onsdag 23 november 2011

Förgyllning....

av vardagen är nog ett måste just nu. Jag känner av mörkret, känner hur jag blir trött och hängig och det vill jag inte vara.....det liknar ju inte någonting så vad göra ?
Att koka kinuskisås kan hjälpa...den ser ju ut som en gyllene sol....litet för söt i min smak men man måste ju inte äta allt man kokar......
Dagen ser ut så här idag! Som en kvällsskymning. Det har regnat också
men då var jag inne, låg på golvet och lekte med lilla W. Det är urskönt att vara leg. lekare ibland...men den lilla W. ville ut i novemberdiset så det var bara att dra stövlarna och kläderna på...
Men vad skulle vi göra, vart skulle vi gå? Små killar som lilla W. får bestämma färdriktingen. Nästan alltid. Han valde förstås W. Egentligen självklart....
Vi gick västerut
genom alla prasslande löv, nu med tyngre och dovare ljud än tidigare. Vid träddungen stod en gammal grindsdel......den måste vi känna på ordentligt innan vi drog vidare....
Vi hittade en människa i diket. Vad gjorde den då? Lilla W. skrattade högt och glatt igenkännande åt sin mamma
som sågade och sågade och sågade tills granen föll som en fura (om nu en gran kan göra det:))
"Nu är lillajul-granen som klippt och skuren! Men det där är väl ingen liten julgran? Nää, men den växte där den inte skulle växa och då får den bli lillajul-gran istället"...sade lilla W.:s gransågande mamma och så bars granen in i farstun. Nu står den där i väntan på att bli satt på fot och vackert prydd.
Isidor var ständigt sällskap, hoppandes från mossbelupen sten till annan dito....var skall sleven/inspektörn vara om inte mitt i grytan?
Ja, så finns det förstås dammar som beter sig märkligt magnetiserande på vissa små killar på dryga året. När de små benen for på som trumpinnar för att komma till det spännande vattnet, så märkte jag hur jag plötsligt fick ben och armar som den värsta bläckfisk försedd med hökögon....dammar är farliga för smått folk....
Men vem bryr sig om sådant när man får möjlighet att bada sin grävskopa/frontlastare....
Med lite lirk och pock avslutades bilbadandet och vi drog åter vidare från farliga vatten
och pillade litet på gräset som komiskt nog har funnit sin plats på en gräsklippare.
Det blev litet gyttjegående, slafs, slafs...slurp. Av och an, av och an...många gånger
och efter en stunds grävande i sandlådan, så var det dags för att gå in till lunchen som väntade....och jag fick plötsigt en sådan lust att dricka en kopp kaffe....av helt outgrundliga skäl:)

Det gäller att ta vara på de goda stunderna i tillvaron. Skiner inte solen får man se till att liva upp tillvaron på annat sätt.

Nu väntar surdegar på att bli satta....hmmm, glada surdegar:D

34 kommentarer:

  1. Vilken härlig dag ni haft! Hugga egen julgran är kul, så länge barren inte tränger ner i nacken på en..
    Kinuski gillar jag, lite sött men gott!
    Bra att du njuter av dagen, det gör jag med. Nu väntar lussebullar på att bli bakade..

    Stor varm kram

    SvaraRadera
  2. Tina,

    det är härligt att ge sig ut på äventyr och se på världen med "nya" ögon. En liten parvel ser så mycket mera än vad en äldre sådan gör:).
    Sött men gott, ja! Men bara liiiiite för min del.
    Bra att du också njuter av dagen och lussebullarna blir bakade på fredag hos oss.

    Likadan kram!:D

    SvaraRadera
  3. Varför vet inte jag vad Kinuski är..nåt Åländskt påfund förstås???..vilken mysig dag du haft det med lilla W..vad skönt med en energikille att leka med..Lycka till med baket...låter sååååå gott med surdegslimpor ju..Kram kram //Karina

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig dag fast det blir rätt fort mörkt ute i regnvädret!
    Ha det skön kväll!

