tisdag 11 oktober 2011

Med tisdagsfacit i hand..

Dagen har i stort sett ägnats åt att packa och etikettera skorpor. Litet av en löpande band-känsla uppstod ett tag....det är monotont att göra samma sak i timmar.
En liten paus i solskenet på utsidan gjorde jag förstås. Cikorian har slagit ut några senkomna blommor till insekternas glädje. Däremot blev jag inte särskilt glad när jag läste nyhetsnotiserna idag. Inte utan att jag fick lika rött hår av hastigt påkommen ilska som påskhäxorna skall få...
Jag kan inte för mitt liv förstå människors handlingar ibland. En älg hade förirrat sig över ett staket och hamnat i en karpdamm i en egnahemsträdgård, där den befann sig ett par timmar. När den tog sig ut från trädgården stod en "hjälte" där och sköt den. Det är det jag inte kan förstå varför man skall skjuta allt vilt som tappar bort sig tillfälligt. Man kan läsa om sådant nu och då. Hade man väntat ett tag hade den säkert tagit sig tillbaka till skogen så småningom. Är människan så rädd för naturen, så urbant fördärvad att man inte kan låta allt ha sin naturliga gång? Vore det inte lika bra att skjuta alla felparkerade bilar också? Bilarna är mycket farligare än skogens djur. Min tillfälligt röda hårfärg har bleknat en aning sedan i morse men är fortfarande ilsket rött.....grrrr...¤#¤#&¤
Det röda ilskna inom mig tappade gnistan rejält när jag träffade Augusta i kväll...kurriga gullhönan:)
Jag har varit med lilla W ett par timmar när hans mamma gick på kurs i spanska. Det var första gången för den lille herrn, 15 månader, att inte ha varken mamma eller pappa med sig på så lång tid som drygt två timmar....men det gick bra, förstås
...och om det skulle knipa så hade mamma lämnat en liten ask med russin som tröst...han tog några som jag också fick smaka på, men som han tog tillbaka nästan genast och åt upp själv:). Jag blir antagligen förkyld för lilla W. är schnubig...men det kan min kvällsdate vara värd
Skorna med kardborreband var också väldigt roliga att öppna och stänga, öppna och stänga. För övrigt så är det annars fart under galoscherna, för nu kan han gå, klättra (högt och snabbt), knäppa igång alla apparater som finns i hemmet och mycket mera...som att dra Isidor i svansen med jämna mellanrum...ett passligt handtag som går förbi nu och då...
så Isidor satt för det mesta på bordet och tittade på....förbjuden plats men jag låtsades inte se:)
Och jag tänker inte skvallra.

Nu väntar ett litet skutt i säng för jag skall tidigt upp och fortsätta packa in chokladtårtorna som står i kylen.
I morgon far allting i väg med Transmar mot Helsingfors.
Godnatt världen!

18 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du känner inför hur människor förhåller sig till naturen och djuren. Man kan verkligen ilskna till inför den attityd som många har. Och tänk på alla djur som utnyttjas för medicinska experiment. Människan har ett stort karma till alla djur på den här planeten. Kanske du kan använda några läkeörter så att du slipper bli schnubig. Fina katter du har. Kramar!

    SvaraRadera
  2. Blir ledsen att läsa. Det är obegripbligt hur folk tänker och går på.

    Det låter mums med skorpor och lilla W ser go ut där med russin :)

    Chokladtårtor låter ljuvligt gott. Jag skulle inte kunna hålla mig om jag hade så mycket gott omrking mig!

    Kramar!

    SvaraRadera
  3. Håller fullständigt med ang. älgen! Kanske vore det lättare att förstå, om det det hade varit en björn i trädgården. Människan har kommit långt bort från den "naturliga" naturen.- Du har annars haft likadana sysslor som jag, varit tillsammans med en energiknippe, som vill titta och känna på allt:) Det roligaste och mest intressanta sak är att knäppa på och av allt, som knappar och brytare har!

    SvaraRadera
  4. Anne-Marie,

    ja, nog är det rent förtörnat hur människan tänker. Inte skjuter man en ko för att den tar sig in på fel ställe. Isåfall skulle vi få skjuta djur dagarna i ände, för här hos oss travar de över gården som den mest självklara sak. Du har helt rätt vad gäller vårt karma gentemot djuren.
    Måste nog ta till örtakonsten för min egen del nu:)
    Katterna är dotterns, så jag är mormor åt dem.
    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Lotta,

    jag blir både arg och ledsen, känner mig förtvivlad. Det finns så många märkliga rädslor...

    Lilla W är en riktigt go´liten spjuver...full i bus:)
    Chokladtårtorna är ljuvligt goda, men när man bakar och lagar sådana i tid och i otid blir åtminstone jag mättad bara av doften. Jag känner nästan aldrig att jag vill äta av dem. Däremot tar jag ett fingerprov nu och då när jag tillreder dem, måste ju veta att de blir goda. 71 % choklad:D. Det är mums. Du har receptet i min receptkolumn till höger i bloggen. Högst upp. Jätteenkelt och jättegott!

    Kramar!

    Chokladtårtor låter ljuvligt gott. Jag skulle inte kunna hålla mig om jag hade så mycket gott omrking mig!

    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Lotta,

    nu fick jag delar av din kommentar med i mitt svar:). så kan det gå ibland!

