fredag 26 augusti 2011

Innan regnet kom....

Jag gick ut på cafétrappan halv sex i morse. Tystnaden var nästan öronbedövande....inte ett fågelkvitter, allt var stilla, stilla...ingen tycktes vara vaken förutom jag själv
Det kändes som om naturen, djuren väntade på någonting....ett litet fågelkvitter hördes från björktopparna. Någon svarade från ett annat håll, men det var allt. En lång stund. Jag märkte att jag smög mig ut i trädgården idag...ville inte störa kändes det som...ett knak i skogsdungen berättade om att jag inte var ensam i alla fall...ett rådjur steg på en kvist
Luften var varm, nästan tjugo grader...fuktig och till min häpnad så fastnade krassen på bild, trots att det var så mörkt ännu
Läkemalvan lyste upp i skymningslandet...vinden vaknade
och en morgonbris tog tag i skylten ovanför trappan...midsommarkronan vajade till...
De gula krysantemumblommorna lyste upp på kökstrappan...
Jag gick förbi den omplanterade strutbräken i rhododendronlandet...den har blivit flere. Hälften är gjort...imorgon händer mera:)
Jag gick in till degarna i bageriet. Hörde en bil köra förbi på regnig väg...regnig?
Jag öppnade dörren och tittade ut. Himlen hade öppnat slussarna...vattnet öste ner och allt tycktes vakna. Björnligan tjattrade, de andra fåglarna kvittrade och himlen ljusnade upp trots regnet...
Under eftermiddagen har solen stått högt på sensommarhimlen....jag har skördat nypotatis, frukten av sent satta potatisar i början av juli.....Asterix och Timo heter knölarna
Sonen har åter vänt nosen mot Göteborg efter en vecka här hemma hos oss...tack för den här gången, du är redan saknad!
och bönorna har blivit plockade. Brytbönan, den gröna heter Speedy och är snabb som namnet säger, vaxbönan heter Rocquencourt och är en traditionell fransk böna till börden. Nyfiken som jag är av födsel och ohejdad vana så googlade jag på namnet Rocquencourt och hamnade utanför Paris i en ort på vägen till Versailles....undrar om bönan kommer därifrån? Allt har ju sin historia.

Bönan som sådan lär ha sitt ursprung i Sydamerika, där man har odlat den i minst 8000 år.
De skilda arter av bönor som odlats i Asien i tusentals år har ett dolt förflutet i Indien och bortre Asien.
Spanjorerna förde med sig bönan till Europa i början av 1500-talet och då som klättrande prydnadsväxt. Inte förrän på 1820-talet fanns lågväxande bönor i handeln, trots att Nordamerikas indianer odlat låga bönor hundratals år tidigare.
Bönornas baljor var gröna och ofta violettfläckiga ända fram till 1830 då den första gula vaxbönan kom.

Vad vore livet utan Internet? Det kan man fråga sig när man är frågvis:)

Tretton kunder, tyskar och finländare har hittat hit till oss idag.
Mina åländska fötter hittar ett fotbad om en liten stund
Ha det gott, alla!

20 kommentarer:

  1. Tja, man klarade sig trots allt även utan internet - men visst är det enklare att skaffa information nu. Men det gäller att vara kritisk och dubbelkolla allt. Fast utan uppslagsverken vill jag ändå inte vara, där står så mycket som man inte hittar på nätet - eller som man behöver för att förstå var på nätet man ska leta.
    Margaretha
    som har det
    soligt och
    varmt

    SvaraRadera
  2. Margaretha,

    så är det naturligtvis, men nog är det lätt att slå upp det man funderar på. Om det är helt förenligt med sanningen är en annan sak, man behöver kolla som du skriver, absolut.
    Karin
    som har det disigt, småblåsigt och vått om fötterna

    SvaraRadera
  3. Din morgon var verkligen fin.
    Min också.
    sista dagen i Haverdal för den här gången.
    Mycket bad och sol och vila och björnbär.
    En oas.
    Ni har ju en annan oas. Skönt att det finns flera. Kram från Eva

    SvaraRadera
  4. En sådan skön morgonstund..tystnaden, lyckans dig som får uppleva den..den är ju så förunderlig..att man kan höra tystnaden,gott..
    Ingen sådan för mig, här är det ljud...ljud ljud, dygnet om..huvva jag vill inte höra..Låter som din dag varit bra...hoppas helgen blir lika fin..med kunder i jämn ström som fikar och är trevliga..Kram Karin..../ Karina

    SvaraRadera
  5. Eva,
    jag upplever att mina morgnar är fina sommartid. Varje morgon har jag vandrat ut i trädgården och känt efter hur allting är. Nu märker jag redan av mörkret som börjar sänka sig över oss igen, hur allting förändras till en annan mognad.
    Ni har verkligen funnit ert paradis på jorden, tycks det som. :D
    Det är skönt att det finns sådana både här och där.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Oljekritan,
    ibland kan man nästan ta på tystnaden och stillheten när allt väntar på regn:)

    Tack för lyckönskningarna!
    Önskar dig detsamma utan värk i tummarna.
    Kram tillbaka Karina!

    SvaraRadera
  7. Fint. Lite är också tillräckligt ibland.

    SvaraRadera
  8. Eivor,

    visst är det så...
    och man lever länge på de stilla stunderna också.

