torsdag 8 september 2011

Smartphone, eller inte?

Fredagens tema har Olgakatt givit oss och som vanligt så pratade jag högt för mig själv vid datorn…."vad i fridens namn skall jag skriva om Smartphone"? Uffe, vid sin dator en bit ifrån mig, svarade omgående att "skriv att du har en smartphone som är lika smart som den som håller i den"...?????....Hmmm...det kan ju faktiskt betyda vad som helst det:).

Jag har ingen Smartphone, så det måste bli ett inte, fastän jag nog förstår att det kanske skall finnas en motivering till varför också. Jag har ingen motivering heller. Orsaken till "intet" är att jag inte har behov av en Smartphone.

Vilket i och för sig betyder att jag inte har någon bild av en sådan, så jag visar bilder som jag tog under torsdagen då vi var till Tellskär i ett ärende...Bonäsfjärden låg blank som en spegel

Jag tänker inte skaffa mig ett behov heller så länge jag klarar mig utan. Jag förstår mycket väl att det är bekvämt och också upplevs som nödvändigt att ha en Smartphone för den som rör på sig mycket och sällan sitter vid sin dator i hemmet eller på jobbet. Men för min del så känns det totalt onödigt….... jag har mitt jobb och mitt hem på samma ställe, där tillgång till tre olika datorer finns och jag har min gamla trogna gsm om jag reser bort eller lämnar Pettas domäner på något sätt. Det räcker...

Jag tycker inte att jag behöver vara nåbar jämnt och ständigt. Under arbetstid så ringer de flesta hit på den stationära telefonen eller mejlar…några få ringer på gsm-n och många messar. Jag ser om jag har missat ett samtal och på jobbtelefonen kan man prata in ett meddelande.

Ibland undrar jag hur vi klarade oss utan all teknik bara för några år sedan. Nu är det nästan mera regel än undantag att man ser människor med en telefon i örat eller en Smartphone som man sitter och skriver på, tar bilder med......behöver vi verkligen var uppkopplade så mycket hela tiden? Detta som en liten fråga i allmänhet...

Det är åter dags att hålla öppet i dagarna tre....den sista helgen innan Öppna gårdar-helgen.
En vän, Magga, är på kommande hit för några timmar under fredagen. Madeiraminnen kommer med all säkerhet att diskuteras; våra vandringar vi gjorde tillsammans i januari och februari. Det skall bli fint att ses igen fastän på den här ön, den här gången.................

16 kommentarer:

  1. Jag förstår precis och jag tror många känner som du gör. Jag visste inte hur mycket jag skulle tycka om min SP. Den passar mig som hand i handsken.

    Kan villigt erkänna att jag är beroende på så sätt att jag vill alltid ha den med.

    Jag tror vi har skapat ett behov, för såklart gick det bra innan mobiltelefoner fanns. Lite mindre flexibelt men hey, det gick bra och vi saknade ingenting vi inte visste något om. Man delade på den stationära telefonen. Det var lyx att ha egen telefon på rummet. Hos min farmor i Wien delade flera hushåll på samma linje i många år. Det kunde tuta upptaget när man skulle ringa ut. Jaha, det vara bara att vänta lite och det gick ju det med.

    Men nu när saker och ting skickas snabbare och man kan kontakta varandra i princip 24/7 så skapar det både fördelar och mer stress. Inte undra på att vi behöver pausa från allt det här: internet, telefoner...iallafall för ett litet tag :)

    Viktigt är att man själv bestämmer och kan stänga av!

    Finfina bilder Karin!!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Jag är som Lotta, jag älskar min iphone, men visste inte att jag behövde en innan jag fick en på mors dag för ngra år sen. Nu är jag fast.
    Jag vill också alltid ha min telefon med mig, måste erkänna det. Det låter lite sorgligt då jag inser hur tillvand jag är.

    Jag ser det som en ren semster då jag är hemma, på många sätt, då jag helt kopplar av internet, och då även min iphone eftersom jag inte kan surfa runt på den utanför USA. Det har jag helt enkelt inte råd med då det är jättedyrt med alla "roaming charges". SÅ skönt med ett break ibland.

    Blir dock tokig på folk som ständigt ska titta på sin Sp, kolla Facebook, kolla internet, kolla resultat. USCH!! Blir tokig på sånt...

    Ja, inte sjutton behöver man ngn SP, men får man en är det lätt att fastna. DET kan jag intyga...

    Kramar från Annika som surfar in här under ett fruktansvärt regnoväder. DETTA är värre än Irene hos oss i DC!

    SvaraRadera
  3. Jag klarar mig också utan, håller med dig på många punkter om att ändå kunna vara tillgänglig. Mannen har en men jag känner inte något behov ännu. Men man ska aldrig säga aldrig..
    Dina bilder är rogivande och fina, de utstrålar ett lugn och det är så skönt.

    kram o trevlig helg på dig!

    SvaraRadera
  4. Lotta,

    jag tror också att jag lätt skulle bli van om jag hade en Smartphone. Jag har ingenting emot att det finns sådana, teknik överlag är någonting som jag tycker mycket om, den underlättar, den är snabb och vi når varandra snabbt men jag har helt enkelt inget behov av en Smartphone. Att det är dyrt att använda den har jag förstått och jag känner ett antal personer som stänger av funktioner för att spara på kostnader, i all synnerhet när de är utomlands.

    Det är precis som du skriver, bra att vi kan bestämma själva hur vi vill ha det:).

    Kramar!