    Kramar!

    SvaraRadera
  7. Sirkka,

    ja, det är ledsamt, mycket.

    Lilla W är precis likadan. Det skall knäppas av och knäppas på i det oändliga. Tro inte att jag fick tända lamporna när det blev mörkt:D. Det skulle gunstig herrn göra, vilket han givetvis fick göra. Han lär sig ju samtidigt en massa på köpet. Fulla av energi är de!
    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  8. Konstigt att de inte kunde få älgen tillbaka till sitt rätta habitat? Kanske är det något med beteendet att det inte funkar, att bara skjuta låter så konstigt?! Jag skulle springa fort om jag såg en och kan ingenting om skogens konung..
    Min förbaskade förkylning vill inte ge med sig, fick den sannolikt av lille R.

    Ha en fin dag i grannlandet, fast nu är du nog på god väg..kram

    SvaraRadera
  9. Vem säljer dina ! tårtor i Helsingfors?
    På Bondens marknad????
    Näe skjuta älg som kämpat livrädd...näe

    Kul med W . Klart att han finner sig hos er.
    Härligt men ack dessa virusar!!! De älskar oss.
    Kram från eva i tyresö

    SvaraRadera
  10. Bedrövligt med älgen...
    Det tycker faktiskt jag också. Ledsamt.
    Stackars älg som kämpat sig upp och sen blir han brutalt skjuten.
    Antar att det inte är älgjakt hos er ännu heller, och dessutom skjuter man då i skogen och inte på tomten. Ack ja.,,
    Måste leta upp er tidning på nätet.
    OCH du ska till det vackra Helsingfors!!
    Kram!!

    SvaraRadera
  11. Tina,

    skogens konung är verkligen ståtlig att möta och även jag retirerar om jag möter en älg. Det har hänt ett par gånger, men jag lovar, om inte älgen känner sig trängd,annars är störd på något sätt eller har kalvar i närheten, så schappar den lika snabbt som människan gör.

    De är sega de där förkylningsbobborna som små R och W-n delar med sig:).

    Jag har inte farit någonstans, jag har varit otydlig. Det är det stora transportbolaget Transmar som tar brödet med sig till Helsingfors. Jag håller mig hemma på ön:)'

    Krya på dig- kramar!:D

    SvaraRadera
  12. Eva,
    Företaget heter Eat & Joy och finns i Gloets saluhall(Kluuvin kauppahalli) på Alexandersgatan 9 i Helsingfors. Jag missförstod uppgifterna tidigare om att det hette Bondens marknad. Fel fel sa´Lasse Brännström:). De säljer ekologiska produkter. Förstås! Och det här är den andra affären de öppnar i Helsingfors och öppningen sker på lördag.

    Och vet du vad som kom hit idag? Som låg i vår postlåda? Just det! Historien om någon. Tusentusen tack! Jätterart av dig!

    Varm kram!
    Karin

    SvaraRadera
  13. Bedrövligt med älgen...
    Annika,

    jag vet faktiskt inte när och om det blir älgjakt i våra trakter, men likafullt är det under andra ordnade förutsättningar som en jakt sker och den kan inte jämföras med skjutandet av vilda djur som irrar sig in i förorter och städer. Jakt handlar de facto också om viltvård. Jakten pågår alltid inom vissa förutbestämda områden.

    Nej, vi skall inte till Helsingfors, det blev ett missförstånd. Som insnöad ålänning trodde jag att hela världen kände till att Transmar är ett transportföretag som kör varorna till Helsingfors. Jag står kvar på Åland och vinkar adjö:)
    Men jag skulle väldigt gärna vara i Helsingfors.
    Kram!!

    SvaraRadera
  14. Annika,

    jag vet inte hur jag beter mig idag men jag lyckas ta ord från kommentarerna in i mina svar. Först Lotta, och så nu du...
    Ack ja! Den där ålderdomen:)
    Kramigen!

    SvaraRadera
  15. Jag håller med, varför skjuta den? Den ville ju alldeles säkert inte vara där och hade så fort den kunnat letat sig tillbaka till sina marker. Det är ju inte så att älgar går och letar mat i soporna som andra djur. Men machomannen (är rätt säker på att det var en man) var säkert överlycklig över att få använda geväret. Nej, människan är en grym och egoistisk varelse.

    SvaraRadera
  16. Krönikören,

    ja, det kan man fråga sig! Helt säkert hade den sökt sig bort mot sina marker bara den hade fått litet tid på sig. En ann´kan ju också förirra sig ibland utan att ha för avsikt att göra så.:)

    SvaraRadera
  17. Jag läste också om älgen och tycker det är urbota fegt att skjuta på sånt ställe.

    Småfolk kan verkligen hitta på smått och stort och man kan ha svårt att hinna med i svängarna :-). När ens egna barn vuxit upp kan jag ha svårt ibland att förstå att man hann och orkade.

    kram

    SvaraRadera
  18. Strömmas sida,

    jag blev upprörd över sättet, jag också!

    Ja, när man tittar sig bakom och tänker på allt som hände när de var små, så förstår man inte någonting alls:). Men det är väl just därför man skall vara yngre när man får barn, kan jag tänka mig. Nu är det helt annorlunda när man bara "lånar" en stund nu och då.

    kram!

    SvaraRadera