onsdag 12 oktober 2011

Från morgon till kväll

I beckmörkret innan klockan hade slagit halvfem trevade jag mig upp. Jag hade just stängt av ringsignalen på väckarklockan i tron på att det var den som hade väckt mig. Men icke sá Nicke, det tjöt högre än högt någonstans i huset. För ett ögonblick trodde jag att jag hade legat i en konstig ställning och fått någon nerv i kläm eller akut tinnitus och vickade huvudet av och an för att få ordning på kotorna. Det enda som hände var att det knakade litet extra:). Ljudet var väldigt högt men ändå inte så starkt att Uffe vaknade. Han sov gott och så tänkte jag att han skulle få göra också. Jag måste bara hitta det pipande tjutet och få tyst på det.
Sonen sov på övre våningen. Så där vandrade jag från rum till rum som en vandrande vålnad.
Men nejdå...jag gick bet. Och att ljudet fanns inne i mitt huvud trodde jag inte längre, för tjutet ändrade beroende på i vilket rum jag var. I tv-rummet lät det som värst.
Efter att ha väckt Uffe, som genast, innan han var ordentligt vaken visste vad det var som felade, fick vi äntligen tyst på tjutet. Brandvarnaren i tv-rummet hade blivit nertagen från taket och låg på översta hyllplanet i en av bokhyllorna och larmade. Jag kunde ju inte se det! Batterierna var slut....
Uffe dök ner i bädden igen och somnade om, jag gick till bageriet och började packa chokladtårtor, litet tidigare än jag hade tänkt mig. Tala om väckarklockor som heter duga!
När solen steg upp i öster gömde sig månen bakom en av lönnarna i väster. Jag såg den nog, fastän den ville leka kurragömma:). Ljuset var magiskt så jag fortsatte att vandra i trädgården, nu nyduschad klädd i morgonrock.....grannarna är vana:)
Bergenian har ljuvliga färger just nu och känns krispiga precis som tulpanerna känns i vårliga tider.

Vi har båda blivit besiktade idag. Tandläkare Remmer har synat oss noga, putsat litet plack och tandsten, lackat med fluor och så var det klart ett år framöver igen....andra ärenden sköttes samtidigt. När vi har ärenden till stan så försöker vi ordna så mycket som möjligt på samma gång. Listan för nästa stadsbesök har redan påbörjats....
Solen sken vi hemkomsten men bara tanken på att gå ut och börja jobba i trädgården tycktes mana fram regnskurar titt och tätt...hösthimmeln är omväxlande och vacker.
Gräsmattan ser ut som ett prickigt tyg....för varje dag singlar flere och flere löv ner och där får de ligga. Jag räfsar inte bort näringen...när våren kommer finns knappt någonting kvar längre. Vindarna för bort en hel del och det mesta blåser till trädgårdslandet, resten sköter maskarna om
.....men visst, det finns fortfarande grävjobb kvar, men inte mycket. Några spadtag till och så är det gjort, men så länge inte frosten har tagit de sista blommorna finns någonting att ta vara på för insekterna
Just innan mörkret föll så började molnkanterna att glöda som eld....
för att en stund senare vara i full låga...vilka färger hösthimlen bjuder på just innan mörkret tar över
Det är alltid extra roligt när jag har varit till brevlådan och hittat spännande paket. Idag kom Historien om någon, från Eva med anledning av musen som dribblade garnnystan här för någon dag sedan!
För någon vecka sedan kom en bok om Kottens hemlighet från Olgakatt. Nu skall det läsas sagor när stora T. och lilla W kommer på besök. Men först skall jag läsa dem själv.
Tusen tack båda ni rara!

14 kommentarer:

  1. hu vilket dramatisk uppvaknande, tur att Ni hittade oljudet..och inte odjuret...vilka fina foton...brinnande moln, jättesnyggt..Jo fullmånen ä' där, här i Örebro med---stor och rund, och håller en vaken på natten..månpåverkad..jadå..är du?? Barnböcker 'är bra..så roligt att läsa för barnbarnen..och se på bilderna...jag skulle vilja skriva en barnbok och illustrera, vore så skoj..ska det nån gång...Kram Karina

    SvaraRadera
  2. Vilka vackra och dramatiska bilder, helt underbara !

    SvaraRadera
  3. Oljekritan,

    ja, fast ibland förstår man ju inte att det är dramatiskt utan tror att man har felet i sig själv:), vilket i och för sig borde vara väldigt dramatiskt.
    Ibland är jag mångalen, ibland inte. Nu för tiden sover jag som en stock...okay, bara inte brandvarnaren börjar konstra.
    Du skulle säkert skriva en härlig barnbok, börja med en gång och skjut inte upp..
    Karinkram!