    SvaraRadera
  5. Oj Pettas så glad jag blir när jag läser ditt inlägg+bilderna till! Du anar inte vad de sprider ödmjukhet & värme till en smålänning som tror att hon ligger i lavendelfälten...hi,hi. De där små "liven" med trummpinnar till ben och vi med bläckfiskarmar. Det som vi kallar livets efterrätt? Kom då osökt att tänka på den där såsen du gjorde, är det kolasås? eller?
    Kram på Dig, varm och ärlig!

    SvaraRadera
  6. Oljekritan,

    hmmmm....tror att påfundet är ryskt men det kan ju betyda åländskt också:D. Vi var ju ryska ett tag. Kolasås rätt och slätt, men det skrivs på olika sätt, kinuski, tsinuski...sött och gott bestående av grädde, socker, sirap, smör. Bara hälsosamma ingredienser:)
    Men jag äter hellre surbröd!
    Kramkram!
    Karin

    SvaraRadera
  7. Annelis hantverk,

    man får försöka göra mörkret ljust!:)
    Ha en fin kväll du också!

    SvaraRadera
  8. Monica i lavendelfälten,

    ligg kvar, för all del!
    Stig inte upp förrän våren gör sig påmind!
    Det är kolasås med andra ord, ja.

    Ha en fin kväll!

    Efterrättskram
    Karin

    SvaraRadera
  9. Vilken jättefin julgran, eller lillejulgran. Den ser perfekt ut!
    Och finfin dag fick ni!
    Vi har en exakt likdan kaffepanna på skären. Men numera används den mer för te :-)
    Blev glad då jag ser en sådan här på din blogg!
    Kramar i mörkret!!

    SvaraRadera
  10. Visst tar mörkret på krafterna! Jag tycker det är jättejobbigt också.
    Men vilken mysdag ni fick ändå och både kaffe och glad-sur-deg är ju toppen:)!
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Kinuskisås hörde jag först om när M A Numminen sjöng om den och tog då reda på vad det var. Honom gillar jag, härligt galen och kreativ! Såsen tar jag i synnerligen små portioner, tycker den svider i halsen.

    SvaraRadera
  12. Härlig upptäcktsfärd, ser jag... Deltar ju själv ganska frekvent i sådana, med lilla O... snart två år. Hon säger så glatt "farmor" om och om igen. Bara en sån sak... :)
    Har redan köpt två julklappar till henne! Hur ska detta sluta?!

    SvaraRadera
  13. Annika,

    julgranen är riktigt fin och den levde som sagt farligt redan innan den blev plockad idag:)

    Vissel-Johanna tror jag att kaffe/tepannan kallas. Kanske jag rent av "norpar" den när jag far dit nästa gång. Lilla W. dricker bara välling och vatten ännu:)

    kramar!

    SvaraRadera
  14. HeLena,

    en tröst är ändå att den mörka månaden november har visat så många ljusa sidor i år..och snart är det advent och många tända ljus. Mörkret tar på när det blir så konstant. Måste hitta på någon ljusterapeutisk åtgärd:)

    Kram

    SvaraRadera
  15. Detta var en riktig ladda- batterierna dag! Fin bild-dagbok :-)
    Kram
    Ann-Mari

    SvaraRadera
  16. Hahaha nej, man behöver inte äta allt man kokar :)) Och inte allt någon annan kokar heller :)) Vad du är klok och skojsig :)

    Men vilken vacker gran. Ser tät och fin ut, mycket bättre än min. Det kommer att bli vackert hos er med den :)

    Verkar som att ni haft mysigt ute och man brukar bli sugen på kaffe sedan. När vi flyttade till vårt hus fanns en liten damm bakom huset. Vi tog bort den. Vågade inte ha den kvar med tanke på att det skulle springa snabba små fötter.

