måndag 16 maj 2011

Svartvitt och lite rött

Vi har flere par stora hackspettar som mera eller mindre bor i vår trädgård året runt
Vi har blivit riktigt hemtama med varandra. De äldre hackspetten bryr sig inte nämnvärt om oss längre om vi kommer nära. Det har till och med hänt att jag har stått på ena sidan talgkorvsträdet och bundit upp en ny korv och lagt händerna om en hackis på andra sidan när jag har fört snöret runt för att binda fast korven. Naturligtvis så har vi överraskat varandra rejält men efter en stund så är fågeln tillbaka vid korven.
Det är alltid lika intressant att titta på hur hackspetten beter sig. Här lyssnar den intensivt. På insidan barken finns saker som rör sig....
....här någonstans är en larv eller skalbagge.....
tyyyst nu, jag kan höra hur det raspar på insidan....kroppen är helt stilla, stjärtpennorna fungerar som en fjäder
....aha, det rör på sig åt andra hållet....
Njaaa....vart tog du vägen, maten ?
....den var ju precis här för en tusendedels sekund bara....
Brrrbrrrbrrrbrrrbrrrbrrrbrrr......och vips så flög fågeln sin kos med någonting spretande i näbben och jag stod kvar, ensam vid björken
Godnatt världen!

12 kommentarer:

  1. Igen fina och härliga bilder!
    Och vilken blomprakt ni har där!

    Här räcker dygnet inte till just nu. Men nöjd över att jag faktiskt somnade trots stressen, så det blir en bra dag idag har jag på känn. Just iväg, efter en mugg kaffe till!

    Ha en bra dag där på sydliga ön!

    kram från en lite mindre ö

    SvaraRadera
  2. Vilka roliga bilder, ja de jobbar för maten, pippina. Så fina de är, hade en som gillade min telefonstolpe hemma. Men den var betydligt mer blyg än din. Kram

    SvaraRadera
  3. Å vad han är fin och bäst är bilden som visar hur han hackar!
    Ja det är verkligen fint det du berättar och roligt att ta del av.
    Tulpanerna var också fina och hur gick det med bilderna som försvann?

    SvaraRadera
  4. Lisbet,
    Tack:D
    Jag lider också av en liten stressande andtäppa, måste ständigt tala mig själv tillrätta om att ta det lugnt, glöm inte bort att andas ....nu rinner tiden iväg och allt behöver göras, känns det som.
    Och ändå kommer man inte att hinna med mera än man hinner med, haha...
    ta det så lugnt du kan och ha det riktigt riktigt bra!
    Kram till den litet mindre ön och dig!

    SvaraRadera
  5. Magdalena,
    de är individer precis som vilka andra levande varelser de också :D. Naturligtvis har de lärt sig vårt beteende på samma sätt som vi har lärt oss deras och varför bli rädd för människor som ger dem mat?
    Hackandet i telefonstolpar och på plåten högst upp brukar vara en direkt uppvisning av reviret, så att inte andra hackisar tar sig in över de gränser som vi inte ser. Man fattar inte att deras hjärnor överhuvudtaget klarar biffen men de lär vara specialkonstruerade.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Eva,
    visst är hon fin. Det är en hon, men det syns inte på bilderna, från sidan ser de likadana ut.
    De inlägg som försvann har nog försvunnit för eviga tider ser det ut som, men jag har ju bilderna kvar i alla fall:)

    SvaraRadera
  7. De är så vackra hackspettarna. Här hemma är de lite skygga, men på ön har vi haft de som byggt bo nära stugan, och inte brytt sig om oss. Fantastiskt att kunna stå och kika in i boet.
    Margaretha

    SvaraRadera
  8. Margaretha,
    det är fantastiska fåglar, vilket ju alla är egentligen. Alla har sin personlighet och sina vanor och ovanor, vi skrattar många gånger åt dem när de träffas vid talgkorven. Bona har vi inte lyckats titta in i, de är för högt belägna och inte hos oss utan i skogen bredvid. Vi är den där säkra matkällan...när ungarna är flygga så kommer föräldrarna hit med dem och radar upp dem på staketet som vi inte ännu har tagit ner, det håller för hackspettar:), samt visar var de kan få talgkorv. Efter midsommar tar matandet slut av helt naturliga skäl, de slutar självmant att äta talg. Är nog bara en extra energikälla när så krävs.
    Karin som kom in från sparrislandet och tistlarna för att hon upptäckte att talgkorven var slut. En ny skall hängas upp.

    SvaraRadera
  9. Men wow!!
    Tänk att de är så tama!
    Tänk att du tom kramat om dem utan att veta!!
    :-)
    Nog är det en Disneyvärld hos er. Det har jag sagt många ggr, du bevisar det om och om igen!
    Härligt!!
    men du, de hackar inte på huset va?? DET är ju INTE kul iaf...
    Kram!!

    SvaraRadera
  10. Annika,
    kramandet blev nog en överraskning för oss båda, men mjuk var den:).
    Den vilda Disneyvärlden finns på Åland, jaja...:D
    De hackar nog inte i vårt hus som är ett stenhus bestående av 90.000 tegel. Då får de ont i skallen tror jag.De söker larver så det är gamla träd som oftast gäller.
    Kram!

    SvaraRadera
  11. Härlig bildserie!
    Vad kul att ha dem så nära.
    Hackspetten landade ju i min hand (och tog en jordnöt i höstas) men jag har aldrig kramat någon :)
    Vi såg när hackspetten sög sav ur en björk förra sommaren - det har jag aldrig sett förut.
    Talgkorvsträdet? Nu måste jag kolla din blogg lite mer noga!

    SvaraRadera
  12. Mian,
    Tack!
    tror nog att din hackspett var betydligt tamare än den jag kramade. Det blev av det mera ofrivilliga slaget.
    Talgkorvsträdet är en ask där vi hänger upp talgkorvar åt våra vänner i skogen.

    SvaraRadera