fredag 27 maj 2011

Från utsidan....

blev jag betraktaren som tittade in på de inglasade glasen
I morse när jag anlände till stället för det ena av våra cateringuppdrag idag, fick jag vänta en stund innan jag blev insläppt. Vinden narade på rejält, men mig gjorde det ingenting....det fanns hur mycket som helst att upptäcka utanför väggarna till huset där den persiska prästens dörr finns
Snart blev jag insläppt i värmen och kunde bli betraktaren som tittade utåt istället...här har man samlat bygdens dricksglas från det senaste århundradet
Glas har alltid fascinerat mig....
I morgonljuset blir de som gnistrande kristall..
Vackra konstverk i mina ögon...

Dörren, då!! Kom till sak, Karin!:)

Den persiske prästens dörr har funnits i Godby, på Nilsas och räddades undan lågorna, när den gamla mangårdsbyggnaden brann ned. Dörren placerades sedan i det nya Nilsas, uppe på vinden som dörr till ett förråd.
År 1848-49 målades dörren av Ramazan Mustapha Oglii, från Dagerstan.

Han tillverkade själv färgen av sitt eget saliv och växter. Ramazan var landsförvisad till Godby på Åland, det ryska rikets yttersta utpost, som straff för att han hade haft förbindelse med personer som ansågs fientliga mot den ryske kejsaren.
Förvisning var ett vanligt straff under den här tiden men Ramazan fick inte ha kontakt med muslimerna i Bomarsunds fästning, sådant var påbudet.

Ramazan omskrivs i boken "Glimtar över Åland" år 1943 av redaktör Axel Danielsson. När jag far till biblioteket nästa gång så skall jag söka upp boken och se vad som skrivs om Ramazan.

Det här är allt jag kan berätta om dörren som blev målad av Ramazan.
Valdemar Nyman har också låtit sig inspireras av Ramazan i boken som heter Tusen liljor....åter en bok som jag behöver läsa:).
Tänk ändå, vad en man som levde för länge sedan kan fascinera. Hans konstfullhet levandegör honom än i denna dag som är. Och visst undrar man vad han tänkte på när han rörde ihop sin saliv med växtfärgerna.

Tänkte han på sin familj där långt borta i öster, längtade han? Kanske att det rent av är en dörr för all hans längtan. Motiven blev hans längtansblommor. Kanske färgen också tunnades ut med salta tårar?...... Jag undrar om dörren öppnades för honom och att landsförvisningen upphävdes....hur gick det för Ramazan? Såg han någonsin sina allra käraste igen?

Sådana var tankarna hos mig, när jag stod och betraktade den mycket vackert målade dörren
När jag svängde fönstret ryggen fastnade ögonen på en tavla som heter Mjölkerskorna. Thure Bengts är konstnären. Motivet kan inte vara bättre placerat än på stället där jag har varit idag och igår...
nämligen i en gammal, väldigt vacker ladugård av sten.
Där har jag och Uffe hållit catering för folk från hela Norden. Vi har haft två jättefina och mycket
intensiva och intressanta dagar! I och för sig har vi varit på olika ställen idag. Uffe har sett Pettas vackra röda tegelvägg. Jag har snudd på haft det ännu bättre, för vad kan gå upp emot riktiga naturstensväggar?
Imorgon bjuder jag er att komma med in för att se vad som finns bakom den vackra fasaden!
Det är mycket jag inte har hunnit med att visa och berätta....

Nu åker tossorna upp i vädret...dags att vila !

22 kommentarer:

  1. Guuu så intressant det var om glasen och prästen!
    Godby känner jag ju till och får höra med moster om hon känner till din historia om resten. Den vill hon allt höra.
    Nu blir jag ju nyfiken igen, Karin. Du är allt en riktig rackare på att hålla en på halster..

    Kram o skön kväll på dig!

    SvaraRadera
  2. Eva Henriksson hälsar till er båda och förstår att snart är alla nöjda med er igen.....Ni har säkert servat alla förnämligt.
    Så spännande med dörren. Mycket får vi veta om Åland genom dig!

    SvaraRadera
  3. Oj så gripen jag blir när du berättar om den persiske dörrmålaren.
    Vilka livsöden, man kan knappt föreställa sig hur det måste ha varit.
    Mitten av 1800-talet och så fruktansvärt långt hemifrån.

    Glasen är underbara - så enkla och så vackra.

