torsdag 15 september 2011

Den vår de svage kalla höst

är fredagens tema som Olgakatt har utmanat oss med ….ett annorlunda tema

När jag läste tematiteln förpassades jag många år tillbaka i tiden till min skolbänk i Ålands Lyceum. Min klassföreståndare och lektor i svenska var Sjobba, lektor Sjöberg d.y. Under hans lektioner analyserades inte enbart verbklasser och meningar i allmänhet utan också innehållet i boklig text. Många intressanta diskussioner fördes som jag tyckte om och som förräntades under kvällstid tillsammans med min mor. Vi läste högt för varandra och så vidtog analyserandet...vad menas, vad tänker författaren....Våra kvällar var verkligen fina:)


Jag kan läsa in många olika tankar i temat för dagen som baserar sig på Erik-Axel Karlfeldts dikt

Höstens Vår

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

Jag tänkte att jag skulle göra ett bildpotpurri av temat, ta bilder av ljung, av vita vågor på havet, se hur stormen drar fram genom trädkronorna....lägga till några egna ordsynonymer...

Men istället spinner jag en tråd om människans åldande….vi blir ju alla gamla om vi får leva:)

Hur tänker jag själv att min kommande pensionärstid, min ålderdom skall se ut?

För min inre syn ser jag den som en ny vår i mitt liv…även fast den tiden räknas till höst i livet

Höst är ju inte enbart förberedelsen på att somna in, gå till vila…höst är också tankar på nytt liv och höst är också stormar, mustiga färger, värme, erfarenhet…tid att göra sådant som man inte har haft tid med tidigare som t.ex. väva, måla, läsa, lyssna på musik, gå på konserter, teater och konstutställningar, vara i naturen, vid och på havet….bara vara under himlen, bara andas och bara leva gott utifrån sig själv och de allra närmaste. Att upptäcka och komma närmare sig själv…att släppa taget, yra iväg, bli stark inom sig …..

Allt detta är som att bli återuppstånden, få en vår på nytt när man får tid till sådant som åtminstone inte jag har tid till under min aktiva tid som företagare….

Nu är den stolta vår utsprungen/

den vår de svaga kalla höst.

Vad menas med svaga?

Menade Karlfeldt att det var de svaga som längtade till hösten? Nej, det tror jag inte, tvärtom, man skall vara rätt stark i sitt inre för att längta till sin egen höst. Längta och längta, man kan ju inte annat än följa med så länge man kan i livets olika årstider.

Jag anar att han använde ordet svage, kanske inte bara, men mycket för, att det passade så bra in i sammanhanget. Karlfeldt använde sig av klurigheter i sitt diktande, satte igång kugghjulen…

Men som med all dikt, all litteratur som binder en blir den tolkad utifrån läsarens egna erfarenheter och tankar.

Bortsett från den litterära aspekten så kan man finna våren ännu på hösten i t.ex ängssyran som alltid kommer på nytt efter sensommaren med nya fräscha blad.

Smaken är mildare än vårens smak. Så är det med många ”primörer” i höstligt trädgårdsland. En mera distinkt smak än under vårens vår. Höstens vår är mognare, godare… Så vill jag också vara som äldre, mognare, godare....som en lättsamt lekande harmonisk vårvind under mitt livs kommande höst.....

**********

Imorgon inleds Öppna gårdar på Åland....det är skördetid.

Av erfarenhet vet jag att jag inte hinner titta in på bloggen särskilt mycket, kanske någon gång mitt i språnget. När lördagen är över skall jag läsa fast mig och skriva svar på frågor jag har fått i awarder, grunna på ordet orkan, berätta om vad som hände under skördefestandet på Pettas...

Ha det riktigt gott alla!

(ps. bilderna är alla lånade från Internet)

26 kommentarer:

  1. Vad fint. Alltihopa! Dina ord och texter har en sådan melodi, vackert ackompanjerat med njutningsfulla bilder. Jag önskar jag kunde!

    Hösten är min årstid på alla sätt och vis.

    Ha nu härliga dagar under Öppna gårdar Karin! Jag önskar jag vore där. Något att planera för någongång.

    Jag ska busa lite...skriver mer om det imorgon.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Lotta i bustagen!:D

    Nu ser jag framemot ditt bus...

    Tack, men Lotta, om någon , så kan du! Jag är säker på att många skriver under min åsikt.

    Hösten är min årstid också fastän jag tycker om alla årstider väldigt mycket. Vintern är också toppen!

    Någongång så är du säkert här:).

    Stor kram till dig också!

