tisdag 4 oktober 2011

Omaka par?

Senaste fredag under min brödutkörarrunda i stan fick jag se två omaka "vänner". Redan på håll såg jag att kissekatt var "förföljd" av skatan och så småningom ledsnade den lurviga gula på det hela och gjorde några utkast mot det bevingade sällskapet, som inte alls lät sig bekommas. Kissekatt fick inte vara i fred och tydligen var det dags för ett litet samtal, nos mot näbb, för katten stannade under en släpvagn och inväntade skatan.
Skatan synade mig ett ögonblick, där jag satt i bilen med kameran framför ansiktet. Antagligen bedömdes jag ofarlig för sedan ägnades jag inte den minsta lilla uppmärksamhet längre...
Kissekatt försökte diskutera, det kunde man se, men den näbbvisa såg bara uppstudsig ut och hoppade på runt omkring släpvagnen...
Ibland var kissen uppe, ibland var skatan...så där höll de på länge och väl...av och an, upp och ner. Jag tog många bilder men kan förstås inte visa alla...
och att en viss kattherre började bli frustrerad över skatsällskapet gick inte att ta miste på...
Jag kunde nästan höra hur han gruffade och småsvor. Skator!!!
En riktig kurragömmalek....ibland var kissekatt bakom skatan som....
undrade vart kompisen försvann...
Tittut!...äh, katteländet ser mig inte så....
jag smyger väl på bakifrån....
Givetvis så var det skatan som hade övertaget....
och när den systematiskt började nypa i kissekatts prydnad, svansen....
så hörde jag hur den gula skönheten svor högt.... svansen slog av och an...skatan nöp och nöp...
...ända tills kissekatt fick nog av sällskapet och tog ett skutt ut på vägen...
-"men hej, vart tar du vägen?".....

"vänta, jag kommer jag också".....
"here I am"....tycktes den näbbvisa säga och så försvann de båda två under min bil...
Och där var de och där satt jag. Så vad göra annat än att starta bilen.....
I backspegeln såg jag hur kissekatt rundade en husknut i illande fart med en flygande skata i hälarna...

Skatorna tycks nästan alltid ha övertaget när det gäller andra djur. En enda gång har jag haft en katt som har tagit en skata och det var Atlas som hade en självkänsla stark som ett lejon. Han trodde nog att han var det också för han smög på rådjur som den mest självklara sak i världen.
Att han tog en skata var nog bara för att han inte förstod bättre.:)
Men i övrigt så brukar alltid skatorna klara sig.

Så även denna gång. Tror jag.
För vad som hände bakom husknuten vet jag ju inte....

24 kommentarer:

  1. Du är ofarlig så länge du har kameran framför ansiktet. Fast det är ju inte kameran som gör det utan det räcker med handen.

    Göm ena ögat, se genom fingrarna med ena ögat, och du upplevs som ofarlig.
    Visa båda ögona och du är livsfarlig.

    SvaraRadera
  2. Har ni inga mobbningsförebyggande åtgäder på er ö? Kattastrof!
    Margaretha
    som aldrig sett
    något liknande

    SvaraRadera
  3. Bosse,

    tack för rådet! Det kände jag inte till men givetvis så skall jag utöva det "ofarliga" när det behövs. Skatorna brukar ju vara väldigt mycket på sin vakt så jag fattade inte riktigt att jag bara ignorerades så där bara:D

    SvaraRadera
  4. Margaretha,

    kattastrof är det! Håller med! Måste nog bilda en mobbningsklinik för katt:)
    Jag förstår knappt att katten var så tålmodig som den var...

    SvaraRadera
  5. En klassisk Karin-berättelse! :) Du verkar alltid vara beredd med kameran. Skator är intressanta fåglar. Otroligt intelligenta för det mesta och orädda. Kisse fick sig nog en tankeställare och undviker de svart-vita fåglarna framöver. :) Kram!

    SvaraRadera
  6. Anne-Marie,

    :D, kanske det?!
    Kameran är med nästan jämnt och ständigt, utifall att...
    Skator och kråkfåglar är överhuvudtaget intressanta och intelligenta.När barnen var små hade vi en tam korp...en upplevelse om något:)
    Jag tror inte att den mjuka raringen blev befriad från sitt efterhängsna sällskap förrän den kom hem innanför dörrarna. Verkligen en envis näbbvis sak.
    Kram!

