tisdag 16 augusti 2011

"Ni är ju inte igelkottar"...

utbrast jag i morse när jag kom från bageriet.....
och tittade ut genom köksfönstret på "kottarnas" matplats.....
Där stod stjärtpennorna rakt upp på skatungarna som försåg sig med saffranspannkakerester som kottarna inte har orkat äta upp
Vi har fem eller sex skatungar som mera eller mindre "hemsöker" vårt ställe:). De bor nästgårds, i stenladugården...så vi är egentligen grannar, men snart kommer deras föräldrar att ge dem respass. Vi bara väntar på när så skall ske...
Varje år är det samma visa; det gamla paret får sina ungar och kör sedan iväg dem med buller och bång när sommaren närmar sig sitt slut.
Det kan gå riktigt hett till när avskedets stund är kommen.....ett evinnerligen tjattrande brukar pågå ett par dygn, jagande av varandra och så försvinner de unga ut i periferin......
När solen gjorde ett genombrott i molnen i morse, blev kontrasterna väldigt starka....och jag kände mig fullkomligt bländad. Nästan så att det gjorde ont i ögonen
Fantastiska skådespel, snudd på overkliga, man kan få vara med om den här årstiden under tidiga morgontimmar
Kaveldunen är i sin allra vackraste fägring. Undrar hur många som vet att kaveldunen räknas till en av de fjorton viktigaste överlevnadsörterna? Man kan använda roten som föda...man skalar den först förstås och så tuggar man den i sig, rå eller kokt.
Man kanske har ett trangiakök med sig när man skall överleva:)

Här bakas det pannkaka i långa rader. Igen. Paradoxalt nog så tänkte jag som mycket yngre, att jag aldrig skulle baka pannkaka och hemvete i mitt liv....
Tänk ändå hur det kan gå:D

Tillsvidare har det varit svenskar och skottar här...molnen ligger lågt, det har regnat en skvätt

12 kommentarer:

  1. Apropå fåglar så flyger det in flera i veckan i våra fönster. Igår låg det en gul/grön jättefin på altanen igen..
    Skatungar har vi gott om men de får inget godis av mig inte! De bara skränar och skitar ner.
    Men jag vill ha pannkaka, det är ju så gott!

    kram från mig!

    SvaraRadera
  2. Kaveldun hade vi i en stor golvvas ett år när jag var barn. Tills en kolv exploderade och täckte hela rummet med sina frön. Sen ville inte mor ha dem längre inomhus...

    SvaraRadera
  3. the shed,

    inte får skatungarna saffranspannkaka av mig heller, men de tar av igelkottarna. En viss skillnad:). Ikväll blir det andra bullar (gamla:)). Kottarna får äta vad de vill ha och om det finns någonting kvar i morgon lär vi nog dessvärre inte slippa grannbelätena hur vi än beter oss, är jag rädd för.
    Jag är väldigt noga med att servera fräsch pannkaka här så allt som blir över åker ut...jag lägger inte någonting i frysen. Då blir det ju gammalt där istället. :)
    För det mesta blir det inte någonting kvar av pannkakorna i caféet men nu när kundkretsen har krympit på grund av årstiden så händer det att ett par bitar ligger kvar när kvällen kommer och vi orkar bara inte, fastän det är hur gott som helst.

    kram!

    SvaraRadera
  4. Olgakatt,

    det är honaxen som exploderar:). Man kan åtgärda det med att lägga en tredjedel glycerin i vatten och låta örten suga upp blandningen innan man tar in den. Då lär den inte explodera...men jag har samma erfarenhet som ni hade....rummet fullt av kaveldun. Inte roligt alls.

    SvaraRadera
  5. Ålandspannkaka...jahadå..det gillas av en Ålandsdiggare som mig..Skator, njae..de är ganska snygga fåglar men sjunger inte vackert, skräniga och petar hål i soppåsar, och ja allmänt ogillade ju...men ja, de måste ju också få finnas till..min bror Peter, han gillar skator..han matar dem..ja han gillar alla fåglar..undra' um dä ligger i släkta?? Kaveldun...minnen från barndomen igen..plockade dem hos Farmor Emma i Pilbo..rätt som det var exploderade hela cigarren och dun spred sig överallt..till farmors förtret...inte visste man då, att de var överlevnadsdugliga.
    Lilla Chri, söstra mi...ho har många idéer...Igår satt vi och planerade våra liv igen..ho är nyskild och laddar upp sina batterier, med mkt kreativa drömmar....hhahaha ...som kaveldun exploderade det i vardagsrumssoffa!! Åland...hahah..here we comes..Kram Karina

    SvaraRadera
  6. Oljekritan,
    det måste ligga i släkten det där med fåglarna. Märkligt att allt ramlade på Peter, men så är det med blandningen av gener:D.
    Jag undrar om vi inte allihopa har varit med om kaveldunsexplosioner när det kommer till (olje-)kritan:). En del glycerin i vatten och så får kaveldunet suga i sig gör att explosionen uteblir om man vill ha det explosionsfritt inomhus.
    Härligt med explosiva kusiner...welcome!
    Karinkram!

    SvaraRadera
  7. Så kul med skatornas liv som ni känner till.
    Vi har massor och vi undrar just om ungarna ska trängas med föräldrarna hur länge som helst???
    Småfåglarna gillar inte skatorna. De är rädda förstås.
    Kaveldunet kan inte vara gott-man dör nog snart om det är så illa.
    Nu längtar vi söderut igen...kanske på lördag.?
    Vi har blivit en sorts flyttfåglar....
    Kram från Eva H

    SvaraRadera
  8. Eva,
    ungarna trängs med föräldrarna en bit in på hösten, sedan körs de bort från reviret fastän de nog återkommer under kalla perioder...sitter tillsammans och ger varandra värme, men då är de inte föräldrar och ungar längre, då är de bara skator om du förstår vad jag menar:).
    Jag har faktiskt inte ätit kaveldunsrot, måste kanske testa?:) Mitt i allt så smakar det sparris...det är roten man äter, skalar den först.
    Visst har ni blivit en ny slags flyttfåglar, helt klart...tvärsöverlandetfåglar eller någonting ditåt
    Kram från Karin

    SvaraRadera
  9. Tack för tips om glycerin till kaveldunen och att roten kan ätas som nödmat. Bra vetande!!

    Kram

    SvaraRadera
  10. Ewa,

    nu är jag taggad på att smaka på en rot för att veta vad den smakar:). Glycerintipset fungerar bra.

    kram!

    SvaraRadera
  11. Intressant om kaveldunet. Vet du du vilken som är den allra viktigaste överlevnads örten?

    SvaraRadera
  12. Krönikören,

    jag skulle tro att det är björken som är den allra viktigaste överlevnadsväxten.

    SvaraRadera