tisdag 24 maj 2011

Interiören på Södergårds...

i byn där jordmånen är karg och det växer hasselnötter....
genomsyras förståeligt nog av vad man sysslade med under dagarna som flytt för länge sedan.
Mattor behövdes för att hålla golven varma under vintrarna, man vävde i stort sett allt sitt tyg och sitt linne
Vem som har vandrat runt i de här långa läderstövlarna är inte lätt för den oinvigde att veta, men kanske ett par generationer har använt dem i arbetet på hemmanet. Skärmmössan hänger kvar, precis som om någon just har slängt dit den....
och fastän jag förmodar att dagarna för det mesta gick i arbetets tecken, så fanns det också tillfällen till festligare stunder. Den tunna beiga klänningen får mina tankar att fara till Amerika...
Generationer komma, generationer gå....här har säkert många småttingar vaggats till ro...
Det var inte brukligt att hänga midsommarkronor i storstugan, vad jag vet i alla fall, men idag påminner de alla besökare om hur man gjorde de traditionella kronorna förr. De här är gjorda av tidnings- och silkespapper och ingick i filmen om Iris....filmen som är baserad på Sanna Tahvanainens bok om en liten flicka
Det ser inbjudande ut....är säker på att jag skulle somna på direkten...

Britt-Marie Häger är den senaste, i rakt nedstigande led, generationen på Södergårds som har tagit sig an den ansvarsfulla uppgiften att föra kulturhistorien vidare genom bevarandet av gårdsmuseét. Hennes föräldrar Evy och Ragnar Häggblom gjorde det innan dess och visst finns mamma Evy där fortfarande med sin varma hand...
Britt-Marie är en suverän berättare som fängslar sin publik då hon förmedlar hur det var förr på gården, många gånger med glimten i ögonvrån.....flera skratt rungade i storstugan igår. Gästerna var stormförtjusta, det gick det inte att ta miste på
Och som vanligt så blev jag fascinerad! Hammarlands folkdräkt är väldigt vacker...kjolen är av den gamla modellen och förklädet av den nya....
och Britt-Marie förevisade glatt och villigt de olika vackra detaljerna....stolt som hon är över sin hembygd.

Jag gör ett ytterligare inlägg om interiören i Skarpnåtö så småningom. Nu väntar plikterna...
Blogger har åter krånglat en del...att kommentera och att logga in har varit hopplöst omöjligt under några timmar...nu är allt som det skall vara...igen
Ute blåser det hårda vindar, är gråmulet och allmänt ruggigt. Det är skönt att befinna sig i närheten av en varm ugn:)

10 kommentarer:

  1. Vilken kulturskatt! fint att ni pettas dokumenterar den fina gården.

    SvaraRadera
  2. Eivor,
    far dit och titta på allt det vackra. Det finns vatten i närheten att landa på om ni tar vingarna på:). Mycket sevärt! Mycket vackert!

    SvaraRadera
  3. Så intressant, de svunna tiderna och dess historia fascinerar..
    Idag har det varit busväder, när jag kom hem var alla fönster mot havet täckta med salt. Inte kul..
    Får vara glad att jag inte hamnade i Danmark när jag var ute med soporna..

    Gokväll på dig!

    SvaraRadera
  4. Jättevacker folkdräkt, fina färger...kul att se..det gamla fina bevarade...nattinatt Karinakusselina

    SvaraRadera
  5. the shed,
    har förstått att flyget inte går mot ditt håll just nu p.g.a. askmolnsfara....det är inte bara ett med det jordiska. Du bor nära havet förstår jag när vågorna slår upp mot fönsterrutorna. Tvätt väntar förstår jag.
    Skönt att du stannade kvar i Sverige!:)

    Godnattkram!

    SvaraRadera
  6. Oljekritan,
    jag tycker också att den är jättevacker,
    sussasött!
    Karinkram

    SvaraRadera
  7. Vilken kulturskatt ni har på många ställen på Åland.
    Jag får nog rota i mina diabildarkiv någon semesterdag och se vad jag har för bilder från den tiden jag jobbade på Åland på 70-talet.

    Södergårds låter som ett enastående ställe.

    Tack för en fin fotodokumentation.

    SvaraRadera
  8. Jag tycker mycket om folkdräkter och den här är verkligen vacker med sitt tvärrandiga kjoltyg! Och förkläde. Det ser som ylle, är det det? Det lila livet verkar vara av bomull med silverknappar men vad är det för en tröja eller jacka?
    Väl att det finns människor som vill och orkar ta vara på historien så att inte allt faller glömska i dagens annars spännande cybertillvaro!

    SvaraRadera
  9. Christina,
    ja, till all lycka har folk haft vett att ta vara på det som fanns en gång.
    Rota, rota...hoppas du hittar trevliga pärlor att visa. Inte blir det förstås som i Kina men nästan:)
    Södergårds är ett ställe jag rekommenderar av hjärtat. Det finns väldigt mycket mera att upptäcka och dokumentera. Vi var där i arbetets tecken och då blir oftast bara ett litet svep som hinns med.

    SvaraRadera
  10. Olgakatt,
    Både kjolen och förklädet är av ylle, jag tror att även livet är det men är inte hundra procent säker. Skall försöka komma ihåg att fråga när jag träffar Britt-Marie. Jackan däremot hör inte till själva dräkten utan är en gammal jacka som har tillhört B-M:s en äldre släkting , men som passade perfekt både i stuk och färgsättning.
    Man får vara tacksam för att det finns intresse att bevara det gamla till eftervärlden. Det är inte länge sedan och ändå otroligt långt borta

    SvaraRadera