måndag 21 november 2011

Hilmas dag....

Hilma har namnsdag och födelsedag idag men har varit död i många år redan. Min tidigare vän och granne glöms inte bort i brådrasket utan här sitter jag och ler varmt och glatt, när jag tänker på henne. Vi delade så mycket glädje och sorg tillsammans....

Nu är alla skorpor och tårtor på väg till Helsingfors och vi har "landat" hemma igen efter en stund i staden.
Och så blev jag så där som jag inte tycker om att bli, nämligen varken det ena eller det andra.....som åsnan mellan hötapparna....
Skulle jag börja pynta till inkommande helg, göra julkort eller....
Nej, det kändes inte alls så när jag tittade på det gråmurriga vädret som har stationerat sig därute...Mordors rike-typ...mörkt och dystert. Medan kaffet dracks i långsam takt tittade jag på adventskalendern som jag har köpt av vår egen lilla scout. Lilla W:s storebror T. är scout och alltid redo!
Så här kommer en naturlig nedräkning inför julen att göras. En lucka per dag....
En titt ut genom fönstret gjordes....ingenting nytt under solen (vilken sol?).....
och i de torra trädtopparna tycktes hackspettarna vara lika håglösa som en ann`....de bara var de också så jag tossade vidare på i mina ullsockor :) och hittade
ett par skönheter. Adventspelargoner!
Tänk att de orkar blomma ännu! Livad gick jag tillbaka till datorn för att ta emot e:posthälsningar från min kompanjon och livskamrat...vi sitter på en par meters avstånd ifrån varandra:)
En gubbe med pipa skramlade ner i min dator med hälsningar från Uffe.
Åter har det varit fingerfärdiga mästare på gång någonstans i södra Europa.
En hälsosam morotspipa är instucken i munnen på melongubben...
En stjärna inför julen? I samma material förstås
Vilka konstverk! Synd att de inte är eviga annat än på fotografi..

Lika bra att ta tag i bokföringen! I kväll blir det knäckkokning.
Ha det gott i höstmörkret på Hilmas dag!

24 kommentarer:

  1. Ja men, är det inte det som är charmigt - att konstverken inte är eviga?
    Vi är så bundna till tingen - när deltagare sista da'n på kurser ombeds springa igenom sina jättemålningar, är det många som inte vill det. Men vem 17 kan hysa konstverk på spännpapp som är flera meter långa. Ändå ta'r det emot, fast man vet att ingen kommer att ha glädje av de där rullarna som bara kommer att samla damm.
    Inte riktigt samma sak med de här små vackra konstverken - men ändå, kanske uppskattar man saker mer när man vet att de är förgängliga.
    M

    SvaraRadera
  2. Hilma, visst har du skrivit om henne förr?
    En god och fin vän.
    Otroligt hur duktiga vissa är på att karva meloner, man bara baxnar.
    OCH så hoppas jag att ni ska få lite skön kyla igen.
    Men jag vet att det blir en miiild vinter, både hos er och hos oss. Viss gläds, andra tycker det är trist (jag).
    Kram!!!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att du ska tossa vidare i dina ullsockar! Om en stund ska du se att de blir lite fart under sockarna...och då blir det lite bokföring. Sen på knäck kokningen, behåll sockarna på hela kvällen!
    Var rädd om dig och må väl.
    PS: Hilma är ett vackert namn!

    SvaraRadera
  4. Margaretha,

    du har så innerligen rätt i det du skriver!
    Konstverk måste inte vara för evigt utan kunna njutas i stunden för stunden. Absolut!
    De är ju som livet, de härliga melonkonstverken. De är ofta flere konstnärer om samma konstverk i de här mat-liga sammanhangen.
    Nu kan jag till och med tänka mig att äta upp morotspipan efter det här "samtalet":D.