    SvaraRadera
  7. Och det kanske inte var första gången heller de här två träffades:) Vem vet. Jag har också sett, hur skator kan retas med kattor här hemma.

    SvaraRadera
  8. Vilken skön bildserie du har fångat!
    Tur att denna kisse inte hade samma jaktegenskaper som Atlas :-)

    SvaraRadera
  9. Hahaha spänning och dramatik igen! Tur att du har kameran med så mycket. Stackars katt! Skator är mycket irriterande fjäderfän och vet precis hur de ska retas och ställa till det. Till råga på allt skrattar de också. Men de är vackra när solen skiner på dem. När jag var liten hade mina släktingar en tam kråka i garaget. En jätteorm i källaren. Massor av tamråttor som mat åt den. Och en insmugglad ödla från utlandet som var 20 år gammal. Tja, du vet helt normalt alltså :)) Själv var jag ju en fjällko idag så ;))

    Annars så har vi ätit kanelbullar idag. Det är tydligen "kanelbullensdag" idag :)

    Ann-Louise

    SvaraRadera
  10. Sirkka,

    det verkade känna varandra, så man vet ju aldrig!

    SvaraRadera
  11. Mian,

    katten gjorde några utkast mot skatan nu och då, men mera för att jaga iväg den. Atlas var Atlas, Nimrod också kallad:).

    SvaraRadera
  12. LyckligaPraliner,
    inte utan att jag kände att jag ville "rädda" katten...men skatan var också så härligt busig på något sätt. Skator och kråkfåglar är som ett släkte för sig vad gäller att retas och provocera sin omgivning:).
    Absolut helt normalt:D, haha....

    Kanelbullens dag har vi inte firat på rätt sätt men äppelefterrätt med vaniljsås blev det i alla fall, dagen till ära:)

    SvaraRadera
  13. Som en film ju..rena Naturrutan..eller Ett i naturen ju..fin katt..jag tycker inte om skator...men de verkar ju haft lite kul ihop, eller nåt slags utbyte av varann..en vardags lek...du är framme med kameran, irätt tillfälle..kul..Idag hade vi kanelbullens dag på jobbet..tjohoo Kaffe och kanelbulle 15 kr..hade kö hela dagen...suck..trött nu i kanelhuvudet...Kram och godnatt...kissesin...kussesin..

    SvaraRadera
  14. Oljekritan,

    önskar att jag hade kunnat filma med kameran, vilket jag nog kan om jag hade kunnat:O.
    Jättevacker katt men skatan var också fin och rolig fastän katten inte var riktigt nöjd. Men ändå så fanns en viss nyfikenhet hos katten
    Femton kronor är billigt!:) Undra på att kön var lång. Var rädd om kanelen och sov gott!
    Kusinkram!

    SvaraRadera
  15. Håller med Oljekritan, du skulle filmat och skickat in till Mitt i naturen. Du hade bergis vunnit ett pris!

    kram

    SvaraRadera
  16. Hihi! Tack för den fina narutupplevelsen ;-)
    Kram!

    SvaraRadera
  17. Det där blev en riktig Fablernas Värld! Du kan Karin och har alltid kameran med där det händer. Fint!

    Kram och tack igen för grattishälsningarna!

    SvaraRadera
  18. Tina,

    :D, jag måste lära mig alla funktioner på min kamera. Att göra film också, givetvis!

    Kram!

    SvaraRadera
  19. Lotta,

    det händer mycket runt omkring oss i vardagen och naturen är outtömlig på upplevelser:)
    Kram!

    SvaraRadera
  20. Lotta,

    Fablernas värld, djur är också människor!:) Den gillade jag.
    Ibland har man lite tur och finns där det händer små ting i världen.

    Kramar!

    SvaraRadera
  21. Vilken serie! Haha, och du är alltid beredd med kameran, det är bra.
    Skator är ju fräcka och kaxiga och högljudda.
    Tänk att inte ens katter ger sig på dem. Orädda fåglar verkligen.
    Kram!!

    SvaraRadera
  22. Annika,
    ibland måste man ha litet tur också:) och kameran var ju med.
    Skatorna är ett släkte för sig, helt klart:)
    Kram!!

    SvaraRadera
  23. Härlig bildserie, Karin! Det är nästan som om du fått dem att agera enligt ett manuskript!

    SvaraRadera
  24. Ann-Mari,

    Tack!:D Jag får bli en liten Ingmar Bergman nu för kattor och skator:)))

    SvaraRadera