    SvaraRadera
  3. Du sjunger nästan fram orden här, så ljuvligt.
    Kan nästan höra vågornas brus ända hit, Åland är vackert även i blåst! Att vara vid havet är så viktigt för mig, kanske är det mitt åländska arv.
    Det finns ju gott om sjömän i släkten...snickare också för den delen, när jag tänker efter.

    kram o ha en skön helg!

    SvaraRadera
  4. Tina,

    bilden längst ner är från Bohuslän:). Öar är vackra i blåst, hav är vackra i alla väder, så är det.
    Att det finns snickare i din släkt kan man nog inte missta sig på av någon outgrundlig anledning:D...

    Ha en skön helg du också!
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Tack så fint du skriver om ålderdom!
    Tänk att den kan vara så mycket positivt! Just det----nu är vi vid havet och solnedgången igår var UNDERBAR. Blåste gjorde det och strandpiparen gick i vattenbrynet. Härligt.
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  6. Det var en underbar tolkning av temat, Karin! Riktigt roligt också att läsa att din gamle lärare satt såna spår för livet.
    Har dagens skola plats för sådana diskussioner, tro? Och föräldrarna tid och ro att fördjupa dem hemma?
    Är i tanken med på Ålands gårdar i helgen!
    Bakade en Äppelemmy i går kväll för detsamma.

    SvaraRadera
  7. Jag tror det är många som ser sin ålders höst som en vår - i många år har jag sagt att "det och det ska jag göra när jag blir pensionär". Det är synd om dem som inte har något att se fram emot.

    Vackert skrivet och ackompanjerat av bilderna!

    SvaraRadera
  8. Eva,

    Tror att det handlar mycket om en inställning hos var och en, vad man vill göra av livet..att många möter sjukdom och motgångar behöver inte betyda att man ger upp utan att man gör det bästa av tillvaron likafullt.
    Ha det fint vid havet och solnedgången och njut så mycket ni kan!
    Kram från Karin

    SvaraRadera
  9. Olgakatt,
    Tack!:)
    Min lärare "Sjobba" har sått frön som fortfarande växer. Själv har han varit död i många år redan men jag tänker på honom med värme än i denna dag. Man skulle önska att dagens skola har plats, kanske...jag vet inte.
    Min mor läste väldigt mycket och för henne var det en stor glädje att ha någon att diskutera med. Jag lärde mig mycket på kuppen och trivdes som fisken i vattnet.
    Här har kommit folk i en lagom strid ström, ätit skördesoppa, köpt bröd och druckit kaffe, tittat på utställningen m.m. Riktigt trevligt utan att vi känner oss stressade. Nästa år får du se till att komma till Åland på skördefestdagarna!
    Äppel-Emmy går åt idag också här:)

    SvaraRadera
  10. Krönikören,

    Tack, jag tycker också att det är synd om dem som inte "kan" se framåt. Livet tar inte slut för att man blir äldre, tvärtom så finns det så mycket rikedom "där framme" att ta vara på:).

    SvaraRadera
  11. DET var riktigt fint skrivet, Karin. Ditt inlägg idag är det första på temat som jag sett, och jag inser att jag ligger lä...
    Vet du, denna dikt hade jag aldrig hört förr...
    Jag var, som sagt, tvungen att googla. Ändå tycker jag att jag är OK koll på dikter, men denna hade gått mig totalt förbi.
    Ja, det kan vara stor ide att plocka isär dikter och analysera dess innehåll som ofta är så flerbottnat.
    Fick en kommentar på min blogg idag att dikten är tonsatt och sjunges av Göran Fristorp och Helen Sjöholm. Den ska jag lyssna på så fort jag får tid.
    Tänker på er i allt ert roliga besvär i helgen!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
  12. Annika,

    TACK!:)
    Säg inte så, i lä är man för vinden, ingen annanstans. Vi skriver bara ur olika synvinklar:).
    Jag har hört dikten, och i all synnerhet rubriken på dagens tema, brukar man se här och där...
    Ser man på, där lärde jag mig någonting nytt jag också, den visan måste lyssnas på.
    Roligt besvär är helt rätt:). Ha det gott!
    Kramar!

    SvaraRadera
  13. Åh. vilket fint inlägg! Hösten är absolut min bästa årstid. Det är så himla härligt att äntligen få sätta på sig kläderna igen!
    Kram!

    SvaraRadera
  14. Vilken tolkning! Fängslande. Själv hade jag aldrig kommit i kontakt med dikten förrän jag såg den i Annikas inlägg. Den är fin, men emellanåt svårtolkad. Funderade också på det där med de svaga. Jag tror inte det är svaga som i svaga utan de som är svaga för hösten. Det är som du säger. det lämnas utrymme för tolkning till dem som läser det.

    Hoppas du får en riktigt fin vårlig hösthelg!

