenhet. Gamla kläder ger jag till min granne (och bästa vän). SÅ uppskattat.
    Sådant är roligt.
    Men öven jag har svårt att skiljas från mkt.
    Underlig vinter precis överallt iår. Samma här, vissa dagar är de precis som vore det april
    Nej, jag tycker inte om det, och kan inte uppskatta det.
    Men, men...det blir ju som det blir iaf.
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Vad skönt att RÖJA..skynda att gör dig av med det i säcken,för som du skriver, det är lätt att fort ångra sig...Det man inte behövt på ett år, det behöver man inte..nog..Men vissa saker går bara inte att göra sig av med, där finns det risk för svår ånger och ångest i flera veckor..undrar om det ändå inte är värt det?? Det är bra att flytta i bland, då kan man sortera bort och göra sig av med....särskilt till nåt mindre...hhi...eller till landet..tjatig ja ä va..Fick du iväg det du ville? Det svåra är ju att låta bli att fylla på förråden igen..med nya stuvar och annat bra att ha grejs....Kram Karin-a-

    SvaraRadera
  11. Jag har också försatt mig att gå igenom skåp och förråd, lite i taget, under våren. Idag fick jag städat enbart lådan med "kort-tillverknings-material"...det tar tid :-)

    Var försiktig i halkan!
    Kram, Ann-Mari

    SvaraRadera
  12. Rantamor,

    din situation är ju allt annat än trevlig. Att tycka om att sy och väva och inte kunna göra det måste vara tufft, men jag förstår väldigt bra att du inte har kunnat göra dig av med redskapen. Hoppet finns ju alltid kvar.

    Tillsvidare är det tidsbristen som är min akilleshäl vad gäller stuvar och hantverk.
    Nu försöker jag ändå att få uttrymme för att placera min vävstol där....men få se hur det går?

    Hoppas att du slipper rullstolen!
    Du har ju bobilen och alla fjällsjöar med all god fisk i att njuta av förutom dina små härliga sötnosar...och de större också förstås:)

    Tjingelingenkram!

    SvaraRadera
  13. Karlavagnen,
    tack!:)
    Det är härligt när man väl har kommit igång men också förfärligt på ett speciellt sätt. Dels är jag otålig och vill att det skall gå undan, men jag fastnar i tygets kvalitet, färg och mina drömmerier:) Men det får ta sin tid...måste göra det.
    Det är otänkbart att kasta för min del också, så därför blir det andra som får glädje av bitarna istället. Det finns ju många "tokfransiljor" som älskar stuvar.
    Böcker som vi städar ur hyllorna blir ett litet antikvariat under sommaren och de går åt...man väljer själv vad man vill betala..om man vill.
    Stegen är en repstege från den tiden då vårt hem var en skola. Den går att rulla ihop och användes som utrymningsväg tidigare...brandtrappa. Klematis och kaprifol klänger där på somrarna:)

    SvaraRadera
  14. trollmor,

    sisådär-duktiga:)
    Jag har också samlat på mig tyger och saker som kan vara bra att ha men det har bara blivit för mycket av det goda. Jag måste själv få rum också;)

    SvaraRadera
  15. Annika,

    så är det här också men ändå finns det mycket kvar att dela med sig av:).

    Jag vill inte påstå att jag har direkt svårt att skiljas från det jag har, det är mera en själslig process...jag har haft planer på så mycket men inser att de inte går att förverkliga på åtminstone tio år ännu. Då måste saker ske.

    Vädret är vad det är...vi kollade upp isläget idag, vill ju ut och vinterfiska med nät under isen. Landlöst och alltför tunn is och mera värme är på G. Bara att acceptera och se till att man har annat härligt att göra istället.

    Kram!

    SvaraRadera
  16. Oljekritan,

    det är skönt, det är inte bara i det fysiska rummet det blir luftigare, det mentala tar sig också glada hopp och skratt:)
    De här sakerna som far iväg till stan på fredag har varit här mycket längre än ett år...så de behövs inte. Helt rätt.

    Du sätter fingret på den ömma punkten!:) Varje gång någonting nytt kommer in så borde någonting gammalt gå ut...
    Kram!

    SvaraRadera
  17. Ann-Mari,

    Litet i tagit gäller här också, ordentlig genomgång och sortering av allting...
    Jag har just städat i recepthögarna och utsett vilka jag skall testa under våren. Projekt finns alltid:)
    och det är bra att låta det få sin tid. En timme nu, en timme då...

    Detsamma för din del också Ann-Mari!
    Kram

    SvaraRadera
  18. Ja det är både och det där med att rensa och göra sig av med saker. Jag har kastat mycket. Somligt har jag haft i lådorna i 15-20 år. Lådorna har bara hängt med i alla flyttlass. Jag kommer att fortsätta kasta under 2012 för det verkar aldrig ta slut. Något jag har väldigt svårt att ta itu med rent känslomässigt är barnkläderna....

    Tack för kladdkakekramen! ;))

    Go`nattkram

    Ann-Louise

    SvaraRadera
    Svar
    1. LyckligaPraliner,

      det är både ock! Absolut, men det är väldigt skönt när man har det gjort. Det lustiga är att oftast kommer man inte ens ihåg vad man har haft i sina gömmor.
      Det tycks aldrig ta slut men minskar gör det bara man håller efter att det kommer in ännu mera i andra änden.
      Barnkläder, vissa plagg sparade jag ett tag men har nu låtit dem gå vidare. Vissa speciella av dem har de själva tagit hand om och har hängt dem på väggen som ett litet konstverk ungefär:)

      Go´morgonkram från ett snöigt Åland, stora flingor faller just nu.
      Karin

      Radera
  19. Härligt med rensandet hos dig. Man samlar på sig alldeles för mycket. Jag har ju flyttat mycket och rensar bort massvis varje gång. Även efter några få år så samlas det ändå.

    Hoppas du inte gjorde illa dig när du var ute på hal is *ler*.

    kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strömmas sida,

      det är härligt! Men här finns mycket kvar att göra ännu. Jag tar det när tiden finns litet nu och då, på en timme kommer man långt och får undan mycket.
      Det har en viss benägenhet att samla på sig igen i lådor och skåp. Man borde bli bättre på att Feng shuia:)

      Nejdå, jag bara gleeeed utan att kunna göra någonting annat än att försöka hålla balansen, bli mjuk i knäna och låta sig följa med. Det var verkligen halt..

      kram!

      Radera
  20. Så skönt att rensa, slänga, ge bort och lägga undan!

    Jag blir lugn av att se dina bilder käner jag....bordet med hyacinten och ljus ser skönt ut. Fönstret också.

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lotta,


      det är skönt och mycket nödvändigt för att kunna andas bättre. Att rensa gör livet lättare:)

      Hyacinten blommar på andra varvet:). Nu snöar är det här hos oss, igår regn, idag snö...

      Kramar!

      Radera