    SvaraRadera
  5. Annika,

    helt rätt, Hilma dyker upp nu och då:).
    Hilma skulle fylla 98 år idag om hon hade levt ännu. Om två år blir det hundraårstårta!
    Vissa människor dör aldrig!

    Gissar nog att det kommer flere konstverk i melon så småningom igen:). De tränar och tränar de där kockarna...

    Till helgen får det gärna bli lite adventsvitt på marken utan att det blir halt. Kan man få önska sig omöjligheter?:)
    Gör så i alla fall!

    Jag tycker om vinter, mycket, men nu får den gärna vänta litet till av helt egoistiska praktiska skäl...jag skall ropa till den och säga när den får komma. Tror jag är som Ida i Sommarvisan ibland.....jag gör så att...

    kramar
    Karin

    SvaraRadera
  6. Monica,

    ja, så blev det också! Nu sitter jag vid bokföringsdatorn och verifierar, konterar och bokför. Med ullsockorna på!:)
    Hilma är inget vanligt namn i dagsläget men för hundra år sedan så hette många finlandssvenska flickor så...Hilma-namnet har tyskt ursprung och betyder helt enkelt himmel.
    I Sverige finns inte Hilma med bland namnsdagarna längre men här finns hon.
    Ha det gott!
    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  7. Det var just en sån dag idag att man inte visste/hade lust att ta sig till någonting. Det blev ju aldrig dag ens. Men du hittade mycket vackert att glädjas över, pelargoner till ex. och vilka konstverk i melon:) Ja, otroligt men sant, snart är det lilla jul.

    SvaraRadera
  8. Sirkka,

    den här dagen har nog varit den mörkaste hittills i år rent väderleksmässigt men när det är som mörkast så kan det bara bli ljusare. Om inte annat så får vi tända ljus nu på kvällarna.
    Ha det gott i adventsveckan!

    SvaraRadera
  9. Tofsmesen har varit här! Det är första året.
    Han är så söt.
    annars är det läxor med killarna som gäller....Engelska matte svenska och.....
    Det gick bra idag.
    Kram från eva i Tyresö

    SvaraRadera
  10. Här har det inte heller varit ljust idag! Fint att tända ljus då. Men plötsligt en dag skiner solen och då blir man förskräckt över allt damm - istället för att gå ut och njuta så motionerar man dammsugaren och städar ... nå, då blir det då gjort!

    SvaraRadera
  11. Eva i Tyresö,

    Han ÄR söt!:)
    Hälsa killen Erik som vi känner och hans bror också som vi inte känner.
    Ha det gott!
    kram!

    SvaraRadera
  12. Lifeblog,

    det är ljusen som gäller nu! det hemska är just allt som syns när solen skiner men har du tänkt på det, att går du ut så slipper du se dammet och när du kommer tillbaka så har det blivit mörkt igen.
    Men å andra sidan så är det skönt att få dammsuget också någon gång:)

    SvaraRadera
  13. Vi chattar också med varandra, MM och jag. För det mesta är det frågor som: "Kanske det är dags för lite till livs" eller "En kopp te eller kaffe kanske". Det är bara en vägg mellan våra arbetsrum men det är trevligt att få lite "mejl" ibland på chatten.

    Här i Sverige är det Helga och Olga som har namnsdag i dag. Hilma är ett fint namn, det blir säkert snart populärt här igen. När jag var liten var det många gamla tanter som hette Hilma.
    Kramar från Ingrid som har varit på ett trevligt kafferep med många tanter idag.

    SvaraRadera
  14. Men o vilken trevlig text på muggen! Säkert blir det extra gott i den ;)

    Kokar du knäck av hela den litern du hade i kylen? Jag gjorde av 4 dl och det blev ju för lite. Medan jag stod där o hällde i grädden tänkte jag att det är ju lika bra att ta ännu mer. Men gjorde det inte. Så dumt av mig.

