lördag 19 november 2011

Plöj egen fåra.....

med egen arm och egen plog....
Minnet av ett gammalt ordspråk dök upp när jag körde ut bröd igår på förmiddagen. Längs vägen kunde jag se många välplöjda och i mina ögon väldigt vackra åkrar. Jag blev nästan lyrisk när jag såg plogfårorna som blänkte i höstsolen
för att inte tala om alla vackra gärdsgårdar....
Igår var min brödutkörarrunda väldigt angenäm, jag lyssnade på indokanadensisk musik som sjöngs och spelades av en Indienfödd kvinna som har vuxit upp i Toronto men nu bor i New York.
Jag njöt för fulla muggar och hann precis tänka att världen kommer till en fastän man bara kör runt på små byvägar på en liten ö i havet

när jag plötsligt körde rakt in i en skock med fåglar som uppehöll sig mitt på vägen. Med näppe, nöppe körde jag inte över de två havsörnar som också satt mitt i fågelskaran....hastigt kastade jag upp kameran framför ögonen och bara knäppte till och tänkte att "fastnar de så fastnar de". Bilden blev inte alls bra men de finns där...en örn rakt framför bilen och en annan lite högre upp till vänster i bild.
Jag VILL ha en kamera i pannan!:) Det tar ju tid att bromsa in, ta fram kameran och få igång den innan det går att ta bild....och innan allt detta har gjorts så hinner de åtråvärda objekten försvinna ...men så nära två par örnklor har jag nog aldrig varit tidigare. De tunga fåglarna har en viss svårighet att ta sig upp i luften på nolltid och i samma ögonblick som jag bromsade in bilen befann de sig plötsligt bara en halv meter rakt ovanför min vindruta. Mäktigt! Wow!
Nå, vildapelns äpplen hängde snällt och stilla i alla fall.. Alltid något:)
Så med ens ändrade....
trafikbilden något....det var förstås tung trafik på gång men av annan kaliber ändå....tunnlarna har gjorts av Augusta, kattdam i sina bästa år
Men sandlådan fick vara. Lilla W. hade andra planer för oss och vartåt det skulle bära kunde jag inte veta så noga. Resan verkade bli lång för han tog tandborsten med sig
och kärran var fylld av olika slags lökar
Det bar över stock och sten och som vanligt blev anföraren något luddig på bild....han är ju inte stilla alls den lilla W. Nu skulle det nämligen planteras och det med en gång
och vi grävde hål och ibland tog vi järnspettet det gula till hjälp. Plötsligt så kastades spaden bara rakt ut på marken. Ja, vem orkar hålla på sååååå länge med att sätta lökar i marken?
Det finns ju färdiga blommor att undersöka från alla håll och kanter
I syrenhäcken en bit ifrån landade några domherrar och tittade på planterarna som så småningom gick in i värmen
där Isidor låg på huvudet. Väntade han månne regn?
Undrar för den delen vart tandborsten tog vägen?

Idag är det mulet på utsidan. I bageriet bakas det skorpor och chokladtårtor och litet till...
En fin lördag önskas alla!

12 kommentarer:

  1. Karin, Karin...du får igång alla mina sinnen när du skriver och fotar så här. 

    Och jag fick en känsla av lugn. 
    Tycker om att man kan ha världen med sig på på olika platser. 

    Och så tycker jag om att du inspirerar mig att njuta av dofter, se det vackra runtomkring oss och att varje dag är bra på olika sätt. 

    Lottakram som önskar att hon var med  och bakade idag också

    SvaraRadera
  2. Åh, här sitter jag och ler..
    Dina bilder och vad du skriver är så underbara, bara bilden med den lilla handen som plockar blomman..så fint!
    När de små packar iväg sig så kan det bli allehanda ting som åker ner. Lille R packade för fullt sist han var här, sen skulle han vara tillbaka klockan tre?! Han är så underbar!

    kram o ha en fin lördag, min vän

    SvaraRadera
  3. Lotta,

    härligt att läsa!:)
    Jag får också ett lugn när jag inser att hela världen är nära, märkligt nog. Det borde väl egentligen vara tvärtom men å andra sidan så visar det att vi alla är rätt lika när det kommer till kritan.

