onsdag 16 november 2011

Frön och nötter

är någonting som man skall samla på för att klara vintern
om man är en liten ekorre. "Korre" jobbar intensivt varje dag med att fylla sina kindpåsar med pumpafrön, solroskärnor och nötter som finns upphängda i limporna i brödträdet
Sedan tar den sig i ilfart mot vedlidret och gömmer godiset på olika ställen. Hur den kan hålla ordning på gömmorna är en annan femma
Så snabbt tillbaka igen för hamstring av allt det goda välbehövliga:)
Om vi inte hade annat att göra så skulle vi ha full sysselsättning med att bara titta på när andra arbetar:)
Gårdagen avslutades som den började, med en gyllene himmel, nu i väster förstås där solen plägar gå ner

Jag for iväg till lilla W. och stora T för att vara "barnvakt" när deras mamma skulle läsa spanska, men genast när jag kom innanför dörren såg jag att lilla W. värjde sig med hela sin lilla kropp som blev till ett enda stort nej....mamma får inte fara bort!
När man inte har ord så får man ta till annat språk. Han har inte någonting alls emot att jag kommer, men nu har han börjat förstå att det hör ihop med att mamma försvinner. Om ock för bara ett par timmar men nej och nej och åter nej...den lille krabaten tog ett stadigt tag i mammas ben och höll låda så det sjöng om det. Många ord som ingen förstod men ändå förstod...för att riktigt förtydliga sig så visade han på mina stövlar att far iväg nu....hon skall stanna hemma, min mamma!
Och den kloka mamman stannade hemma! Spanskan fick vänta. Sedan hade vi alla fyra en riktigt mysig kväll tillsammans istället. Jag fanns på golvet lekandes med det ena och det andra, begrundande små, små "pryttlar" som lilla W. visade mig och som ingen egentligen vet vad är och som bara han egentligen ser, saker som man hittar när man är liten och har ett helt annat perspektiv på livet än många andra.....och Mumin är alltid bra. Både för små och för stora människor
Vi drack te tillsammans ur Muminmuggar och tittade på en lättsamt skön liten Muminfilm där Snorkfröken trodde att hon hade blivit prinsessa. Och den lilla prinsen W. var nöjd med tillvaron, glad att jag var där och lekte med honom när mamma ägnade stora T. sin tid för att hjälpa honom med matematikläxan. Frid och fröjd rådde i vår lilla ombonade värld.
På vägen hem visade biltermometern att det var minus en grad kallt ute.

Idag skiner solen igen och det är varmt ute. Vi skall vara med i ett FöretagsEXPO på Alandica och göra reklam för Pettas.
Det är elsparardagen! Här skall sparas, lita på det!:)

Ha en bra dag!

18 kommentarer:

  1. Vilken fin kväll.
    Det är härligt att vara med sin dotter och delta i olika göranden. Det vet jag minsann.
    En skön kväll för alla men ingen spanska blev det. Kram från eva i Tyresö

    SvaraRadera
  2. Håller med om att det är roligt att följa med ekorrarna och deras matsamlande. Tyvärr har vi de senast två åren haft väldigt lite ekorrar här. Kanske det beror på att det varit så mycket snö att de haft svårt att överleva.
    Ha det så bra! Kramar, Mona

    SvaraRadera
  3. Du skriver så ljuvliga inlägg! Tack, tack!
    Ja, det där med de små "liven" är inte lätt alla gånger. Förståndigt att mamma stannade hemma. Tänk vad mycket glädje Mumin folket bjuder på.Här finns det också många filmer om den härliga familjen.
    Hoppas att det gick bra för dig på utställningen!
    Varm kram från mig.

    SvaraRadera
  4. Tove Jansson ja, tänk vilka böcker hon skrev. De passar verkligen alla, och vi blir aldrig för gamla för dem. Underfundiga, kloka och med så många bottnar. OCH för att inte tala om miljöbeskrivingarna, aaahhh...
    Vilket brödträd du har! Härligt och matigt för alla djur runtom dig!
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Vilken fin buffé ekorren har :-)
    Er kväll tillsammans låter mysig. Det kan lätt bli så att barnen förknippar någons kommande med att mamma far, så det var klokt av din dotter att stanna hemma med er.
    Hoppas ni hade en fin mässa!
    kram

    PS. Tack för namntipset, jag gillar det...men det är nog tjejerna som får bestämma :-D

    SvaraRadera
  6. Hoppas ekorren kommer ihåg tillräckligt många av sina gömställen. Annars är det nog så att ni fyller på dess förråd även under vintern.