    SvaraRadera
  9. Å, Karin! Du får mig alltid så varm inombords. Fintfint det är! Tystnad kan vara det bästa ibland.

    Idag har det varit en idyllisk sommardag. Det är svårt att förstå att en orkan kommer att fara förbi här om något dygn eller så. Hoppas det inte blir så omfattande!

    Ha en trevlig helg!

    SvaraRadera
  10. Öronbedövande tystnad - vilket härligt uttryck! :) Så skönt med regn. Jag skulle verkligen vilja ha ett ordentligt regn så att det rensade luften och kunde blöta marken. Det har inte regnat här på åtminstone 1,5 månad. Det är så torrt. Nypotatis, mums. Det har vi inte i affärerna i mina trakter. Man kan ju undra vad de gör med potatisen till dess att den blivit äldre? Hmmm. Stort GRATTIS till er certifiering. Kramar!

    SvaraRadera
  11. Å så fint Karin. Så det har börjat mörkna nu, i min hjärna är det fortfarande ljust, ljust ljust... Vad härliga brytbönorna blev på bild. Kram

    SvaraRadera
  12. Lotta,

    vi vet knappast vad tystnad är nu för tiden. Det märker man i all synnerhet när strömmen går ibland. Det blir så himmelskt tyst och skönt. Då inser man att det alltid finns ett pirrande ljud någonstans från elapparaterna man har i ett hem.
    Jag börjar tro att det är få förunnat i dagens värld att kunna lyssna på tystnaden. Ute på isvidderna får man också uppleva liknande under vintrarna. Fördelen med att bo litet på sidan om:).
    Här försöker jag läsa ett mantra inom mig hela tiden som säger att Irene skall gå och lägga sig...det är ingen trevlig spänning att gå och vänta på någonting sådant.

    Kram!:)

    SvaraRadera
  13. Anne-Marie,

    jag har läst någonstans att man möter sig själv när allt blir tyst....ligger nog någonting i det:)
    Och regn är behövligt. Hoppas att du också får regn snart, så där lagom
    Tack för grattiset!:)
    Det är nästan lyxigt att kunna plocka sin egen nypotatis nu. Ibland är det fördel med att inte hinna sätta och så när man brukar göra det.
    Kramar!

    SvaraRadera
  14. Magdalena,

    nu börjar dagarna bli kortare igen, men det är också som det skall vara och skönt på sitt sätt. Det gäller att anpassa sig.
    ha det gott!
    Kram!

    SvaraRadera
  15. Att den är så rackarns gammal, bönan. I somras köpte jag purpurbönor - samma smak men vackrare att servera.

    SvaraRadera
  16. Krönikören,

    ja, vi är bara barnen i jämförelse:).
    Purpurbönan finns väl som störböna också har jag för mig. Tycker att jag har haft sådana någon gång tidigare.

    SvaraRadera
  17. Det är en alldeles särskild tystnad det där. Som att den väntar. Väntar på vad? Något bra. Något...mindre bra. Fast jag tycker den är helt underbart magisk, så där lagomt hemlig och nästan lite kuslig. Det gillar jag. Jag gillar verkligen inte snöstorm för det känns alldeles för farligt. Här hos oss kan det ju bli hemska snöstormar och det bara vräker ner och det blåser så att det knakar och brakar olycksbådande i huset, strömmen far och det blir kallt. Vi är ju iofs van men jag tycker ändå det är hemskt. Man ska ju ändå ta sig till jobbet på nåt vis...

    Jag tycker om kortet där vattnet forsar ut ur röret. Tycker om ljudet och just forsandet :)) Potatisarna är underbart goda röda och ja, inte förvånade så tycker jag de är vackra också :))

    Och tack för informationen om bönan och tack för ännu ett härligt inlägg. Om jag inte haft min boning så långt bort från dig skulle jag kommit och fikat och så skulle du få berätta allt intressant för mig heeeeela dagen :)

    Ett liv utan internet....Ja då skulle jag inte kunna sitta här vid köksbordet i mitt hus i Västerbotten och läsa om vad du gör i Finnö i Geta ;)

    Kram till dig karin!
    Ann-Louise

    SvaraRadera
  18. Ann-Louise, du lyckliga pralin!:)

    Det är just den känslan jag också fick, att naturen väntade på någonting....känslan av att störa den väntande tystnaden var påtaglig, därför var jag så tyyyyyst jag kunde när jag tassade på i trädgården. Givetvis så väntade allt levande utanför vårt hus på regnet som kom, faktiskt väldigt plötsligt och lätt...nästan som i en dröm.

    När vi får snöstorm här brukar vi för det mesta bli insnöade. Nu gör det ingenting längre när vi ändå har jobbet här hemma, men när vi skulle till stan på jobb tidigare då fick vi skotta oss fram många gånger. Morgonmotion:)

    Tack Ann-Louise för alla vackra och snälla ord!
    Det värmer och nog skulle vi vara allt annat än tysta om du kom hit:D. Helt säkert!

    Kram till dig också!
    Karin

    SvaraRadera
  19. Oj vad fint du beskriver morgonen...jag höll nästan andan när jag läste för att inte heller störa...

    kram, Ann-Mari

    SvaraRadera
  20. Ann-Mari,

    så var det faktiskt, jag andades knappast alls jag heller:). Ville inte störa...

    Kram :)
    Karin

    SvaraRadera