tisdag 3 januari 2012

Grymma hemskheter

Att fara till en drygt tusenårig medeltida stad betyder inte att allting är väldigt romantiskt.
Egentligen var väldigt lite romantiskt på den tiden. Det är vi som gör våra efterkonstruktioner och säger att det var bättre förr. Så sade man säkert då också
På vår vandring i Rothenburg fick vi se en skylt som fungerade som en magnet, åtminstone på vissa herrar:). Claudia och jag strosade snällt efter. Vart förde Lutz oss?
Vi var på väg till ett museum med den allra viktigaste samlingen av lagliga medeltida tortyrredskap i Europa!
Uuuuuuj. Även om jag hade haft en viss förväntning på medeltida romantik så försvann den i ett huj. God jul! sade jag högt för mig själv. Jag fick avgöra om vi skulle gå in. Javisst, sade jag och så mötte vi den medeltida synen på hur människor blev behandlade, dömda eller odömda....
Hur galet det än låter, så är det bra att bli påmind om människans djävulskaper, man får aldrig glömma...det är inte alls länge sedan
Det började bra! En bur visade oss vägen...en bur där människor hade suttit instängda utan att kunna ta sig ut, helt i händerna på sina bödlar och torterare
Man doppade den dömde i det våta, precis som en tepåse, upp och ner, upp och ner...tanken var inte att döda, utan att pina, att förlöjliga...men många dog. Jag måste, mitt i allt detta, småskratta när jag läste att man ofta använde metoden på bagare som inte bakade brödet i den exakta storlek som påbjöds. Gissa vem som skulle ha fått detta ofrivilliga dopp många gånger om hon hade varit bagare på medeltiden? Jag väger brödet först när det är gräddat...inget är det andra likt i varken storlek eller tyngd...
Fångkärrorna är vackert utförda. Det enda sköna med dem
Kanske någon har hört talas om Iron Maiden från Nürnberg? Järnklädseln användes för att stänga in s.k. häxor i.
På insidan finns stora hemska järnspikar som gick rakt in i den stackars kroppen men spikarna var belägna så att de inte var dödande, de gick inte in i vitala livsorgan utan på sidorna om. Naturligtvis dog kvinnorna ändå av förblödning. Det är så fruktansvärt hemskt så det går inte att beskriva med ord....Det här var ett tortyrredskap som man troligen använde endast i Tyskland
Den här stora klossen vet jag inte varför någon skulle gå och bära på....det framkom inte
men på en målning såg man att det var kvinnor som fick bära dem...antagligen fungerade de som en skamlig tyngd, börda
Fina målningar fanns överallt i museét, fastän motiven inte var särskilt trevliga
Många olika typer av skam-masker användes under medeltiden och på något sätt så kändes de befriande mitt i allt som var alltför hemskt att titta på. Man behövde inte pinas till döds när man fick bära en sådan, men skammen var säkert fruktansvärd att bära, att bli utskrattad, hånad, ömkad....
Vad mannen blev bestraffad för kan jag inte översätta...någon annan kanske kan som läser detta?
Sträckbänkar fanns
Spikstolar....för häxor. Vad annars? Arma människor.....
Fyra våningar var fyllda av det ena tortyrredskapet värre än det andra, i olika storlek och olika modeller
Vi förundrades över att folk var så påhittiga. Tänk att sitta och tänka ut hur man skulle pina, lemlästa och döda andra människor. Helt obegripligt, ofattbart...
Man dödade av hjärtans lust på det allra mest grymma sätt
Därför blev man nästan glad och uppsluppen när man fick se straffmetoder som var lagda åt det mera skamliga hållet...
Var man falskspelare på medeltiden fick man tåla spott och spe men man överlevde i alla fall
Den här typen av skam-mask fick de som hade burit sig åt som ett svin....hur nu ett sådant bär sig åt?
Järnskor med klockor och kedjor fanns....man kunde inte försvinna undan någonstans i en liten medeltida stad. Alla visste var man var om man måste bära järnskor. Idag har man betydligt enklare metoder...och då är det bara polisen som känner till vad som döljer sig på ankeln under byxbenen....
Skam-mask för pladdrande kvinnor...tungan stod för pladdret, glasögonen för trynandet, öronen för onödigt lyssnande osv osv....
Många modeller fanns för pladdrande, skvallrande kvinnor. En bjällra högst upp också, så alla visste var hon var...
Skvallriga män hade en helt annan mask...i mitt tycke fick de ett mycket mildare straff
Kyskhetsbälten fanns i många modeller av varierande skönhet. När mannen for bort fick kvinnan finna sig i att få ett kyskhetsbälte på sig som förblev låst tills han kom tillbaka och låste upp. Oftast hade han nyckeln med sig.
Gick hon ut på stan och han inte var med hände samma sak. På med bältet bara...
Undrar varför de inte litade på sina kvinnor? Kände de på sig att kvinnan kunde bete sig precis som mannen gjorde när han var utom synhåll månne?
Det var med en lättnadens suck som jag hörde att museet skulle stänga om några minuter:). Vi vandrade vidare utan att ha nått den högsta våningen...

