torsdag 5 maj 2011

Rart

En liten nötväcka har varit här under morgontimmarna. Ovanligt för vår del.
bilden är lånad från Internet. Här hanns inte med annat än att med kikarens hjälp konstatera att det var den rara fågeln som besökte oss, Nu håller vi utkik utifall att den åter uppenbarar sig. Vi har ju många ihåliga träd här....många bostäder finns
En annan liten raritet fanns också bland de gamla fotografierna....en årsmodell från 1940-talet, tror vi att det är. Det är inte Uffe som sitter i vagnen utan troligtvis hans äldsta bror som är flere år äldre. De hade fina "kärror" på den tiden...vackert utformade

Rart är också att det har regnat i natt och fortsättningsvis kommer det litet vått från ovan.
Vi kan nästan se hur påskliljorna i sluttningen sträcker på armar och huvuden:D

Rart är också att vi har mycket arbete. Det är ingenting som man kan ta för givet när man läser i morgontidningarna om hur folk blir permitterade och får gå från sina arbeten.

Nu vidare mot pizza-och grissinibakningen!

10 kommentarer:

  1. Så gulligt, förmodar att Uffes brorsa sitter i den Åländska grönskan?
    Mums för grissini och vitt vin..

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Här har det också regnat i natt, och regnar fortfarande - ett stilla vårregn. Svalt är det också.
    Nötväckor har vi gott om - har räknat ut att de heter så därför att de gärna sitter på husväggen och hackar så att de väcker mig.
    Trädkrypare har jag däremot bara sett en gång.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. the shed,
    definitivt så sitter han inte i den åländska grönskan utan troligtvis i en Pargasgrönska:). Uffe är inte ålänning i grunden utan kommer från Helsingfors.
    Grissini är mumsfilibabba!:D

    Kramar!

    SvaraRadera
  4. Margaretha,
    solen har tittat in här hos oss just nu, regnet är på väg bort. Skulle gärna ha fått regna litet till men man får väl vara glad över det lilla som kom.
    Ja, men visst, naturligtvis heter den säkert nötväcka för att den väcker folk. Antagligen stannar inte "vår" nötväcka här eftersom vi har stenväggar. Fel väckningshus!
    Trädkrypare har vi här hela sommaren. De häckar här de söta små liven men svårfångade med kameran.
    Karin som måste ligga i buskarna en hel dag för att få bild på trädkryparen

    SvaraRadera
  5. Nötväckan är en flitig gäst på fågelbordet här och en av mina favoritfåglar. Hade precis samma bild som du i ett höstligt inlägg här:

    http://ailas.svenskablogg.se/2010/10/12/avtal-i-fargernas-symfoni/

    Jag kan berätta att jag höll mitt löfte i vintras och att Sotis har hållit sig på rätt sida av fönsterrutan.

    Inget regn här, men molnigt... 10-11 grader. Mest innepyssel och lite datorunderhållning mellan varven idag. Nyss bytt gardiner, exempelvis. Sådant händer inte varje dag i detta hus, bara så att du vet att uppskatta händelsen. :)

    Fin barnvagn, förresten!

    Jobba på, men i lagom takt. Livet är inte bara en dans på rosor... eller så är det precis vad det är. Eller borde vara.

    SvaraRadera
  6. Åh, en sådan där barnvagn står i mormors ena uthus i Norrnäs. I den låg min morbror en ggn i tiden. Stadig sak. Men den stadiga barnvagnen, som var ett hemmabygge, lekte vi barn mkt som små. OCH än idag står den kvar. VÅRA barn har lekt med den också. Den har hållit igenom alla dessa år!
    KUL.
    Kram!!

    SvaraRadera
  7. Ailas,
    sötnosen Sotis får inte som han vill alla gånger tycks det som:D.
    Spontant tittade jag upp på gardinkappan i kanslifönstret när du berättar hur duktig du är!
    Jag tycker om gardiner hos andra, men själv gillar jag gardinlöst, om det handlar om lathet vete gudarna men våra fortväggar är sextio centimeter tjocka och ljuset vill inte komma in så lättvindigt. Så nästan inte några gardiner alls i våra fönster men däremot packvis på hyllorna.
    Livet är väl sist och slutligen vad man själv gör det till, enkelt sagt. Men det finns ju en del hinder att tas med ibland.

    SvaraRadera
  8. Annika,
    se där!:D du fick en riktig nostaligkick i din tur av Brunos (Uffes äldsta bror) barnvagn. Den är superhärlig och har någon form av mönster på sidan.

    Kram!

    SvaraRadera
  9. En ganska likadan vagn låg jag i. Mamma har berättat att folk kallade den för Dollargrin... Den var ju så fin.
    Rart är det med allt. Rart är det att jag hann hem och packa andra papper i väskan. Nu möte och sedan middag med likasinnade fackliga!
    Grisa inte för mycket!
    kram

    SvaraRadera
  10. Lisbet,
    jag skrattade när jag såg fotot och kallade den Cadillac...så fin är den och visst är den ett riktigt Dollargrin. Du åkte minsann fram i världen i ett riktigt lyxåk!
    Hoppas middagen blir fin med dina likasinnade och fackliga.
    Nu är grisandet förbi:). Pirogandet är igång.
    kram!

    SvaraRadera