    Valdemar Nyman...det ringer en klocka långt bak i medvetandet. Var det inte han som vårdade och gav ut särlingen Joel Petterssons manus i bokform efter hans död? I så fall tycker jag han gjorde en fantastisk gärning, för Joel P:s böcker är bland det finaste jag har läst, men han lär också ha censurerat å det kraftigaste. Är jag ute och cyklar?

    SvaraRadera
  4. Ramazan Mustapha Oglii var en muhammedansk präst från byn Jelisu i södra Dagestan.
    Drygt ett år, 1847-48, av hans inrikesförvisning var han på Åland.
    Flyttades från Kastelholms kronohäkte, som låg för nära Bomarsunds fästning där det fanns religions och språkfränder, till Nilsas bondgård i Godby – på andra sidan ett färjpass, där en kammare med betjäning – en piga – hyrdes för honom.
    Han fick absolut inte ha med andra muslimer att göra, men i övrigt hade han frihet att fritt röra sej i bygderna. Färjpasset och det att muslimerna i Bomarsund inte visste om hans existens och själva var fångar eller fångna i Bomarsund räckte för att hålla isär dom.

    Trots att det finns väldigt lite kunskap om honom så är det möjligt att han blivit avbildad av två åländska konstnärer.

    Karl Emanuel Janssons (1846-1874) målning Muhammedansk präst antas föreställa honom.

    Ett ansikte på baksidan av en chiffonjé, beskrivet av Kjell Ekström i artikeln Ett olöst chiffonjémysterium i Sanct Olof 1985, kan föreställa honom, och i så fall också ansiktet på det tvådelade skåp från 1782 på Karl-Ers i Svartsmara, Finström som Nya Åland berättar om 30.9.2005, eftersom bilderna på skåpen är så lika.

    Valdemar Nyman – Som tusen liljor (1944)
    Artikel i Sanct Olof 1962 sid 119-149: Valdemar Nyman – Persiske prästen
    Artikel i Sanct Olof 1984 sid 57-97: David Papp – Ramazan och Anna-Lisa
    Artikel i Sanct Olof 1986 sid 173-179: David Papp – Ramazan Mustapha Oglii från Dagestan

    SvaraRadera
  5. the shed,
    rackare och rackare:). Jag vet väldigt lite, i stort det som jag skrev i inlägget, men om du skrollar ner i det här kommentarsfältet så läs vad Bosse Taipale skriver...här blev det inget snyfteri alls. Några längtansblommor var det inte heller, verkar det som, haha.. Han var på Åland en väldigt kort tid.
    Kram!

    SvaraRadera
  6. Eva,
    de var mätta och nöjda när de tackade för sig på båda ställena idag:).
    Titta längre ner och läs vad Bosse Taipale skriver i kommentarsfältet här. Han vet mycket mera om den persiske prästen än vad jag vet.
    Tusen tack för "fotografiet" från fiskafänget:).

    SvaraRadera
  7. Christina,
    titta "undertill" i kommentarsfältet. Bosse Taipale vet mycket mera om prästen än vad jag vet. Man lär så länge man lever och allt började med en vacker dörr:).
    Pojken och den gråa byn är helt riktigt en biografi om Joel Pettersson som Valdemar Nyman har skrivit. Vilket minne du har !

    SvaraRadera
  8. Bosse T.,
    tack för jättebra information! Nu när du skriver om Karl Emanuel och den Muhammedanska prästen så minns jag också att funderingarna är sådana.
    Jag frågade Kjell E. i morse om vad det finns för uppgifter om Ramazan och han nämnde i förbi farten att det finns en del skrivet i St. Olof. Att han själv hade ett finger med i spelet borde jag ju ha förstått. :)
    Tack än en gång för imponerande kunskap i ämnet.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  9. Vad bra att du har kameran till hands, så där i väntans tider..du finner så mkt snyggt att fota..fina bilder,glas är fint..och fönster och dörrar..och..Bomarsund är mkt fint...
    Bodde där några dagar ( campade=) och sög i mig den historiska miljön..tack för lite uppgifter, som lämnat minnet..Intressant..
    Fin blomma i förra inlägget..
    Önskar dig igen fin helg..kram till dig kussefin

    SvaraRadera
  10. Det är nog bara jag som spekulerar att bilderna bak på dom båda skåpen skulle föreställa en religiös person istället för att vara möbeltillverkarens självporträtt.
    Jag skickar dej den inskannade bilden från Nyan. Jag vågar inga lägga upp den på internet, då får jag nog vatten o brö dieten på Vita Björn.