    Ha en fin fortsättning på helgen!

    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Tina,

    vi har så mycket att lära och att ta till oss av de små människorna i vår omgivning. Att vara med till hundra procent precis som de är i nuet
    Ljuvliga små personligheter var och en

    Lilla W. ställer till det för övriga familjen i sitt ta me-ande. Fiskmatsburken, mammas fotfil, en sockasin bara försvann i ett enda huj och inte hittade vi det hur vi än letade:)
    De är underbara de små grynen

    Ha en fin kväll
    Kramar!
    Karin

    SvaraRadera
  5. Skulle behöva dig häe ett par dagar...
    finns inte skymten av något hembakat...
    har inte funnits på hela året tror jag...
    köpte saffran, jäst och mjöl....men ingen bagare !!!!
    Så dumt...hur tänkte jag.
    Kul historia du ger oss av den lilla löknedsättaren som tog med sig tandborsten ****skratt****

    Ha en underbar helg.

    SvaraRadera
  6. Rantamor,

    kommer gärna! Det får jag börja med när vi har pensionerat oss från bageriverksamheten. Ta kaveln med och fara runt till bloggvänner och fylla deras frysar. Får vi komma med och fiska då?:)
    Jag tror nästan att tandborsten ligger i jorden tillsammans med en vårlök av något slag:), men lökar har väl också tänder?

    Ha det lika underbart du också!

    SvaraRadera
  7. Fina bilder..säger så mycket..Jag råkade också köpa saffran idag, men inget har hänt, om och när såddes, ingenting växte, heter det ju...men om jag orkar i morn, så blir det gula bullar bakade här i Sörbyängen...Låg på sängen och vilade, hemma hos mamma idag..Hon pratar så mycket om gamla tider..Sa att Nisse, hennes bror Nils, var den allra snällaste sommarströmmigen...av alla barnen...fint va..
    Syrran surrar om att vi ska ta en Ålandstur, förr eller senare kommer vi...det vore så kul att ses, SOM SAGT VAR..kram och go lördagskväll på dig..Karina

    SvaraRadera
  8. Oljekritan,

    tack för det!:)
    Lussekatter på gång igen. Tyckte just att vi åt sådana:). Jisses så tiden flyger iväg.
    Förstår att faster pratar om gamla tider, det brukar bli så när man blir äldre. Tänk ändå vad vi skall babbla på.
    Pappa var en väldigt, väldigt snäll människa:D
    Ser fram emot ert kommande, vi får pratas vid per e:post om era planer.

    Kramar till dig också!
    Karin

    SvaraRadera
  9. Som vanligt: underbara bilder & text! Ja, tänk vad de där små "kryddorna" kan liva upp en grå dag! själv talade jag med en av de mina små...och fick en utförlig beskrivning på att han var på väg med sin bästis. De skulle åka flygmaskin & de skulle sitta ute på vingen...så att de såg bättre!!!Resan skulle gå till Afrika för att titta på djur.
    Önskar dig en skön lördagkväll.
    Kram kram från mig.

    SvaraRadera
  10. Monica,

    tack!:)
    De små kryddorna livar upp!
    Hoppas din orädda flygplansvingepassagerare har fallskärm på sig när han far till Afrika för att titta på djur!
    En fin lördagskväll önskas dig också!
    kramar!:)

    SvaraRadera
  11. Den förra plog jag såg drogs av en jak och var av trä. Plöjaren pratade i mobiltelefon! Inte hann jag få upp kameran heller när bussen körde förbi honom. Att du hann med att få åtminstone två fåglar i linsen är ju en bragd!

    SvaraRadera
  12. Olgakatt,

    den synen måste ha varit oförglömlig!
    Tidevarven möttes på åkern.Världen är fantastisk på många sätt.
    Jag bara drog "direkt från höften" ungefär som i Vilda Västern:D och knäppte av utan att veta om jag överhuvudtaget hade fåglarna i skottlinjen. Rena turen att de fastnade överhuvudtaget!

    SvaraRadera