    Snöflingorna/stjärnorna på översta bilden, har du gjort dem? De är fina. Förra året gjorde jag och dottern egna. Vi spritsade ut florsocker/glasyr/vaddetnuheter på strösocker och hällde socker ovanpå också innan det hann torka. De blev glittrigt vackra att hänga i fönstret.

    Hoppas knäcken blev god. Sov gott! :)

    Kram/ Ann-Louise med de mjuka fötterna :))

    SvaraRadera
  15. Musikanta,

    javisst är det trevligt att ha litet datorkontakt med maken emellanåt:).

    Jag har för mig att Hilma hade svensk namnsdag i maj tidigare men att namnet försvann för några år sedan....det kommer säkert igen hos er också. Namn är också trendkänsliga.

    Kramar
    Karin

    SvaraRadera
  16. LyckligaPraliner,

    vi har varsin sådan mugg:) Uffe har en som är lite större.

    Hela litern, när jag en gång är igång så...:) Inte klar ännu men den blir förstås gooood. Det blir all knäck eller hur?

    Snöflingorna och stjärnorna har jag fått i gåva av Nette i Danmark. En mästarinna på knyppling. Behöver fara dit på fortsättningskurs:)Jag har gjort sådana jag också men mera träning behövs och en knyppeldyna

    Du får hålla sockerstjärnskurs på bloggen så vi andra kan tillverka glittrigheter till julen

    Sov gott du med de mjuka fötterna!

    Kram!
    Karin

    SvaraRadera
  17. De är beundransvärde dedär melonkonstverken! Snöflingorna är ockå mycket vackra.
    Knäck...mmmm, vill också ha...
    Godntt,
    ANn-Mari

    SvaraRadera
  18. När jag blir som du beskriver dina hötappar, så brukar det alltid sluta med att jag blir så trött på mig själv så det vänder av rena farten...
    Har det vänt? Melongubben gör mig lite brydd, vet inte om jag ska gilla eller dissa honom. Stjärnan är fantastiskt fin iaf!

    Kram och godnatt!

    SvaraRadera
  19. Ann-Mari,

    de är fantastiska mathantverkare, snidare eller vad man vill kalla dem.
    Det är så fint med små fina hantverkshälsningar, jag blir påmind om Nette varje gång jag tittar på stjärnorna..jag har flera. Hon är flitig som en myra den kvinnan och delar så gärna med sig av sina färdigheter och sin kunskap
    Godnatt!
    Karin:)

    SvaraRadera
  20. Tina,

    ja, inte orkar man med sig själv när man är sån! Det går ju bara inte utan...
    Det har vänt och vände när jag tog tag i bokföringssiffrorna.
    :D,jag gillar inte melongubbens uppsyn alls. Gissar att jag skulle kunna smocka till honom om jag var arg, låta fröna flyga...han är ju bara en melon:)

    Nu är jag inte arg och inte får jag tag på gubben heller. Kanske han är uppäten?

    Godnatt Tina!
    Kram

    SvaraRadera
  21. Oj vad händiga vissa är och vad fint det blir när man kan skära ut vackra mönster så där snitsigt.

    Bokföring och knäckkokning låter som en skön kombo. Du har goda dofter omkring dig Karin!

    Varm kram

    SvaraRadera
  22. Lotta,

    ja, nog skulle det vara roligt att ha meloner i mängder att träna på men det skulle ta tid innan man ens var i närheten av deras konstfärdighet.

    Det är enklare med bokföring och knäckkokning:)
    Ha det gott Lotta!

    Varm kram till dig!

    SvaraRadera
  23. Känner igen de håglösa dagarna, eller timmarna, när man inte är så sugen på att göra något av det man borde. Just nu borde jag verkligen skriva det reportage som jag måste skicka in idag, inte sitta här och småmysa med dig!

    SvaraRadera
  24. Krönikören,

    äh, måste du? Jag gör allt i världen för att slippa göra det jag måste jag också:)...vi är nog rätt lika allihopa när det kommer till kritan:)

    SvaraRadera