    SvaraRadera
  5. Annika,

    tänker alltid på dig när du är i Finland, att nu har Annika semester från Internet:). Så gör jag också när jag har semester, man måste kunna koppla av när man kopplar av, sedan finns ju ändå alltid möjligheten att nå varandra med att sätta fingret på ON-knappen:).

    Där ser man, nu fick ni ovädret som ni väntade på för två veckor sedan! Hoppas att ni snart har det förbi. Här skiner solen, med små vitgråa ulltussar på himlen. Höstmorgon.

    Kramar!

    SvaraRadera
  6. Tina,

    jag tror att vi gör oss beroende av att nås och att nå, om man inte själv sätter gränser. Livet går faktiskt jättebra ändå att leva:).

    Men precis som du, så säger jag inte aldrig jag heller, man vet inte när det plötsligt uppstår ett nödvändigt behov. Men inte ännu!

    Apropå bilderna, så var det väldigt lugnt och harmoniskt en liten liten stund mellan störtskurarna igår på eftermiddagen och det är den stunden som jag lyckades få på bild:).

    Ha en skön helg!
    Kram
    Karin

    SvaraRadera
  7. Vackra bilder, speciellt de av vassen - de är som asiatiska konstverk i sin perfekta enkelhet.
    Hörde ett program om detta med social media på radion. Det blir allt vanligare att folk på en bjudning sitter och laddar upp foton på Facebook, eller skickar mess åt andra för att beskriva hur trevligt man har det just i det ögonblicket...det är ju bara att allt detta tar bort tid av nuet och umgänget man då har...
    fredagskram!

    SvaraRadera
  8. Ann-Mari,

    vi pratade om dem och konstaterade att naturen är som ett konstverk i sig själv, många gånger. Med en annan beskärning så skulle de sitta bra på väggen som ett asiatisk konstverk, helt riktigt.:) Kanske det blir så också...

    Det blir allt vanligare att folk sitter för sig själva på träffar, möten och ser till att vänner får bilder från nuet. Men på samma gång så tappar man nuet med dem man träffar. Intressant beteende. Vem bekräftar man egentligen? Sig själv?
    Fredagskram med solskensglimtar
    Karin

    SvaraRadera
  9. Jag saknar inte heller någon smartphone, inte just nu i alla fall. Jag är f ö inte med i fejsbuck heller :-)

    SvaraRadera
  10. Nilla,

    jaså, du är inte heller med i fejsbuck!:)...månne vi är av dinosauriesläkte?
    Men det går ju bra det också!

    Karin, inte heller med i fejsbuck

    SvaraRadera
  11. Jag är ganska anti mot allt nytt som folk bara "måste ha" och ställer mig också frågan: Hur klarade de sig tidigare? Hela den där utvecklingen mot pryl-på-pryl har gjort mig rätt illamående, för nog finns det bättre värden i livet än att stressa runt bara för att uppfylla behov som någon annan skapar? Jag går bara efter det jag behöver, resten struntar jag i.
    Ja, kärringen mot strömmen... det är jag, det!

    Fortsatt trevlig fredag önskar jag, sådant vill jag ha.

    SvaraRadera
  12. Den listige ser till att vi tror att vi behöver en ny pryl och sedan snurrar allt vidare och fler köper och marknaden mättas och då gäller det att skapa en ny absolut nödvändig pryl o.s.v. Här hos mig är hela huset fullt med prylar som ska sorteras och dammas och sparas.
    Jag har så mycket saker som håller mig sysselsatt. Är det bra? Eva i tyresö

    SvaraRadera
  13. Ailas,

    vi lever onekligen i ett prylsamhälle utan like, men ändå kan jag förstå att Smartphone kan vara bra för den som har det behovet, men att alla skall ha bara för att ha tycker jag är osunt. Det handlar förstås inte enbart om telefoner utan om mycket annat. Det finns en märklig statuspress på folk i allmänhet som tenderar att växa extra hårt inför julhelgen.
    Marknadsföringskampanjerna har enormt stort genomslag.

    Det är bra med kärringar-mot-strömmen:).Det behövs många sådana!

    Tack, jag tror att fredagskvällen blir lugn och skön. Hoppas att du får det lika bra!

    SvaraRadera
  14. Eva,

    Det gäller att vara listig själv:). Vi har nog alla mera eller mindre prylar som vi absolut inte har något större behov av....äntligen börjar vi här hos oss se botten på det hela...men ändå tenderar det att växa stora berg på nytt.

    Du skriver klokt, hur det hela jobbar...marknad som mättas och så tas nya tag för att skapa nya prylar, nya behov.
    Man blir inte en friare människa på det sättet, tvärtom så tenderar saker att låsa fast en...men så länge man kan avgöra saker själv så ....man måste inte ha allting.
    Och endel behöver sin Smartphone:D, intet fel i det....
    Har du börjat packa för Haverdal?
    Fin helg önskas!

    SvaraRadera
  15. Ja, hur klarade vi oss förr? Bättre planering, tror jag är svaret på mycket. Och att de sociala medierna inte fanns. Däremot kommer jag ihåg min mammas telefonpratande. Ofta och läääänge. Idag skulle vi kalla det uppdatering.

    Fotona på vassen är urvassa. Jättefina!

    SvaraRadera
  16. Krönikören,

    vi klarade oss bra! Vad jag minns :). Livet var inte så uppskruvat då som nu.

    Hahaha, jag minns också min mors uppdateringar...
    vårt telefonnummer, 12367...bakelit-telefonen, tung som en sten...den höll för långa och många samtal.

    Tack, vass är så in i vassen vackert:)!

    SvaraRadera