måndag 3 oktober 2011

I röjartagen

Vi röjer i lidret och är fullständigt övertygade om att en del av vedlidret har stått intakt sedan början av nittonhundratalet när skolan var i full gång......
Nu har vi lyft ut allting, också mycket bråte som har tornats upp i högar under årens lopp, så där som det plägar göra. Somt skall brännas, somt skall föras till återvinningen och somt åker i soporna men den gamla pulpeten blir kvar här hos oss.

Min första tanke var att den skulle få tjäna sina sista dagar som en blomlåda/piedestal ute i trädgården nästa sommar, men jag gjorde en snabb omvärdering. Pulpeten är i alltför bra skick för att bli behandlad så. Den skall putsas ren och oljas in precis som den är, eventuellt skruvas till någonstans när vi har synat den litet noggrannare. Nu står den tillfälligt under en presenning till senare i höst när den skall lyftas in igen....
Nu inser jag plötsligt att alla dagböcker som finns kvar från den tiden också får sin givna plats:)
Pusselbitarna faller sakta på plats...
På bilden som är från 1930-talet ser man att det är just den typen av pulpet som de använde då. Kanske att någon av dem är just den pulpet som vi har tagit fram ur vedlidersgömmorna? Lärarinnan är Emilia Pettersson ( som blev kallad Petta i folkmun, därav vårt företagsnamn Pettas) Emilia kallade sig själv för Emmy. Stolen som står bakom Emmy/Petta finns kvar än i denna dag och skall få samma behandling som pulpeten.
Dåtidens barn var inte alls annorlunda än dagens. Det syns inte på bilden, men i nedersta hörnet kan man skönja årtalet 1921 eller 1927...
Ett stift låg kvar i en av lådorna och bläckfläckarna som aldrig går ur.....

En annan skönhet hittades också....rostig och vacker men intakt så när som på en sprint..
Aha, i lidret hittade jag också beviset på vart alla mina frökapslar av opiumvallmo tog vägen i fjol somras:). Mellan brädorna i en listad brädhög fanns resterna...
Jag hängde upp dem till tork i lidret och förundrades över att kapslarna försvann sakta mak för att helt försvinna....kvar fanns bara stänglarna. Någon liten fyrbent sötnos med stora mössöron och svans, har haft en liten opiumhåla för sig själv och levt glada dagar. Den har med all säkerhet också bidragit till en viss vallmonisering av markerna i omnejden....

Så skönt det är att röja....snart får vi så pass mycket utrymme att vi kan lyfta in trädgårdsmöblerna som har blivit flere för varje år som gått. Många bord och stolar, bänkar och parasoll skall snart få vila i sitt vinterkvarter.

Dagen slutade med solskensväder efter allt regn.

27 kommentarer:

  1. Tror att jag kommer och röjer tillsammans med dig, vilken skatt du funnit!
    Kul att få veta bakgrunden till Pettas namnet också och tänk så snurriga mössen måste ha varit på festen!

    kram

    SvaraRadera
  2. Åh vad bra att du sparar den!!!

    SvaraRadera
  3. Tina,

    en riktig skatt med sin egen historia...vet du, jag tänkte på dig och trodde väl det att du också gärna skulle ha varit med idag:).

    Mössen kanske hade en balettuppvisning för skogens alla smådjur när de blev snurriga. Nej nu barkar det riktigt åt skogen vad gäller min sagofantasi,haha...

    kram!

    SvaraRadera
  4. Karlavagnen,

    det måste bara bli så, den är i alltför bra i skick. Gissar att den har lagts ut i lidret någon gång för att bli ved men...
    De byttes ut mot pulpeter för endast en person litet senare i historien.

    SvaraRadera
  5. Pulpeten är ju underbar - något för barnbarnen att göra sina läxor vid?
    I vår fattiga skola hade vi gamla pulpeter - inte med fast bänk, men annars nästan likadan.
    Ni får kanske starta en AA avdelning för mössen - eller ska det heta AO?
    Margaretha
    hög på
    endorfiner
    - kanske märks..

    SvaraRadera
  6. Margaretha,

    Ingen dålig idé:). Pulpeten är vacker och mycket stadig men ändå smäcker.
    Jag har redan åtgärdat det hela vad gäller mössen. Inte kan de ju droga sig på det där viset i fortsättningen så lidret har upphört som opiumvallmotork och om det nu inte hjälper mot abstinensbesvär och så vidare, så måste vi starta en AO-klinik för skogsmöss.
    Karin
    som tycker att endorfinhögheten enbart är charmig och påhittig.

    SvaraRadera
  7. Vilken charmig bänk, med fina bläckfläckar!

    SvaraRadera
  8. Opiummöss - det var det värsta!!!

    SvaraRadera
  9. Vad spännande att röja och hitta lite av varje med gamla grejor.

    SvaraRadera
  10. Freja,

    ja, och naturligtvis så skall de charmiga fläckarna vara kvar. Jag har för den delen hittat ett bläckhorn av något slag tidigare...tror det håller på att bli ett museum av det här, snart:)

    SvaraRadera
  11. Christina,

    ja, hade inte du opiummöss tidigare i ditt kök?
    Eller var de av en annan kaliber?:) Var är Okeyko för den delen?
    Har hon setts till?

