lördag 26 november 2011

Vi anlände

till Jan-Karlsgården medan det fortfarande var mörkt, i tidig timme....
Man hade öppnat upp till Lillstugan, för där inne lyste det vagt ...
Mangårdsbyggnaden såg däremot mörk ut från vårt ställe Julgranen på tunet lyste upp så gott den kunde, kanske aningen krampaktigt men det finns inte tillgång till hur mycket el som helst i denna miljö. (tack och lov höll jag nästan på att skriva men bara nästan....)
Va´? Ser ni ingenting? ...men det var så här mörkt just före klockan åtta i morse
Så småningom tände någon lampan och mangårdsbyggnaden mitt emot vår marknadsplats såg ut precis som den brukar göra, ståtlig och inbjudande. I bakgrunden kan man se slottet
Andra marknadsdeltagare började visa sig. Man lade upp tält, tömde bilar, donade och fixade...
Och Lillstugan blev också dagsbestänkt.....morgonen var ett faktum
och i bodar och på loft såg man folk skymta litet här och där....eller månne det var tomten?
På nedre plan fanns också aktivitet, tillsvidare väldigt sparsam men annat väntade förstås runt knuten eller rättare sagt på vägen mot marknaden....ca nittio försäljare skulle snart samsas om alla tillgängliga platser
Vi hade fårhuset bakom oss och om jag steg ett par meter rakt ut mot nedre plan såg det ut så här. Vi fick vårt stånd klart i god tid och litet tid blev över för annat som till exempel förevigande av omgivningen denna lilla julmarknadsdag, så...
jag gav mig ut på fotograferarstråt och tittade samtidigt på ett av stånden som var fyllt av pärtkorgar för ved. Så gott det doftade om dem...billiga var de också men jag köpte inte någon för det:)
Det här måste vara ett av de allra vackraste fängelser som finns i världen:). Vita Björn är namnet
och inte är den här utsikten precis fy skam den heller. Undrar om sundsborna vet hur väl utrustade de är rent utsiktsmässigt! Vilken gärdsgård!
Den fortsatte ner mot Kastelholms slott
Vi ålänningar har en gemensam historia med svenskarna. Vi har tillhört Sverige för länge sedan och här satt kung Erik den fjortonde fängslad en gång i tiden. Nedanför slottet finns ett litet "vattenbad" som kallas "Kökshavet". Åtminstone i folkmun. Jag känner mig alltid en aning besjälad med Kökshavet eftersom min mor simmade där som barn, född i skuggan av Slottet som hon var...nåja, en bit ifrån då:) men slottet syns långt i bygden (fastän kanske ändå inte till Kulla)
Vita Björn på vägen tillbaka från slottet....och Jan-Karlsgårdens Wärdshus skymtar. Mikael Björklund har väl alla hört talas om! Om inte så är det nog på tiden i så fall!:) (titta in på hemsidan så får ni se honom uppflugen på taket.) Den killen kommer jag med all säkerhet att skriva om längre fram. Han håller nämligen på att skriva matkulturell historia om allt går som det skall gå. Jag håller mina tummar hårt och önskar lycka till!
Vällingklockan hördes inte men sågs på håll och påminde mig om att marknaden snart skulle öppna....
Nästa blogginlägg tar jag er med på Lilla julmarknad på mitt sätt.

Nu väntar en avslappnad och skön lördagskväll för vår del.
Ha det bra!

6 kommentarer:

  1. Tack för en fin tur runt Kan-Karlsgården. Klart jag känner igen Mikael Björklund( har faktiskt ätit mat som han lagat) Han segrade i någon Svensk kocktävling för några år sedan.
    Önskar Dig en skön lördagkväll!
    Ser fram emot bilder från marknaden i morgon.
    Kram kram.

    SvaraRadera
  2. Monica,

    det var en liten omgivningsintroduktion till själva marknaden:). Roligt att du känner till Micke B. Helt rätt så vann han.
    Önskar dig detsamma!

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Tack att du tog mig tillbaka till en dag jag tillbringade på slottet och Jan-Karlsgården. Jag har dessutom närbilder på den fina gärdsgården som imponerade på mig också!
    Ser fram emot själva julmarknaden!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,

    tänkte faktiskt på dig när jag gick där och tittade på de vackra gärdsgårdarna. Kanske de viskade åt mig att du också hade varit där:)?
    Marknaden är på plats nu!

    SvaraRadera
  5. Härligt, det är så fina byggnader där. Håller med om att det är ett fint fängelse, men används det fortfarande? Gärsgårdsstaket är något jag så gärna skulle vlija ha. Kramar

    SvaraRadera
  6. Magdalena,

    fängelset togs ur bruk år 1975 efter att ha varit använt som sådant i 200 år.
    Gärdsgården är suveränt vacker och inte hade jag någonting emot att ha en liknande runt vårt ställe heller
    Kramar

    SvaraRadera