onsdag 24 augusti 2011

Dagens facit

Nu har vi kommit till den tiden, då jag får sova längre på morgnarna igen och märkligt nog så blir jag trött av det, paradoxalt nog. Så är det bara....jag kunde sova hur länge som helst känns det som, men ändå vaknar jag innan klockan ringer och ligger och funderar över varför det är så...försöker säga åt mig själv att " sov nu människa när du får göra det!"...men människan vill inte...
så hon stiger upp och traskar rakt ut i morgonen, där allting är så sensommarvackert med slöjor som just är i beråd att lämna marknivån....
och färgerna är helt andra än någon timme senare...hur jag än vinklade till kameran och försökte ta fram äpplets rätta färg, så förblev det svart:).
Genast gick tankarna till Sally Salminens bok om Katrina och Johans blåa äppel....kanske han inte alls ljög utan hade varit ute i tidig morgon och såg blått på samma sätt som jag såg svart ? Här lade jag min panna i djupa veck när jag filosoferade om väldigt djupsinniga saker....:D

Under eftermiddagen gick jag tillbaka till samma äppel men då fanns det inte längre på grenen utan hade fallit ner och nu finns det inte ens på marken längre utan i min mage...gott var det också och innan jag åt upp det så såg det rött ut....det svarta äpplet som kanske var blått...
Grönt var det här i alla fall så det förslår. När jag rensade rhododendronlandet rent från ogräs idag så passade jag samtidigt på att plocka bort några fröställningar från buskarna . Det var nästan på håret att den stora vårtbitaren också blev plockad...titta på klorna (klicka bilden större). Undra på att de sitter som hälleberget om man får dem på kläderna eller i håret
En utmärkt skyddsfärg kan man nog lugnt säga att vårtbitaren har. Linné kallade den vårtbitare för att han kände till att man på Gotland använde den till att ta bort vårtor.
Tror jag det:). Undrar hur gotlänningarna bar sig åt att tämja dem till det.."varsågod och ät här"! För övrigt så är vårtbitaren vegetarian om jag har förstått rätt. Rätta mig gärna om jag har fel.
Och så föll någonting ner på mig när jag gick förbi en av våra gamla björkar. Uffe säger att det är ett sjukdomstillstånd som heter Taphrina betulina och som också kallas häxkvast. De blir jättestora taggiga rödaktiga bollar så småningom.
Tänk ändå att en häxkvast ramlade ner på mig idag:D.
För övrigt så har jag fått beställning på fyra påskhäxor på kvast och fyra änglar innan julen så... om jag nu skulle vara skrockfull så är det ju ett tydligt tecken på att tillverkningen skall påbörjas inom kort när häxkvastar dråsar ner på mig från ovan
Våra havtornsbuskar har plockats rena på alla orangea, sura men nyttiga bär. I fjol fick vi tio bär, i år nästan fyra deciliter, så det tar sig...nu skall bären lösfrysas för senare användning som dekoration på havtornsparfait, pannacotta och cheesecake
Något som förundrar oss i år är att alla buskar hade bär, en sak som egentligen borde vara helt omöjligt eftersom de är tvåbyggare. Pojken som har stått i mitten av de sex damerna hade många bär i år....hur det hela har gått till begriper varken Uffe eller jag, men så är det nu en gång för alla. Tiden är ur led....huvudsaken är att vi får bär, sedan får buskarna bära sig åt som de vill,
tycker jag, men Uffe tycker att vi skall reklamera...vi har ingen pojke, helt enkelt. Vi fick sju flickor och inte bara sex....Terhi och Tytti heter de....och från Österbotten är dom. Kanske de är annorlunda där alla flickor och pojkar än här:D. Hur de blir med bär är alltså en gåta....
Äntligen börjar tomaterna ändra färg. Vi har två stora korgar med tomatplantor på utsidan av växthusen och de har kommit lika långt som de som bor inom glas och ram...få se om de skall hinna bli röda innan vi åter har kallt om nätterna
Tott, den brinnande kärleken brinner på sparlåga....hon skall flyttas till södra sidan av huset. Hon gillar inte alls att vara på den norra.

Idag har vi haft tjugo personer på besök. Svenskar, finnar, fransmän, ryssar och tyskar
Go´kväll!

14 kommentarer:

  1. Är det inte någon annan pojkhavtornsbuske som skött pollineringen då? Finns det vilda buskar i närheten?

