tisdag 29 november 2011

De allra första för i år....

Idag sände jag iväg två julhälsningar som behövde komma iväg i god tid på grund av ömtåligt innehåll.
Jag tycker om att skriva julhälsningar till vänner och bekanta, gärna lägga in någon extra liten gåva som på något sätt har med mottagaren att göra. Ingenting dyrt utan helst någonting som jag har skapat själv. Det är tanken som skall räknas....

För det mesta så gör jag mina egna kort....men redan under juldagarna går jag igång och klipper, klistrar och gör collage av de kort som vi själva har fått. Jag återvänder det mesta på något sätt, om inte till julkort så till paketkort...jag sparar inte utan sätter genast i gång och återanvänder. På det sättet har jag alltid färdiga kort att skriva utifall att jag inte har tid att göra egna när nästa julkortstid är kommen. Ofta räcker lagret till dotterns hälsningar också.

Det är inte helt okomplicerat med hälsningar i juletid. När jag fick känslan av att några av julhälsningarna som vi fick var "nödda och tvungna", bara för att det skulle vara så och inte var komna ur hjärtat och av egen vilja, så ville jag inte vara den som trissade upp onödiga måsten hos andra med att uppehålla hälsningar som inte kändes äkta. Jag slutade sända julkort till dem, slutade med "pingpongandet" vid juletid som bara lämnade tomhet kvar.

En julkortshälsning skall kännas äkta och varm....

Mycket riktigt så föll ett antal av de tidigare årligen återkommande julkortshälsningarna bort. Eftersom jag inte "svarade" så sände de inte kort längre och jag tror att vi berörda var lika befriade allihopa. Skuldkänslor försvann som hade funnits helt i onödan. Onödig barlast att gå och dras med. Jag orkar inte hålla ett sken uppe som inte skiner av egen kraft.

De vackraste, glamourglittrande julkorten som vi fick till min barndomsfamilj, kom från släktingar i USA.
En tysk immigrant, Louis Prang, öppnade en litografisk affär i New York och började tillverka de första amerikanska julkorten. De kort som fanns i min familj har jag givit vidare till museét. Även jag har mina gränser för vad jag klipper sönder:D

Seden att sända julkort började i England för ca 180 år sedan

Det första julkortet som trycktes var målat för hand och visar ett festande sällskap flankerat av scener ur de fattigas vardag. Det var grundaren av Victoria-och Albertmuseét i London, sir Henry Cole som beställde det av konstnären John Calcott Horsley. Han ville illustrera orättvisorna i samhället, hur en del frossar och mår bra medan andra fryser och hungrar. 1000 kort trycktes. Den enstaka företeelsen blev en alltmer populär tradition i Europa. Sedan spred den sig till USA.

Den julklappsutdelande tomtens konstnärlige skapare Jenny Nyström var den som förändrade traditionen i Norden. Istället för julbocken så kom tomten, som enligt folktron vakade över hus och hemman, med klapparna.

Världens minsta julkort sändes till prinsen av Wales år 1923 i form av ett risgryn. Förutom adressen hade avsändaren lyckats skriva en julhälsning och också ritat en bild på det. Gör om det den som kan men lägg risgrynet i ett kuvert innan ni sänder iväg "kortet":)En vänlig rekommendation så här i allmänhet bara.

Världens största julkort sändes iväg år 1968 av hemvändande amerikanska soldater till kvarvarande kamrater i Vietnam. Kortet var 9600 meter långt och vägde 2 ton. Det levererades i form av en pappersrulle med chartrat flygplan.

*****
Ikväll skall en lagom stor julhälsning till Stuttgart göras klar :D
Ha det gott!

14 kommentarer:

  1. Får man tillräckligt många risgrynskort så räcker det kanske till julgröten.
    ekonomiska
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Såg hela den där rullen framför mig, tänk så många som blev glada mitt i det meningslösa kriget..
    Jag har också sållat i mitt julkortsskickande, får inte bli ett onödigt måste som inte känns från hjärtat.
    Tycker dina från Amerikatt är så fina, jag har en låda som alla mina gamla sparade ligger i.
    Är lite svag för gamla motiv med glitter...

    kram o ha en fin kväll

    SvaraRadera
  3. Margaretha,

    ja men visst, man måste ju vara praktisk. Kanske det är den nya given att sända ett gryn eller en flinga till julkort istället och önska sig många många så gröten är räddad:)

    SvaraRadera
  4. Tina,

    den julkortsrullen måste ha varit något alldeles extra, dels för dem som gjorde den för att inte tala om hur det säkert kändes för mottagarna.

    Tänk ändå att du såg att det Amerikakort i lådan:). De är av yngre datum än de som finns på museet. Uffe har alla sina mostrar där:)

    kram och godnatt!