    SvaraRadera
  7. Vilken trevlig barnvaktskväll du fick, innehållande mamma..det är bra..vilken tur, att hon va så klok när lille W ville ha henne hemma..gulligt..Mumin är favorit för barn...man tröttnar aldrig själv heller..
    Kurre kurre ekorre, vad fin han är..Tänk har det redan gått så lång tid, sen vi fick följa din djur i snötillstånd...alla fina vita rådjursbakar, med alla de härliga namnen...nu är de väl där igen snart?? Ha de så bra...Kram Karina

    SvaraRadera
  8. Underbart smörgåsbord för ekorren!
    Jag undrar så hur det går för "vår" ekorre, den med svullna kinden; vi har inte sett den när vi har varit vid fågelmatningen de senaste gångerna.

    SvaraRadera
  9. Eva i Tyresö,

    en skön kväll utan spanska, ja:), men spanskan tar ju inte slut för det. Den finns kvar.

    kram!:)

    SvaraRadera
  10. Mona,

    ekorrarnas livstid är kort och intensiv. Den här ekorren är rätt ny, troligen en årsunge. Den som fanns i vintras har vi inte sett. Mårdar och andra rovdjur är stora fiender, för att inte tala om trafiken.Men säkert var den stränga vintern också svår för många av dem

    Ha det bra du också!
    kram!

    SvaraRadera
  11. Monica,

    tack!:) jag blir riktigt rörd över dina ord.
    När det inte är tvunget att fara bort så....En liten kille på dryga året är nog viktigare än alla spanska ord i världen:)
    Vi har just kommit hem från en heldag med många intryck som jag skall berätta mera om senare. Det gick bra för vår del:)
    Varm kram.

    SvaraRadera
  12. Annika,
    de är underbara,kloka och fyllda med humor alla Muminböcker.
    Brödträdet är välbesökt, minst sagt:)

    Kramar!

    SvaraRadera
  13. Ann-Mari,

    så småningom får den nötter att ta för sig av men inte ännu.
    Det var precis det som hände, han visste med en gång när han fick se mig att mamma skulle fara bort.
    Det har varit en jättefin dag på många sätt. Tack!

    kram
    givetvis så måste tjejerna bestämma vad Uuno skall heta:)

    SvaraRadera
  14. Olgakatt,

    de brukar var duktiga på att komma ihåg, ekorrarna. Värre är det med skatorna som också gömmer. De glömmer!
    Det finns ju mat här hela vintern så det går inte någon som helst nöd på någon av dem om de händelsevis skulle glömma en gömma

    SvaraRadera
  15. Oljekritan,

    vi fick en helkväll rent kvalitativt. Riktigt bra att lilla W. visade hur han ville ha det:)
    Så länge som det är så här varmt hålls rådjuren i skogen, nu också lätt uppskrämda p.g.a. att jakttiden pågår en månad ännu, men sedan...kanske..om de finns kvar
    Det är alltid spännande att se hur många av dem vi känner som återkommer
    Karinkram!

    SvaraRadera
  16. Mian,

    vi ser den varje dag ett antal gånger...men den är rätt missnöjd med att en stor del av staketet är borta:)
    Hoppas att ni får se er ekorre snart igen

    SvaraRadera
  17. Vi borde lära av ekorrarna och äta mer frön och nötter. Fast jag har å andra sidan ingen Karin som dukar upp åt mig ;)

    Klokt av mamma att stanna hemma. Det vore ju för trist att bli förknippad endast med mammas frånvaro. När jag gick på yoga en gång i veckan brukade resten av familjen äta blodpudding. Till slut, när jag sa att jag skulle vara borta en kväll skrek Krusidullan: NEJ! Inte blodpudding!

    Tack för varma ord och kram! Här får du en tillbaka!

    SvaraRadera
  18. Krönikören,

    absolut! Mera frön och nötter!:)
    De här fåglarna och korrarna är rätt så bortskämda, det måste medges, men så har de matbordet utanför ett bageri också. Det kanske förklarar en del?:)

    Det var just det vi insåg! Spanskan fick vara, den tar ju inte slut...

    Tack för kramen! Skönt att det blev bra till slut!

    SvaraRadera