    SvaraRadera
  2. Det var slöjigt här också i morse. Kör över en vacker bro på väg till jobbet och där mitt på hade jag velat stanna och titta. Det var så otroligt vackert med alla slöjor och spegellugnt. Men det gick ju inte för sig, jobbet kallade.
    Vår brinnande kärlek rensades bort i misstag (GRRR) och det var inte jag som gjorde det... Vill nog ha den kvar och kanske några frön hann landa i bänken...
    Njut av morgnarna. Inte behöver du ju sova, njut av tidningen och kaffekoppen!
    kramar

    SvaraRadera
  3. Mian,

    det måste ju finnas ju finnas en pojke i buskarna någonstans fastän inte vi har sett honom. Annars skulle vi ju inte få bär...men här i närheten har vi inte sett havtorn. Undrar hur lång sträcka som behövs för vindpollinering. Måste gå på spaning...

    SvaraRadera
  4. Lisbet,
    morgnarna är underbart vackra den här årstiden. Sagolika.
    Om du inte får brinnande kärlek igen så vet du att jag har och kan sända lite eld:). Jag har frön på gång.
    Du har rätt, jag kan ju sitta uppe och läsa världsnyheterna och dricka kaffe. På Åland skulle man säga pimpla kaffe i sig:)
    kramar!

    SvaraRadera
  5. Precis så är jag! Jag skäller ut mig själv var varannan morgon - Hallå, du styr själv din dag, du BEHÖVER inte gå upp i gryningen! Men upp går jag... så är det bara.

    SvaraRadera
  6. Jag kan ofta inte heller sova när jag har möjlighet till det. Jag är inprogrammerad på samma tid verkar det som. Nåja, ännu så länge går det bra att inte sova så länge (för jag lägger mig inte i tid) men jag väntar på att det ska börja kännas av. Det är för roligt att blogga och jag hinner inte på dagtid!

    Vackra härliga morgnar ni har och du tar tillfället att fota...underbart!

    Äpplet var fint svart också.

    Kramar!

    SvaraRadera
  7. Carina,

    nog är vi tossiga av oss:). Samma procedur i dag igen...upp, fastän jag inte måste..

    SvaraRadera
  8. Lotta,

    den inre klockan hörs mera än väckarklockan. Vet inte när jag har sovit så länge att jag har känt mig riktigt härligt utvilad...väntar på mörkret gissar jag, för jag vaknar när ljuset vaknar.

    kramar!

    SvaraRadera
  9. Är det inte skönt att du kan sova längre? Jag tycker att alla skulle få sova tills det var dags att vakna av sig själv. Jag tror inte att väckarklockan är bra för oss människor. Men det skulle troligen bli något kaotiskt om vi inte hade bestämda tider. :)Härliga morgonbilder du har tagit. Så nu har ni kommit in i höstperioden litet grand hos Pettas? Redan julbeställningar? Jag antar att det är bäst att börja i tid. Kramar!

    SvaraRadera
  10. Morgonkram från Eva

    Så vackert det är alltihopa! Det gäller att upptäcka det. DU hjälper mig att göra det.

    SvaraRadera
  11. Anne-Marie,

    naturligtvis så är det skönt att få sova längre igen, men det är inte något problem under sommaren att stiga upp tidigt heller, när ljuset är så vackert. Personligen tror jag också att väckarklockan borde slopas för hälsans skull. Den stressar indirekt utan att man tänker på det. Oberoende av när jag ställer den på ringning så vaknar jag ändå ca fem minuter tidigare för att kunna stänga av eländet:)
    Vi har definitivt kommit in i höstperioden, skördetiden, sensommaren...julbeställningar redan...hela tiden är man med fötterna i en annan tid än man borde vara:)Men om man skall hinna med så behövs det.
    Kramar!

    SvaraRadera
  12. Eva,

    godmorgonkram till dig också!
    Hoppas att ni kan plocka björnbär idag!
    Här är mulet men uppehåll, 17 grader varmt.

    SvaraRadera
  13. Jag kan inte heller sova som jag skulle vilja om morgnarna, och det var ju tur att du inte heller kunde det igår för dina bilder är underbara. Man kan nästan känna den där klara sensommarluften.
    Kram!

    SvaraRadera
  14. Annika,

    det är ju en aning förargligt att vakna när man kunde få sova:), men så är det. Jag sover längre igen när ljuset gör detsamma.
    Morgnarna är underbara så det är inte någon större motsträvighet från min sida att stiga upp. Du har ju också din PW. Hoppas nu att ni slipper den aggressiva damen Irene. Det kunde väl räcka med jordbävningen skulle man tycka.
    Håller tummarna! Hårt!
    Kram!

    SvaraRadera