    SvaraRadera
  12. Strömmas sida,

    här är mycket spännande som vi hittar med jämna mellanrum. Vi har snudd på blivit arkeologer av något slag:)

    SvaraRadera
  13. Provar igen, det verkar som om mina kommentarer inte syns?

    SvaraRadera
  14. Nu kom den ju fram! Men de som jag gjort på Bongoinlägget, de syns inte. Skumt.

    Roligt att ni har så mycket historia kvar. Var rädd om den!

    SvaraRadera
  15. Ja, vad bra att du sparar bänken! Vilken fin historia och de svartvita bilderna som du visar.

    Skatter!

    Kram

    SvaraRadera
  16. Krönikören,

    det tycks vara många som har problem med kommenterandet, inte bara till min blogg utan också annars. Blogger!!
    Synd att jag missade kommentaren till Bongoinlägget:(
    Vi hittar litet historia nu och då:) och vi är rädda om den, jag lovar!

    SvaraRadera
  17. Lotta,

    Tack!:) Givetvis så måste en gammal klenod sparas. Tänk, där har den skatten stått i snart hundra år och väntat på att bli använd igen, fastän nog tanken från början troligtvis var att den skulle brännas som ved. Jag kan gott tänka mig att de andra gick den vägen. Upp i rök. Tur att den här blev kvar:).

    Kram!

    SvaraRadera
  18. Vilken historia på Pettas, och jättekul att veta hur det fått sitt namn.
    Tänk så speciellt med den gamla bänken ni hittade. BRA att den ska rustas och sparas!
    Mössen blev väl spattigare än vanligt efter de opiumtripparna, hehe...
    Jo, de om ngra finns väl i gamla lider.
    NI ser väl upp för sorkpest då ni röjer...
    Kramar!!

    SvaraRadera
  19. Annika,

    det finns mycket historia i våra knutar:).
    Jag glad över bänkhittet! Tur att den inte blev ved för länge sedan utan glömdes bort och fick en massa gömmande bråte på sig istället:D.
    På landet, i skogen finns möss hur mycket som helst så givetvis är de glada över en liten opiumtripp nu och då:D.
    Vi har inte sorkpest på Åland. Tillsvidare, tack och lov.
    Kramar!

    SvaraRadera
  20. Vilka skatter ni har! Och roligt med skolans historia. Jag vet precis hur det luktar i sådana gamla pulpeter för när jag var ung hjälpte jag pappa renovera en gammal skola. Där fanns allt möjligt gammalt material kvar...och underbara kartor!
    ha en fin dag
    Ann-Mari

    SvaraRadera
  21. Ann-Mari,
    ja, vi har en del härligheter i knutarna:).
    En gammal karta har vi hittat men man har klippt ut Finland eller Sverige på den...minns inte riktigt, måste titta efter.
    Ha en fin dag du också!
    Här skiner solen!
    Karin

    SvaraRadera
  22. Solen skiner här igen också, härligt! Har varit ute en stund. Ni har hittat fina saker i gömmorna:) det är roligt att röja när man samtidigt kan göra fynd av gamla saker. Jag kan förstå dig precis! Det är fint, att den gamla pulpeten kommer tillbaka till skolbyggnaden!

    SvaraRadera
  23. Sirkka,

    javisst är det härligt med solen! Bäst att njuta så länge man kan nu, för vi vet ju alla att det brukar bli rätt klent med den biten litet längre fram.
    Nu är pulpeten inlagd i lidret igen, men nu bara i väntan på att blir omhuldad och omskött på bästa sätt innan vi tar in den i huset igen där den var för många, många år sedan:).
    Man kan väl säga att den kommer hem igen?

    SvaraRadera
  24. Underbar gammal skolbänk! Jag försökte få tag på gamla grekiska skolbänkar i trä när vi fixade Svenska Skolan i Hersonissos(Kreta), men det var tyvärr omöjligt.
    Ska bli kul att se den när den är klar!
    Lycka till med alla projekt!

    SvaraRadera
  25. eva i Aten,

    javisst är den underbar. Jag kommer troligtvis bara att rengöra den ordentligt och låta den ursprungliga färgen och patinan vara kvar. Det känns mest naturligt så ...
    Tack, tack!:)

    SvaraRadera
  26. Du är omgiven av intressanta saker Karin! Vilken fin skolbänk och och gamla dagböcker dessutom. Riktiga skatter. Allt känns så nytt här på USAs västkust och det finns inte riktigt samma historia med hus och ting. Kram!

    SvaraRadera
  27. Anne-Marie,

    här har tiden stått ganska stilla och i jämförelse med USA så har den knappt rört sig alls:D. Vi hittar ett och annat nu och då men småningom så skall allt vara hittat som kan hittas. Dagböckerna är skatter och skall också bevaras som sådana. Tillsvidare har vi dem här hos oss och inte i landskapsarkivet, för hit kommer gamla elever och deras barn och barnbarn och vill läsa. Vi är hundra procent säkra på att ingen skulle gå till ett dammigt källararkiv någonstans.
    Kram!

    SvaraRadera