    SvaraRadera
  5. Sitter här och funderar. Skulle du vilja ha julkort? Jag har oanvända (om jag inte missminner mig) som jag inte använder mer (de är oskrivna).
    Jag kan skicka dem om du tror du kan återanvända dem?

    SvaraRadera
  6. Karlavagnen,

    gärna det!:)
    Jag återanvänder dem gärna.
    Skriv till min e:postadress: madame@aland.net
    Jag har någonting jag vill fråga dig
    Då får du adressen samtidigt.

    SvaraRadera
  7. Men så fint! Så personligt och vackert.
    Jag har också skrivit en del julkort idag, jag tycker sånt är ganska kul.
    Och ja, jag har också sållat i leden numera.
    Ja, USA kan sina julkort. Det går fortfarande att hitta sådana där gammeldags julkort här. Det finns ju en uppsjö.
    Gillar ditt återanvändande massor!
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Vi sparade alltid julklappspapperet när jag var barn. Men det gällde att se upp med etiketterna - det kunde finnas flera stycken - så att rätt mottagare fick paketet.

    Vi har en del vänner vi bara "byter" julkort med men jag tycker det är gott att veta att de finns kvar och någon gång leder det till mera kontakt efter många, många år. Det gjorde det alldeles nyligen när sonen till bekanta vi bara haft julhälsningskontakt med i nästan 30 år hörde av sig på telefon och berättade att hans far hade gått bort. Men också att föräldrarnas kylskåp är tapetserat med mina julbrev... Så jag lovade fortsätta skicka även om hans mamma nu är dement och inte lär skriva några kort mer själv.

    SvaraRadera
  9. Jag har faktiskt nästan slutat att skicka julkort som jag skickar med posten. Skickar istället hälsningar med fina bilder via email. Min mamma skickar jag fortfarande vanliga julkort till eftersom hon inte har någon dator. Så sant du skriver. Visst skall det vara äkta och menat. Inte något man gör bara för att det skall vara så. Tror att det är rätt vanligt dock att folk skickar för att det "skall vara så". Och man "betar av" sin lista som man bör skicka till. Glömmer aldrig en gång när brevbäraren i Enebyberg (där jag växte upp) lade en hel hög med julkort i vår brevlåda - kort som inte var till oss. Han var nog så trött på alla julkort att han bara stoppade ner dem i närmaste brevlåda. :) Kramar!

    SvaraRadera
  10. Annika,

    Tack!:)
    Härligt att det går att få tag på den äldre typen av julkort ännu. Jag har förstått att julkortstillverkningen är enorm i USA.

    kramar!

    SvaraRadera
  11. Olgakatt,

    Vi har också personer som vi byter julkort med och det känns helt rätt, vi vet att vi lever alla, trots att vi inte hör av varandra annat än till jul. Ett hjärtligt livstecken.
    Med en del människor känns det inte påtvingat alls, känslan finns där.

    Julklappspapper och snören sparades och sparas här om de är i bra skick. Varför kasta om de fortfarande fungerar. Ett bra miljötänkande! Ekonomiskt också.

    SvaraRadera
  12. Anne-Marie,

    för min del måste det inte heller vara julkort gjorda för hand eller köpta. Jag blir precis lika glad över ett e:postjulkort med en personlig hälsning bakom.
    Ett sms är inte fel det heller, inte när hälsningen kommer från hjärtat. Det är det det hänger på...det skall vara menat, äkta och det känner man också om det är eller inte.
    Lite statustänkande finns det nog i julkortssändandet också, då det skall vara, precis som du skriver och då blir hälsningen helt förfelad. Det är sådana julkortshälsningar som är bortsållade här hos oss. Att många föredrar att sända e:posthälsningar till jul är också en ekonomisk bit i sammanhanget. Att sända julkort kostar pengar. Posten har det bra i dessa tider:)
    Dessutom tar det mycket av ens tid om man har fullt upp annars. Ifjol sände vi endast tre julkort, resten fick gå via e:post och radion.
    Man måste vara praktiskt och inte tillåta sig få dåligt samvete för att man inte följer "mönstret" och alla onödiga måsten. Det är känslan, hälsningen som är det viktigaste.
    Skrattar åt den brevbäraren som bara fick nog, fastän han inte gjorde som han skulle...men jag gissar att korten gick vidare trots allt fastän senare.
    Kramar!

    SvaraRadera
  13. Jag skickar julkort till samma vänner och släktingar som jag gjort de senaste 30 åren. Även om man inte träffas så ofta är det ju lite extra besvär och en tanke som ligger bakom. Men jag tycker det är lika roligt att få en hälsning via datorn numera.
    Fina julkort du har gjort. Jag fick i alla fall en idé av dig nu!
    Kram från Ingrid

    SvaraRadera
  14. Musikanta,

    så gör man ju:). Det är roligt att bli påmind, påminna om att man finns och lever.
    Kanske vi får se idén?
    Kram

    SvaraRadera