söndag 12 juni 2011

Kråkungen....

eller kråkspektaklet, skrället, som vi kallar den, har väckt oss alla morgnar vid sextiden den senaste veckan, förutom en dag (igår). Typiskt, när vi fortfarande har möjlighet att sova litet längre innan säsongen startar på allvar inkommande onsdag, eller hur?
I morse låtsades jag inte höra knackningarna....men vad hjälpte det, den knackade och knackade i ett så vad göra annat än att stiga upp. Om det var min nakna uppsyn eller om den ledsnade knacka exakt just när jag tittade ut ur sovrummet låter jag vara osagt, men den flög sin kos den smått rumphuggna kråkungen. Rätt bedårande är de nog, de också när de är små. Kråkorna alltså. Vad det är som förorsakar den tidiga väckningen vet vi inte men kanhända att det har med reflexer att göra just när morgonsolen smeker fönsterrutorna....pelargonerna bara skimrade i morgonljuset...
Även Uffe tassade upp i tidig timme och jag berättade för honom att kråkspektaklet sitter där borta på stenen....men det där ser ju inte ut som en kråka, sade jag i nästa sekund...
Det var sparvhöken som förväntade sig en morgonstek. Den satt där länge och väl och tittade sig omkring, i det höga gräset framför såg jag en kråkunge äta duvornas vetekorn....månne sparvhökar äter kråkungar? Men nej, den flög vidare och lät vår väckarklocka vara ifred:D
Så det blir nog tidig väckning imorgon igen.
Just efter öppningsdags kom det vitklädda män till vårt café. Jag tog bild inifrån butiken för att ge fotona vidare till Totto, biodlare. Men det blev ungefär som speglarna i Lustiga huset på Gröna Lund...de såg skrattretande roliga ut när de handblåsta glasen sprattade till det hela...
Egentligen blev det riktigt lustigt men ....
jag gick ut och tog foto av dem istället.
Och säga vad man vill, men islänningar bjuder på sig själva....Ridum, ridum...
Nu är tolv kupor med vardera sextusen bin på väg till Island. Sjuttiotvåtusen åländska bin har lämnat sin fädernesö för en vulkanisk ö i Atlanten
Några lyckades ta sig ut i bilen men stora silvertejprullen plockades fram och kvisthålet i en av kuporna blev tätat...
Jag är förtjust i bin...tycker mycket om de små och lurviga varelserna som är oerhört betydelsefulla för allt levande på vår jord
Surr, surr, surr lilla sommarbi....hälsa Island.

Åskan hördes ett tag, mörka moln tornade upp sig i väster, men försvann någonstans. Inget regn har kommit...men det är litet svalare, nu 21 grader varmt.

18 kommentarer:

  1. Här har vi femton nu. Ska bli riktigt skönt att sova i natt!

    Vilken äventyrlig pingstdag ni haft!

    Ha ett fint slut på kvällen!

    kram

    SvaraRadera
  2. Lisbet,

    det händer en del nu och då:). Det blir lättare att sova när det inte är så varmt. Får nog mörkerlägga fönstren så vi inte får för tidig väckning:).
    Ha ett fint slut på kvällen du också!

    kram

    SvaraRadera
  3. Häftigt!
    Han där på hästen var minst lika häftig, he he.
    Jisses...vilken dag du har haft!

    kram på dig!

    SvaraRadera
  4. the shed,

    det var riktigt roligt en stund. Islänningar är spontana härliga människor. Så känner jag dem från tidigare också. Öbor är litet kraxiga, haha

    kram på dig också!

    SvaraRadera
  5. Förstår ert förtret...att retas av en fågels tidiga morgonljud....huvva..STOPPA i öronproppar...på dig, inte fågeln..Hihi..
    hahh vilka konstiga gäster ni haft..de ser underliga ut minsann..lite "Din del av Köping"..om du förstår...Bin gillar jag med..har en kompis som är biodlare...har varit med och sett, och honung är underbart..därför målade jag en massa bin förra sommar'n, alltså bitavlor, rätt roliga..kram Karina

    SvaraRadera
  6. Får hoppas att bina är "bilingual", så att de inte får språkproblem.
    Margaretha
    i solen

    SvaraRadera
  7. Oljekritan,
    öronpropparna in, ja! här skall sovas om den så skall spräcka fönstret:).
    Jag har sett att du målar bin! Jag har varit biodlare för länge sedan. Trivdes bra med de små lurviga surriga bina.
    Karinkram!