    Kram

    SvaraRadera
  15. Lotta,

    Tack!:) Hösten är fin, stämningsfull, spännande och omväxlande i väder. Och visst är det skönt att bylta på sig ordentligt igen, lika skönt som att klä av sig när vår och sommar kommer:).
    Ha det gott!
    Kram!

    SvaraRadera
  16. Taina,

    så roligt att du hittade hit!:)
    Tack säger jag!
    Det är det som är härligt med texter, man kan tolka dem på så många olika sätt.

    Hoppas du också får en riktigt fin vårlig hösthelg!

    Kram

    SvaraRadera
  17. Fint du skriver kära kusin...som värsta författare du är...skriva kan du,japp..
    Dikten är fin och jag läste flera gånger...man kan se den på flera sätt, var gång man läser--men nog är det slut på något...som var väldigt stark och vackert...tankar om ålderdomen...fina...om hälsan är god...nog kan det bli skönt, att sakta lugna ner takten och göra just det du beskrev, precis det man vill göra..låter bra tycker jag..
    Vi hörs sen..ska bli kul att läsa dina fem svar...sen när du har tid, berättar du om Öppna gårdar-skördefest...Kram Karina

    SvaraRadera
  18. Jag tror också som du att K. inte fick ihop något annat ord i sin dikt än "svage". Sätter också fart på läsarens fantasi...

    Fina illustrationer till strofen om älvens bröst! Jag kommer nog inte att kunna se vita gäss på havet i fortsättningen utan att tänka på brösten...
    Jag älskade som du mina svensklektioner på gymnasiet och min underbare lärare som vi diskuterade med till vansinne.
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
  19. Underbart inlägg! Jag vill inte titta ut genom fönstret och se det dystra småregniga väder som inte lockar till något alls, utan bara vara kvar i den känslan dina ord ger :-)
    Den 15:nde var en dag med ungdomarnas uppmaning "Ge mig tid!". På samma gång som det är sorligt att en sån dag behöver namnges, är det en behövlig påminnelse. Du och dina mamma - det kan väl inte bli mera kvalitetstid än det? Fint!
    kram,
    Ann-Mari

    SvaraRadera
  20. inte värsta författare....bästa författare menar jag..hihi...kram igen

    SvaraRadera
  21. Så fint inlägg Karin! Jag hade inte tänkt så om ålderns höst förrän jag läste dina ord, och ja, visst är det så som det ska vara när vi ser fram emot den.
    Jag läste Annikas ord om G. Fristorp och H. Sjöholm och lyssnar precis på deras sång, underbart:D. Som du vet är Helen en av mina favoritsångerskor så dubbel glädje fick jag hos dig idag.
    Varm solig höstkram!

    SvaraRadera
  22. Oljekritan,

    Tack, Karina!:) Jätterara ord av dig! Tar nog nobelpriset i litteratur så småningom, hahahaha.....du kommer väl till festen?:D

    Det är just det fina i kråksången när man läser och analyserar dikter, att man hittar många olika vinklar och det tycks inte upphöra, kugghjulen går igång:)

    Jag kan läsa förändringen, årstidsväxlingarna i dikten, den som vi också upplever som människor i våra olika åldrar.....

    Mina awardsvar kommer....
    Ha en riktigt finfin söndag!

    Karinkram

    SvaraRadera
  23. Musikanta,

    det kan ju tänkas att vi vill förenkla det hela för oss själva med att tänka så:D! Men vad K. tänkte lär nog ingen få veta...fantasin får flöda så länge folk läser dikten.

    Lärare med engagemang engagerar....:)
    Söndagskramar från ett Åland i höstsol
    Karin

    SvaraRadera
  24. Ann-Mari,

    Tack!:)
    Jag är glad om jag kunde förmedla en fin känsla, verkligen.

    Vi glömmer lätt att barn/ungdomar också är människor, inte någonting man bara klappar på huvudet när det passar i förbi farten. Det är bra att det finns dagar som påminner oss om det. Alla behöver få den nödvändiga kvalitetstiden/näringen för att kunna växa.

    kram,
    Karin

    SvaraRadera
  25. Oljekritan,

    där ser man, jag läste det till bästa fastän det stod värsta. Man kan ju vara en värstings bästing också:). Du är en sådan!! Super!
    Karinkram!

    SvaraRadera
  26. HeLena,

    TACK!
    Helen hör till en av mina favoriter också. Gåshud sprider sig över hela kroppen när man lyssnar på henne. Hon kan!
    Härligt om jag kan bidra till litet extraglädje!
    Nu blir jag själv glad också!
    Varm solig söndagshöstkram till dig också!

    SvaraRadera