Rosen känner jag för att ge alla dem som pinades ihjäl, torterades, hånades och fick lida alla helvetes kval....

Vi vandrade tysta en stund med riktningen ställd mot andra mål i Rothenburg. Mera om detta i morgon

:::::::
Idag skiner solen från en blå himmel, det är värmegrader, småblåsigt. Sonen har åter rest västerut. Dottern med familj flyttade i söndags i samma riktning
Vi fick just en cateringbokning för fredagen på ett spännande ställe på Åland:).
Ha en fin dag!

36 kommentarer:

  1. Men vilket inlägg, mycket av detta har jag aldrig hört talas om ens. Vad roligt att du hittade min blogg så jag kan hitta din=).Trots att jag möttes av hemskheter. Hoppas det är ok att jag lägger till dig bland bloggar jag läser. Inser att det nog har med hur man odlar morötterna hur mycket maskätna de blir. Men är lite less på att alltid odla med fiberväv och försöker att inte använda gifter så då får jag väl stå ut med lite gångar i morötterna=).

    SvaraRadera
  2. Gela,

    naturligtvis har jag inte någonting som helst emot att du länkar till min blogg, jag gör detsamma med din jag också!

    Håller med, det är inte särskilt roligt att odla under fiberväv...dessutom pinar det plantorna en del när det blåser. Man får nog stå ut...man vet ju i alla fall vad man äter.

    SvaraRadera
  3. Jag såg något liknande på en borg som heter Marksburg nära Koblenz, Rhendalen..
    Usch då, så de höll på förr, fast det händer ju ett o annat här hemma med. Hörde just om en ny dödsskjutning i Malmö..

    Kram mitt i allt!

    SvaraRadera
  4. Tina,

    de var grymma! Jag får rysningar när jag tänker på hur allt fungerade då. Nu med, precis som du skriver...människan lär sig inte, tydligen

    Kram mitt i tisdagsalltet!:)

    SvaraRadera
  5. Och torterar människor gör man fortfarande.
    M

    SvaraRadera
  6. Usch och fy tänk så primitivt det tänktes förut...
    pina och straff för allt...
    tillåme skvaller.
    Tur att dom inte jagar häxor idag...
    då fick man nog gömma sig skulle jag tro.

    Ha en trevlig fortsättning på det nya året
    önskar Rantamor.

    SvaraRadera
  7. Förskräckligt! Och vi får inte glömma att det inte är bättre idag.

    SvaraRadera
  8. Margaretha,

    vi är inte ett dyft bättre av idag. Människan har kanske till och med blivit mera raffinerad i sina hemska handlingar....
    Usch, ja.

    SvaraRadera
  9. Rantamor,

    tänkte också på det; att skulle man jaga häxor på samma sätt nu som då, så låg man nog rätt risigt till:)
    Skvaller kan vara väldigt förödande om det är illvilligt. Ett krig kan säkert sätta fart om vet vill sig illa

    Ha ett riktigt fint år 2012!