    Mina sandalfötter mår toppen. De har aldrig mått bättre. De mår bra och jag mår bättre. Tack fina du för dina kommentarer hos mig! Kram :)

    Ann-Louise

    SvaraRadera
  17. Olgakatt,

    jag upplever också kinuskisåsen som väldigt stark. Den är väldigt söt så jag kan tänka mig att det är därför det bara blir för mycket om man tar för mycket.(hm...det där sista var nästan som att slå knut på sig själv:))
    M.A.Numminen är så härligt galen så man kan inte annat än tycka om honom.

    SvaraRadera
  18. Ailas,

    Lilla W. grymtar nog någonting som liknar mrmrmmor och pekar på mig:).
    Lilla tvååriga O. kommer att tycka att hon har världens snällaste tomte, helt säkert
    Tur att det finns solstrålar!

    SvaraRadera
  19. Ann-Mari,

    ja, det var det men ändå så tycks inte dynamon orka med riktigt; jag får trampa som attan för att hålla batteriet laddat:). Måste nog hitta på något roligt varje dag för att klara mörkret

    kram
    Karin

    SvaraRadera
  20. LyckligaPraliner,

    ja, nog är det en lycka att man inte måste äta allt man tillreder:).

    För att ha haft en dödsdom hängande över huvudet hela tiden så fick granen ett riktigt fint slut. Den växte i ett dike under en telefonledning så de måste bort. Och riktigt slut är den ju inte ännu, nu skall den kläs vackert och glädja tindrande barnaögon och klättrande katter.

    Dammen skall kläs över så länge lilla W. är liten och inte förstår. Det är för riskabelt med den....

    Härligt med sandalfötterna! Mår fötter bra mår människan bra, det hör ihop.

    Kram :)

    SvaraRadera
  21. Vilken tuffing, kaffepannan. Håll hårt i den ;)

    Om jag skulle nämna ett skäl varför jag mår bra här så är det ljuset och mycket sol. Oj, vilken energi jag får. Jag visste inte att jag är så känslig förrän jag nu (långsamt) har vant mig vid strålande sol i princip årets alla månader. På film skiner ju solen i december här i USA och jag trodde länge att det var "filmsol" men så är det inte. Det gör gott.

    Tycker er dag var jättefin och det finns ju verkligen små trix att pigga upp sig med när det är grått och tidigt mörkt. Ni gör det så bra!

    Kramar!

    SvaraRadera
  22. Vilken skön vandring! Sånt piggar upp. Likaså kakan väl? :)
    Fina bilder!
    Här blir det lång arbetsdag igen, har nästan inte varit med om ngt liknande på många år. Jag hade redan i höstas planerat att plocka fram lite julpynt i tisdags. Få se om ens adventsstaken kommer fram i år... Nåja, nog ska den väl det. Men ännu återstår två lååånga dagar, i övermorgon hinns det ju ännu.
    Jag klagar inte!!! Bara berättar ngnstans och det är här.
    Ha en fin dag!
    kram

    SvaraRadera
  23. Lotta,

    ja, den är tuff, vissel-Johannan!

    Solen, ljuset är så oerhört viktigt för att man skall må bra och ha energi. Det ser man bra i samhället på människors humör. Nu är de flesta smått håglösa och gråa själva men så fort solen tittar fram blir vi som solar vi också...
    Lyckans dig som har bosatt dig nära solen!:)

    Vi försöker så gott det går och en liten en med mycket energi i sig genererar också en del åt andra i sin omgivning.

    Kramar!

    SvaraRadera
  24. Lisbet,

    vandringarna med lilla W. är alltid uppiggande och intressanta. Tårtan får vi smaka på lördag då stora T. fyller 10 år! Såsen kan göras långt i förväg:)
    Har förstått att du har hur mycket som helst att göra just nu, men tid kommer för annat senare. Säkert får du adventsljusen på plats du också. Jag känner så väl igen hur det där är när man har mängder att göra. När man väl är ledig så är man trött.
    Ha en god fortsättning på dagen!
    Kramar!