    SvaraRadera
  8. Margaretha,
    antagligen börjar de isländska bina prata åländska:). Det ordnar sig, tror jag.
    Karin
    i den nedåtgående solen

    SvaraRadera
  9. Påminner mig om en strålande vacker pingstdag för några år sedan när jag inte vågade gå ut under en hel dag. Det hade nämligen satt sig en hel bisvärm precis utanför ytterdörren. MM som var modigare än jag ordnade så småningom att en av grannarna gick och hämtade hem sina bin. Men eftersom det var två grannar som hade bin tog det många timmar innan de kunde enas om vems bin det var...

    Ibland är det bra att ha lite nedsatt hörsel så man slipper höra (o)ljud både ut- och inifrån...

    Ingrid som just nu befinner sig på krigsstigen mot mördarsniglar, som dykt upp i trädgården för första gången och ätit upp den största och finaste solrosplantan! :-(

    SvaraRadera
  10. Nu blir det bättre sömn... Lite svalare.
    Ska snart åka iväg efter yngsta dottern som kommer hem på lite ledighet och skrivande.
    God natt!

    SvaraRadera
  11. Nu har jag uppdaterat mig f.ö. och tittat på dina underbara bilden, varit med och fiskat, sett på när Kottan lapat i sig vatten och farit med er ända ut i ytterskärgården. Jag förstår att ni trivs med havet så nära inpå!
    Kramar från Ingrid

    SvaraRadera
  12. Det händer alltid något intressant och spännande hos Karin. :) Bin är så otroligt viktiga och många verkar ha det kämpigt. Har läst att många bin inte klarar sig och att det blir färre och färre som kan göra allt det viktiga arbetet. Kramar!

    SvaraRadera
  13. Musikanta,

    jag är själv en "gammal" biodlare från förr. Respekt för de stickande varelserna skall man givetvis ha men det är inte så farligt att gå förbi dem fastän de surrar på. De är oftast fullt upptagna med att skydda sin drottning när de svärmar och skall sätta nytt bo någonstans. Spejare är på farten och ser sig omkring efter ny bostad i periferin med svärmen väntar på order om vart de skall flytta med sin inhöljda av bin-drottning:). Ofta kan man ta tag i en svärm med bara händerna, men man skall förstås veta hur man hanterar det och framför allt kunna ta det lugnt. Men vems bin det är, är inte lätt att veta alla gånger. Ofta har man drottningen märkt, men hon är ju längst in i svärmen och är inte särskilt lätt att hitta i brådrasket. Som en nål i en höstack ungefär.
    Kråkknackandet kunde nog nästan få en död att vakna. Så hårt hörs det och man är rädd att rutan skall spräckas. Tokiga fågelunge:D. Idag ingen väckning för att det regnar...
    Det lär hjälpa att använda grovt salt för att ta kål på mördarsniglarna. Tillsvidare har vi klarat oss men peppar peppar...de lär närma sig och finnas i Geta några kilometer härifrån.
    kramar!

    SvaraRadera
  14. Lisbet,
    godmorgon!
    Nu har du dottern hemma och har sovit gott förmodar jag. Här regnar det just nu, ett sakta fint välbehövligt regn.
    Ha en fin måndag!
    kram!

    SvaraRadera
  15. Musikanta,
    vi trivs otroligt bra i naturen och miljön runt omkring oss. Ett riktigt fint andningshål att få vara mitt i alltet med jämna mellanrum.

    kramar!

    SvaraRadera
  16. Anne-Marie,

    jag undrar ibland om folk i gemen förstår HUR viktiga våra pollinerare är. Utan dem dog allting bort. De är livsviktiga och det är hemskt att man förstör deras livsbetingelser på många ställen med fel odlingsmetoder med mycket gifter, gmo och varroa(sjukdom), stress och gud vet allt vad människan ställer till med i sin profithunger på snabba pengar. Bina och de insekter som pollinerar är oerhört viktiga för oss alla.
    Kramar!

    SvaraRadera
  17. Det där med kråkan låter inte KUL!!! Inte alls. USCH och FY!!
    Hoppas ni kommer på ngt knep så att den slutar.
    Men bina låter desto roligare!!
    OCH nu är de på Island och har det bra ska vi tro!!
    KRAM!!!
    Annika the Restonian.

    SvaraRadera
  18. Annika,
    kråkan slutar nog, den är en förvirrad liten kråkunge som inte fattar vad det är som glimmar till i fönsterglaset när morgonsolen tittar fram. Idag, när det regnade hölls den borta.
    Bina har det säkert bra där de är nu:)
    Kram!:D

    SvaraRadera