    SvaraRadera
  4. eWa,

    tack, naturen är storslagen och bjuder på det ena fina skådespelet efter det andra:).

    SvaraRadera
  5. Älskar Kottens hemlighet! Läste den ofta för tjejerna...
    Du milde vilka vackra hösthimmel bilder Karin! Konstverk :-D

    SvaraRadera
  6. Det är inte roligt att bli väckt av brandlarmet, undrar varför det batterierna tar slut i otid? Hos mig larmar de med ett intervallpip när de börjar ta slut och ALLTID på natten..
    Tur var väl att du inte fått tinnitus över natten!
    Bilderna på himlen är riktigt dramatiska, nästan lite spökfilm över dem. Nu ska jag ta mitt 'snornäsa' och gå och lägga mig, godnatt!

    kram

    SvaraRadera
  7. Ann-Mari,

    nu blir det för min del att läsa för småpojkarna:). Jag älskar sagor själv också. Väldigt mycket. Ofta finns så mycken klokhet gömd i orden.
    Himlen bjuder på konstverk i dagar som dessa:). Nu är det bara att knäppa.

    SvaraRadera
  8. Tina,
    nej, det är inte roligt, men ändå var det litet roligt,för min hjärna hade säkert gått igång innan jag gjorde det. Den slog tre glada, ungefär musiktrudeluttar allra först innan jag hörde ljudet.Ungefär som om den sade att vakna nu sömntuta! Det låter knasigt och är kanske det också men det bjuder jag på:). Är min hjärna så funtad att den mjukstartar mig och min själ så är det okay att ta litet oljud en sekund senare.
    Man får ju i och för sig vara glad över att brandvarnaren fungerar även nattetid:) men batterierna kunde ta slut på dagtid. Så borde de vara konstruerade.
    Spökfilmsmoln! Javisst är det sådana, men så blir det halloween snart också:), fastän jag inte firar.

    Stackars dig med snornäsan! Lägg den på en egen dyna så du kan sova lugnt:). Just nu är jag helknäpp men det går om, jag lovar.

    Godnattkram!

    SvaraRadera
  9. Ja, det där ljudet från brandvarnare är inte att leka med....men det är bra att de finns, såklart!

    Vad härligt med böckerna, tycker om båda. Jag älskade när någon läste för mig när jag var liten tjej.

    Bilderna på "eldhimlen" är så vackra. Kan tänka mig hur det kändes att stå där ute och nästan kunna ta på allt

    Kram!

    SvaraRadera
  10. Lotta,
    vi har dramatiska himlar här för det mesta, kanske beroende på närheten till havet. Under hösten och framemot advent infinner sig ofta den där magiska blå timmen, men givetvis annars också.:)
    Jag blir aldrig mättad,njuter fullt ut av allt det vackra.

    Att läsa sagor och böcker för någon är dubbelt nöje...

    Ha en riktigt fin dag!
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Så roligt att veta att boken är hos dig nu.
    Den är så finurlig som böckerna sällan var på 50-talet.
    Vilken dag med pip och vackra moln.
    Sidensvansarna flockas här nu och nötskrikan flyger omkring så vacker --men hest kraxande mellan husen.Höst-kram från eva i Tyresö

    SvaraRadera
  12. Eva,

    ja, till stor glädje för oss alla bokläsare och lyssnare:). Tack än en gång!
    Idag blåser det, också!:) Det gör det så gott som alla dagar just nu och vi väntar på stilla väder för nätläggning...siken finns ju därute.
    Höstkram från oss två också!

    SvaraRadera
  13. Vad roligt att du dokumenterade dagen på detta sätt.
    GILLAR!
    Vilket uppvaknande till det där tjutet, inte kul. TUR att mysteriet löstes.
    En vacker dag hade ni också.
    Historien om Någon ÄLSKADE jag då jag var liten Den var så spännande och mystisk, tyckte jag. DET är verkligen en BRA barnbok!
    OCH Lena Anderssons böcker är alltid så FINA och vackra!
    Krmar från ett Reston där det fullkomligt öser ner...

    SvaraRadera
  14. Annika,
    tack för det:)!
    Egentligen så var det inte så farligt för min egen del, jag är så seeeg den där tiden på morgonen så det tar tid innan jag kan ta in vad som verkligen är verklighet:).
    Det är faktiskt första gången jag kommer i kontakt med Historien om någon.
    Kramar från ett Åland som badar i solsken för tillfället:)

    SvaraRadera