    SvaraRadera
  10. Kolja,

    det finns inte ord för hur förskräckligt det var men också är. Ofattbart

    SvaraRadera
  11. Tänk om energin till att komma på saker kunde användas på annat sätt, för något fel på uppfinningsrikedomen är det ju inte... Här kom förklaringen på varför jag har gett upp det där med brödbak, också ;)

    SvaraRadera
  12. Marina,

    ja, nog kunde man tycka att det skulle finnas och borde ha funnits viktigare saker att lägga sin energi på än just dessa hemska tortyrredskap.
    Aha, tänk att du fattade det. Jag missade totalt det där med bakningen, jag;D

    SvaraRadera
  13. Vilken intressant början av året ni har. Jag tror att mannen, "Zotenreisser", blev bestraffad för oanständigheter, kanske för fult språk eller för en vits...

    SvaraRadera
  14. Minnas Rosengång,

    Det var egentligen slutet av fjolåret men det nya året har också börjat intressant:).
    Tack för hjälpen, det kan stämma när jag tänker efter för det stod någonstans att män som berättade oanständiga vitsar eller annars förde ett språk som inte var riktigt snyggt fick ta skam-masken på sig. Kanske den tidens stand up-artister?:)

    SvaraRadera
  15. Nu har jag läst igenom alla Rothburgskildringarna och det känns nästan som om jag varit där - vilken reseberättelse! Det här tortyr- och straffmuseet är ju tänkvärt på många sätt. Otäckt och ofattbart att man lade så mycket kraft på bestraffningarna.

    SvaraRadera
  16. Korrigering: Rothenburg, var det ju!

    SvaraRadera
  17. Usch ja, så man gjorde! Tur att vi moderna människor kommit längre... eller hur det nu är:S.
    Hoppas ni har haft en mysig resa ändå, det verkar så:).
    God Fortsättning!
    Kramar!

    SvaraRadera
  18. Karin,

    så bra att du känner det så!:) Imorgon skriver jag det sista inlägget om Rothenburg för den här gången. Vi drog vidare mot Dirmstein igen.

    Det finns även en hel del beskrivet om avlatsbrev och sigill i museét, men jag hann inte ta del av allting på rätt sätt för att kunna berätta vidare.
    Vi förundrades också över att man lade så mycket kraft på bestraffningen. Ofattbart!
    Nästan så att man kunde tro att de hade för lite att göra

    SvaraRadera
  19. HeLena,

    vi har kanske kommit längre på ett sätt, men inte på ett annat. Mycket grymheter sker fortfarande på många ställen i världen men kanske på ett annat sätt än under medeltiden. Grymt är det hur som helst.
    Vi hade en riktigt fin resa, lagom avkopplande:)
    God fortsättning!
    Kramar!

    SvaraRadera
  20. Både i Prag och Wien helt nyligen lade jag märke till skyltar där det stod "Tortyrmuseum".
    Hade dock varken tid eller lust att besöka något av dem. Människors fantasi för att hitta metoder att plåga varandra är outsinlig.

    SvaraRadera
  21. Olgakatt,

    det lär skall finnas många sådana museum i Europa.
    Jag ångrar inte att jag besökte museét i Rothenburg, det var både intressant och lärorikt
    Klokare vet jag inte om jag blev däremot, mera förundrad kanske än tidigare.

    SvaraRadera
  22. Iiiiiiuuuuuuhhhuuu usch så mycket rysligheter! God fortsättning på året!

    SvaraRadera
  23. Klimakteriehäxan,

    håller med!:) Det är iuuuhuuuhuuu
    Blir bättre i morgon.
    Detsamma önskar jag dig!

    Karin

    SvaraRadera
  24. Tortyr är nog det som jag blir allra mest upprörd över av allting. Undrar hur människor är skapta som njuter av detta, som en del gör. Räcker med allt som man läser om tidningar som man inte kan undgå eftersom det alltid är feta rubriket Det räcker för att jag inte ska kunna somna. Någon extra stimulans i form av ett tortyrmuseum skulle jag aldrig vilja få. Jag förstår att du tyckte det var obehagligt!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  25. Ja, det här var grymheter och rysligheter. Ser nästan ut som det gör i Saw-filmerna!

    Jag förstår om ni blev förundrade. Det du visade var dessutom lagliga medeltida tortyredskap...vågar inte ens tänka på hur de olagliga fungerar och ser ut. Det är som du skriver, inte så länge sedan.

    Kramar!