    SvaraRadera
  11. Pettas: Det var väldigt intressant det som Bosse T. visste att berätta om den stackars persern från Dagestan :-)

    När det gäller Joel Pettersson var det Joels egna texter jag menade, inte någon biografi av Nyman.
    Joel Pettersson har ett eget och alldeles fantastiskt språk, jag minns ett snöfall som en av böckerna börjar med. Han är en pärla.
    Mitt minne är ett såll, men vissa saker tar jag till mitt hjärta, och där stannar de :-)

    SvaraRadera
  12. ...beskrivning av ett snöfall, skulle det vara.
    J.P. var också en mycket begåvad målare om nu inte någon visste det ;-)

    SvaraRadera
  13. Glas tycker också jag om!

    Sent igårkväll kom jag igång, tack och lov för sonen!

    Ha ett bra veckoslut säger jag som just kör iväg för att umgås med lilla prinsessan i studiestaden!

    kram

    SvaraRadera
  14. Oljekritan,

    Jag bär i stort sett alltid kameran med mig. Andra tar handväskan, jag tar kameran:). Det kan ju alltid dyka upp någonting intressant som behöver bilddokumenteras.
    Bomarsund är fint men på den tiden det begav sig när bygget pågick så hölls ryssar fångna där och jag tror inte att de håller med oss:)
    Karinkram till kusinaKarina

    SvaraRadera
  15. Bosse Taipale,

    jag tar risken att hamna på Vita Björn om du inte misstycker att jag lägger upp bilden på bloggen i ett senare inlägg?:D
    Du är en hejare på att veta intressanta saker om väldigt mycket!
    Tack för informationen än en gång!

    SvaraRadera
  16. Christina,

    Joel var suverän som författare och tecknare! Valdemar Nyman sammanställde fyra böcker med prosa ur Joels omfattande samlada manuskript, 35 år efter Joels död och det är säkert de böckerna du syftar på. " Jag har ju sett", " Eldtände", "Frifågel" och "Hallonskogen". Härliga böcker som bara hör till att läsa om man är född på den här ön:).
    Den jag ändå gillar allra mest är sammanställd av Ralf Svenblad och kom ut för kanske tjugo år sedan: Knollan, en kosaga. Jag är stormförtjust i den, men givetvis, förstås, den handlar ju om kor:).
    För den delen, har Okeyko börjat söka sig hemåt mot ditt håll? Eller har hon stannat hos Margaretha?

    SvaraRadera
  17. Christina,
    begåvad var han och har också lyfts fram som en mycket skicklig målare. Joel Pettersson-sällskapet har gjort mycket för att "lyfta" honom En intressant kille, minsann

    SvaraRadera
  18. Lisbet,

    nu måste jag se vad du har kommit igång med tack vare sonen?:)
    Ha en finfin dag med lilla prinsessan!

    kram!

    SvaraRadera
  19. Det stämmer, det är de böckerna jag tänkte på. Jag har två av hans böcker i bokhyllan någonstans. Jag tror det är "Jag har ju sett" som har ett målat självporträtt som omslag. Både bok och målning är jättefina.

    Så roligt att höra att det finns ett Joel Pettersson-sällskap :-D

    Nu blir jag nyfiken på boken du berättar om, "Knollan, en kosaga".
    Våran egen ko lyser med sin frånvaro, jag har inte hört något på länge. Om hon inte är här och inte på Åland - ja, då finns det bara ett ställe kvar ;-)

    SvaraRadera
  20. Jag funderar på målningen Mjölkerskorna. Varför har de kåpor med huvor. Alla andra mjölkerskor jag sett tidigare har haft sjaletter. Var det för att målaren skulle slippa måla ansiken, eller? Kul att se att de tar spjärn med vänsterbenet båda...

    Intressant att läsa om vad Bosse T. skriver. Tydligen var det inte så synd om denne man, han kanske tom. träffade någon åländska när han var ute på vift!
    Kramar och ha en skön helg!

    SvaraRadera
  21. Christina,

    det ante mig att det var de böckerna du funderade på och det ante mig att det är Margaretha som håller Okeyko hos sig så Åskar får lapa grädde. Men det är han väl värd det söta stycket:). Margaretha också!

    SvaraRadera
  22. Musikanta,
    en bra fundering. Kanske det är så enkelt att Thure Bengtz inte tyckte om att måla ansikten, men...nja...det är säkert bara en konstnärlig tappning på hans mjölkerskor.
    Ja, vad som egentligen hände med Ramazan är fortfarande en olöst gåta...det kommer mera, det kan jag lova, Bosse T. är på hugget och skall läsa på.:)
    En skön helg för din del också!
    Kramar!

    SvaraRadera