    SvaraRadera
  25. Ursäkta en okunnig person - vad är kinuskisås? Ser mörkt ut ute men visst kan man alltid liva upp det hela som ni gjorde med en fin vandring bland höstlöven. Vi har mer ljus på vintern här i norra Kalifornien vilket är härligt. Jag minns en november i Stockholm när det var dimma nästan varenda dag och sol 3 timmar på hela månaden! Det var litet smått deppigt. Glada surdegar. :) Det är bara hos Karin de förekommer. Kramar!

    SvaraRadera
  26. Anne-Marie,

    det tycks vara ett väldigt åländskt, finländskt,ryskt fenomen detta med kinuskisås. Det är rätt och slätt en kolasås till kolatårtor eller bakelser:D. Grädde, socker, sirap och smör. Gissar att ursprunget är ryskt men är inte säker alls.
    Ljuset är så livsviktigt för humöret. Det märker man när det uteblir men snart svänger det igen och allt blir ljusare. Kommer snö så känns allting lättare igen fastän man får skotta sig fram
    Men man kan förgylla dagen på olika sätt medan man väntar på att ljuset återkommer
    Idag blir det bara glada degar som bakas ut här:)
    Kramar!

    SvaraRadera
  27. Mina små barnbarnspojkar vill också vara ute i ur och skur - så Mirren tillbringar två timmar varje dag EFTER förskolan på lekplatsen intill innan de går hem. I går berättade hon att det var mörkt en hel timme innan de motvilligt lämnade den.

    Fast jag känner själv att jag måste gå ut en stund varje dag trots att det är grått och trist. Solen finns där bakom molnen i alla fall.
    kramar från Ingrid

    SvaraRadera
  28. Musikanta,

    ja, barnen är sunda!:) De behöver också utelivet för att orka sova och vara vakna. Deras "arbetstid" är intensiv, minsann.

    Just nu skiner solen från en klarblå himmel. November överraskar! Glatt!
    Kramar!

    SvaraRadera
  29. Kinuskitårta var min favorit när jag var barn. Har aldrig försökt själv. Brukar ibland till födelsedagar göra "succétårta". Det är också en gammal klassiker, med nötbotten och kaffesmakande smörkräm.
    Känns lite tidigt att såga gran nu! Vad är lillejul?

    SvaraRadera
  30. Karin på FOX,

    succétårtan låter god.
    Låter bekant med nötbotten och mockakräm

    Lilla jul är kvällen innan första advent och här har den firats åtminstone så länge som jag har funnits, nästan i hundra år så där. En liten gran brukar tas in, typ bordsgran, inte så stor som den som min dotter sågade omkull igår:).De små brukar få en liten julklapp som lillajultomten kastar in genom dörren.När jag var barn handlade det om en julgransboll av choklad eller en pepparkaka.
    Nu har traditionen förändrats och lillajulafton börjar likna den "riktiga" julen.Många familjer äter fullständigt julbord redan nu på lördagkväll.
    Vi gör det inte utan väntar till julafton.

    SvaraRadera
  31. Du tar så fina bilder och berättar så levande, Karin! Jättetrevlig läsning!

    SvaraRadera
  32. eva i Aten,

    tack! Så glad jag blir! Tack tack!

    SvaraRadera
  33. Jag undrar om "lilla jul"-traditionen firas på andra platser också, eller om det är något åländskt. Det låter mysigt.

    SvaraRadera
  34. Karin på FOX,

    Mysigt är det nog om man håller det inom vissa gränser.Jag funderade jag också runt det hela och frågade Uffe om han har firat lilla jul som är född i Helsingfors och det har han gjort, så det tycks åtminstone vara en finlandssvensk tradition. Här på Åland har den blivit väl mycket för att vara i min smak, nästan som en julafton i egentlig mening med fullt matbord och julklappsutdelning även åt vuxna, fullt upp med pynt osv.
    Vi firar inte på det sättet utan låter de små få varsin liten liten julklapp av tomten som bara slänger in klapparna.

    SvaraRadera