    SvaraRadera
  26. Det är otroligt vad vi människor kan vara grymma mot varandra. Egentligen är det förunderligt att den mänskliga rasen övelevt så länge som den gjort. Vilka hemska tortyrredskap. Och vilken tur att du inte behöver bli doppad som en tepåse. :) Trevligt att du avslutade med den vackra rosen. Kramar!

    SvaraRadera
  27. Musikanta,

    tortyr är obegripligt, men verkligt, ofattbart nog. Någon extra stimulans på grund av museibesöket tror jag nog inte en endaste sökte eller fick. Det var många människor där, både barn och vuxna. Alla såg allvarliga ut, men intresserade, jag var smått illamående stundtals men jag tror, liksom det att vi aldrig glömmer andra världskriget och judeförföljesen inte heller skall glömma hur verkligheten såg ut då och nu i våra dagar på många ställen i världen. Man får sig onekligen en tankeställare av att se hur människan har fungerat och fungerar när man ser liknande. Stimulans vad gäller tortyr gav besöket definitivt inte, tvärtom, det var andra känslor som föddes. Jag är glad att jag var dit.Det hade varit enklare att sticka huvudet i busken likt strutsen och gått vidare till en glittrigare del av verkligheten.:)
    Kramar!

    SvaraRadera
  28. Lotta,

    just det, du sätter fingret på det! Det är lagliga redskap som visas. Och jag har bara visat en liten bråkdel av allt som finns där. Museét i Rothenburg är det museum i Europa som är störst och innehållsrikast av alla liknande, som har allt samlat under samma tak. Fyra stora våningar.De allra värst utstuderat djävulska, måste jag bara gå förbi, försöka att inte se. På flere av plaketterna kunde man läsa om att man hade använt dessa redskap så sent som i slutet av 1800-talet, efter medeltiden.
    Brrr...nästa inlägg måste bli roligare:)

    Kramar!

    SvaraRadera
  29. Anne-Marie,

    Det är frågor och funderingar som jag tycker att man ställer sig många gånger i våra dagar också. Vi är nog rätt så primitiva ännu vad det gäller...vi pratar om kultur och bildning men nog blir man fundersam alltid.
    Jag skulle absolut ha fått agera tepåse om jag hade levt på medeltiden. Där har vi blivit klokare, vi människor i alla fall...tror jag.
    Säker kan man ju aldrig vara.
    Kramar!

    SvaraRadera
  30. Huujeedamej.

    Ha en fin dag i blåsten!
    kram

    SvaraRadera
  31. Lisbet,

    just det! Huujedamej!

    Detsamma önskar jag dig! Håll i dig!
    kram

    SvaraRadera
  32. Såg till min förfäran att mina blåklintar är ute ännu. Inte så trovärdigt! :)

    SvaraRadera
  33. Vilket INLÄGG!
    Skräck och pina på hög nivå.
    Vilka metoder de använde. Fy fasen.
    Den där vattentortyren, järnhäxan, kyskhetsbälten (precis, mannen då? han kunde säkert förlusta sig som han ville. IRRK).
    Vilket ställe.
    Ryser.
    Men ja, tortyr förekommer ju idag också. USCH och fy...
    Men en kall kram över Atlanten kommer härmed, vi har -11 i skrivande stund...
    And, I LOVE IT!!!

    SvaraRadera
  34. Annika,

    skräck och svår pina! Det finns inte ord för hur djävulusiskt det är.
    Kvinnan var nog inte väl ansedd på medeltiden, helt klart, för många av tortyrredskapen och annat var ämnat enbart för kvinnor.

    Så härligt för dig! Med kylan, som jag vet att du så gärna vill ha! Hoppas den håller i sig också, inte bara försvinner efter någon dag.

    Karin:)

    SvaraRadera
  35. Människan har verkligen varit grym i alla tider och man undrar ju hur dom var/är skapta som kan komma på alla hemskheter *ryser*.

    Jag förstår att du var lättad när du fick komma ut därifrån.

    kram

    SvaraRadera
  36. Strömmas sida,

    människan är grym i våra tider också, på ett mera raffinerat sätt kanske. Vi har mycket att lära oss ännu på vår vandring
    Det värsta är nog ändå att straffen utdömdes av kyrkan. I Guds namn....

    Ha det fint i snön!
    Kram:)!

    SvaraRadera